Bombmakaren och hans kvinna av Leif GW Persson – en lättläst, spännande deckare men rätt skum

Bombmakaren och hans kvinna
Författare Leif GW Persson
Utgiven: 2015-07
ISBN: 9789100140458
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Leif GW Persson har släppt en ny deckare som verkligen får mig att fundera. Först och främst är den en spännande berättelse där jag vill veta hur handlingen ska fortlöpa, men den är samtidigt en skildring av, vad jag tror är, Leif GW Perssons bild av dagens Sverige. Jag undrar om han rent av kommer att få en massa kritik för att han beskriver somalier som terrorister.

Den korrumperade polismannen Evert Bäckström, antihjälten i flera av GW Perssons deckare, är nu utbytt mot Säpo-poliskvinnan Lisa Mattei som huvudperson hans nya deckare. Leif GW Persson har fått kritik på vissa håll att hans karaktärer och deckare är rätt gubbiga och mansdominerade. Nu svarar han genom att ha kvinnor i flera ledande positioner, både huvudpersonen, Lisa Mattei, som flera andra av de ledande polis- och åklagarkaraktärerna.

Mycket mindre gubbigt blir väl berättandet inte ändå. Lisa Mattei inte visserligen inte alls så korrumperade och mansgrisig som Evert Bäckström, hon har en liten familj med supersnälla maken Johan och femåriga snusförnuftiga dottern Ella. Lisa Mattei har ständigt dåligt samvete för att hon jobbar nästan jämnt och aldrig har tid att ta hand om dottern. Det är maken Johan som lämnade och hämtar på dagis och lagar middag och nattar den lilla flickan. Han gör det dessutom utan att gnälla eller ge Lisa dåligt samvete.

På något sätt tycker jag att alla karaktärer ändå pratar likadant som Leif GW Persson själv gör i tv. Det är inte mycket till trovärdiga människoskildringar. Men det är inte det som är denna deckares styrka. Jag kan irritera mig lite på att han så uppenbart avsiktligt använder det urgamla knepet att ofta, ofta beskriva vad människorna äter. Det vet vi alla att det är något som fångar in läsarna, matbeskrivningar. Jag tycker han är lite lustig när han dessutom är så fixerad vid kläder, som det här, från Lisa Matteis tankar om Helena Palmgren, kvinnan som sköter sambandet mellan Säpoutredningen och den militära underrättelsetjänsten och radioanstalten:
Osminkad, med det blonda håret samlat i en tjock fläta i nacken, blå ögon, byxdress, skjorta och svara pumps med halvhög klack.
Säkert H&M, propert, praktiskt och prismedvetet, men inget som jag skulle sätt på mig, tänkte Mattei.

Handlingen startar måndagen den elfte maj när Lisa Mattei, operativ chef på Säkerhetspolisen, får ett telefonsamtal från sin chef. Ett telefonsamtal som förändrar allt och sätter nationen i höjd beredskap. Hon får med omedelbar verkan flyga till London där hon träffar högt uppsatta brittiska terroristjägare och hon får reda på att en somalisk grupp i Sverige planerar ett förfärligt terrordåd i Sverige.

Det som är lite konstigt med gruppen som misstänks planera ett förfärligt terrordåd är att den består av väl anpassade, välbärgade somalier där alla har arbete och det går bra för dem. Somalier är en grupp som haft och har svårt att få jobb i dagens Sverige. Att då de som är värsta terroristerna är de mest lyckade somalierna, är lite skumt. Vi får aldrig någon bra förklaring till varför de vill utföra detta dåd. De är muslimer, det är allt vi får veta. Det är en väldigt ensidig bild av situationen, tycker jag. Jag undrar om det är så tankarna och funderingar går inom Säpo?