Teaterkritik

Trettondagsafton
Av Shakespeare
Översättning Lars Huldén
Regi Åsa Melldahl
Musiker Göran Martling, Charlie Malmberg och Thomas Norberg
Scenografi och ljus Bengt Gomér
Kostym Lena Lindgren
Peruk och mask Linda Hyllengren, Melanie Åberg
Koreografi Sara Larsson Fryxell
Musik Jan Tavares
Premiär 5 februari 2015, Stora scenen, Dramaten

Trettondagsafton är en ofta spelad Shakespearekomedi. Den är en förväxlingsfars som hållit väl genom århundradena. På ett sätt är det en rätt tramsig berättelse – fast å andra sidan säger den någon om kärleken som är evigt. Den berättar hur enögd en förälskad person kan vara, som Orsino som kört fast i sin passionerade obesvarade förälskelse i Olivia och därmed nästan riskerar att inte se den kärlek han har mitt framför ögonen.

Handlingen utgår från de två unga, vackra och adliga tvillingarna, Sebastian och Viola, råkar ut för ett fruktansvärt oväder till sjöss och lider skeppsbrott. De räddas och tar sig iland, men var för sig. Viola vet inte om Sebastian lever och Sebastian vet  om hans tvillingsyster överlevt skeppsbrottet. De hamnar i landet Illyrien och Viola vet att det är farligt för en ung kvinna att ta sig fram ensam i ett främmande land – och hon klär ut sig till ung man och kallar sig Cesario och tar jobb hos hertig Orsino. Orsino är vanvettigt förälskad i jungfrun Olivia som vägrar att träffa honom, hon är inte alls intresserad dessutom har hon grävt ner sig i sin djupa sorg efter sin bror som nyligen dött. Orsino blir fäst vid sin unge anställde Cesario (Viola) och skickar honom/henne för att försöka tala med Olivia och få henne intresserad. Istället blir Olivia förälskad i Cesario (som ju är Viola). Viola å sin sida blir mer och mer förälskade i Orsino.

Den snurriga handlingen slutar ju inte där. Som i livet. Livet är ofta krångligare än så. Hon Olivia har sin morbror Tobias Rap boende hos sig, han som är en suput som inte tar mycket på allvar och han är ständigt berusad och pigg på att festa. Tobias har hittat en rik ung baron, Andreas Bleek av Noosen, som är intresserad av att gifta sig med Olivia. Tobias har sett till att Andreas bor hos dem under en lång tid, på så sätt kan Tobias få sitt supande betalt av Andreas. Av och till inser Andreas att Olivia inte är intresserad av honom, men Tobias lurar fräckt i honom att hennes ointresse egentligen är intresse.

Handlingen krånglas till ytterligare med att Olivia har en kammarherre Malvolio som inte alls gillar allt festande. Tobias lyckas få med sig en del tjänstfolk på att utsätta Malvolio för ett grymt skämt där han ska göras riktigt löjlig.

Det är som sagt ett fars som kan bli rena katastrofen när den sätts upp på scen eller bli en succé – allt beror på hur den sätts upp. Komedin är en slags drift med könsroller, eller kan i alla fall sättas upp med ett sådant tema. Jag har sett föreställningar som lyckats bra med det. Den här uppsättningen med Åsa Melldahl som regissören sätter dock mer betoning på maskeradtiden, festandet och nattspelet. Regissören har tillsammans med scenografen Bengt Gomér och kostymskaparen Lena Lindgren starkt inspirerats av vad man vet om trettondagsfirandet under Shakespeares tid. Trettondagsafton firades rejält med speciella maträtter och skämt och glam, utklädsel och lek. Trettondagen markerade slutet på julfirandet och var startsignalen för en tid av fest, nöjen och allmän lössläppthet som sedan tar slut under fastetiden.

Där ligger också föreställningens största styrka, det uppsluppna och galna. Per Mattson i rollen som den försupne morbrodern Tobias Rap och natten Lindy Larsson är föreställningens allra klarast lysande stjärnor. Per Mattson behöver inte ens säga något, bara genom sin kroppshållning är det ett nöje att se honom. Han är denna försupne morbroder, en sådan som vi väl alla stött på i något sammanhang men han är detta utan det överspel som många tar till för att spela berusad. Lindy Larsson som narren visar sig ha en stark och fin röst. Han är både skådespelare och skolad sångare. Han har bland annat sjungit rollen Che i Evita. Lindy Larsson lär vi se och höra mycket mer om och i så många framträdande roller där skådespel och musikalitet förenas.

Jacob Ericksson i rollen som Orsino var en fullträff. Jacob Erickssons ansikte är välkänt från många filmer och han spelar ofta lite luriga, kanske rentav kriminella karaktärer. Att låta honom blomma ut i den här Romeofiguren som fixeras sig vid en obesvarad kärlek blev mycket lyckat. Att låta någon göra sin motsats kan bli en fördjupad tolkning.

Sofia Pekkari i rollen som Viola/Cesario var också en fullträff. Jag tror inte jag någonsin sett henne göra en dålig insats i någon roll. Som androgyna vackra Viola/Cesario var hon helt rätt.

Scenografin liksom dräkterna fullständigt exploderade i festivalyra. Den första gången Trettondagsafton sattes upp var troligen i Middle Temple Hall i centrala London 1601. Lokalen som byggdes under den elisabetanska tiden var ett centrum för jurister men den ståtliga lokalen hyrdes också ut till stora fester och evenemang. Lokalen har varit en inspirationskälla för scenografin i denna Dramaten-uppsättning.

Föreställningen fick stående ovationer och det är inte konstigt, men denna scenografi, dräkter, musiken med bandet på scenen, de roliga skämten där skådespelarna ibland tog upp skämt från vår nutid. För den stora publiken blir nog Trettondagsafton en stor biljettsäljare. Men premiären var ändå ojämn, tycker jag. Den hade sina höjdpunkter och framför allt några riktigt bra i rollprestationer, men ändå var den något ojämnl vissa delar blev tjatiga. Kanske slipas ojämnheterna bort efter några föreställningar.

Medverkande
Orsino Jacob Ericksson
Viola Sofia Pekkari
Sebastian Rasmus Luthander
Antonio Filip Alexanderson
Olivia Alexandra Rapaport
Maria Jennie Silfverhjelm
Tobias Rap Per Mattsson
Andreas Bleek af Noosen Andreas T Olsson
Malvolio Björn Granath
Narren/ Kaptenen Lindy Larsson
Fabian Bengt CW Carlsson
Kapten Sten-Johan Hedman
Valentin Rolf Skoglund