Metropolis
av Thea von Harbou
Översättning Sam J Lundwall
Dramatisering Sofia Fredén
Regi Malin Stenberg
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Bente Rolandsdotter
Koreografi Örjan Andersson
Kompositör Niklas Swanberg
Ljus Sutoda
Ljud Michael Breschi, Håkan Åslund och Niklas Swanberg
Mask Patricia Svajger och Daniela Krestelica
Urpremiär 7 februari 2015, på Klarascenen Stockholms stadsteater
Under jorden uthärdar arbetarna sina liv. De sliter vid maskinerna tio timmar, sover tio timmar och arbetar i tio timmar, i oändliga enformiga cykler. Aldrig får de komma upp över jord, aldrig får de se solen och ljuset. På jorden lever de fria, de utvalda som får tillbringa sin tid med nöjen och där finns också Joh Fredersen, härskare, diktatorn över allt och hans älskade son Freder.
Den unge sonen Freder har träffat en kvinna i drömmen och nu letar han efter denna kvinna. När han efter mycket besvär hittar henne visar det sig vara den färgstarka Maria som samlar arbetarna för att förändra, för att få slut på förtrycket och Freder lovar att bli hennes utvalde mäklare som ska hjälpa till att förhandla med den enväldige härskaren.
Vad varken Freder eller Maria vet är att Joh Fredersen spionerat på dem och därför hittar en briljant idé för att kunna stoppa deras planer, utan att hans son ska förstå att fadern ligger bakom. Vetenskapsmannen Rotwang är snart klar med att ha skapat en maskinvarelse, en robot. Joh Federsen ger Rotwand order att roboten ska få Marias ansikte. När hon sedan samlar arbetarna är hennes budskap förändrat, alltmedan den rätta Maria är fångad, undangömd.
Romanen Metropolis av Thea von Harbou kom 1925 och filmatiserades senare av författarinnan tillsammans med Fritz Lang. Romanen liksom filmen är ett hopkok av den tidens stora strömningar, den är färgad av expressionism, dadaism, surrealism, konstruktivism och marxism och har en hel del religiösa symboler också. De avgrundsdjupa klyftorna mellan samhällsklasser var starkt närvarande i det Berlin som var den tidens storstad för kulturfolket. I jazzsalongerna fanns överdådig lyx som stod i kontrast till de utfattiga, invalidiserade människospillrorna på gatan utanför, de människor som fått sina kroppar och liv förstörda under först världskriget.
Romanen och filmen Metropolis hade stort genomslag. Det är en mäktig och dystopiskt storstadsskildring. Stockholms stadsteater har nu gett sig på uppgiften att förvandla denna futuristiska dystopi till en teaterföreställning. Jag tror att det är ett nästintill omöjligt projekt.
Scenbilderna med dekor, dräkter och rörelsemönster är väl sammanfogade med den starkt talande elektroniska musiken.
Dräkterna är fascinerande. Arbetarna är alla iklädda plastigt svart medan de fria varelserna ovan jord har färgsprakande discokläder medan Joh Fredersen är iklädd fotsid vit klädnad, som en Jesus eller överstepräst, medan hans son bär samma vitt men där är den fotsida klädnaden utbytt till en knälång kjol. Jag tycker om denna lek med könsrollerna.
Med trots en snyggt genomförd föreställning med starka och skickliga skådespelare som Robert Fux, Liv Mjönes och Albin Flinkas blir jag inte berörd. Föreställningen får mig inte att känna något särskilt, den överraskar inte mer än på ytan och av och till skruvar jag på mig och väntar på pausen.
Slutet är förändrat från originalet och jag är inte säker på att det vare sig blir bättre eller ligger mer i tiden. Det nya slutet är visserligen dubbelbottnat och kan tolkas på flera sätt men är ändå något klyschigt och förtar nog berättelsens effekt i sin helhet. Originalslutet är starkare om än hopplösare och mörkare.
I rollerna
Maria/Robotmaria Liv Mjönes
Freder Albin Flinkas
Joh Fredersen Robert Fux
Rotwang m fl roller Peter Viitanen
Josaphat m fl roller Eva Melander
118 11 Georgi m fl roller Caroline Söderström
Den smale m fl roller Sanna Krepper
Grot m fl roller Kristofer Kamiyasu
September m fl roller Py Huss-Wallin
Arbetare 118 18 m fl roller Daniel Nyström
Arbetare 118 20 m fl roller Nadja Mirmiran
Maskinmänniskan m fl roller Patricia Vázquez Iruretagoyena
Foto: Petra Hellberg
