• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Bojor – en rolig, absurd och träffande beskrivning av politikens falskspel

15 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Bojor
Regi: Ruben Lopez
Manus: Ensemblen
Premiär 14 juli 2012
Föreställningen invigde festivalen Scensommar på Teater Galeasen

Finns det något bakom alla fina ord av politiker? Vill makthavare egentigen förändra något?
Är inte politiker mest ute efter egen framgång? Finns det politiker som menar något med alla sina ord? Bygger frihet och framgång på att några är utanför och lider brist?

Föreställningen ”Bojor” ställer frågor om politik, frihet och solidaritet. Scenkonstfestivalen Scensommar på Teater Galeasen invigdes av föreställningen ”Bojor”, en rolig och absurd enaktare som skapats av ensemblen tillsammans.

En man iklädd grå kavaj står på knä med ryggen mot oss, händerna i bojor, på ryggen. Scenrummet är kalt,b bara en klädhängare skymtar vid sidan och en enkel stol längre bak och på golvet är stora bomullsstussar utspridda, kanske är det snö, kanske damm. När spelet börjar träder ytterligare en man in på scen, han är barfota och klädd i jeans, t-shirt och keps och tar snabbt på sig bojor som kedjar fast honom i väggen.

Två män i bojor och de är tysta. En kvinna kommer in i rummet. Hon blir nyfiken på mannen i kostym. Hon kikar försiktigt på honom, kittlar honom, leker med honom, men håller distans i början. Efter ett tag plockar hon fram en nyckel och befriar honom från bojor och pushar fram honom till en mikrofon och tvingar honom hålla ett förskrivet tal. Han talar om att han är den politiker som till skillnad från alla andra står för handling, han vill och ska ena landet som söndrats av många olika grupper som strider.

När han blivit statsminister och sedan möter den man som fortfarande är i bojor blir det intressant. Kvinnan vid hans sida, kvinnan som är anledningen till att han står där han står, tar fram en flaska champagne och glas. Han öppnar, häller upp och sig själv och skålar – håller kvar flaskan och glömmer totalt bort att hälla upp åt kvinnan. Han har inte ens en tanke på det. Det är flera sådana detaljer som säger massor. Skickligt, helt enkelt.

Föreställningen har drag av Beckets draman men också av flera teaterstilar. Det är clowneri och absurt och samtidigt väldigt tydligt och till och med realistiskt. Föreställningen är 45 minuter och det är alldeles lagom. Jag hade jätteroligt och samtidigt ställde den frågor som är viktiga – men jag tror inte det hade hållit att dra ut på det mer heller. Det är en konst att kunna sätta stopp också och inte göra föreställningar längre än de behöver vara.

Det ska bli intressant att följa dessa scenskapare framöver, det finns stor potential i ensemblen.

Av: Ensemblen
På scen: Binyam Haile, Ruben Lopez och Sandra Backman
Scenbild: Emma Mierse.
Kostym: Sofi Gregersdotter.

Mer om teaterfestivalen i Teatermagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om Scensommar, scenkonst, teater, teaterrecension, Teater Galeasen, politik

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Scenkonst, Scensommar, Teater, Teater Galeasen, Teaterrecension

Boulevardteatern arrangerar teaterfestival i samband med Pride

11 juli, 2012 by Redaktionen

Boulevardteatern bjuder in till en teaterfestival i samband med Pridefestivalen i Stockholm slutet av juli och i början av augusti: PRIDE@Boulevard.

För första gången Boulevardteatern anordnar en egen scenkonstfestival i samband med Stockholm Pride.
– Vi vänder oss till de som vill maxa sin Pride-upplevelse och inte tycker att det ordinarie programmet är nog, men också till de som inte har råd med en veckobiljett till själva Pride-festivalen och ändå vill
insupa lite queer-kultur, skriver teaterns konstnärlige ledare Adam Gardelin i ett mail

Festivalen innehåller följande föreställningar:

DARK ROOM
– En homomonolog av och med Linus Törneberg

Det handlar om att komma ut. Det handlar om att våga. Vem ser till att du vågar och vad kan konsekvenserna bli? Vi får träffa Freddy som gömmer sig i sin mörka garderob, men som har något inom sig som försöker
få honom att säga ”det”. Säga att han är bög, homo, gay …
Följ med i en hisnande komma ut-historia i Jekyll & Hyde-anda.Vem vinner kampen inombords? Kampen i Freddys eget ”dark room”.

Linus Törneberg har studerat vid Boulevardteaterns teaterskola. 2010 medverkade han i World Championships of Performing Arts i Los Angeles. Dark Room är Linus första soloföreställning.
Text och medverkan: Linus Törneberg
Regi: Adam Gardelin

BORN THIS WAY?
– En scenisk studie i människans val av och med Adam Gardelin
och Angelica Herger, Featuring Åslög Enochsson

Vilka val definierar människan? Är det de små eller stora valen som formar oss mest? Hur kan vi påverka val som biologin har gjort åt oss? Och hur omedvetna är våra medvetna val?

I denna rafflande nyrevy gör vi en djupdykning i människans inre och vrider och vänder på frågor om sexualitet, kön, identitet och självbild på ett ganska kontroversiellt sätt.

Angelica Herger och Adam Gardelin är performanceduon som rört sig från queerklubben Högkvarteret, med sin “Ho-rah-rah Revue” till Kungliga Dramaten med “Unga Om Ingmar – Bergman Bakom Baskern”. Med sång, dans
och lite naket som sina främsta vapen ger de både hetero- och homonormen en rejäl känga!
Text, regi och medverkan: Angelica Herger och Adam Gardelin, Featuring Åslög Enochsson

KEEP IT GAY!
– Musikalkonsert i en akt presenterad av Trojkan Nöjesproduktion

Under denna intima konsert får vi följa med på en resa genom musikalens underbara värld. Publiken kommer bjudas på hits från musikaler som RENT, Grease, The Producers, Wicked, Wizard of Oz, Rocky Horror Show, Hedwig and the Angry Inch, Saturday Night Fever, och många,
många fler. Det blir både sånger med gaytema och mer traditionella låtar som fått
en queer twist.

Trojkan Nöjesproduktion har tidigare producerat både nyskriven musikal, musikalshow och musikalkonsert och nu är de redo att sprida magi över Boulevardteatern.
Konferencier: Adam Gardlein
Kapellmästare: Johan Östlund
Medverkande: Henric Flodin, Sandra Johansson, Hjalmar Nordén, Elin Westin, Sanna Magnusson, Martin Lindroos, Jennifer Nilsson, Rebecka Gustafsson, Annika Uppenberg, Sanna Gibbs, Anders Almgren

BONUSFÖRESTÄLLNING:
Dr Jekyll & Mr Pride

– En färgsprakande musikalisk tolkning av Robert Louis Stevensons mörka klassiker med Konstkompaniet Bombina Bombast.

Att inte passa in är en känsla som alla människor upplevt, oberoende vilken tid och plats man levt i. De flesta av oss väger mellan två personligheter, en som vi visar upp för allmänheten och en som vi har
inom oss. I Robert Louis Stevensons klassiska roman ”The Strange Case of Dr Jekyll & Mr Hyde” handlar det om en mans kamp mellan sin goda och onda sida, men när vi i Konstkompaniet Bombina Bombast återberättar denna historia i HBTQ-tappning utgår vi från ett annat tidlöst dilemma
– Att våga vara oss själva eller passa in i normen.

Mer om festivalen på dess Facebooksida: www.facebook.com/PrideBoulevard

Läs även andra bloggares åsikter om Boulevardteatern, teaterfestival, Pridi, hbtq, hbt, gay, teater, scenkonst

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Boulevardteatern, gay, hbt, hbtq, Pridi, Scenkonst, Teater, teaterfestival

Bra är inte ordet: Ödmjukt auditiondrama gästar Parkteatern

27 juni, 2012 by Redaktionen

“Bra är inte ordet”,
Parkteatern Stockholm
Galärparken,
Manus: Bengt Järnblad
Regi: My Holmsten
Musik: Johanna Perera Eriksson, Jonas Gröning
Scenografii: Sven Haraldsson

Speakerrösten kallar gällt till Parkteaterns audition. De två skådespelarna Joanna Perera Eriksson och Oscar Pierrou Lindén hastar, i en metaversion av sig själva, mellan prover och castings för att tillfredsställa en jury som alltid vill ha mer, bättre eller annat. De formulerade motiven är olika; man vill göra mamma stolt, bekräftas som person eller få det stora genombrottet. Men vägen dit, som en nobody med anonymt könummer och hemliga drömmar om ett kravlöst liv i kassan på ICA, är ett hårt pris att betala. Om pjäsen har en frågeställning lyder den; Varför utsätta sig för bedömning? Varför inte bara duga som man är?

Dessa är mantran som präglar Bengt Järnblads minimusikal “Bra är inte ordet” i regi av My Holmsten. Alla våras dröm om bekräftelse à la ”mamma titta på mig” och samtidigt hatkärleken, det nästintill beroendeartade förhållandet till att bli bedömd, hinns med under de knappa 60 minuter då föreställningen spelas. Korta passager av fattig monolog/dialog och ett par tafatta försök att bjuda in publiken, leder oss fram till de musikalnummer, vilka utgör föreställningens styrka. Musikinslagen (som är komponerade av skådespelarna själva) lyckas ringa in en bredd från traditionell musikal till soul och Abbaschlager och de ömsom krävande sångnumren, utförs med bravur och ackompagneras av stundtals riktigt fina arrangemang.
Järnblads pjäs vågar sig också på lite samhällskritik i ett försök belysa juryns maktutnyttjande och de rasistiska samt homofoba fördomar som får avgöra i ett urval där ens talang inte längre spelar in. Tyvärr är dialogen med den inspelade juryrösten en aning schablonartad och i brist på finkänlighet riskerar publiken att skrivas rejält på näsan.

Musikalen bjuder dock på ett och annat hjärtligt igenkänningsskratt, framförallt då arbetsmarknadsutsikter för wannabe-kulturarbetare tas upp, där man i bästa fall erbjuds ströjobb som smurf på finlandsfärja.

Den dramatiska bågen existerar dessvärre inte och efter en obegriplig vändpunkt sitter man i slutnumret och väntar på poängen. Som inte kommer. Trots detta vill jag ge en eloge till skådespelarna som kämpar i det svårflirtade sommarvädret och sprider värme och medmänsklighet i sina roller, som dock hade mått bra av en matigare dialog och en mer direkt publikkontakt. Idén är tydlig, men tyvärr når utförandet inte ända fram. Med risk för att låta som en uttagningsjury är bra inte riktigt ordet.

Text: Karin Westlund

Medverkande: Oscar Pierrou Lindén, Joanna Perera Eriksson

Läs även andra bloggares åsikter om Parkteatern, recension, scenkonst, teater

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Parkteatern, Recension, Scenkonst, Teater

Världens kvinnliga dramatiker träffas i Stockholm i augusti

20 juni, 2012 by Redaktionen

Afghan voices, en grupp unga tjejer från Afghanistan, Guerilla Girls on Tour från USA, skådespelerskorna Shabnam Toulei från Iran och Lana Nasser från Jordanien, den egyptiska journalisten, aktivisten och regissören Sondos Shabayak. Det står på programmet när WPIC, Women Playwrights International Conference, träffas i Stockholm och det är första gången konferensen hålls i norra Europa.

Ett pressmeddelande berättar att 260 deltagare från 46 länder kommer till Stockholm för att mötas, diskutera och utbyta erfarenheter och idéer. Det späckade programmet ger en inblick i teater från hela världen. Arabvärlden, Afghanistan, Baltikum och Afrika är i fokus.

Fem offentliga föreställningar ges, från Amman, Teheran och Berlin. Konferensen är en av årets stora teaterhändelser i Sverige. Den hålls på Södra Teatern och Dramalabbet 15-20 augusti med Riksteatern som värd.

Konferensen har temat ”The Democratic Stage” med tre Key Notes, nyckelteman för olika dagar. De är ”Arabvärlden”, ”Teater för barn och unga” och ”Afrika”. Dessutom workshops, föredrag, readings och föreställningar. Samtliga Key Notes och fem av föreställningarna är offentliga.

Från uppmärksammade Ballhaus Naunynstraße i Berlin kommer Beg your pardon av Marianna Salzmann, en stark berättelse om den unga Thea, som har svårt att finna ro i sin tillvaro. Hon är gravid och barnets pappa gläder sig. Men hon flyr utomlands, för att komma undan det traditionella liv hon vantrivs med. Resan tvingar henne gång på gång att rannsaka sig själv. Föreställningen ingår i teaternätverket Europe Now, som Riksteatern är del av. Föreställningen ges 19 augusti på Södra Teaterns stora scen.

In the Lost and Found: The Red Suitcase är skriven av Lana Nasser, Jordanien, som även spelar föreställningen. Den vann Etel Adnan Award for Women Playwrights 2011 och får nu Skandinavienpremiär. Föreställningen speglar västvärldens syn på kvinnorna i Mellanöstern. Utifrån egna erfarenheter och andra kvinnors berättelser lyfter hon sociala tabun och projiceringar. Föreställningen spelas torsdag 16 och fredag 17 augusti på Dramalabbet. Etel Adnan (f 1925), som är inbjuden till konferensen, är en amerikansk-libanesisk poet, författare och bildkonstnär. Priset finansieras av Riksteatern tillsammans med teatern Al Madina i Beirut och delas ut för tredje gången under konferensen.

Andra föreställningar att se fram mot är Autumn Dance med den iranska skådespelerskan Shabnam Toulei. Sedan 2005 lever hon i exil i Paris eftersom hon inte får utöva sitt yrke i hemlandet. Autumn Dance är berättelsen om tre kvinnor med helt olika bakgrunder. Efter att ha trotsat den iranska regimen möts de i Teherans ökända fängelse ”Evin”. Shabnam Toulei gestaltar alla tre rollerna. Spelas söndag 19 och måndag 20 augusti på Dramalabbet.

Lördagens nyckeltema är barn- och ungdomsteater som diskuteras av Suzanne Osten och Marina Barham från Al Harah i Palestina. Varför är teater viktigt för barn och unga? Sverige har ett gott renommé när det gäller barnteater. Men vad betyder det i Palestina, där Suzanne Osten gästat Al Harah?

Söndagen innehåller afrikanskt tema med samtal mellan Sydafrikas grand old lady, Fatima Dike, och den betydligt yngre Amy Jephta. Hur beskrivs världsdelen Afrika, söder om Sahara, av de kvinnliga dramatikerna? Denna dag presenteras även platsen för nästa konferens, år 2015. Cape Town.

Guerilla Girls on Tour! ger föreställningen Feminists are funny och håller även en workshop med de hitresta dramatikerna. Medlemmarna har tagit sina namn efter döda kvinnliga artister, när de framträder bär de masker för att dölja sina riktiga identiteter. Dom gör det för att belysa frågor om diskriminering och rasism i stället för att lyfta sina egna personligheter. Det är också ett sätt att förhindra att kvinnliga artister förpassas till fotnoter och historieböckernas baksidor.

Förutom föreställningarna medverkar en rad starka personligheter i konferensen. En av dom är den egyptiska journalisten, aktivisten och regissören Sondos Shabayak som deltar i protesterna vid Tahrirtorget och leder gruppen Tahrir Monologues. De arbetar nu med ett material som består av berättelser från revolutionen. I sin föreläsning kommer hon att koppla frågan om skrivande till händelser just nu, om hur storytelling blir ett möjligt sätt att spegla vad som händer när det händer snabbt. Och hur storytelling kan bidra till nytt skrivande. Tillsammans med Nidal Al-Achkar från Al Medina Theatre och Mona Knio, Beirut University, medverkar hon på temadagen om Arabvärlden torsdag den 16 augusti.

Unga dramatiker från Baltikum och Ryssland, som skriver på sex olika språk, presenterar sig i ett uttömmande seminarium. Ett annat seminarium tar upp kvinnors rättigheter och möjligheter att få uttrycka sig konstnärligt med bl a Agneta Pleijel från svenska PEN. Diskussioner förs kring hur minoriteter görs synliga på scenen och hur står det till med den kvinnliga representationen på våra scener i Sverige, England, Australien? Och vad betyder begreppet Community Theatre i olika länder?

Fakta
WPI, Women Playwrights International, är ett nätverk för kvinnliga dramatiker i syfte att stödja utvecklande kontakter över gränserna och skapa internationellt erkännande av kvinnors arbete inom teatern. I riktlinjerna står bland annat att det omfattar alla kvinnor på teatern, oavsett ras, klass, ålder, etnisk eller religiös bakgrund, sexuella preferenser eller funktionshinder. En konferens arrangeras vart tredje år, nu 2012 för nionde gången. Sedan starten 1988 i Buffalo, USA, har konferensen, en kreativ mötesplats, flyttat runt till Canada, Australien, Irland, Grekland, Filippinerna, Indonesien och Indien.
I år, den 15-20 augusti, hålls konferensen på Södra Teatern och Dramalabbet i Stockholm med Riksteatern som värd. Det är första gången den hålls i norra Europa. För att bredda kontaktytorna har särskilt fokus lagts på att nå kvinnliga dramatiker i Mellanöstern och Afrika, bl a genom samarbete med de båda teatrarna Al Madina i Libanon och Al Harah i Palestina. Ca 260 deltagare från 46 länder kommer till Stockholm.

Nätverkets hemsida hittar du här.

Mer om konferensen på Riksteaterns hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Women Playwrights International Conference, WPIC, dramatiker, scenkonst, teater, Dramalabbet, Södra teatern

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Dramalabbet, Dramatiker, Scenkonst, Södra teatern, Teater, Women Playwrights International Conference, WPIC

Jag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem, reflektioner efter föreställningen

3 juni, 2012 by Rosemari Södergren

Jag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem
Bergmanfestivalen
Dramatens stora scen

”Jag skulle vilja ge mig av långt bort”, ”För att kunna ringa till er sa jag till min man att jag skulle gå och handla”, ”Jag ringer åt en kvinna som är i största nöd”,”Jag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem”. ”Jag tror min man tänker slå ihjäl mig och barnen” …

Boken ”Han bara slog och slog” av Éléonore Mercier består av författarens anteckningar från den långa tid hon var jourtelefonist på en organisation mot kvinnomisshandel. Under sjutton år skrev hon ner första meningen i varje samtal hon tog emot.

Boken består av 1.653 sådana utvalda meningar – och bakom var och en av dem finns ett människoöde. Nio teatrar i Europa har tagit sig an boken och skildrar i var sin monolog, där en skådespelare framför passager från boken.

Det som skrämmer mig är att det går att plocka ut inledningsmeningen från många olika kvinnor och sätta ihop dem och de bildar en berättelse som verkar hänga ihop. Kvinnor som utsätts för våld skadas på många sätt – och när våldet sker ofta och av någon närstående, av någon som kvinnan älskar eller har älskat gör det tungt, skambelagt och svårt att bryta sig ur.

Samtidigt som jag sitter och skriver ner mina intryck från föreställningen läser jag i Dagens Nyheter att under förra mandatperioden gjordes den pengamässigt största satsningen på jämställdhet som någonsin utförts i Sverige. Jämställdhetspolitiken fick 1,6 miljarder, en tiodubbling av resurserna jämfört med tidigare år. Av dessa medel användes ungefär en halv miljard för att bekämpa mäns relationsvåld mot kvinnor. Sammanlagt från 2006 och fram till i dag, har regeringen satsat nästan 1,1 miljard, visar DN:s sammanställning.
Pengarna har gått en uppsjö av olika åtgärder. Ändå tyder ingenting på att färre kvinnor utsätts för våld.

Satsning mot kvinnovåld resultatlös – är DN:s rubrik. Det är förstås en slutsats som är helt omöjligt att dra. Ingen vet vad som hade hänt om satsningen inte gjorts alls. Däremot är det väl vettigt att diskutera om hur resurserna sätts in. Samarbetet mellan nio stora europeiska teatrar kring att sätta fokus på de utsatta kvinnorna är viktigt. Teatern står mitt i samhället och bör ta upp viktiga frågor.

När jag läser DN-artikeln tänker jag att frågan om våld mot kvinnor i nära relationer inte är ett eget problem. Det har ju med många andra svåra frågor att göra: missbruk, psykiska problem, utslagning i samhället, arbetslöshet, stress, konkurrens …
Det är inte bara män som är arbetslösa som slår utan också män högt upp på samhällsstegen. För att minska våldet måste de som slår få hjälp också. Framför allt skulle våldet minska om vi tidigare kunde sätta in insatser mot missbruk av olika slag.

Vad som är orsaken till våldet, togs inte upp i föreställningen utan den bygger helt på de slagna kvinnornas berättelser. Det räcker, i och för sig. Meningarna är ett hemskt vittnesbörd om vad som pågår i dagens samhälle.

Rent konstnärligt var det inte någon stor föreställning. Ljudnivån var ojämn och ibland skorrade basen så att en del i publiken var tvungna att hålla för öronen. Det verkade inte som om de nio teatrarna repeterat särskilt mycket eller om de övat alls tillsammans före föreställningen, är osäkert. Det blev mycket upprepningar, samma meningar återkom många gånger i de olika monologerna. Upprepningar kan vara effektfulla – vilket de var ibland, men det kan också kännas tjatigt.

Vissa scener var talande, som att vid några tillfällen reste sig en kvinna i publiken och klev upp på scenen för att hålla sin monolog. En talande bild av att kvinnor i var och ens närhet kan vara utsatt och kan behöva någon som lyssnar på henne och hjälper henne att lämna en relation där hon blir slagen.

Efter föreställningen var det ett samtal på scen med författaren Éléonore Mercier, Nyamko Sabuni, jämställdhetsminister, samt Angela Beausang, ordförande i Roks, Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer. Katarina Wennstam, författare och journalist var samtalsledare.

Samarbetsprojektet mellan de europeiska teatrarna ingår i Dramatens internationella nätverk MITOS 21. MITOS 21 är ett informellt nätverk grundat 2008 av en rad framstående teatrar i Europa. Ordet MITOS är det grekiska ordet för ”tråd” och syftar på myten om Ariadnes tråd varmed Theseus fann sin väg ut ur labyrinten. Och 21 syftar på det tjugoförsta århundradet.

Teatrarna som deltog i ”Jag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem”:

Det Kongelige Teater, Köpenhamn, Danmark
Universität Mozarteum Salzburg, Österrike
Schauspiel Frankfurt, Tyskland
Düsseldorfer Schauspielhaus, Tyskland
Deutsches Theater, Berlin, Tyskland
Katona Jószef Színház, Budapest, Ungern
Dimitria Festival, Thessaloniki, Grekland
Théâtre National de la Colline, Paris, Frankrike
Kungliga Dramaten, Stockholm, Sverige

Läs även andra bloggares åsikter om Bergmanfestivalen, teater, Mitos 21, Dramaten, kvinnovåld, samhälle, scenkonst

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten, kvinnovåld, Mitos 21, samhälle, Scenkonst, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 56
  • Sida 57
  • Sida 58
  • Sida 59
  • Sida 60
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 109
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Terra med Vänner på Orionteatern - Betyg … Läs mer om Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in