Bojor – en rolig, absurd och träffande beskrivning av politikens falskspel

Bojor
Regi: Ruben Lopez
Manus: Ensemblen
Premiär 14 juli 2012
Föreställningen invigde festivalen Scensommar på Teater Galeasen

Finns det något bakom alla fina ord av politiker? Vill makthavare egentigen förändra något?
Är inte politiker mest ute efter egen framgång? Finns det politiker som menar något med alla sina ord? Bygger frihet och framgång på att några är utanför och lider brist?

Föreställningen ”Bojor” ställer frågor om politik, frihet och solidaritet. Scenkonstfestivalen Scensommar på Teater Galeasen invigdes av föreställningen ”Bojor”, en rolig och absurd enaktare som skapats av ensemblen tillsammans.

En man iklädd grå kavaj står på knä med ryggen mot oss, händerna i bojor, på ryggen. Scenrummet är kalt,b bara en klädhängare skymtar vid sidan och en enkel stol längre bak och på golvet är stora bomullsstussar utspridda, kanske är det snö, kanske damm. När spelet börjar träder ytterligare en man in på scen, han är barfota och klädd i jeans, t-shirt och keps och tar snabbt på sig bojor som kedjar fast honom i väggen.

Två män i bojor och de är tysta. En kvinna kommer in i rummet. Hon blir nyfiken på mannen i kostym. Hon kikar försiktigt på honom, kittlar honom, leker med honom, men håller distans i början. Efter ett tag plockar hon fram en nyckel och befriar honom från bojor och pushar fram honom till en mikrofon och tvingar honom hålla ett förskrivet tal. Han talar om att han är den politiker som till skillnad från alla andra står för handling, han vill och ska ena landet som söndrats av många olika grupper som strider.

När han blivit statsminister och sedan möter den man som fortfarande är i bojor blir det intressant. Kvinnan vid hans sida, kvinnan som är anledningen till att han står där han står, tar fram en flaska champagne och glas. Han öppnar, häller upp och sig själv och skålar – håller kvar flaskan och glömmer totalt bort att hälla upp åt kvinnan. Han har inte ens en tanke på det. Det är flera sådana detaljer som säger massor. Skickligt, helt enkelt.

Föreställningen har drag av Beckets draman men också av flera teaterstilar. Det är clowneri och absurt och samtidigt väldigt tydligt och till och med realistiskt. Föreställningen är 45 minuter och det är alldeles lagom. Jag hade jätteroligt och samtidigt ställde den frågor som är viktiga – men jag tror inte det hade hållit att dra ut på det mer heller. Det är en konst att kunna sätta stopp också och inte göra föreställningar längre än de behöver vara.

Det ska bli intressant att följa dessa scenskapare framöver, det finns stor potential i ensemblen.

Av: Ensemblen
På scen: Binyam Haile, Ruben Lopez och Sandra Backman
Scenbild: Emma Mierse.
Kostym: Sofi Gregersdotter.

Mer om teaterfestivalen i Teatermagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om Scensommar, scenkonst, teater, teaterrecension, Teater Galeasen, politik