• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

samhälle

Sveriges låt-gå-politik med skygglappar för ögonen …

13 juli, 2009 by Rosemari Södergren

britney-spears-poster
En låt-gå-politik är också en slags politik. Kultur och nöje är mycket mer än tidsförströelse. De ger oss intryck, ger oss bilder av världen, ger oss verktyg att leva oss in i andra människor …
Men idag är dessutom kultur och nöje en världsindustri.
Sverige liksom många västländer är kraftigt drabbade av den så kallade finanskrisen och arbetslösheten ökar.
Finanskrisen är en komplex kris med flera beståndsdelar. En del är strukturförändringen när det gäller vilka arbeten och tjänster som vi bör satsa på och vad vi inte längre är bra på.
Musik har Sverige rätt länge varit en stor nation inom. När det gäller musikexport och musikproduktion handlar det ju om mycket mer än musikerna. Det ger jobb åt videoskapare, ljudtekniker, formgivare, butiker med mera.

När det gäller att skapa spel, tv-spel, data-spel, är Sverige också en stor nation.
De stora spelutvecklarna har budgetar för varje spel som vida överstiger Hollywoodfilmernas budget.
Det finns flera svenska företag som utvecklar spel och som alltså kan skapa arbetstillfällen i Sverige.

Här en av många svenska prisade spelutvecklare, som i en intervju hos Naturvetarna berättar om sitt spel:

I Blueberry garden försökte han fånga känslan av den svenska naturen. Det kanske inte är något en svensk tänker på, men Erik Svedäng har talat med många människor från andra länder som tycker att det känns svenskt. En besökare på Erik Svedängs blogg menar att designen påminner om fantasivärlden i Mumin.

– Om man inte gillar vanliga spel, så gillar man kanske det här, säger Erik Svedäng.

Igår såg jag på en dvd över Live Aid – från 1985. Det är mycket som förändrats inom kultur och nöje sedan dess. Då fanns ju inte Internet för allmänhet och ingen visste vad fildelning var.

Fildelning och musikkulturer som hiphop och andra som bland annat mixar musik …
Ja det är mycket som hänt och som händer.

Vi behöver en kulturpolitik. Med det menar jag inte att klåfingriga makthavare som är beredda att genomföra den ena övervakningslagen efter den andra ska stifta ännu fler lagar. Risken är väl hög att det blir ännu mer övervakning. Visst är det skrämmande förresten att högerpartierna som förr brukade tala om individens frihet nu är de värsta på att genomföra lagar som övervakar oss.

Jag vill se en ordentligt diskussion och debatt om kultur och nöje, som vi kan utgå från.

Kulturutredning? Någon som påstår att en sådan precis genomförts?
Hmm … Jaså? Och vem fick vara med i dessa diskussioner? Knappast någon utanför finkulturens maktelits korridor.

Mina tankar som väl kretsat lite runt är bara små funderingar, inspirerade av Erik Laaksos bra inlägg om nödvändigheten av en kulturpolitik:

Jag fastnar på något som Carina Rydberg skriver i en artikel i Dagens Nyheter. Hon säger: “Jag jagar inte nedladdare. Det är uppladdarna jag vill åt” Ska vi stanna vid de orden en stund? För det här är något jag inte förstått ända sedan fildelningsdebatten tog sin början för över tio år sedan. När album och filmer dyker upp för nedladdning i strid mot upphovsrätten till och med innan de har släppts till butik eller för biovisning så måste det ju vara någon som jobbat med musiken eller filmen som gjort den tillgänglig, eller hur? En uppladdare som sitter i upphovsrättsindustrins egen verksamhet och har betalt av dem. Det måste ju vara den piraten som de verkligen borde lägga krafter på att jaga och stämma skjortan av, eller?

…
Kultur är politik
Vilken kultur vi vill ha i vårt samhälle är en synnerligen politisk fråga. När det tas för givet att samhällets resurser ska gå till utbildningar och statsfinansierad kultur samtidigt som en stor mängd skattebetalare och deras barn till och med kan ha svårt att ta del av den kultur som produceras så är det något som är skevt. Ett första steg vore kanske att varje film som får statligt stöd i Sverige också ska kunna ses till mycket lågt pris (max 20:-) via någon form av bibliotekstjänst.

Just nu tycker jag att den svenska kulturpolitiken med är en låt-gå-politik med skygglappar för ögonen, som ger fritt spelrum åt amerikanska Hollywoodföretag.

By the way: en ny värdering av Spotify säger att musikföretaget som gör att vi lagligt kan lyssna på hur mycket musik som helst nu har värderats till 2,5 miljarder kronor. Ändå har företaget inte börjat skapa någon vinst.
Spotify är ett exempel på hur viktigt det är att skapa nya vägar när världens förändras.

Och en liten sidokick: Britney Spears är i Stockholm nu.
De som styr över henne har bestämt att om någon fotograf ska plåta hennes konsert, då ska Britneys ägare få välja och vraka om de vill använda någon bild, gratis.
Fotograferna på de traditionella medierna är upprörda och därmed bojkottas konserten av medierna.
Men Britney ökar försäljningen. Alltså vill ju dessa tidningar förstås ändå suga åt sig av kakan och få lösnummerköpare och klick på sajterna.
Annars hade ju risken varit att bloggare i några dagar sugit åt sig av ”deras” besökare.
Eller?
Så medierna rapporterar för fullt och tar bilder på Britney när hon anländer till hotellet, när hon går ut på stan och så vidare.
Men då blir bojkotten så meningslös. För Britney har bara fått ännu mer uppmärksamhet och medierna har ändå fått sålt lösnummer genom att skriva om henne.

Ja, jag använder uttrycket ”Britneys ägare” för det känns inte som om det är hon själv som bestämmer reglerna runt henne.

Men frågan är ännu mer intressant som ett exempel på kannibalism bland upphovsrättsinnehavare och frågan om vem som äger en bild och till vilket pris.

Ett annat exempel på att medierna bara vill få så många läsare som möjligt är väl rapporterna om att Michael Jacksons syster La Toya säger att hennes bror blev mördad.
Alla vet väl att det bara skrivs om det för att medierna vill suga åt sig ännu mer av Jacksons död?

När medier väljer att använda sin energi och sina personalresurser till att använda mesta tiden åt att rapportera om Britney Spears och Michael Jackson, och nu alla turer kring hans barn, då är det verkligen dags för en debatt om kulturpolitik.

Vilka medier vill vi ha? Det är en viktig del i dessa kulturdiskussioner.

Jag medger att mina tankar spretat åt olika håll, men jag tänker återkomma. På många punkter är jag inte färdigtänkt. Men det också en del i en diskussion, tycker jag. Ingen behöver ha alla svar själv från början, då blev diskussionen meningslös.

Läs även andra bloggares åsikter om kulturpolitik, medier, kändisar, samhälle, upphovsrätt, Britney Spears, Michael Jackson

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: kändisar, Kulturpolitik, Medier, samhälle, Upphovsrätt

EU med Sverige som ordförande inför övervakningssamhället

12 juli, 2009 by Rosemari Södergren

storebrorlogga_340

Det är som om alla protester som alla övervakningslagar inte har gjort någon nytta. Som om makthavande styrande politiker inte begriper ett dugg om vad det är de håller på att införa.
Och nu: ännu mer: Sverige är ordförande i EU ett halvår och har då långtgående planer att, som Expressen beskriver det:

Det rättsliga samarbetet mellan EU-länderna ska skärpas under det svenska ordförandeskapet. På onsdag träffas EU:s justitieministrar på ett informellt möte i Stockholm för att diskutera riktlinjerna i det så kallade Stockholmsprogrammet.
En av huvudpunkterna är det rättsliga samarbetet inom EU – där informationsutbytet länderna emellan ska ”förbättras”.
Fri tillgång till information om medborgarnas resor, bankaffärer och internetsurfande är några av förslagen.

I och med att vi som bor i Sverige är registrerade med våra personnummer är vi mer kontrollerade än många andra länders medborgare. Det är i princip omöjligt för oss att göra något i smyg. Staten har koll på det mesta.
Att som Michael Jackson ha ett tredje barn som ingen vet vem som är mor till skulle vara omöjligt för en svenskregistrerad medborgare.

Personnummer är till nytta i många sammanhang, men total övervakning av oss kan aldrig vara bra.
Att information om allt vi gör ska kunna bytas som information mellan olika EU-stater: det är som värsta mardrömmen.

Läs mer på Nätverket Svart Måndags evenemangssida på Facebook.
Eller på Nätverkets Webbplats

Efter alla strider mot och protester mot FRA-lagen och ipredlagen och telekomalternativet så klampar politiker på med ännu mer omfattande övervakning av oss medborgare.
Det är som en mardröm.
En mardröm vi lever i nu.

George Orwell kan skatta sig lycklig som slapp uppleva eländet.

På onsdag börjar de första demonstrationerna i Stockholm mot Stockholmsprogrammet.

Från Uppstuds:

Kom till Humlegården i Stockholm på onsdag den 15 juli klockan 17 och visa ditt stöd för bekämpandet av storebrorsamhället. Manifestationen är ett arrangemang av Nätverket Svart Måndag som är en paraplyorganisation som samordnar och driver frågor kring integritet och mot övervakning.

Medverkande organisationer är i nuläget utöver Nätverket Svart Måndag:
Piratpartiet
Ung Pirat
Grön Ungdom
Miljöpartiet
Liberalt Nätverk för Integritet
Liberati
Sossar mot Storebror

Talare som är klara i dagsläget är:
Mattias Bjärnemalm (PP)
Amanda Brihed (Nätverket Svart Måndag, Folkpartiet, Liberati)
Jens Odsvall (Nätverket Svart Måndag)
Erik Laakso (Sossar mot Storebror)

Mer om Stockholmsprogrammet:

Karl Sigfrid
Henrik Alexandersson
Niklas Starow
Björn Pedersen

Relaterade blogginlägg: Opassande, Peter Andersson, HBT-sossen, Peter Karlberg, Sidvind och Svart måndag.

Läs även andra bloggares åsikter om övervakning, demonstration, EU, samhälle, Stockholmsprogrammet

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: demonstration, EU, övervakning, samhälle

Lars Kepler: Hypnotisören – ger en bild av ett mörkt, skrämmande Stockholm

12 juli, 2009 by Rosemari Södergren

”Hypnotisören” som gavs ut i sommar av Bonnier var omtalad redan före lanseringen – författaren är en pseudonym ocn redan före utgivningen i Sverige hade deckarromanen sålt till flera länder utomlands.
Det gör att boken är oerhört hajpad och
På baksidan av den tjocka boken står: Aldrig tidigare har en svensk roman sålts till utlandet med en sådan framgång redan innan den publicerats i Sverige.

Jo, det gör att boken i sig är en gåta som många av oss triggas igång på. Hur kan Bonnierförlaget lyckas sälja en deckare utomlands av en tidigare outgiven författare? Hmm, eller, outgiven? Det vet vi ju inte. Vem är Lars Kepler.
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det är min man som skrivit Hypnotisören. För den utspelar sig nämligen på en mängd platsen där min man varit och skulle kunna beskriva. Fast att skriva en deckare som är drygt 570 sidor i den första inbundna upplagan låter sig inte göras utan att någon i familjen märkt det.

Hypnotisören är en deckarhistoria som utspelar sig i ett kallt, snömoddigt, läskigt Stockholm där det inte bara är kallt för att det är veckorna före jul utan för att det är kallt mellan människorna. Och allra värst drabbas barnen som på olika sätt överges av sina närmaste och sviks av samhället.

Hypnotisören är en mörk, hemsk berättelse där det efter några kapitel verkade vända upp och ner på hur en deckare ska skrivas. Det såg ut som om vi redan då visste svaret på vem som var mördaren. Jag vill inte vara en spoiler, så jag tänker inte vidareutveckla om det är så eller inte.

En deckare ska vara spännande och det är ”Hypnotisören”. Jag kunde inte slita mig utan sträckläste den nu under helgen.

Bitvis är det välskriven och för att vara en bestseller i den svenska deckargenren är dialogerna hyggligt trovärdiga, i alla fall om man jämför med hur människorna i Liza Marklunds deckare som talar som om de läste innantill. Men jag saknar mer djup bakom huvudpersonernas agerande. Jag har lite svårt att tro på en del. Jag blir dessutom rätt arg på läkaren Erik som får driva hypnosterapi med svårt psykiskt och socialt skadade människor. Kan det verkligen gå till på detta sätt inom svensk sjukvård, att krigsförbrytare får hypnotiseras i grupp tillsammans med människor som utsatts för sexuella övergrepp som barn? Om det är så: är boken ett förtäckt angrepp på svensk psykvård. Men samtidigt: det är inte litteratur av högsta klass hela tiden. Det är en hel del där det berättas med adjektiv hurdan någon är istället för att det skildras. Som han log stort och liknande.

Det är mycket som är mörkt och nästan utan hopp i deckaren. Det är väl den största behållning, själva skildringen av Stockholm och det svenska samhället idag. Om än lite väl mörkt.

En del av hajpen kring deckaren är förstås frågan: vem är författaren. Den som skrivit boken verkar veta en del om hypnos. Ska vi leta bland de registrerade svenska hypnotisörerna?

En annan sida berättar om en del av spekulationerna kring boken:

Vem är denna Lars Kepler då? Det spekuleras i om det är Mankell som ligger bakom, eller till och med Stieg Larsson själv. Återigen tror man att Stieg Larssons död är icensatt.

Igår läste jag första kapitlet i boken och låt mig säga så här; jag blev hypnotiserad och fast efter första sidan. Det här kommer slå stort. Det här är framgångar i Stieg Larsson- eller kanske Dan Brown-klass.

Vem är Lars Kepler? Sydsvenskan har låtit Per Svensson spekulera:

Lars Kepler
Genre: Kriminalromaner med CSI/Hjärnstorms-stuk.
Utgivning: Debuterar i sommar med ”Hypnotisören”, den första titeln i en svit som enligt Albert Bonniers förlag redan är en världssuccé.
Huvudmisstänkt: Manusfabrik.
Alternativ: Henning Mankell (har dementerat, kraftfullt och trovärdigt), Arne Dahl/Jan Arnald, Kajsa Ingemarsson.

En annan bloggarek, På ett högt berg, spekulerar och gissar på Mark Levengood:

Vem Lars Kepler är har inte avslöjats. Jag tycker att det i språket och formuleringarna finns en ton som visar att författaren språkmässigt har finlandssvenskt påbrå. Och då gissar jag att Lars Kepler skulle kunna vara pseudonym för Mark Levengood till exempel. Minns var ni läste det först om det visar sig vara så!

Bokhora har ett annat alternativ de tror på:

Kristoffer Leandoer, författare och förläggare på Bonniers.
Förklara varför vi tror på det namnet, JoÖ!

JoÖ: Jo alltså, vi tänker såhär – och det blir kanske tydligare när man läst boken – att det definitivt måste vara någon som är van att skriva. Dessutom som är van att redigera eftersom boken krävde mycket lite efterarbete och kunde komma ut väldigt snabbt hos förlaget.

Och där är ju en annan sak – det är vanligtvis lång väntetid på Bonnier. Men Leandoer har ju en direktväg in till Bonnier redan.

Bjäre Bokhandels blogg har också skrivit om boken.

Fler recensioner:

Hypnotisören
Författare: Lars Kepler
Antal sidor: 572
Utgivningsår: 2009
ISBN: 9789100124045
ISBN-10: 9100124044
Inbunden

Läs även andra bloggares åsikter om författare, recension, böcker, deckare, kriminalroman, samhälle, Stockholm, psykvård, hypnos

Arkiverad under: Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Deckare, författare, hypnos, Kriminalroman, psykvård, Recension, samhälle, Stockholm

Lasse Strömstedt RIP – skulle en sådan karriär vara möjlig idag?

6 juli, 2009 by Redaktionen

lassestromstedt
Lasse Strömstedt var en författare, journalist, samhällsdebattör och skådespelare med brokigt förflutet med missbruk och brottslighet. Men han kunde bryta med det kriminella livet och skriva om det och tog aktiv del i samhällsdebatten.
För oss som var aktiva i samhällsdebatten under 1970-talet var han en bild av hur det går att ta sig ur kriminellt liv.
Jag har tänkt ibland: skulle det ens vara möjligt idag med något liknande?
Idag när högerregeringens riddare Björklund genomföra den ena lagen efter den andra som gör det omöjligt för människor med en andra chans.

Har samhället blivit så mycket hårdare idag att det inte går för någon att ta sig ur missbruk?

Jag hoppas att jag har fel, jag hoppas att en ny Lasse Strömstedt kan träda fram.

Världen och samhället behöver sådana ikoner.

Jag fick idag via ett meddelande på Twitter reda på att Lasse Strömstedt avled i lördags, efter att i julas fått besked om att han hade lungcancer. Det är skrämmande också att de aggressiva formerna av cancer skördar liv med sådan ilsken fart.

Fakta om Lasse Strömstedt från Expressen:

Lasse Strömstedt 1935 – 2009

Lasse Strömstedt var en svensk författare, samhällsdebattör och skådespelare. Han föddes 25 maj 1935 i Gävle. Under många år kantades hans liv av missbruk och brottslighet, något som återspeglas i hans böcker.

Även romanerna handlade oftast om Stockholms mörka sida, med kriminella och drogmissbrukare. Under pseudonymen Kennet Ahl skrev han tillsammans med journalisten Christer Dahl några romaner.

Som debattör engagerade Lasse Strömstedt sig i kampen mot narkotika och ungdomsbrottslighet. Som skådespelare agerade han bland annat i ”G – som i gemenskap” från 1983.

Fler bloggar som tagit upp Lasse Strömstedts dödsbud:
Mickes blogg, Kim Müller och Bloggbubbe.

Relaterat:
Dagens Nyheter, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om dödsbud, författare, samhälle, Lasse Strömstedt, kriminalitet

Arkiverad under: Scen Taggad som: dödsbud, författare, samhälle

Självklart bättre med jobb än skattsänkningar men trist att det fortfarande är DN Debatt som styr debattsverige

3 juli, 2009 by Rosemari Södergren

monasahlin_lenabild

De rödgröna partiledarna om sin linje inför nästa års val: Slopa skattesänkningar och satsa pengarna på att rädda jobben. Två av tre svenskar är emot Reinfeldts sänkning av skatten för den femtedel som tjänar mest. Det visar en ny opinionsundersökning från Novus Opinion. Svenska folket vill hellre undvika nedskärningar i välfärden och uppsägningar framför att få skatten sänkt. Vår politik att investera i jobb i stället för skattesänkningar får ett växande stöd av väljarna, skriver Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, Vänsterns parti­ledare Lars Ohly samt Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, språkrör för Miljöpartiet.

Ur DN Debatt.

Lite synd att det fortfarande är DN Debatt som är huvudsidan för att få ut ett budskap. Det talas om sociala medier, om Twitter, om bloggar …
Men det är fortfarande DN Debatt som styr.
Medierna ägs till allra största delen av högerintressen, men vi springer alla efter dessa högermedier och inte en enda pressavdelning kan tänka sig något högre mål än att få sin debattartikel publicerad i DN Debatt.

Nåväl: ämnet för dagen: de rödgröna lovar att satsa mer på jobb än att fortsätta på skattesänkarlinjen. Det kan nog ge dem seger i riksdagsvalet 2010.

Självklart bättre med jobb än skattsänkningar men höga skatter är inget självändamål. Höga skatter garanterar inte att alla får den vård och omsorg som de borde ha rätt till. Om de höga skatterna används till att höja löner åt byråkratins tjänstemän istället är inget vunnet med skattehöjningarna.

I Almedalen var jag bland annat på ett seminarium om äldrevården i Sverige idag. En kollega skrev om det här och själv vara jag fotograf på debatten.

En av deltagarna i paneldebatten berättade om sin mamma som var 80+. Hennes mamma bodde på ett boende för andra demensdrabbade. Det är vetenskapligt bevisat att demens kan stoppas upp och fördröjas av intellektuell stimulans och av samtal med andra människor. Det finns ingen personal på detta demensboende som har tid att sätta på tv:n för dessa äldre, så de kan följa nyheter. Det finns ingen som har tid att sitta ner och samtala med dem.

Under seminariet redovisades om ett fall där en äldre kvinna hade hjälp med att gå ut och promenera tre gånger i veckan. Men så bestämde kommunen att dra in på detta. Den äldre kvinnan blev därmed inaktiv och ganska snabbt sämre. Idag måste hon vårdas av två personer dygnet runt. Den lilla besparingen blev en betydligt större utgift.

Det finns många, många fall och forskningsresultat som visar att aktivitet av olika slag gör åldringsprocessen långsammare.

Det finns så mycket som kan göras för att livet ska bli bättre, meningsfullare och värdigare för alla människor som blir äldre. Faktum är ju att alla som inte dör tidigare, blir äldre. Faktum är också att vi står inför en oerhörd förändring av åldersstrukturen i samhället. Vi blir alltfler äldre. Samtidigt blir det allt färre som jobbar inom omsorg och vård med äldre.

Detta är ett av de problem som samhället måste ta hand om på vettigt sätt.

Det kan skapa jobb. Och ju fler som jobbar, desto fler kan tillföra skattemedel till samhället.

De flesta med sunt förnuft inser hur denna ekvation fungerar.

—
För övrigt skulle jag vilja blogga också om Kristdemokraterna Göran Hägglunds konstiga förvirrade utspel. Men jag har inte så mycket mer tid att lägga på datorn ikväll. Tänkte göra något mer genomarbetat kanske, om hans syn på kristendom och min syn, som verkligen är helt olika. Utifrån en kristen grund hamnar han någon helt annan stans i politikens hörn än jag gör.

Bloggar relaterade till de rödgröna och deras gemensamma utspel:
Björn har också bloggat om detta, Mona for president,

Relaterade artiklar: Expressen

PS: Bilden:
Gertrud Sigurdsen och Mona Sahlin träffades i ett soligt Almedalen. Foto: Lena Dahlström

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, politik, samhälle, DN, debatt, Socialdemokraterna, rödgröna, jobb, skatter, skattepolitik

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Almedalen, debatt, DN, Politik, samhälle

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 51
  • Sida 52
  • Sida 53
  • Sida 54
  • Sida 55
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 64
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Wasteman

Wasteman Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Wasteman

Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Terra med Vänner på Orionteatern - Betyg … Läs mer om Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in