Kulturpolitik

Wikileaks grundare Julian Assange är anhållen i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt.
– Det handlar om våldtäkt och ofredande, säger Maria Häljebo Kjellstrand, jouråklagare vid city åklagarkammare i Stockholm.
Julian Assange nekar till anklagelserna i ett mail till Aftonbladet.
Från Aftonbladet.

Vi är nog många som känner kalla rysningar efter ryggraden när vi läser detta, nyheten som slår ut allt i svenska medier.
Vad är väl ett val och en valupptakt i jämförelse?

(Uppdatering: Det tog en halv dag och sedan kom en form av dementi, det svenska rättsstaten tog tillbaka anhållan.
Ur Aftonbladet:
Men vid 16.30-tiden släppte chefsåklagare Eva Finné nästa bomb – hon hävde beslutet att Assange ska anhållas.
– Jag anser inte att det finns anledning att misstänka att han har begått våldtäkt, sa hon i ett pressmeddelande.
Övriga delen av detta blogginlägg skrevs alltså innan vi fått beskedet om att anhållan hävts. Men det vi skriver håller dock fortfarande: transparens och öppenhet är nyckeln för demokrati.)

Julian Assange var ju i Sverige förra helgen, på ett seminarium arrangerat av Broderskap. Jag var där. Det var värsta hajpen, Assange är som en rockstjärna.

Vad jag förstår har någon anmält honom till polisen, han är alltså inte dömd. Men han är anhållen.

Scaber Nestor uttrycker de tankar som far runt och som säkert delas av många:

Man blir chockad och förvånad, förbannad och ledsen.
Men samtidigt så kommer tvivlet som ett brev på posten.
Det är helt enkelt lite väl bra tajmat för min smak.

Fast å andra: den kvnna eller man som vågar ställa sig upp och anmäla en våldtäkt av en så känd person måste vara modig.
Han/hon måste ju veta att uppgifterna kommer att bli ifrågasatta, världen över av anhängare till det Wikileaks gör.
För det Wikileaks gör är nog så viktigt: de allra största makthavarna, de som kan skicka ut hundratusentals människor i krig granskas.
Det är absolut nödvändigt att de mäktigaste granskas.

Fast egentligen är det som när en politiker misstänks för sexbrott. Det är i så fall den personen som gjort fel, det har inte med den politiska ideologin att göra, egentligen. Fast ändå blir det så, som en ren ryggmärksreflex minskar vårt förtroende för den politiken.
Det hade verkligen varit ett steg framåt för den civiliserade delan av människar kropp, själ och ande och vi kunde skilja på ideologier och visioner och de människokrakar som representerar visionerna.

Julian Assange är, som jag inledde med, inte dömd på något vis än. Ändå slås då den här anmälningen upp stort. Medierna har fullt sjå med att förklara varför de valt att publicera. Som Sydsvenskan:

Jag tycker att man ska vara mycket försiktig med att kalla någon namnpublicering för okomplicerad. Att namnge någon som är misstänkt för brott är alltid komplicerat: den namngivnes liv kommer i någon mening att bli förstört av publiciteten, oavsett skuldfrågan och sanningshalten i anklagelserna.
Ändå väljer man som utgivare att gå ut med namn när allmänintresset kräver det, när uppgifterna är av sådan art eller magnitud att det är en medborgerlig rättighet att få tillgång till dem.
Julian Assange är en i allra högsta grad offentlig person. Att svenska myndigheter anhåller honom in absentia, misstänkt för våldtäkt, är uppgifter som har ett uppenbart allmänintresse, inte minst som händelsen lär påverka Wikileaks.

Det är helt klart så medierna resonerar. Plus förstås att om två medier gått ut och publicerat måste alla andra i klickjournalistikens namn också publicera. Annars går deras läsare till de andra två sajterna den här helgen.

Det finns dock en stor fara i det här:
I princip kan vem som helst gå till polisen och anmäla ett brott. Polisen måste utreda.
Det är då en offentlig handling.
Alla medier kan hänga på.
Vem som helst kan i princip döda en känd person hur lätt som helst på det sättet.
Det spelar ingen roll hur rentvådd han/hon blir sedan.
Den publicistiska skadan och ryktesspridningen är igång.

Fast jag vet inte vad alternativet skulle vara. Om medierna teg nu så skulle det också vara fel.

Uppgifterna på Åklagarmyndighetens hemsida:

Jouråklagaren i Stockholm bekräftar medieuppgifter om att Julian Assange anhållits i sin frånvaro.

Anhållan avser två skilda händelser, en anmälan om ofredande och en anmälan om våldtäkt. Assange är anhållen i sin frånvaro då det finns risk för att han kan försvåra utredningen.

Fler uppgifter kan för närvarande inte lämnas. Jouråklagaren har heller ingen möjlighet att ge intervjuer.

Om nya uppgifter kommer som kan lämnas ut, kommer dessa att publiceras här.

Det är egentligen samma sak som Wikileaks själva står för: transparens.
Öppenhet.
Det är det enda sättet vi kan hantera den värld av möjligheter att sprida information som den fungerar idag. Öppenhet ska bemötas med öppenhet.

Det är som Piratpartiets Anna Troberg säger i en intervju: Anklagelserna mot Julian Assange påverkar inte Piratpartiets samarbete med Wikileaks. ”Organisationen gör ett viktigt arbete för demokratin”, säger Anna Troberg, vice partiledare till SvD.se.

Öppenhet och transparens är vad världen behöver – och oavsett vad Julian Assange har gjort eller inte har gjort, är den vägen vi måste gå i dagens mediavärld: öppenhet. Och Wikileaks kommer helt klart att överleva med eller utan Assange.

Öppenhet är en pelare för sanningen och redan för tvåtusen år sedan sade en vis man ”Sanningen ska göra er fria.”
Så för att avsluta rent religiöst eller filosofiskt: öppenheten är en förutsättning för att vi ska hitta sanningen.

—
Fast det är klart Wikileaks får sig en törn, som i en match där man går ner för räkning i två sekunder och sedan omskakad och groggy ger sig in i matchen igen.

Relaterat:
Sydsvenskan
Expressen 1, Expressen 2, Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2, Svenska Dagbladet 3, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Dagens Nyheter 3 och Verdens Gang.

Läs även andra bloggares åsikter om Wikileaks, transparens, medier, kulturpolitik, juridik, våldtäkt, anhållen, Assange, sexbrott, journalistik, Piratpartiet