• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Journalistik

Avigsidan med att Aftonbladet tar betalt för innehåll på Internet

9 maj, 2011 by Rosemari Södergren


Handeln med kokain skördar hundratals människoliv varje vecka Men den skitiga baksidan är borttvättad bland kändisarna på Stureplan.
Det är ingressen på en artikel som finns på Aftonbladets hemsida.

Att sprida kunskapen om de hemska avigsidorna med drogerna är viktigt. Att göra det är att ta ansvar för samhället, för medmänniskor. Men att stänga inne dessa artiklar så inte alla kan läsa dem, är att göra pengar på andras olycka.

Anhöriga till missbrukare lider svåra kval. En missbrukare kör inte bara sig själv och sitt liv i botten, missbruket påverkar människor omkring i allra högsta grad.

Jag förstår att redaktioner behöver inkomster. Själv idén med att ha vissa delar av en webbplats låst är i allra högst grad diskutabel. Att låsa in webben är att förstöra webben. Att dessutom ta betalt för denna typ av artiklar, vars innehåll borde spridas till många, många, det är ansvarslöst.

Jag kommer att ha svårt att ta ledningen för Aftonbladet på allvar när de någon gång i framtiden idigneras över någon skandal i samhället. När de låser in så viktiga artiklar som dessa om narkotikans fruktansvärda följder.
—-
För övrigt är jag lika frågande som alla andra kring vad som hänt med Kamratpostens chefredaktör och SVT:s barnprogramledare Ola Lindholm. Enligt tidningsuppgifter har polisen tagit ett prov på honom som visar att han har tagit kokain. Han hävdar med bestämdhet att han inte tagit kokain medvetet.
Han är jättearg på Expressen, han upplever att de jagat honom så mycket att han och hans barn mår dåligt. I en debattartikel på Newsmill skriver han:

Expressen anklagar mig för att ljuga, men sanningen är att tidningen har haft tillgång till sekretessbelagd information i polisutredningen om mig som jag själv inte fått ta del av. Thomas Mattsson, Expressens chefredaktör, jag kommer aldrig att förlåta dig dina beslut som har skrämt och stressat min fyraårige son och fått mig och min sambo att känna oss obekväma och stressade i vårt eget hem.

I sin blogg skriver Ola Lindholm::
Mitt rikskända kissprov kom tillbaka negativt för kokain, men positivt i små mängder för något som heter bensoylekgonin. Det indikerar att jag har haft kokain i kroppen. Det var chockerande att få det bekedet när man sitter och väntar på ett helt rent testresultat. Jag har under den tid som förflutit aldrig tvivlat på det. Efter ett sådant besked behöver man utreda vad som faktiskt hänt. Det har jag gjort. Och jag har helt rent samvete.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson svarar i sin blogg på Ola Lindholms kritik mot deras reporters jakt på Lindholm:
Han är känd som barnfavorit, men är nu åtalad för ringa narkotikabrott eftersom polistestet visade på kokainspår i kroppen.
Men Ola Lindholms sammanställning över kontaktförsöken är en utmärkt sammanställning över hur seriöst nyhetsreportrar bör jobba. Ett (1) mejl och fem (5) SMS på en hel månad är ju inte en särskilt intensiv jakt på medieprofilen. Två (2) försök till personliga möten och några obesvarade samtal till hans mobiltelefon är också helt normalt.
§ 13 i ”Etiska spelregler för press, tv och radio” rekommenderar att den som omskrivs ska få komma till tals. Det tar vi allvarligt på.

När det gäller mediers agerande förstår jag att Ola Lindholm upplever en hemsk situation. Jag såg löpsedlarna från Expressen i helgen där det stod med stora rubriker att testet visat på kokain. Om Ola Lindholm varit en vanlig medelsvensson skulle det aldrig tagits upp. En känd person får räkna med att bli bevakad på detta sätt.
Däremot reagerar jag på dubbelmoralen. Också Aftonbladet hade relativt stor text om Lindholm på sina löpsedlar. Indignationen kring narkotika är stor från kvällstidningarna.
Samtidigt tar då Aftonbladet betalt för artiklar om narkotikas fruktansvärda konsekvenser, artiklar som borde spridas till många.

Till Ola Lindholm skulle jag vilja hälsa: Sanningen gör er fria.
Det är ett klassiskt uttalande (bibliskt) och det ligger mycket i det. Sanningen må vara jobbig, men det är alltid bättre med sanningen.
Vad den än är.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, mediekritik, journalistik, drogmissbruk, Stureplan, kokain

Ping Netroots

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Aftonbladet, drogmissbruk, Journalistik, kokain, mediekritik, Stureplan

Aftonbladet har flippat ut totalt i monarkistisk yra, värre än SVT

29 april, 2011 by Rosemari Södergren

En eloge till Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, hittills idag i alla fall. De anser inte att ett brittisk prinsbröllop är det viktigaste som sker i Sverige och i världen idag.

Till skillnad från Aftonbladet som flippat ut totalt. Kolla deras förstasida. Som om det var världskrig, så gigantiskt stort har de lagt upp prins Williams bröllop med Kate, som de direktsänder live. Är det verkligen så stort intresse för kungar och prinsessor och prinsar att det blir massor av tittare på en sådan sändning?
Har mänskligheten inte kommit längre än av vi vill underhållas av sagor om prinsar?

Expressen ligger snäppet under Aftonbladet. De värderas prinsens bröllop som det allra mest intressanta av allt som sker idag, men de har inte rena krigsrubriker i storlek.

SVT, publik service, har ett brett uppdrag och vi betalar licenspengar till dem. De livesänder förstås också via sin webbplats. Jag kan inte se att det är av stort allmänt intresse eller att det är något udda som har svårt att komma fram annars. Att satsa stort på bevakning av prinsens bröllop är inte journalistiskt motiverat heller. Så stor betydelse har han inte heller.

Relaterat:
Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2, Svenska Dagbladet 3, Rapport 1, Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om prins William, prinsbröllop, monarki, live, medier, journalistik

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Journalistik, live, Medier, monarki, prins William, prinsbröllop

Aftonbladet frossar i våld – en uppvisning i dubbelmoral

25 april, 2011 by Rosemari Södergren

TV: Varning för starka bilder

Så stor det allra överst på Aftonbladet i skrivande stund. Nu, på annandag påsk, vill Aftonbladet få så många klick som möjligt genom att visa en film där en transsexuell människa blir svårt misshandlad.

Chrissy Lee Polis, 22, misshandlades svårt Anställd på McDonalds filmade attacken – la ut den på internet istället för att ingripa.

Det är inget fel i att Aftonbladet vill ha många klick på sajten och vill ha många besökare. Det är på det sättet de kan få inkomster via annonsförsäljning. Självklart måste redaktionens medlemmar och alla andra som arbetar inom Aftonbladet kunna få sina löner. Men genom att ta det här steget: att låtsas förfäras över våldet och samtidigt försöka locka till sig så mycket klick som möjligt genom att visa våldsfilmen – det är en ren och skär uppvisning i dubbelmoral.

Jag tycker inte det finns något journalistiskt skäl att visa upp det våldsamma filmklippet. Det finns journalistiska skäl att berätta om hur människor kan välja att spela in istället för att ingripa. Det kan säga något om människor idag.

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om medier, aftonbladet, transsexuell, våld, journalistik, klickjournalistik

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Aftonbladet, Journalistik, klickjournalistik, Medier, transsexuell, våld

Isobel Hadley-Kamptz har så rätt – svenska medier styrs av chefer endast engagerade för innerstadens välbärgade övre medelklassproblem

9 april, 2011 by Rosemari Södergren

Inom den bloggosfären som inte direkt hyllar högerregeringen har det om och om igen påpekats att medier inte tar upp vanliga människors liv och frågor. Ett tydligt exempel av många: att medier väljer att överfokusera på frågor som RUT, som mest engagerar en liten innerstadsklick ur medelklassen.

Isobel påpekar i prinicip samma sak:
Oavsett vad man anser om skattenivåerna så tycker de senare faktiskt inte, till skillnad från exempelvis DN-redaktionen, att rutavdraget är den allra viktigaste politiska frågan.

Isobel Hadley-Kamptz, krönikör och journalist på högerregerings stödtidning Expressen har nu också vaknat upp. Hon skriver:

Journalister bor i innerstaden och i synnerhet på Södermalm i Stockholm, eller möjligen i trevliga villaområden. Nästan inga bor i det som kallas miljonprogram.
Undersökningen speglar en annan som tidningen Riksdag och Departement publicerade i veckan av var riksdagsledamöterna från svenska storstäder bor.
Journalister är lite mer urbana än politikerna, de senare bor oftare i villa, men annars är det lika. Inte heller politikerna bor i miljonprogramsförorter.
Man måste vara mycket naiv om man inte tror att detta påverkar journalistik eller politik.

Hennes artikel kommer i kölvattnet av det stora elavbrott som gjorde att miljoner stockholmare fick kraftiga förseningar om de alls fick tillgång till tåg eller transportmedel. På vår sträcka av pendeltåget var det så uselt att det inte ens sattes in ersättningsbussar. Så lite värda är vi människor som färdas kommunalt och bor i förorterna kring Stockholm. Vi är inte ens värda att få ersättningsbussar. Att vi har behov att komma i tid till något struntar cheferna för transportföretagen totalt i.

Isobel Hadley-Kamptz tar upp att det stora problemet är inte de enstaka stora trafikstörningarna utan att det i princip råder ett stort undantagstillstånd hela tiden inom kollektivtrafiken. Vi kan aldrig vara säkra på att komma i tid. Och att det är så uselt, det tas aldrig upp i medier. Förmodligen för att redaktionscheferna antingen bor centralt eller kör bil från villan.

Ingen som regelbundet åker pendeltåg kan anse att trafiken fungerar tillfredsställande. Ändå är detta ingenting som i någon särskild utsträckning syns i medierna, bortom tillfälliga kaosskildringar vid särskilt allvarliga problem.

Svenska medier styrs till 95 procent eller mer av redaktionschefer med noll koll och inget intresse för andra människors liv än deras egna innerstads välbärgade övre medelklassproblem som RUT-frågor.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, journalistik

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Journalistik, Medier

Politiker som hotar pressens roll som granskare av makthavare

17 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Internet har verkligen förändrat möjligheten att nå ut. Förr krävdes det att ha råd att trycka tidningar för att starta en redaktion. Teoretiskt räcker det idag att ha tillgång till en dator med webbuppkoppling.

Att vem som helst lätt kan starta en blogg eller börja göra sig hörd på Facebook eller Twitter förändrar medielandskapet. En del politiker har varit duktiga på att ta för sig av detta, som Carl Bildt som använder sin blogg för att få ut sin syn på situationer och på så sätt inte vara beroende av om journalisterna citerar honom korrekt eller inte.

Andra exempel är den folkpartistiske politikern Madeleine Sjöstedt som i sin blogg ofta släpper nyheter, istället för att släppa pressmeddelande först.

I vissa fall kan detta hota journalisternas roll som granskare av makthavare, menar exempelvis Dagens Nyheter och tar upp frågan i en artikel:

Politiker och makthavare försöker ta befälet över nyhetsförmedlingen. Det visar flera exempel från den senaste tiden. Fenomenet både gläder och förfärar folk i mediebranschen.

DN tar upp fall som hur statsminister Fredrik Reinfeldt agerat mot DN, hur kommunchefen Martin Jansson i Katrineholm agerat mot Katrineholms-Kuriren och Frälsningsarmén mot TV 4:s ”Kalla fakta”.
Tre exempel på att den som ska granskas rycker åt sig initiativet från journalister och svarar på sina egna villkor, menar DN.

Jag vet inte om det är helt korrekt att göra den analysen.
Medier förlorar förstås lite av sin makt när den som granskas kan gå direkt ut till sina väljare och ge sin syn på något. Det är väl i princip mer demokratiskt. Medier som intervjuar någon väljer ju exakt vad som ska publiceras eller sändas. Medier kan klippa bort en del i vad den som avslöjas har att säga, något som kan vara viktigt att veta för att få en helhetsbild. Det har hänt att medier inte tar med sådant som kan göra deras avslöjande mindre.

Ett fall som sätter frågan på sin spets är det som hänt i Katrineholm. Mediekonsulten Paul Ronge berättar om det och analyserar i sin blogg:

#kkgate innehåller mitt i det principiella allvaret ett stort mått av humor. Kommunchefen Mattias Jansson, på Twitter @kommunchef, har blivit en mycket aktiv och respekterad aktör i sociala medier. Katrineholmskuriren drar igång en granskning med  tuffa mejlade frågor som redan i sin ton visar att kommunchefen ska hudflängas för att han anlitat konsulthjälp och för att han blandar privat och professionellt i sitt twittrande.  Frågan ställs vad Jansson tror att allmänheten tycker om hans ”twittrande på arbetstid”.

Jansson väljer att både lägga ut frågorna, och sina svar, på bloggen. Katrineholmskurirens chefredaktör Krister Wistbacka blir ursinnig och skriver en ledare.Han trappar upp konflikten genom att prata om ”bloggvalpar” och om ”stulet material”, trots att journalistens mejlfrågor ju blev offentlig handling så fort de nådde Jansson. Här kan ni höra Jansson och Wistbacka debattera i P1:s Studio Ett. Wistbacka säger ju rent ut att hans läsare, alltså kommunens innevånare, inte själva är kompetenta att bedöma det material om till exempel sin representation som kommunchefen Jansson öppet lägger ut. Det krävs journalister som filter och uttolkare.

Det är så klart bra att möjligheten idag finns att nå ut utan att bli filtrerad av medier. Å andra sidan: visst behöver vi medier och redaktioner med resurser. Den redaktion kan satsa helt andra resurser än enskilda bloggare på att följa och och granska. Tyvärr gör inte medier det särskilt ofta utan springer hellre på alldeles för många korta, snabba puckar och de ägnar övervägande delen av det redaktionella på tillfälliga sensationella nyheter, och lägger inte ner särskilt mycket på mer uthålligt granskade av makthavare.

Medier har uppdraget att granska makthavare. Tyvärr sviker de alltför ofta detta uppdrag och väljer att ägna sig åt klickjournalistik, med ständig bevakning av Charlie Sheens problem med droger och sexmissbruk.

Paul Ronge säger till DN att han anser att de sociala medierna luckrar upp journalistrollen, men det är på gott och ont.
– Det finns alltid ett syfte. Människor sitter inte gratis och beskriver någonting bara för att upplysa allmänheten, det finns alltid en agenda, och det skiljer bloggare och twittrare från journalister.

Nja? Journalister har väl också en agenda. Det finns journalister som har som mål att bli ett känt namn och därför inte tvekar att vrida till nyheten så det passar deras agenda. Redaktionerna styrs av ägarna, som alldeles tydligt har en agenda. Ingen kan förneka att DN drivs av sympatisörer till högerregeringen, likaså Expressen, medan Aftonbladets ledaravdelning hör till det rödare blocket. Ledarredaktionerna har påverkan på nyhetsbedömningarna, mer eller mindre öppet och mer eller mindre undermedvetet. Agendor finns både hos journalister och hos bloggare och hos twittrare, och för den delen hos mediekonsulter också.

Självklart råder det nu, som alltid, en kamp mellan makthavare och de som granskar makthavare. Ibland tillhör granskarna också makthavarna – och blir arga när de avslöjas, som i fallet i Katrineholm. Visst tar en del politiker vara på möjligheten att kringgå mediernas granskning när de kan direktkommunicera med väljare. Det är förstås på gott och ont.

Att vissa makthavare historien igenom alltid försöker ta makten över granskarna, det är som det. Det har alltid varit så och kommer troligen alltid att vara så. Visst hotar politiker pressens roll som granskare av makthavare. Fast pressen och dess jakt på ytliga nyheter är ett lika stort hot, pressen klarar rätt bra av att vara ett hot för sig själv och sitt uppdrag att granska makthavare.

Flera bloggare har tagit upp detta, som Ett hjärta rött och Sebastians tankar och Mary i Mina Moderata Karameller.

Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, bloggar, sociala medier, politiker, samhälle, Paul Ronge

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: bloggar, Journalistik, Paul Ronge, politiker, samhälle, sociala medier

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 20
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Dan Hellström / … Läs mer om Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Hemliga Klubben har aldrig varit ett … Läs mer om Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

25 juni–2 juli 2026 fyller åtta dagar av … Läs mer om Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

Stockholm får en Deckarfestival i höst

Ny deckarfestival tar över Gamla stan i … Läs mer om Stockholm får en Deckarfestival i höst

Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Bo Kaspers Orkester firar 35 år som band … Läs mer om Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in