Inom den bloggosfären som inte direkt hyllar högerregeringen har det om och om igen påpekats att medier inte tar upp vanliga människors liv och frågor. Ett tydligt exempel av många: att medier väljer att överfokusera på frågor som RUT, som mest engagerar en liten innerstadsklick ur medelklassen.
Isobel påpekar i prinicip samma sak:
Oavsett vad man anser om skattenivåerna så tycker de senare faktiskt inte, till skillnad från exempelvis DN-redaktionen, att rutavdraget är den allra viktigaste politiska frågan.
Isobel Hadley-Kamptz, krönikör och journalist på högerregerings stödtidning Expressen har nu också vaknat upp. Hon skriver:
Journalister bor i innerstaden och i synnerhet på Södermalm i Stockholm, eller möjligen i trevliga villaområden. Nästan inga bor i det som kallas miljonprogram.
Undersökningen speglar en annan som tidningen Riksdag och Departement publicerade i veckan av var riksdagsledamöterna från svenska storstäder bor.
Journalister är lite mer urbana än politikerna, de senare bor oftare i villa, men annars är det lika. Inte heller politikerna bor i miljonprogramsförorter.
Man måste vara mycket naiv om man inte tror att detta påverkar journalistik eller politik.
Hennes artikel kommer i kölvattnet av det stora elavbrott som gjorde att miljoner stockholmare fick kraftiga förseningar om de alls fick tillgång till tåg eller transportmedel. På vår sträcka av pendeltåget var det så uselt att det inte ens sattes in ersättningsbussar. Så lite värda är vi människor som färdas kommunalt och bor i förorterna kring Stockholm. Vi är inte ens värda att få ersättningsbussar. Att vi har behov att komma i tid till något struntar cheferna för transportföretagen totalt i.
Isobel Hadley-Kamptz tar upp att det stora problemet är inte de enstaka stora trafikstörningarna utan att det i princip råder ett stort undantagstillstånd hela tiden inom kollektivtrafiken. Vi kan aldrig vara säkra på att komma i tid. Och att det är så uselt, det tas aldrig upp i medier. Förmodligen för att redaktionscheferna antingen bor centralt eller kör bil från villan.
Ingen som regelbundet åker pendeltåg kan anse att trafiken fungerar tillfredsställande. Ändå är detta ingenting som i någon särskild utsträckning syns i medierna, bortom tillfälliga kaosskildringar vid särskilt allvarliga problem.
Svenska medier styrs till 95 procent eller mer av redaktionschefer med noll koll och inget intresse för andra människors liv än deras egna innerstads välbärgade övre medelklassproblem som RUT-frågor.
Läs även andra bloggares åsikter om medier, journalistik
Tänk att jag trodde att Kulturbloggen skulle handla om kultur. Inte nog med att den här notisen osar svensk avundsjuka och vänsterpropaganda, den är också helt befängt oinsatt. Ni hävdar på fullt allvar att alla som bor utom tunnelbanans räckvidd är fattiga små människor som dagligen kommunaltrafikdiskrimineras, ja förutom de välbärgade politiker och journalister som bor i villa och åker limo då förstås.
Om skribenten ens vetat vad ett miljonprogram är hade hon också förstått att den absoluta huvuddelen av dessa ligger inom tunnelbanenätet. Kan även meddela att den absoluta huvuddelen av stans journalister tjänar jäkligt uselt och definitivt inte bor i femmiljonersvåningar i innerstan eller bor i villa och åker Mercedes till jobbet.
Om det är någon som behöver ”vakna” så är det skribenten.
Mediefrågor är ju i allra högsta grad kultur.
Själv bor jag vägg i vägg med Malmvägen i Sollentuna, och är beroende i ur och skur av pendeltågen och upplever dagligen osäkerheten i om den ska komma i tid.
Att medier styrs av redaktionschefer som är mer engagerade för RUT-frågor än arbetsmiljöfrågor och kollektivttrafik som beror de flesta människors vardag. är inget nytt.
Det har många bloggare just på vänstersidan tagit upp i ur och skur.
Kollektivtrafik och RUT är i sin rena form inte kultur, oavsett vad du säger. Hur engagerad är du förresten själv i de frågor som du hävdar bara berör övre medelklass och uppåt? Har du själv utnyttjat ROT?
Givetvis är frågan om vad medier tar upp kultur- och kulturpolitik. Självklart.
Nej, jag har aldrig använt mig av Rot. Eller Rut.
Jag är inte motståndare till vare sig Rut eller Rot. Men helt klart fick båda betydligt mer medieutrymme än vad de är värda inför valet. Det finns massor av statistik som visar att majoriteten inte alls tycker att de är så viktiga frågor som redaktionscheferna tydligen tycker.
Det här är inget nytt, det jag tar upp har jag och många fler tagit upp massor av gånger i flera år.
Och vad är du för person som vill hindra människor från att utrycka åsikter?
Så om jag är kulturintresserad och driver en kulturtidsskrift på webben skulle den inte få ta upp frågor om medier och om hur medier styrs?
Det finns ett stort antal svenska journalister som bor och jobbar utanför Stockholm också vilket Isobel H-K och (förvånande nog) Kulturbloggen inte tycks känna till. Frågan är om inte det snäva Stockholmsperspektivet är ett större problem.