Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

boktips

Boktips: En dåre fri av Beate Grimsrud

by


Beate Grimsrud är fascinerande. Hon är norska men har flyttat till Sverige och erövrat det svenska språket så att hon kan göra en språkligt fantastisk roman.
”En dåre fri” handlar om en kvinna som hör röster och med hjälp av en kognitiv beteendeterapeut ska lära sig hålla rösterna i schack.

Expressen skriver om boken:

Hon blir en firad författare och filmare, har vänner och en lägenhet, men kampen mot rösterna – liksom mot psykvårdens tvångsinskrivningar och övermedicinering – tar aldrig slut.
Det krävs antingen mod eller övermod för att ge ut en roman om en schizofren författare vars biografi bär fler än enstaka likheter med ens egen. Eli ger ut samma böcker som Grimsrud, gör samma filmer och vinner samma priser.
Om också de psykiska problemen är något självupplevt kan man förstås inte veta, och det är inte relevant för romanen i sig – om än för en metalitterär diskussion som Grimsrud flirtar med när hon i slutet av romanen låter Eli börja skriva just en roman om sina röster.

Jag har läst lite drygt halva boken, så det här är ingen recension utan mer ett tips och några funderingar.
Beate Grimsrud är vad jag definifierar som författare för hon använder språk och dess rytm och melodi för att förmedla något om människorna och deras tankar. Ämnet är ganska sorgligt, det är ett tungt öde att ha föräldrar med så svåra psykiska besvär att dessa går i arv kanske både på grund av arv och miljö. Ändå finns det ett hopp i den styrka och jag-känsla som huvudpersonen Eli förmedlar.

En beskrivning av boken från Dagens Nyheters recension:

”En dåre fri” är i grund och botten en bildningsroman. Eli utvecklar fantastiska kreativa förmågor, flyttar till Sverige och etablerar sig snabbt som författare och filmskapare. Parallellt åker hon in och ut från olika psykiatriska kliniker, skär sönder sina handleder, tvångsmedicineras, skrivs in på vård­intyg. Tack vare outtröttliga vänner – män och kvinnor till vilka hon har en nära men asexuell relation – och en klumpig och fläckvis inhuman psykvårdsapparat, överlever hon sin sjukdom och är mot romanens slut på väg att ta kontroll över ”rösterna”.

En beskrivning från bokbutiken:

En dåre fri är en roman om skörhet och styrka. Det är Eli som berättar. Hon bor ensam i sin lägenhet, och ändå inte. Espen, Emil och Erik finns också där. Deras röster har följt henne hela livet. Så småningom kommer också prins Eugen.

Hennes terapeut kommer också, för att hjälpa henne att klara vardagen och vanligheten. Hon är periodvis inlagd på psykiatrisk avdelning, och i vården möter hon både omhändertagande och oförståelse. Elis vilja att leva och skapa är stor, men rösterna inom henne bråkar och stör. Ändå skriver hon hela tiden, gör film, reser och framträder på uppläsningar. Som författare röner hon framgång efter framgång, medan kampen mot sjukdomen pågår.

Eli lever med sin psykos; hon utvecklas och kämpar. Med sitt magiskt lysande språk öppnar Beate Grimsrud dörren till en fascinerande och gripande värld.

Recension i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Boktips: Bläck – Tatueringar hud minnen

by


Om du har något förhållande till tatueringar kan den här fotoboken kittla dina sinnen. Antingen att du som jag förfasas över vad människor kan göra med sin hud, fast samtidigt fascineras av det hantverk som en bra tatuerare utför.
Boken ”Bläck – Tatueringar hud minnen” består av nära bilder och intervjuer med människor som tatuerar sig.

Den är gjord av fotografen Björn Abelin som gav ut ”Escapes” 2006 som nominerades till Årets fotobok och av journalisten Elisabeth Åsbrink.
Hon gav 2009 ut ”Smärtpunkten – Lars Norén, pjäsen Sju tre och morden i Malexander” som nominerades till Augustpriset i fackboksklassen.

Jag har bara hunnit bläddra i boken, den här hösten har helt enkelt varit för hysteriskt stressig. Bilderna är starka, fascinerande, skrämmande och jag tänker att det finns en stor värld utanför medelsvensson. Jag ska absolut läsa texterna också.

Kommunalarbetaren har recenserat boken och skriver:

Björn Abelins fotografier är verkligen fantastiska, men jag hade hoppats på lite mer av Elisabeth Åsbrinks texter. Hennes debutbok ”Smärtpunkten” var lysande, men här fastnar hon lite för lätt i det pretentiösa. Ändå ett intressant tidsdokument.

Baksidestexten på boken:
Med ögon känsliga för både tid och den mänskliga naturen har fotografen Björn Abelin och författaren Elisabeth Åsbrink mött tatuerade människor mitt bland oss. Under huden finns deras historier om sorg och förluster, men också om tatueringen som smycke eller lockrop till världen om lust och jubel inför livet.

Sedan urminnes tider har människan smyckat, ristat och ärrat sin kropp. I dag är cirka 80 miljoner människor tatuerade. Och det är en trend som växer sig stark i hela västvärlden.
En bok om tatueringar, om människorna som smyckar sina kroppar och om vår tid.
En tatuerar sig för att väcka åtrå, en annan för att påminna sig om sin dödlighet.

Någon gör det för att passa in i en grupp, medan någon annan vill protestera mot den allmänna rådande ordningen. Frågan är kanske inte varför man låter tatuera sig utan, varför inte?

Bläck Tatueringar hud minnen : – tatueringar hud minnen
av Björn Abelin och Elisabeth Åsbrink
ISBN10: 9127129373
ISBN13: 9789127129375

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Boktips: Mitt galna liv, en memoar om psykisk sjukdom av Arvid Lagercrantz

by


Arvid Lagercrantz är journalist och var under 1970- och 1980-talen politisk reporter och kommentator i Dagens Eko/Sveriges Radio. Senare blev han P1-c hef, vice VD och VD vid Sveriges Riksradio. Under 2000-talet arbetade han som programledare och reporter vid Sveriges Television och Axess TV. Hela tiden led han av en så kallad bipolär sjukdom, en bitvis svår psykisk sjukdom som kan vara svårt handikappande. Arvid Lagercrantz lyckades trots detta ha ett yrkesliv, till stor del på grund av att han när sjukdomen bröt ut alltid fick vård snabbt.
I boken ”Mitt galna liv” berättar han hur det varit för honom att leva med en svår psykisk sjukdom.

Ur förordet:

Det här är en memoar om psykisk sjukdom. Med nödvändighet handlar den också om mig själv men mest om min sjukdom, hur jag led, hur jag behandlades och vad läkarna skrev i mina journaler.
Jag vet att många människor har liknande problem. Låt oss dela ensamheten.
Jag har varit journalist i hela mitt 67-åriga liv, politisk reporter på Dagens Eko i många år och sedan vice VD och VD för Sveriges Riksradio i 10 år.
Mina maniska perioder har blivit många. Jag har fått elchocker, legat i bälte och fått massor med psykosmedicin. Dessemellan har jag varit helt frisk. Jag bjuder här på vad jag kallar Mitt galna liv.

Karin Thunberg på Svenska Dagbladet har gjort en bra och lång intervju med honom om boken:

Mönstret har hunnit upprepas många gånger:

–Jag har en överambition som leder till utmattning. Inom mig finns bilden etsad att jag är dålig, misslyckad. Bevis på motsatsen gör mig orolig, jag får svårt att sova vilket gör mig ännu mer orolig. Sen är det igång.

Så ingen framgång hjälper?

–Nej, snarare förstärker den min känsla av att inte duga, inte kunna leva upp till framgången. I botten finns en slags överkänslighet, eller underkänslighet som jag kallar det.

Det är bra och det är starkt att han träder fram. Psykiska sjukdomar och psykiska besvär ses det ofta på med förakt från de som inte drabbats av något sådant och inte förstår. Många försäkringar för sjukdom gäller inte vid psykiska sjukdomar, till exempel.

Jag har inte hunnit läsa hela boken, detta är därför ingen recension. Det jag läst hittills har varit välskrivet och fångat mitt intresse. Det behövs sådana här böcker, både för andra som har liknande besvär och vänner och anhöriga till människor med psykisk sjukdom eller för den delen arbetskamrater och alla som möter andra människor. Psykiska besvär är vanligt och förståelsen skulle behöva öka för det.

De anhöriga till psykiskt sjuka glöms ofta bort. Karin Thunberg tar upp en aspekt på detta som är talande och stark:

I ärlighetens namn är det inte hans egen berättelse som drabbar mig hårdast. Det är när han intervjuar Aina, sin hustru sedan 39 år, som jag kan nudda det helvete de båda gått igenom. I boken berättar hon om den gången han blev sjuk i mitten av 70-talet, hur hon följde honom till sjukhuset och morgonen efter stod vid deras ettårings spjälsäng och inte orkade lyfta barnet ur sängen. Då hade hon själv gått igenom en operation, vägde 43 kilo. Så hon tvingades ringa till Arvids bäste vän Per Falkman, be honom komma och hjälpa henne.
Hur plågad har du själv varit av att också dina närmaste farit illa?
Arvid Lagercrantz blick är uppriktigt förvånad:
–Så har jag aldrig tänkt. Jag har nog varit för självupptagen

Mitt galna liv : en memoar om psykisk sjukdom
av Arvid Lagercrantz
ISBN: 9789174610024

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

.

"Jag älskar dig inte", roman om hämnd och svek av bloggaren Christina Stielli

by


Christina Stielli är en duktig bloggare som jag träffade första gången för många år sedan på en bloggträff. Hon driver en engagerande blogg. Hon bloggar på Tara också.
I mitten av september släpptes hennes debutroman ”Jag älskar dig inte”.
Den kom med posten igår, så jag har inte hunnit mer än bläddra i den. Det är en snyggt inbunden bok med bra omslag och bra tryck.
Jag tror att bokens handling engagerar många i det Sverige vi lever i. Från bokens baksidestext:

Lotten har en familj: en man hon älskar högt och rent och två barn hon sätter före allt annat. Definitivt före sig själv. Hon vet ju att äktenskap innebär kompromisser och vem skulle hon vara om hon inte först och främst såg till att Per och barnen mådde bra?

Det Per säger till henne en dag – ”Jag älskar dig inte” – slår i ett slag hål på idyllen. Men Lotten kraftsamlar, hon kan förändra sig. Hon ska försöka mer, bättre. Hon vet att hon kan. Hon bestämmer sig för att med alla medel rädda den familj som är mamma, pappa och två barn. Att hon raderar ut sina egna konturer i processen är bara en del av den nödvändiga kompromissen. Men inget hon gör fungerar. Eller kanske hon bara inte begrep bättre, som Per säger till henne när han till slut tar sin väska och lämnar familjen för gott. Det uns av självkänsla Lotten hade kvar raderas. Hela hennes värld rasar samman, men i sin förtvivlade situation får hon hjälp att finna fast mark av två omistliga vänner. Och när hon så småningom reser sig är hon fylld av en längtan att förnedra Per så som han förnedrat henne. Hon går mot sin egen ljuva hämnd, med målet att förstöra det han håller högst i livet. Precis som han förstörde det hon älskade mest. Med sälta och humor skildrar Christina Stielli det raffinerade spel som pågår under ytan i ett havererande äktenskap, och gestaltar den hopplösa förtvivlan som knockar en övergiven kvinna i kris. Det är befriande trovärdigt om hur den mödosamma men ändå möjliga vägen till ett nytt liv, på egna villkor, faktiskt ligger där och väntar

En bokcirkel för alla har också tipsat om boken:

Den 16/9 debuterar Christina Stielli med sin roman ”Jag älskar dig inte” (Whalström & Widstrand). Jag blev nyfiken redan på den där deckarkursen vi gick, eftersom det var rätt så uppenbart att hon kunde skriva och hon nämde också då att hon hade en roman på gång. Dessutom så tror jag (fast jag har inte läst den ännu) att den här boken är en bok som vore kul att bokcirkla om.

Jag älskar dig inte
Författare: Christina Stielli
ISBN: 9789146220510

Relaterat: Några kommentarer om boken

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Boktips för pessimister och för pirater och för valarbetare

by


Det är naturligt att dumbommarna är i majoritet i riksdagen – de är i majoritet i folket.
Citat från Hjalmar Söderberg.

Ta inte livet för allvarligt – du kommer i alla fall inte ifrån det levande.
Elbert Hubbard

Jag får ibland en känsla av att när Gud skapade människan överskattade han sin egen förmåga.
Oscar Wilde

Tre citat ur en liten skön bok fylld av citat. Boken heter ”Handbok för pessimister” och är utgiven på förlaget Känguru (isbn: 978-91-86289-16-4)

Här är en beskrivning av boken från en bokbutik:

Vem orkar väl ständigt le och gå omkring och se positivt på livet? För, handen på hjärtat, livet är ju i grund och botten en allt annat än lustig historia. Därför är den ärligaste och lämpligaste livshållningen pessimismen. Endast pessimister kan möta och tackla tillvaron med insikt och gott resultat.

I Handbok för pessimister ges många exempel på denna framgångsrika metod att stå ut med livet genom att se det för vad det är. Här får man lära sig att ständigt vara beredd på det värsta och – när katastrofen väl ett faktum – förtvivla med ett gott skratt. För humorn är för pessimisten det främsta vapnet.

”En pessimist är en person som ser sig om åt båda hållen innan han går över en enkelriktad gata.”

Jag tycker om boken av tre skäl. Jag är road av bra citatsamlingar. Det kan inspirera mig i olika sammanhang när jag ska hålla föredrag eller när jag gör blogginlägg.

Boken är vacker i sin strama design i brunrrandigt omslag som ger en känsla av en kartong som gjorts om till bok.

Jag är själv något av en pessimist och tycker därför extra mycket om den här citatsamlingen för att den driver både med oss pessimister och med de som inte är pessimister. Det är nyttigt att skratta åt sig själv ibland.

Jag ska passa på att tipsa om recension av boken ”
Jag är inte rabiat. Jag äter Pizza.” En bok om sverigedemokraterna av Niklas Orrenius.
Karin Berg har recenserat den i bokbloggen En bokcirkel för alla:

Det här är en lätt bok att läsa och den ges ut direkt på pocket för just lättillgänglighetens skull. Boken är viktig idag där vi står med ett val inför dörren, ett val som kan släppa in Sverigedemokraterna i riksdagen. Och den är bra att ha som hjälp när man ska ta debatten, för det bör man. Eller hur?

Boken ska jag absolut se till att få tag på. Och jag tipsar er samtidigt om bokbloggen En bokcirkel för alla.
Svenska Dagbladet har också recenserat boken och Politikerbloggen har intervjuat författaren.

Och sedan en sak som egentligen är värd ett eget blogginlägg men eftersom jag inte hinner göra fler inlägg nu (måste skynda till jobbet) tipsar jag er om The Arks nya skiva. De släpper den som tidning, som en slags protest mot att momsen på skivor är mycket högre än den på tidningar.
Från Expressen:

Här är popbandet The Arks smarta skatteklipp.
Genom att ge ut nya skivan i tidningsform slipper gruppen en stor del av den moms som annars ligger på skivor.
Man betalar bara sex procent mot normala 25 procent.
– Det är halva priset mot vad en vanlig skiva kostar, säger sångaren Ola Salo.

Jag tror inte det handlar om skatteklipp, som Expressen skriver. Det handlar om en demonstration mot det sjuka att ha högre moms på skivor än böcker och tidningar.

Ravenna har också bloggar om detta:

Nej, man kan inte ta för givet att en skiva säljer för 189 kronor bara för att man fjärtar ut den. Folk kan ladda ner numer, eller testlyssna på Spotify. Att betala 189 spänn för en plastbit med några låtar på är såååå 90-tal. Ute, kaputt, inte att tänka på.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,