• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Carl International Film Festival har släppt programmet för festivalen 24-29 augusti

7 augusti, 2018 by Redaktionen

Carl International Film Festival som pågår 24–29 augusti 2018 i Karlskrona. har släppt sitt program för årets festival.

Ett pressmeddelande:
Demokratifokus, unga talanger och festivalens nya tävlingsprogram för långfilm från Östersjön utgör några av höjdpunkterna under festivalens sex dagar. Idag 7 augusti presenteras över 40 programpunkter och 10 långfilmspremiärer för den andra upplagan av Carl International Film Festival 24–29 augusti 2018 i Karlskrona.

– Under årets Carl International Film Festival tar vi ett fast grepp kring våra värdeord öppenhet, frihet och fred. Det är valår och vi vill lyfta betydelsen av att värna våra demokratiska grundvärderingar i en tid där man i världen, Europa och även Sverige kan se dessa försvagas. Vi presenterar ett fantastiskt program med flera seminarier, filmer och andra programpunkter där vi på olika vis belyser detta, säger Henrik JP Åkesson, festivalchef.

Med ett kreativt, kulturellt och unikt filmkonstnärligt fokus på Östersjöregionens tio länder (Tyskland, Danmark, Norge, Sverige, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Polen) visas flera premiärfilmer och internationella filmgäster besöker Karlskrona för att möta både publik och bransch. Utöver filmvisningar presenteras även ett brett program med event, seminarier, utomhusvisningar, festligheter och festivalens filmbranschevent Carl Film Forum.

Här hittar du hela festivalprogrammet.

Baltic Sea Competition – de nominerade filmerna i festivalens tävling presenteras
Tio rykande färska långfilmer från Östersjöländerna, alla med fokus på starkt berättande och filmiskt språk som går hand i hand med festivalens värderingar om öppenhet och frihet, presenteras i tävlingsprogrammet Baltic Sea Competition där flera internationella festivalfavoriter får sina svenska premiärer.

Programmet bjuder bland annat på svenska premiären av Christian Petzolds (Barbara, Phoenix) mästerliga Transit (Tyskland) om en ung judisk man som försöker undfly de tyska trupperna men fastnar i Marseilles. Filmen, som är baserad på Anna Sieghlers roman ”Transit Visa” från 1942, växlar mellan olika historiska epoker och binder på ett lika klarsynt som originellt sätt samman dåtid och aktuella händelser i Europa. I Elizaveta Stishovas Suleiman Mountain (Ryssland), som får nordisk premiär under festivalen, sträcker vi oss ända till Kirgizistan där ett heligt berg står i centrum för ett besynnerligt triangeldrama med fantastiskt foto och storslagna miljöer.

Med i tävlingen är också det polska dramat Nina som hade sin världspremiär under International Film Festival Rotterdam tidigare i år. I filmen möter vi Nina och Wojtek som i sin kamp att rädda relationen desperat försöker bli gravida. De erbjuder den unga Magda att bli surrogatmamma för deras barn men det dröjer inte länge innan Nina och Magda blivit djupt förälskade i varann.

– Trots det faktum att vi återigen måste kämpa för frihet i Polen – i en bredare bemärkelse, och på grund av detta, kan vår film uppfattas som ett politisk, medan den snarare alltid var menad att handla om den personliga friheten och att vara trogen mot dig själv. Jag är glad att min debutfilm Nina kommer att ha sin nordiska premiär på Carl International Film Festival och kommer att vara stolt över att presentera filmen personligen, hälsar Olga Chajdas.

Filmerna tävlar om pris för Bästa regi och Bästa manus, det senare presenterad i samarbete med Litorina Folkhögskola. Priserna består av 25 000 kronor vardera samt en exklusiv statyett. Vinnarna utses av en jury och tillkännages vid en ceremoni den 28 augusti.

Samtliga filmer i Baltic Sea Competition
A Moment in the Reeds (Finland, Mikko Makela)
Border (Sverige, Ali Abbasi)
Breathing into Marble (Litauen, Giedrė Beinoriūtė)
Denmark (Danmark, Kasper Rune Larsen)
Foam at the Mouth (Lettland, Jänis Nords)
Going West (Norge, Henrik Martin Dahlsbakken)
Nina (Polen, Olga Chajdas)
Suleiman Mountain (Ryssland, Elizaveta Stishova)
The Manslayer / The Virgin / The Shadow (Estland, Sulev Keedus)
Transit (Tyskland, Christian Petzold)

Demokratifokus med Svenska Filminstitutets Filmrummet
Lördagen den 25 augusti får Karlskrona och festivalen besök av Svenska Filminstitutets Filmrummet och det uppmärksammade kortfilmsprojektet RÖST.

Genom att lyfta unga och nya röster, bakom och framför kameran, vill initiativet RÖST inspirera till samhällsengagemang, engagera förstagångsväljare och unga att bli en del av det politiska samtalet och ta plats i det offentliga rummet. I ett samarbete mellan SVT, Svenska Filminstitutet och Folkets Bio har åtta kortfilmer producerats som på olika sätt skildrar Sverige 2018. Alla åtta filmerna visas under festivalen och avslutas med ett samtal om hur man kan använda rörliga bilder som ett verktyg för att främja demokratin, synliggöra sådant som behöver synas bättre, ställa frågor och lägga fram tankar och idéer för en större grupp människor. I samtalet möter vi Ninja Strååt, regissören till RÖST-filmen Noratanten, regissören Hampus Linder, festivalaktuell med dokumentär-filmen Gudrun, SVT:s Helena Ingelsten och Svenska Filminstitutets dokumentärfilms-konsulent Klara Grunning.

Fler höjdpunkter i programmet
Cannesvinnare inviger festivalen 24 augusti: Ali Abbasis andra långfilm Gräns, baserad på en novell av John Ajvide Lindqvist kammade hem priset för Bästa film i sektionen Un certain regard under filmfestivalen i Cannes tidigare i år. Filmen är en kärlekshistoria som rör sig i gränslandet mellan verkligheten och det övernaturliga och inviger festivalen 24 augusti på Karlskrona Konserthusteater.

Kjell Bergqvist hedersgäst: Kvällen den 26 augusti välkomnar vi en av svensk films allra mest folkkära skådespelare. Känd för sin karisma, sitt självförtroende, sin talang och sin stora solidaritetskänsla. Samtalet hålls under bar himmel på Grevagården och följs av utomhusvisning av Ulf Malmros Bröllopsfotografen för vilken Kjell belönades med en Guldbagge för Bästa manliga biroll.

Två sydsvenska världspremiärer: Under festivalen presenteras inte mindre än två sydsvenska världspremiärer; Saman Saids dokumentärfilm om det uppmärksammade teaterprojektet i Karlskrona Sunnateatern samt Alexis Almströms efterlängtade långfilmsdebut Rosa Moln med Albin Grenholm (Midnattssol) och Hedda Stiernstedt (Vår tid är nu) i huvudrollerna.

Luncha med Schyman & Serner 28 augusti: Gudrun Schyman är huvudpersonen i Hampus Linders dokumentärfilm Gudrun. Mitt i sitt hektiska valspurtschema svänger hon inom Karlskrona för ett samtal om jämställdhet och hur det är att få sitt liv förevigat på film. Samtalspartner är Svenska Filminstitutets VD Anna Serner, som föreläser över hela världen om Sveriges jämställdhetsmodeller inom film och tv.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmfestival, Scen

Publikrekord för Kulturhuset Stadsteatern 2017-2018

7 augusti, 2018 by Redaktionen

Spelåret 2017-2018 bjöd på mycket stora publika framgångar för Kulturhuset Stadsteaterns teaterscener vid Sergels torg. Billy Elliot, Vem är rädd för Virginia Woolf?, Och så levde de lyckliga, Bang och Våra drömmars stad är bara några av de pjäser som under spelperioden blivit absoluta publikfavoriter. 90 procent har beläggningen varit på teaterscenerna vid Sergels torg under spelperioden 2017-2018 vilket är ett nytt publikrekord, jämfört med de senaste fem åren.

Ett pressmeddelande:
– Jag är väldigt glad och stolt över vårt spelår. Vi skapar och lägger repertoaren för vår publik, och siffrorna talar ett tydligt språk; publiken uppskattar det vi gör! Till hösten fortsätter vi att blanda klassiker med nyskrivet, farser med musikaler och monologer. Vi vill erbjuda stockholmarna en svängig repertoar som anstår en modig, modern folkteater, säger Anna Takanen, teater- och scenkonstchef för Kulturhuset Stadsteatern.

Kulturhuset Stadsteatern har som målsättning att vara en angelägenhet för alla stockholmare med yttrandefrihet och den konstnärliga friheten som grund.

– I tider då teaterbesöken minskar i Sverige vilket Myndigheten för kulturanalys senaste rapport visar, är det särskilt glädjande att teatersalongerna på Kulturhusets Stadsteatern har varit fullsatta under spelåret 2017-18, säger Sture Carlsson, VD för Kulturhuset Stadsteatern.

89,9 % hamnade beläggningen för teaterföreställningarna på scenerna vid Sergels torg på under spelåret 2017-18. I siffran ingår även gästspel.

Kulturhuset Stadsteaterns höstrepertoar 2018 startar den 17 augusti med premiären för Krilon – en föreställning om det möjliga på Klarascenen.

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Publikrekord, Scen, Scenkonst, Teater

Filmrecension: I Can Only Imagine

6 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

I Can Only Imagine
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 augusti 2018
Regi Andrew Erwin, Jon Erwin

En film som lär vara ett måste att se för den som lyssnar på kristen popmusik. Filmens titel är också titeln på sången ”I Can Only Imagine”, skriven av den amerikanska artisten Bart Millard som är den mest spelade kristna poplåten hittills och som legat högt upp inte bara på kristna låtlistor utan också stått sig bra i konkurrens med annan musik.

Filmens budskap är vackert, det handlar om förlåtelse och att kunna ge varandra flera chanser, att kunna reparera trasiga relationer. Den är, inte helt oväntat, förutsägbar. För en del av den tänkta målgruppen för filmen har det nog ingen betydelse att filmens handling är förutsägbar. De känner redan till berättelsen om Bart Millards uppväxt. Bart Millard har berättat om den både i tv-intervjuer och i tidningsintervjuer.

Bart Millard växer upp i Greenville, Texas, där han blir både fysiskt och mentalt misshandlat av sin far Arthur. Det finns intervjuer där det berättas att Bart blev misshandlad flera gånger i veckan av sin pappa, ibland så svårt slagen att han inte kunde ligga på rygg och sova. Hans mamma stod inte ut utan lämnade familjen.

Som barn var Bart på sommarläger med en kristen församling och han fick en trygghet och vänskap bland kristna. Det var den grunden som gjorde att när han lämnade sin pappa och gav sig iväg ut i USA hittade han en kristen popgrupp (det kristna bandet MercyMe) som han satsade på, som han turnerade runt om i USA med. Men han kände sig aldrig lugn i sitt inre, han hade inte funnit frid. När han gav sig av hem och träffade sin pappa visade det sig att hans pappa var dödssjuk i bukspottskörtel-cancer.

Är det möjligt att förlåta någon som gjort ens liv till ett helvete? Är det möjligt att förlåta den som misshandlar? Är det möjligt att en grym människa kan förändras? Filmen får av nog ett betygssteg för högt av mig för att den för fram ett budskap som inte hörs så ofta i dagens värld, där så mycket är så mörkt och negativt och ingen verkar tro på att någon kan förändras.

Bart Millards uppväxt är en förfärlig uppväxtskildring som vi hört berättats i olika versioner många gånger. Jag blir lika ledsen varje gång när det blir så tydligt hur starkt inflytande föräldrar har på barnens reaktioner. Hur barn väljer väg i livet för att göra föräldrar stolta. Hur kan en förälder över huvudtaget ha några krav på vad barnen ska välja för väg i livet?

Skådespelarnas insatser är ganska labila förutom Dennis Quaid som är i högsta grad trovärdig i rollen som Barts pappa. Det är många klichéér i filmen, speciellt under skildringen av bandet och när de får en manager och försöker få ett skivbolag.

Som sagt, filmen är väldigt förutsägbar, men har ett vackert budskap. Kanske gav jag den ett steg för högt betyg.

Skådespelare: J. Michael Finley, Dennis Quaid, Madeline Carroll m fl.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Budskap, Filmrecension, Förlåtelse, kristendom, Recension, Scen

Filmrecension: Mademoiselle Paradis – en film som nog inte lämnar någon oberörd

3 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

Mademoiselle Paradis
Betyg 4
Svensk biopremiär 10 augusti 2018
Regi Barbara Albert

En berörande film om ett märkligt människoöde av den österrikiske regissören Barbara Albert. En film som får mig att önska att en del människor inte kunde bli föräldrar. Huvudrollen, Maria Theresia, spelas av Maria Dragus som varit med i Det vita bandet, också en film på tyska språket med förfärliga föräldrar. Tyska och österrikiska regissörer har en talang för att skildra föräldrar som missbrukar sin makt över barn.

Handlingen utspelar sig under 1770-talet i Wien och barn, speciellt flickor och unga kvinnor, hade ingen självständig status utan var helt i sina föräldrars och i synnerhet sin fars makt.

Filmen bygger på en verklig person, Theresia Paradis var en österrikisk pianist och kompositör som var blind. Hon är en ung kvinna från överklassen. Hennes pappa arbetar vid hovet och de är välbeställda. Tyvärr är Theresia enda barnet och dessutom kvinna. Något hopp om att få henne bortgift till en framstående make finns inte eftersom hon är svårt synskadad.

Hennes föräldrar har uppmuntrat henne att utvecklas inom musik och hon har börjat bli en framstående pianist. Drottningen har gett henne en pension att leva på, dels för att hon är blind och inte lär kunna gifta sig till försörjning och för att hon är så duktig på att spela piano.

Föräldrarna tar henne till den ena läkaren efter den andre som säger sig kunna ge henne synen tillbaka, men deras metoder förvärrar bara allt. En läkare gav henne en medicin som gjorde att hon tappade håret och fick stora sår i huvudet. Till slut kommer hon till doktor Franz Mesmer som var en omdebatterad läkare.

Verklighetens Mesmer är en förgrundsgestalt för nutidens helare inom new age-rörelsen. Han ansåg sig ha hittat en energi hos människor och i djur som kunde användas för att hela människor. Hans metod ger oväntat resultat och Theresia får synen tillbaka. Det är inte helt lätt att plötligt kunna se. Hon måste sakta lära sig tolka vad hon ser. Hon förlorade synen i treårsåldern och måste därför träna upp synen. Det är oerhört fascinerande att tänka på. Varje sinne vi har, det har vi levt med sedan barnsben och lärt oss hantera. Theresia har istället lärt sig att tolka omgivningen genom att känna, lyssna och höra.

Regissören Barbara Alberts kostymdrama är en stark skildring av ett orättvis samhälle där kvinnor inte fick ta självständiga beslut. Filmen tar greppet också på frågor om vad som är viktigast i livet, den spelar på flera nivåer och har lager på lager av innehåller som griper tag i mig: relationen föräldrar-barn, konst och vetenskap, seende och blindhet, arbetarklass och överklass – och berättar en historia som jag tror inte lämnar någon oberörd.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Trädgårdsgatan – griper tag i mig och går ända in i hjärtat

2 augusti, 2018 by Birgitta Komaki

Trädgårdsgatan
Betyg 4
Svensk biopremiär 3 augusti 2018
Regissör Olof Spaak

Man bär med sig sin barndom hela livet och det påverkar en – men minnen kan se olika ut.

När Elin och Erik som vuxna möts på en begravning minns de sin barndom och speciellt den sommaren de levde tillsammans. Men de minns olika: Med varsin föräldrar, Peter och Linda, som var missbrukare av alkohol och knark var livet inte lätt. Linda som försörjde sig på att åka runt och ligga med gubbar hade Peter som livvakt och chaufför innan de blev ett par. Ett par med tvära kast från lycka till bråk, från harmoni till kaos.

När de levde tillsammans alla fyra på en gård som Peter skulle reparera fanns ibland ett nästan vanligt familjeliv. Sedan avbrutet av stormiga knarkrus, högljudd sex genom tunna väggar och bråk. Ändå fanns kärleken där hela tiden mellan Peter och Linda och till barnen. När det var lycka och fest var det Coca-cola och hamburgare och middag vid bordet annars en påse chips till frukost i bilens framsäte. När Linda började städa på sjukhemmet och gick med i AA blev det en stor förändring för Peter. Han som inte kan sluta knarka blev kvar i beroendet och Linda ställde ultimatum. När hon får en lägenhet på Trädgårdsgatan ser livet ut att ordna upp sig.

Filmen visar en barndom som inte är en idyll. Föräldrar som älskar sina barn men styrs av sitt eget missbruk. Ett missbruk som styr deras liv. När Linda säljer sig förstår man att sex för pengar inte är det minsta glamoröst. Bara smutsigt motbjudande och förnedrande för alla. Allt sker i kontrast till ett otroligt vackert svenskt sommarlandskap.

Utan allt för många bottnar så är det en enkel rak berättelse. Att Erik och Elin minns den sommaren olika är inte så konstigt. Elin var en liten flicka med en missbrukande mamma som ändå var en mamma och Erik var äldre, mer medveten och bodde egentligen med sin religiösa mors familj. En familj där allt var ordentligt men utan kärlek.

Simon J Bergers i rollen som Peter är så naturlig och vek. Jag känner sympati och medlidande med honom och glömmer att det är en roll. Karin Franz Körlof som Linda har hela tiden mycket mer styrka. När Lindas mamma varnar henne: Han är inte bra för dig och hon svarar: Han är det enda jag har. Då förstår man att det är ingen lätt fix att välja nykterhet och vanligt liv. Inte ens när man vet att alla ens handlingar påverkar ens barns liv.

Filmen griper tag i mig och går ända in i hjärtat, jag sitter med en klump i magen och en önskan att det skall gå bra. Att det inte ska hända något och att de skall leva lyckliga i alla sina dagar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: drama, Filmrecension, Recension, Scen, Svensk film

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 37
  • Sida 38
  • Sida 39
  • Sida 40
  • Sida 41
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in