• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

samhälle

Juholt vald – grattis S till en efterlängtad nystart

25 mars, 2011 by Rosemari Södergren

Håkan Juholt har nu valts till partiledare för Socialdemokraterna. Det gick efter valberedningens förslag. Helt väntat förstås.

Det vibrerar av nystart kring den där extrakongressen. I alla fall genom tv-rutan. Den ena talaren efter den andra har talat och berättat om läget i landet. Om hur arbetslösheten ökat, klyftorna ökat …
Tomas Rudin från Stockholm talade om hur han dagligen såg delar av Stockholm där arbetslösheten ökat under högerregeringens tid. Irene Wennemo från LO berättade hur statistiken visar att för många som har arbete, i alla fall medelklassen, har det blivit mer i lönekuvertet men samtidigt har antalet som står utanför arbetslivet ökat. Katastrofalt.

Det slår mig att S nu verkar redo för att ta itu med de klassiska orättvisorna i samhället som ökat. Alla har inte frihet att förverkliga sig själv och sina visioner och ambitioner. Det är egentligen samma sak som S alltid stått för. Även om en del av dess företrädare farit vilse ibland så är det vad Socialdemokraterna står för.
Det var därför Socialdemokratin en gång föddes. Och det är därför den ska överleva. Så länge det finns orättvisor, så länge det finns grupper i samhället som anser sig vara värda miljoner gånger mer än andra och så länge det finns människor som far illa för att vi människor inte kan bygga en värld där varenda människa kan få ett vettigt liv.

Nystarten handlar därför om att hitta tillbaka till det som är grunden, basen.

Så länge vi har en värld med ett ekonomiskt system som bygger på att en del människor slåss ut, att delar av mänskligheten till och med lider brist på vatten och mat och vi bygger en välfärd på att förstöra miljön – då behöver vi ett Socialdemokratiskt parti.

Och nu hoppas jag på en återupprättelse för kulturen. Jag läser just nu en bok som visar att människor sedan urminnes tider haft kultur. Att människor redan för tiotusentals år sedan ägnade sig åt musik och dans.
Kulturen är det allra viktigaste i livet: den ger oss verktyg för att ta itu med de frågor i livet ingen av oss kan fly ifrån, de existentiella frågorna.

Jag hoppas på att kulturpolitiken ska få en stor plats inom arbetarrörelsen och Socialdemokratin.

Relaterat
Martin Mobergs blogg och Peter Andersson och en rad andra:

– Johan Westerholm skriver om Monas tal
– Katarina Nyberg Finn om talet
– Peter Högberg med viktig påminnelse att det inte räcker att blogga..
– Viktor Tullgren om en kongress som är igång.
– Staffan Lindström om kongresstarten.
– Malin Jonason om kongressens början.
– Annarkia om Monas palestina-utspel.
– HBT-sossen om socialdemokratiska behov.
– Monas tal
S-kongressen minut för minut, Svenska Dagbladet Aftonbladet, Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om Juholt, nystart, socialdemokraterna, samhälle, politik

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Juholt, nystart, Politik, samhälle, socialdemokraterna

Upp med händerna – när barnen tar itu med den omänskliga utvisningspolitiken

23 mars, 2011 by Rosemari Södergren

Upp med händerna
Betyg 4

Upp med händerna handlar om några barn i en skola i Pais, i Frankrike. Händelserna utspelas i nutid, men berättas av ett av barnen fyrtio år senare. Det är ett intressant grepp, att betrakta vår tid ur framtidens ögon.

Vi får till exempel höra att barnen delades in i klasser efter ålder och hade lärarinnor som tog hand om dem. Det är något vi kanske borde göra oftare, fundera på vad i vår tid som kommer att betraktas som väldigt osmart i framtiden. Jag hade dock gärna sett mer av detta grepp i filmen.

Blaise, Alice, Claudio, Ali och Youssef och Milana är ett gäng barn och ungdomar i olika åldrar som tillsammans har hittat ett helt eget sätt att och hantera omgivningens alla krav och överleva barndomen. Milana har lätt för matematik och medan hon ser till att allas läxor görs privatkopierar de andra spel och stjäl godis. Men barnen lever under ett hot: några av dem har inte franska id-handlingar. Att de kanske bott i Frankrike sedan de var småbarn spelar ingen roll, deras föräldrar är från något annat land. När Youssef och hans familj utvisas från landet blir det plötsligt väldigt allvarligt. Milana och hennes familj har lämnat sitt hemland Tjetjenien och bor nu i Paris och alla inser att Milenas familj står näst på tur.

Filmen är väldigt ärlig i hur barnen skildras. De håller ihop och organiserar en form av lösning för att rädda Milana. Men samtidigt som de genomför sina planer bråkar de sinsemellan och är som barn är. Barnskådespelarna är suveränt duktiga.

Filmen skildrar hur barnen drabbas av de omänskliga reglerna kring id-handlingar och uppehållstillstånd i Frankrike. Det är en berättelse som skulle kunna skildrat barns situation i de flesta EU-länder, inte minst Sverige.

Toppraffel har också recenserat, gav betyg 3:

Men jag kan inte påstå att jag blev speciellt engagerad av historien. Den känns som en filmatisering av någon av 70-talets proggiga barnböcker. Och estetiskt tycker jag att filmen är trist; fotot är avskalat, det är människorna som är i centrum, miljöskildringarna saknas nästan helt. De är i Paris och Bretagne, men det skulle lika gärna kunna vara Kungsbacka en trist dag i september.
Visst kan UPP MED HÄNDERNA få en ganska solid trea i betyg, men jag kommer förstås aldrig att se om filmen, som för övrigt visades i den officiella serien i Cannes förra året.

Jag tycker dock att poängen är just att det faktiskt skulle kunna inträffa i Kungsbacka också. Vissa scener är skrämmande i sin träffsäkerhet, som när poliserna förhör en tonårspojke. Lite kul att en av rollerna i denna Sarkozykritiskt drama spelas av president Sarkozys svägerska Valeria Bruni Tedeschi.

Det som visar att handlingen utspelar sig i Frankrike är väl, förutom språket, att barnen har ett stort litterärt kunnande. Svenska barn får inte samma satsning på kultur i skolan.

Läs även andra bloggares åsikter om film, Frankrike, recension, Sarkozy, utvisning, samhälle

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Frankrike, Recension, samhälle, Sarkozy, Scen, utvisning

Nu står mänskligheten med byxan nere och vi ser hur farlig kärnkraft är

12 mars, 2011 by Rosemari Södergren


Nu har det hänt. Ett enormt industrialiserat land som Japan som kramar kärnkraft och olja i jakten på välfärd har drabbats av ett stort jordskalv med efterföljande tsunami. Naturens krafter är outhärdliga ibland.
Livet är farligt och naturen också. Så har det varit i alla tider. Men människan har i sin jakt på välfärd tagit en del beslut som förvärrar katastroferna, som vid tsunamin i Thailand. Om mangrove inte varit så skövlat hade kusterna i Thailand och Indonesien haft betydligt bättre skydd när den förödande flodvågen slog till.

Nu har Japan drabbats av ett jordskalv med tsunami som redan gett mer än 1.000 döda. Tyvärr är nog risken stor att katastrofen blir ännu större.

Ur DN: Explosion på kärnkraftverk
Flera personer uppges ha skadats. En explosion hördes på lördagsmorgonen från kärnkraftverket Fukushima i norra Japan och vit rök steg mot himlen, rapporterar flera medier.

Nu ser vi det ske, som vi som aldrig varit svaga för kärnkraften, så länge vetat någon skulle ske. Som Röda Berget skriver:

Jordbävningen i Japan visar också på kärnkraftens risker. Enligt media läcker minst ett gigantiskt verk radioaktiv ånga och 45000 personer har evakuerats. Att evakuera en stad av Borlänges storlek är det sista de japanska myndigheterna behöver just nu.

Just nu verkar mängden radioaktiv ånga som släpps ut vara på nivåer som är hanterbara, men det kan ändras. De inneslutningar som finns ska enligt uppgift klara en härdsmälta, men jag tror ingen vill se om det påståendet stämmer. Vi ska också ha väldigt klart för oss att om ett kärnkraftverk drabbas av den fulla kraften från en massiv jordbävning rivs inneslutningen sönder som papper.

Ja vi människor vill ha välfärd. De flesta av oss vill ha tillgång till datorer, läsplattor, tv, avancerad utrustning i sjukvården, elektricitet till allt möjligt, både nyttigt och underhållande, vi vill resa och förflytta oss …
Vi vill kunna kommunicera med människor världen över.
Men det är dags att på allvar ta itu med vilka energikällor vi utnyttjar och utvecklar. Tänk om katastrofen i Japan kunde bli en avstamp för ett ordentligt avstamp för att på allvar och med ödmjukhet utveckla teknik som inte bygger på vare sig olja eller kärnkraft (självklart inte på kol heller, men det ska jag väl inte behöva säga ens?)

Oavsett hur ett kärnkraftverk är byggt eller hur det sköts är de en enorm riskfaktor vid stora naturkatastrofer eller i en krigssituation.

Relaterat:
Aftonbladet, Svensson och Expressen, Dagens Nyheter 2, Expressen 2, Verdens Gang 1 och Verdens Gang 2.

Läs även andra bloggares åsikter om Japan, tsunami, kärnkraft, energi, internationellt, kärnkraftsolycka, Fukushima, jordskalv, naturkatastrof, energipolitik, miljö, politik, samhälle

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: energi, energipolitik, Fukushima, Internationellt, Japan, jordskalv, kärnkraft, kärnkraftsolycka, Miljö, naturkatastrof, Politik, samhälle, tsunami

Tänk om mördaren går här mitt ibland oss, som Leif GW tror

21 februari, 2011 by Rosemari Södergren


Snart har 25 år gått sedan Sveriges statsminister Olof Palme mördades mitt på öppen gata.
Klockan 23.21 fredagen den 28 februari 1986 sköts statsminister Olof Palme ihjäl på Sveavägen i Stockholm.

Vi som levde då minns dessa chockartade dagar. Hur vi samlades vid platsen för mordet. Själv bodde jag i Östersund och kom ner till Stockholm tillsammans med andra från en karateklubb däruppe, vi skulle på ett träningsläger. Helt självklart tog vi oss först förbi mordplatsen för att vissa vår sorg.

TV-nyheterna sände nästan dygnet runt.

Många, många år senare flyttade jag till Sollentuna. Då hamnade jag av och till på samma pendeltåg som Christer Pettersson, den person som både dömts och friats för mordet på Olof Palme.

Polisprofessorn Leif GW Persson tror inte att Christer Pettersson skyldig och polisprofessorn hävdar också att något polisarbete inte pågår. Till Aftonbladet säger han:

– Det pågår inget utredningsarbete sedan flera år tillbaka. Luften gick ur dem när Högsta domstolen nekade resning 1998 gällande Christer Petterssons frikännande dom i hovrätten.

Han verkar också övertygad om att Christer Pettersson inte är mördaren.

– Det är helt fel person. Han är för rörig och osorterad.
Enligt Leif GW är det troligare att någon person med bakgrund inom polisen eller militären beställt och genomfört mordet.

Ja det är mycket man kan fundera kring. Hur hade Sverige sett ut idag om Olof Palme inte hade mördats? Palme var ingen helgon, men han var oerhört tydlig på vissa punkter. Kunde han lett Socialdemokraterna så de gjort ett bättre arbete gentemot de främlingsfientliga krafter som tagit sin i Sveriges Riksdag i form av Sverigedemokraterna?
Hade ens Göran Persson blivit partiledare?
Vad hade hänt om Anna Lindh inte heller hade mördats?

De som utfört dessa mord har mycket på sina samveten.

Från Wikipedia:

Sven Olof Joachim Palme, född 30 januari 1927 i Stockholm, död 28 februari 1986 i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker. Han var Socialdemokraternas partiledare 1969–1986 samt Sveriges statsminister 1969–1976 och 1982-1986.
Olof Palme utbildade sig till jurist vid Stockholms högskola och var riksdagsledamot 1958-1986, i första kammaren 1958-1968 och i andra kammaren 1969-1970. Före sitt tillträde till statsministerposten år 1969 var han konsultativt statsråd 1963-1965, kommunikationsminister 1965-1967, ecklesiastikminister 1967-1968 samt utbildningsminister under åren 1968-1969. Palme var reservofficer (löjtnant) i kavalleriet.
Palme mördades på Sveavägen i Stockholm 28 februari 1986.

Läs även andra bloggares åsikter om Olof Palme, samhälle, politik

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Olof Palme, Politik, samhälle

Min far hade en dröm – Barack Obama

21 februari, 2011 by Redaktionen


Barack Obamas Min far hade en dröm (originalet Dreams of my Father) är en berättelse om en själsligen ung man, berättelsen om en pappa från Kenya och en mamma från Kansas och vad det för med sig samt jakten på en identitet som sonen till slut finner. Denna skildring och självporträtt av en amerikansk politiker – och USA:s fyrtiofjärde president i vardande – är mycket avslöjande och insiktsfull och rätt uppfriskande att ta del av.

1961 föds Barack Hussein Obama på Hawaii och i och med att det är på Hawaii han föds möjliggör detta faktum (till skillnad från Arnold Schwarzenegger och hans framtid) att Barack Obama kan bli USA:s president. För att kunna bli USA:s president måste du vara född i USA. Hawaii är USA:s 50: nde delstat. Arnold Schwarzenegger är född i Österrike.

Barack Hussein Obama har en vit mamma från Kansas och en kenyansk pappa av stammen lio. De två största stammarna i Kenya är kikyo (förre presidenten i Kenya – Kenyatta – en känd representant) och lio (Obama). Namnet Hussein kommer från hans farfar.

Efter att föräldrarna separerat levde han mellan sex och tio års ålder i Indonesien med mamman och en styvfar. Sedan bodde han med moderns föräldrar i Honolulu fram till studentexamen 1979. Obama har en samhällsvetenskaplig examen från Columbiauniversitetet och en motsvarande juristexamen från Harvard, där han valdes till den förste svarte ordföranden för Harvard Law Review, en elittidskrift för jurister. Harvard var det universitet John F Kennedy studerade på.

Innan han tog sina akademiska examina arbetade han under några år i mitten av 1980-talet med att förbättra förhållandena för de svarta i området South Side, Chicago. 1996 var Obama 35 år gammal och blev då vald till delstatssenator i Illinois. 1997-2005 satt han som delstatssenator för Illinois. 2005 blev han den förste afroasiatiske senatorn i kongressen. Han är en av de yngsta presidenterna någonsin (47 år gammal 2008 och John F Kennedy var 43 år när han 1960 blev vald till USA:s 35:e president) samt den förste afroamerikanske presidenten.

Från det att han avslutar arbetet som ”community organiser” i Chicago och tills han påbörjar sina akademiska studier reser han till Kenya för att lägga pusselbitarna på plats i sitt sökande efter sin identitet, med bakgrund i vit amerikansk medelklass och svart kenyansk stamgemenskap. Han lär aldrig känna sin far på djupet och fadern dör i en bilolycka. Först när han besöker Kenya för första gången kan cirkeln slutas och han får en djupare förståelse för sitt blandade arv.

En del frågetecken uppstår vad gäller USA som nationell konstitution och vad Obama tänker på när han tänker på USA. Det är inte bara historiska storheter som George Washington, Thomas Jefferson, Abraham Lincoln, och Benjamin Franklin han tänker på utan också på Martin Luther King, Harriet Tubman och Frederick Douglass. För att inte glömma bort de japansk-amerikanska familjer som internerades under andra världskriget precis som de ”utmattade och hungrande skarorna som tar sig över Rio Grande.”

Det är lätt att förstå varför Barack Obama har lyckats entusiasmera så många människor. Han är den förste svarte politikern i USA som fått vita väljare att tänka om. Sett i backspegeln vet vi nu att han lyckades bli USA:s fyrtiofjärde president och hur det än går i presidentvalet 2012 lämnar han efter sig ett eftermäle likt ingen annans. Kanske har människor haft för stora förväntningar på honom, kanske inte. Kanske har de prövningar han fått utstå varit frukten av bristande realism, kanske inte. Men framför allt kommer ”YES, WE CAN!” minna om den entusiasm, den generositet och den samförståndsanda han gett uttryck för att leva kvar till eftervärlden. Hans levnadsöde ger anledning till hopp för USA och en framtid vi alla delar.

Relaterat:
Libris, Svenska Dagbladet, Kulturnytt.

Min far hade en dröm
Författare: Barack Obama
Översättning: Thomas Engström
Originaltitel: Dreams from My Father
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 200812
ISBN10: 9100121967
ISBN13: 9789100121969

Läs även andra bloggares åsikter om recension, USA, Obama, samhälle, böcker, memoarer

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, memoarer, Obama, Recension, samhälle, USA

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 64
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Wasteman

Wasteman Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Wasteman

Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Terra med Vänner på Orionteatern - Betyg … Läs mer om Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in