Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Fukushima

Kejsar Fukushima borde spelas runt om på universitet, i kommuner …

by

En kvinna från Tokyo och en man från Tjernobyl. De sitter på var sin fåtölj och läser med allvarlig stämma upp sin berättelse om när kärnkraften slog till och förändrade deras liv.
Kejsar Fukushima är en slags monolog fast med två personer som växlar sinsemellan och läser upp sin berättelse. Johan Holmberg och Elin Klinga läser sina karaktärers berättelse med allvar och stor närvaro, starkt och fyllt av respekt för människors öden.

Den högaktuella nyskrivna pjäsen Kejsar Fukushima skrevs av dramatikern Jacob Hirdwall för Dramatens Japankväll Tetsudai 11 april. Premiären var fullsatt, och fler än vad som rymdes i salongen tvingades att vända i dörren. Publiken fick därför en ny chans att se denna enaktare med kärnkraften i fokus, tisdagskvällen den 26 april, som dessutom var 25-årsdagen av Tjernobyl-katastrofen.

Jacob Hirdwall skrev inför premiären några rader om processen bakom pjäsen, på Dramatens blogg:
Det sägs ibland att teatern har svårt att berätta om samtiden, att det går så lång tid från idé till en färdig föreställning att aktualiteten riskerar gå förlorad. Med kortpjäsen Kejsar Fukushima vill vi här på teatern se om det är möjligt att korta ned processerna och ändå samtidigt berätta något väsentligt om något som sker just nu, i vår omvärld. Vad som kan ta allt från 6 månader till 2 år har denna gång fått ske på 3 veckor, varav pjäsen tog ungefär 1 ½ vecka i anspråk.

Pjäsen som bara är en timme lång tar upp kärnkraften på ett starkt sätt, speglat genom drabbade människors liv. Jag såg att Svenska Dagbladets teaterkritiker tyckte att föreställningen måste upp på Dramatens ordinarie repertoar. Jag tycker den borde spelas mer än så. Den borde åka på turné runt om i landet och åtföljas av samtal och diskussioner.
Kärnkraften är en alltför stor fråga för att sopas under mattan. Bara vetskapen om att avfallet måste förvaras i hundratusentals år borde få varenda människa att fundera på om vi inte borde sätta in alla krafter som finns på att hitta tryggare, säkrare och mindre farlig energi.

Pjäsen kommer även att sändas av Radioteatern 7 maj.

Manus/regi Jacob Hirdwall, Medverkande Johan Holmberg, Elin Klinga, Ljuddesign: Fredrik Söderberg

Lars Ring skrev i SVD:

Kejsar Fukushima är en stark och obeveklig text som man lämnar skakad med insikten att människan gör vad som helst för att skaffa sig ständig tillgång till energi. Hirdwall berättar om Hiroshima och om det monster som människan släppt loss. Han berättar om zonen utanför Tjernobyl där kriminella nu tillverkar narkotika och lever fritt eftersom ingen vågar sig dit. Vad man än tycker om kärnkraft förtjänar Kejsar Fukushima absolut en plats bland den övriga repertoaren.

Relaterat: Dramatenbloggen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bilder och tankar från manifestationen mot kärnkraft

by

Kärnkraftsavfall måste förvaras i hundratusentals år. Hur kommunicerar vi med människor om hundratusentals år så de förstår att skyltarna uppfattas som varningssignaler och inte något spännande att undersöka närmare? Det är bara ett av många problemen med kärnkraft.

Sedan katastrofen med kärnkraftsverket i Fukushima i Japan har den avsomnade rörelsen mot kärnkraft vaknat till liv Med jämna mellanrum arrangeras manfestationer runt om i Sverige mot kärnkraft. Tisdag 26 april var det dags för manifestationer igen. Tusentals samlades på Sergels Torg i Stockholm.

Det gula märken med en orange sol med texten Atomkraft – nej tack, lyste överallt, både som små märken och som stora affischer och banderoller. Min känsla var lite kluven: det var som att återuppleva de demonstrationer och den kampanj vi drev för mer än trettio år sedan för att få svenska folket att rösta nej till kärnkraft i omröstningen 1980. För övrigt en omröstning som många upplevde som ett stort svek när S-regeringen gick in och skapade ett tredje alternativ i omröstningen. ”nej fast ja”.
Sverige låstes in i kärnkraftsberoende och många tappade lusten och energin för att engagera sig.
Nu är många tillbaka.

Det kändes både hoppfullt och meningslöst, samtidigt, under manifestationen nu trettio år senare. Hoppfullt för att kampen finns kvar, att det finns människor som vill ha ett annat samhälle än det som är beroende av kärnkraft. Men också lite tungt: vi blev lurade då för trettio år sedan: finns det någon chans egentligen att stoppa utvecklingen av kärnkraftssamhället?

I medier var det helt tyst, ingen som nämnde att tusentals samlas runt om i landet. Men det kommer. Det kommer att växa, motståndet har bara börjat, hoppas jag. Eller är människor så uppgivna? I Japan, i Fukushima, är människor och natur hårt drabbade av kärnkraftskatastrofen. Har det blivit vardagsmat nu, ingen medier reagerar på längre? Har en olycka i nivå med Tjernobyls blivit vardagsmat för oss?





Relaterat:
SVT om Tjernobyl, Medvedev omTjernobyl, SVT om Fukushima och Tjernobyl.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nu står mänskligheten med byxan nere och vi ser hur farlig kärnkraft är

by


Nu har det hänt. Ett enormt industrialiserat land som Japan som kramar kärnkraft och olja i jakten på välfärd har drabbats av ett stort jordskalv med efterföljande tsunami. Naturens krafter är outhärdliga ibland.
Livet är farligt och naturen också. Så har det varit i alla tider. Men människan har i sin jakt på välfärd tagit en del beslut som förvärrar katastroferna, som vid tsunamin i Thailand. Om mangrove inte varit så skövlat hade kusterna i Thailand och Indonesien haft betydligt bättre skydd när den förödande flodvågen slog till.

Nu har Japan drabbats av ett jordskalv med tsunami som redan gett mer än 1.000 döda. Tyvärr är nog risken stor att katastrofen blir ännu större.

Ur DN: Explosion på kärnkraftverk
Flera personer uppges ha skadats. En explosion hördes på lördagsmorgonen från kärnkraftverket Fukushima i norra Japan och vit rök steg mot himlen, rapporterar flera medier.

Nu ser vi det ske, som vi som aldrig varit svaga för kärnkraften, så länge vetat någon skulle ske. Som Röda Berget skriver:

Jordbävningen i Japan visar också på kärnkraftens risker. Enligt media läcker minst ett gigantiskt verk radioaktiv ånga och 45000 personer har evakuerats. Att evakuera en stad av Borlänges storlek är det sista de japanska myndigheterna behöver just nu.

Just nu verkar mängden radioaktiv ånga som släpps ut vara på nivåer som är hanterbara, men det kan ändras. De inneslutningar som finns ska enligt uppgift klara en härdsmälta, men jag tror ingen vill se om det påståendet stämmer. Vi ska också ha väldigt klart för oss att om ett kärnkraftverk drabbas av den fulla kraften från en massiv jordbävning rivs inneslutningen sönder som papper.

Ja vi människor vill ha välfärd. De flesta av oss vill ha tillgång till datorer, läsplattor, tv, avancerad utrustning i sjukvården, elektricitet till allt möjligt, både nyttigt och underhållande, vi vill resa och förflytta oss …
Vi vill kunna kommunicera med människor världen över.
Men det är dags att på allvar ta itu med vilka energikällor vi utnyttjar och utvecklar. Tänk om katastrofen i Japan kunde bli en avstamp för ett ordentligt avstamp för att på allvar och med ödmjukhet utveckla teknik som inte bygger på vare sig olja eller kärnkraft (självklart inte på kol heller, men det ska jag väl inte behöva säga ens?)

Oavsett hur ett kärnkraftverk är byggt eller hur det sköts är de en enorm riskfaktor vid stora naturkatastrofer eller i en krigssituation.

Relaterat:
Aftonbladet, Svensson och Expressen, Dagens Nyheter 2, Expressen 2, Verdens Gang 1 och Verdens Gang 2.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,