Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bok

Fenix – nytt bokförlag för spänning och romantik

by

Prosa och marmelad, bokcirkeln anordnad av Boktipset tillsammans med förlag och författare träffades på Bonnierförlagen den 20 mars för att diskutera boken ”Livsfarlig utsikt” av Nora Roberts samt inviga ett nytt förlag med inriktning på underhållningslitteratur. Förlaget som var hemligt tills vidare presenterades och vi skålade i bubbelvin och åt tårtbuffé med tårtor bakade på recept från boken Lomelinos tårtor. Jättegoda!

Förlaget har nu avslöjat sitt namn – Fenix – och meddelat att sajten fenixbok.se öppnar den 3 april. Inriktningen är alltså underhållningslitteratur – Urban Fantasy, Spänning, Romantik och Historisk genre. ”Livsfarlig utsikt”, utgiven på förlaget, var riktigt spännande och samtidigt väldigt romantisk. Man sträckläser och glömmer sina bekymmer för stunden.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Text: Vivian Gustin

Kartan och landskapet av Michel Houellebecq – väcker starka känslor

by

Titel: Kartan och landskapet
Författare: Michel Houellebecq
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201111
ISBN: 978-91-0-012638-4

Konstnären Jed Martin är trött på livet. Han är en typisk Houellebecqfigur, en ensam medelålders man som verkar ha gett upp. Dock har Jed Martin nått en viss framgång med sina bilder av Michelinkartor och sina porträtt av människor i deras arbetsmiljö. Hans mest berömda verk har titeln ”Bill Gates and Steve Jobs discussing the future of information technology. The conversation at Palo Aalto”.

I Kartan och landskapet har författaren skrivit in sig själv. Jed Martin anlitar nämligen Michel Houellebecq som skribent för sin utställningskatalog. Och författaren är inte nådig i sina beskrivningar. Houellebecq luktar illa, ansiktet är rödflammigt och han kliar sig ursinnigt på fötterna så att de blöder. I den senare delen av boken blir Houllebecq plötsligt mördad och romanen går från satir till kriminaldrama. Ja, det är faktiskt rena massakern, författarens hund stryker också med på kuppen!
Men det är inte intrigen eller karaktärerna som är det väsentliga i Houellebecqs böcker. Det är idéerna. Michel Houllebecq är en provokatör, en sanningssägare och kanske rentav en moralist. Det enda som räknas i vårt moderna samhälle är jakten efter sex och pengar – och evig ungdom. Kroppsligt förfall skys som pesten. Det finns ingen författare som kan beskriva konsumtionssamhället på ett sådant brutalt sätt som Michel Houellebecq. Konstnären Jed Martin är bara en affärsman. Mänskliga relationer och sexualitet är i högsta grad varor på marknaden.

Houllebecq väcker starka känslor och jag skrattar ofta av pur förskräckelse när jag läser Kartan och landskapet åt författarens drastiska formuleringar och svarta humor. Houllebecq har kallats pornograf, misantrop, nihilist och har anklagats för kvinnoförakt. Vilket inte är så konstigt i och med att han bl.a. sagt att ”prostitution gör alla lyckliga”. Hans roman Plattform (2002) blev mycket omdebatterad, där påstås nämligen att sexturism i Thailand kan lösa den materiella och andliga nöden i världen. Plattform är enormt porrig, det är sex på längden och tvären och mycket könsord.
Det är sant att kvinnorna är objekt i Houellebecqs universum, de poängsätts ständigt av männen. De ska ha fasta bröst och stjärtar och spänstiga vaginor. Dock är de ofta driftiga och engagerade affärskvinnor, som Jed Martins kärlek den ryska Olga. Det verkar som om Houellebecq är ännu skoningslösare mot männen i sina romaner. Hans vanlige huvudperson är en lönnfet, medelålders man som hasar runt i tillvaron utan mål och mening.
Man kan fråga sig varför författaren tar i och provocerar så mycket i sina romaner och i sina uttalanden i media. Kan det vara så att Houellebecq vill skapa en reaktion hos sina läsare?
Få oss att se vad som händer med människor som lever under den globala marknadsekonomins villkor. Jag har en känsla av att Hoellebecqs romaner kommer att tillhöra framtidens klassiker.
Iggy Pop lär ha sagt att den enda bok han gillat de senaste 10 åren är Houllebecqs roman ”Refug” (2006).
Kartan och landskapet fick Gouncourtpriset 2010.

Text: Ulrika Bergman

Relaterat:
Dagens Nyheter och Expressen och Göteborgsposten

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Orlando av Virginia Woolf – aktuell igen med tanke på dagens debatt om genus och ordet hen

by

Orlando
Författare: Virginia Woolf
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-303884-1

Det är spännande att läsa Virgina Woolfs roman Orlando, bland annat med tanke på dagens debatt om genus och med diskussionen om svenskans nya pronomen hen i bakhuvudet. I boken leker författaren både med könsrollerna och med tidsperspektivet. Något om handlingen. Orlando, en välbärgad yngling i England är 16 år när berättelsen börjar., han umgås med hovet och är gunstling till drottning Elisabet den I. Det är slutet på 1500-talet. Kärleken träffar Orlando , han blir helt uppfylld av den mystiska ryska prinsessan som kommit till London med sin far ambassadören. De smiter iväg och tillbringar så mycket tid tillsammans som de kan. Men hon försvinner, lämnar inga spår efter sig och Orlando blir förkrossad.

En morgon vaknar han inte upp, han sover och sover. När han till slut stiger upp läser och skriver han. Orlando älskar poesi och han bjuder in en känd poet för att få ett utlåtande av sina dikter och det han får är förödande kritik. Han sluta skriva och ger sig ut och åker iväg till Konstantinopel. Där fullföljer han en karriär som ambassadör. Fiender når staden och det blir krig. Återigen faller Orlando i djup koma och alla tror att det är ute med honom, men en dag vaknar han upp. Som kvinna.

” Själva förvandlingen tycktes ha skett smärtfritt och fullständigt på sådant sätt att Orlando själv inte blev förvånad över den. Många människor som har tagit detta i betraktande har haft all möda i världen att bevisa, för det första, att Orlando alltid varit kvinna eller, för det andr,a, att Orlando den dag som i dag är en man. Låt biologer och psykologer avgöra detta. För oss räcker det enkla faktum att Orlando var man till sitt trettionde levnadsår, då han blev kvinna, vilket han fortsatt vara.”

Han blir hon och hon far ut och lever som nomad , men efter ett tag beslutar sig Orlando för att återvända till England. En komplicerad process startar angående hennes egendomar med frågeställningar som lever verkligen Orlando och i så fall, är Orlando en kvinna. Hon lever på sin egendom och väntar på att processen ska ta slut. En dag ligger Orlando i gräset, hon har snubblat, tankarna flyger iväg åt olika håll men plötsligt blir hon avbruten.

”Hon satte sig upp. Hög och mörk mot de gulslitsade aftonskyarna, med ljungpipare kring sig, såg hon en man till häst. Han ryggade tillbaka. Hästen stannade.
Madame, ropade mannen och sprang ur sadeln, ni är skadad!
Jag är död, sir! svarade hon
Några minuter senare var de förlovade.
Nästa morgon, när de satt vid frukostbordet, presenterade han sig. Hans namn var Marmaduke Bonthrop Shelmerdine Esquire.
Jag visste det, sa hon, för det var något romantiskt och ridderligt, passionerat, melankoliskt men ändå beslutsamt kring honom som passade till det vilda, mörkfjädrade namnet – ett namn som i hennes minne var förbundet med råkornas stålblå glans och deras kraxande, hesa skratt, den ormlika spiralen när deras fjädrar föll i silverdammen, och tusen andra ting som snart skall beskrivas”.

Språket flödar lätt, berättelsen är som en saga, en äventyrsberättelse, en kärlekssaga. Romanen handlar om litteraturen och kärleken och livet. Som läsare tänker jag inte på att århundraden flyger iväg, det känns naturligt. Det är ett annorlunda livsöde men ändå precis som det ska vara. Språket i berättelsen bär upp och sammanlänkar historierna oavsett vilket kön Orlando har eller vilken tidsålder det är. När berättelsen slutar har det gått nästan 400 år och Orlando lever sitt liv som ensamstående mamma i i 1920-talets London. Flera kända namn figurerar, dåtidens olika poeter som till exempel William Shakespeare och Alexander Pope. När Orlando vaknar som kvinna säger hon att hon är samma person, det är bara könet som är skillnaden. Men hon funderar på detta med kön , upptäcker hur svårt det är att röra sig i klänningarna hon bär, rörelsefriheten minskar även i andra saker. Hon får bete sig och beter sig annorlunda som kvinna än som man.

Virginia Woolf började skriva berättelsen 1927 och hade väninnan, författaren, Vita Sacksville-West som förebild och adressat. Den är skriven under en kort period från oktober- mars. Torsdag den 22 mars 1928 står det att läsa i hennes dagbok:

”Ja, den är klar – Orlando – påbörjade den 8 oktober som en liten lustighet; och nu är den lite för lång för min smak. Det är en möjlighet att den faller mellan stolarna, eftersom den är för lång som lustighet och för bagatellartad som riktig roman.”

Virginia Woolf levde mellan 1882 – 1941. Tillsammans med sina syskon och några vänner bildade hon en diskussionscirkel som kom att kallas Bloomsburycirkeln. 1912 gifte hon sig med författaren Leonard Woolf och de startade förlaget Hogarth Press som gav ut ny och experimentell litteratur. Andra kända romaner av Virginia Woolf är ”Mrs Dalloway”, ”Mot fyren” och” Ett eget rum”. Flera svenska utgåvor har givits ut av romanen ”Orlando” och denna upplaga från 2012 ingår i Norstedts klassikerserie. Översättningen är utmärkt gjord av Margareta Ekström och Sara Stridsberg har skrivit förordet. Boken blev också film 1992, med Tilda Swinton i huvudrollen och med Sally Potter som regissör. Romanen om Orlando har inte fallit mellan stolarna, berättelsen lever än och är i allra högsta grad aktuell och rolig att läsa.

Text: Aslaug Myhrberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lustigaste vinnarsamtalet när Guus Kuijer vann årets Astrid Lindgren-pris

by

Vimmerby samlade press och tv-folk från hela världen kring lunch tisdag den 20 mars 2012. Då var det nämligen dags för juryn för Alma (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne) att avslöja vem som får priset i år.

Priset 2012 går till Guus Kuijer, en författare från Nederländerna.

I bussen jag forslades dit med var det till och med ett tv-team från Kina. Tillkännagivandet direktsändes och visades på den stora barn- och ungdomsbokmässan i Bologna. Ibland misstänker jag att vi i Sverige inte riktigt förstår hur stort priset är utomlands. Prissumman på 5 miljoner svenska kronor gör priset till det i ekonomiska termer i särklass största priset för barn- och ungdomslitteratur. Motiveringen lyder bland annat:
I hans böcker är respekten för barnet lika självklar som avståndstagandet från intolerans och förtryck.

Guus Kuijer föddes 1942 i Nederländerna och växte upp i en strängt religiös familj. Han trivdes inte särskilt bra i skolan men trots det utbildade han sig till grundskolelärare. Så småningom blev han dock författare på heltid.

Hans böcker finns översatta till svenska. Jag minglade lite här i Vimmerby med en bibliotekarie som köpt in flera av hans böcker till sitt bibliotek i Stockholm. Speciellt hans senare böcker tycker hon om och hon berättar att de skildrar ungdomar som växer upp med föräldrar, släktingar och vänner som har sinsemellan väldigt olika kulturell bakgrund och olika syn på livet.
– Böckerna skildrar mångfalden och olikheterna utan några pekpinnar och utan att vara överslätande gullig, berättade hon.

Jag har själv tyvärr inte läst någon av hans böcker, men någon ska jag väl läsa nu. Fast jag hade ju Lennart Hellsing som favorit, han var ju också nominerad.

Jag misstänker att ganska många av oss som var med under tillkännagivandet inte kände till Guus Kuijer, för det var helt tyst när juryn ordförande gjorde tillkännagivandet, inga hurrarop, vilket nog berodde på att alla blev överraskade.

Juryn ordförande, Larry Lempert, hade ringt upp Guus Kuijer och berättat att han vunnit priset. Samtalet var inspelat och spelades upp för oss. Guus Kuijer svarade:
– Oj, tack så mycket, det var verkligen oväntat och hedrande. Men nu har jag inte tid, ni får ursäkta mig, men jag måste gå till tandläkaren.

Peter Högberg var också här och han var nog snabbast ut att blogga om årets pris.

Relaterat: Kulturnyheterna och Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Möte med Unni Drougge – som precis skrivit klart sista delen i Berit Hård-trilogin

by

Berit Hård är en udda figur för att vara hjälte i en deckarserie. Hon är matglad och överviktig och tar för sig av livets goda utan att skämmas – hon har gärna ett one night stand men på morgonen efteråt vill hon helst att han ger sig iväg så hon får vara ifred.
I höst kommer sista delen i Unni Drougges trilogi om Berit Hård. När Kulturbloggen träffar Unni Drougge på ett café på Södermalm i Stockholm har hon precis skrivit klart den avslutande delen.

– Det känns skönt att sätta punkt för ett så pass långt projekt, säger hon.

Egentligen är Unni Drougge inte förtjust i att skriva en hel serie och hon är skeptisk till deckarformatet. Trilogin om Berit Hård är skriven i deckarformat men i den driver Unni Drougge med deckarens klichéer.

Berit Hård har alla de egenskaper som de manliga huvudpersonerna i kriminallitteraturen ofta har. Hon är dekadent, röker för mycket, äter skräpmat, kommer i luven på sin chef och vaknar ofta bakis med någon hon inte känner igen.
– Hon gör precis som de traditionella deckargubbarna brukar göra, säger Unni Drougge. Jag har skapat en kvinnlig gubbe och då blir allt helt annorlunda.

Karaktären Berit Hård har fått enormt mottagande. Många uppskattar hennes kärva och ärliga karaktär, som inte böjer sig för de traditionella kvinnoidealen.

Den andra boken i serien – Förkunnaren – släpps i pocket i maj och den tredje och avslutande delen släpps i höst.
I första boken – Bluffen – hamnade Berit i bokbranschen och upptäckte maktmissbruk. I andra boken hamnar hon i Må-bra-industrin och upptäcker hur den lurar människor.
– Må-bra-industrin är som opium för folket, menar Unni Drougge. Den lurar människor som hamnar i dess klor att tro att allt hänger på dem själva, fast deras situation ofta egentligen är socialt betingad. De vore betydligt bättre om de kunde organisera sig och uttrycka sin ilska istället.

I den tredje boken hamnar Berit Hård i skönhetsindustrin.
– Det är en jättestor penga-alstrande sektor som sprider sig som ett virus. Den bygger på att få kvinnor att bli missnöjda med sitt yttre.

Unni Drougge är född i Lund men känner sig som stockholmare efter att ha bott i 22 år i Stockholm. Hon har alltid vetat att hon ville bli författare men kom inte igång med att skriva böcker direkt.
– Jag fick mina barn i rasande fart under åttiotalet och då var det svårt att satsa på större skrivprojekt, säger hon.
Hon skrev dock regelbundet och mycket eftersom hon tillsammans med sin dåvarande make drev kulturmagasinet Magazin April. När magasinet Slitz gick i kurs köpte de rättigheterna och tanken var att Slitz och Magazin April skulle slås ihop.
Det blev en tuff tid, minns Unni Drougge.
– Musik- och modeindustrin bestämde alltmer över det redaktionella innehållet, annars skulle de inte annonsera.

En dag fick hon nog och drog.
-När jag tvingades skriva om mikrofoner, då gick luften ur mig och jag drog.

Unni Drougge är rätt pessimistisk inför vart litteraturen och kulturen är på väg.
Hon är kritisk både till hur krimlitteraturen dominerar den svenska bokmarknaden och hur utgivningen alltmer präglas av kommersiell kortsiktighet.

– På sätt och vis har skräpgenrerna trängt ut den goda litteraturen, menar hon. Likriktningen saboterar originaliteten och läsandet förlorar sin mening. En bok säger inte mer än en facebooktråd.
-För tio år sedan såg jag folk på tunnelbanan sitta och läsa pocketböcker. Idag sitter alla med sina smartphones och chattar på Facebook, säger hon.

Detta är ett mycket större problem än fildelning, menar hon.

– De som fildelar är ofta stora kulturkonsumenter och de köper också musik och film, säger hon.

Fildelning borde betraktas mer som att låna ut sin bok till en kompis och som en kanal att marknadsföra sig på. Ett exempel är den storsäljande författaren Paulo Coelho som lade ut sina böcker på fildelarsajter och på så sätt fick ännu fler som köpte hans böcker.

I samband med rättegången i tingsrätten mot Pirate Bay läste Unni Drougge in sin roman ”Boven i mitt drama kallas Kärlek” som ljudbok och lade ut på Pirate Bay. Den som ville kunde frivilligt donera en slant.
-Det gick väldigt bra, men jag inser att det inte fungerar för alla. Mitt utspel var ju ett politiskt statement.

Nu väntar nästa projekt, som hon sett fram emot länge. Hon ska skriva en pjäs om Oscar Wilde och hans pojkvän Bosie. Hon fascineras av Oscar Wilde.
-Jag läser allt jag kan komma över av och om honom och har en hel hylla full med böcker och filmer som har med honom att göra.
– Det är så underbart att vara klar med trilogin och nu få ägna mig åt det här. Det har jag längtat efter länge.

Unni Drougges hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,