Titel: Kartan och landskapet
Författare: Michel Houellebecq
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201111
ISBN: 978-91-0-012638-4
Konstnären Jed Martin är trött på livet. Han är en typisk Houellebecqfigur, en ensam medelålders man som verkar ha gett upp. Dock har Jed Martin nått en viss framgång med sina bilder av Michelinkartor och sina porträtt av människor i deras arbetsmiljö. Hans mest berömda verk har titeln ”Bill Gates and Steve Jobs discussing the future of information technology. The conversation at Palo Aalto”.
I Kartan och landskapet har författaren skrivit in sig själv. Jed Martin anlitar nämligen Michel Houellebecq som skribent för sin utställningskatalog. Och författaren är inte nådig i sina beskrivningar. Houellebecq luktar illa, ansiktet är rödflammigt och han kliar sig ursinnigt på fötterna så att de blöder. I den senare delen av boken blir Houllebecq plötsligt mördad och romanen går från satir till kriminaldrama. Ja, det är faktiskt rena massakern, författarens hund stryker också med på kuppen!
Men det är inte intrigen eller karaktärerna som är det väsentliga i Houellebecqs böcker. Det är idéerna. Michel Houllebecq är en provokatör, en sanningssägare och kanske rentav en moralist. Det enda som räknas i vårt moderna samhälle är jakten efter sex och pengar – och evig ungdom. Kroppsligt förfall skys som pesten. Det finns ingen författare som kan beskriva konsumtionssamhället på ett sådant brutalt sätt som Michel Houellebecq. Konstnären Jed Martin är bara en affärsman. Mänskliga relationer och sexualitet är i högsta grad varor på marknaden.
Houllebecq väcker starka känslor och jag skrattar ofta av pur förskräckelse när jag läser Kartan och landskapet åt författarens drastiska formuleringar och svarta humor. Houllebecq har kallats pornograf, misantrop, nihilist och har anklagats för kvinnoförakt. Vilket inte är så konstigt i och med att han bl.a. sagt att ”prostitution gör alla lyckliga”. Hans roman Plattform (2002) blev mycket omdebatterad, där påstås nämligen att sexturism i Thailand kan lösa den materiella och andliga nöden i världen. Plattform är enormt porrig, det är sex på längden och tvären och mycket könsord.
Det är sant att kvinnorna är objekt i Houellebecqs universum, de poängsätts ständigt av männen. De ska ha fasta bröst och stjärtar och spänstiga vaginor. Dock är de ofta driftiga och engagerade affärskvinnor, som Jed Martins kärlek den ryska Olga. Det verkar som om Houellebecq är ännu skoningslösare mot männen i sina romaner. Hans vanlige huvudperson är en lönnfet, medelålders man som hasar runt i tillvaron utan mål och mening.
Man kan fråga sig varför författaren tar i och provocerar så mycket i sina romaner och i sina uttalanden i media. Kan det vara så att Houellebecq vill skapa en reaktion hos sina läsare?
Få oss att se vad som händer med människor som lever under den globala marknadsekonomins villkor. Jag har en känsla av att Hoellebecqs romaner kommer att tillhöra framtidens klassiker.
Iggy Pop lär ha sagt att den enda bok han gillat de senaste 10 åren är Houllebecqs roman ”Refug” (2006).
Kartan och landskapet fick Gouncourtpriset 2010.
Text: Ulrika Bergman
Relaterat:
Dagens Nyheter och Expressen och Göteborgsposten
Läs även andra bloggares åsikter om Michel Houellebecq, bok, litteratur, bokrecension, bokblogg