• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

En humoristisk monolog med standupkomikern Anna Granath

3 september, 2009 by Redaktionen

Den 7 oktober är det premiär på CELLOFAN BABE – en humoristisk monolog med standupkomikern ANNA GRANATH på Maximteatern.

CELLOFAN BABE av isländska författaren Björk Jakobsdóttir har spelats med stor framgång både på Island och i Finland. Nu är det Sveriges tur att på allvar upptäcka en av Sveriges roligaste kvinnor , Anna Granath i Cellofan Babe.
Den handlar om att vara kvinna, ha man, barn, karriär, hem, bil och så ett vulkaniskt sexliv ovanpå det … Herregud, hur ska man hinna med?!

Varför heter showen Cellofan Babe?
För att få livet att gå ihop krävs det organisation in i minstadetalj! Planering, logistik, jaga minuter …
Kvinnan som Anna gestaltar inser dock att kärlekslivet är eftersatt. Hon läser ett tips i en veckotidning om att överraska mannen med att vira in sig i cellofan.

Under föreställningen möter vi henne i olika situationer där vi ser hur hon sliter med att få vardagen att gå ihop. Allt med glimten i
ögat och mycket skratt!

Fakta om ANNA GRANATH
föddes på BB i Helsingborg den 3e januari 1976. Hon var ett tyst och skalligt barn, som ofta satt en bit ifrån och stirrade på världen med förvånade ögon. Hennes storasyster brukade roa sig med att klä ut Anna till Benny Andersson i Abba, så att hon själv kunde få vara Agneta med sitt långa, blonda hår.

Anna dansade ut sin ångest hos Tant Birgittas barndans på Kommunala musikskolan och fortsatte sedan av bara farten att utbilda sig till dansös. På Malmö Stadsteaters Balettelevskola tuktades Anna enligt den ryska skolan och kämpade med sin spagat och sina vrister – ej skapta för tåspetsskor.

Som 17-åring kom Anna, sina brister till trots, in på Balettakademien i Stockholm. Hon drog alltså upp sina skånska rötter och for till
huvudstaden med förhoppningar, drömmar och hunden Helton. Efter bara två år på den tre-åriga utbildningen fick Anna sitt första jobb i musikalen Chicago. Lyckan var fullständig! En flytt till Göteborg senare och hon kunde kalla sig musikalartist.

Tio år, fem produktioner och åtskilliga skador senare började Anna känna sig trött på ensembleroller och roade sig istället med att
ständigt med att sätta upp egna shower så fort tillfälle gavs. En annan favorithobby var att med hjälp av löständer och annat skoj
försöka få de andra kollegorna att börja skratta på scen, under föreställning.

När Anna insåg att de skojsiga upptågen egentligen var tragiska uttryck för existentiell leda förstod hon att det var dags att gå
vidare. Men med vad? Kan man jobba med sin hobby? tänkte en höggravid Anna och anmälde sig till en tävling i stand up comedy.

Kanske har du sett Anna i SVT:s humorprogram MORGONSOFFAN eller hört henne som radiopratare i Morgonpasset Helg i SR P3 ? Anna är medförfattare till ” Mera självkänsla än du kan hantera” tillsammans med Petra Mede.

Klipp från föreställningen:

Läs även andra bloggares åsikter om scen, komedi, teater, stand up comedy, Anna Granath, Maxim

Arkiverad under: Teater Taggad som: Komedi, Scen, stand up-comedy, Teater

Förhandstitt: Prinsessa

3 september, 2009 by Redaktionen

prinsessaPrinsessa, en ny film avTeresa Fabik (Hip Hip Hora). Producerad av Sandra Harms.

Prinsessa är en film om den feta tjejen som vi aldrig får se i huvudrollen. Hon verkar helt omedveten om hur hon ser ut och uppfattas av sin omgivningen. Det blir frustrerande för hennes alla i hennes närhet.

På väg in läste jag lite om filmen. Särskilt historien om hur huvudrollen tillsattes. Jakten på den tjocka flickan med utstrålning.

Maja, Zandra Andersson vill inget hellre än att bli skådespelare. Hon är söt, rolig och begåvad men det är inte det som räknas. Hon är den feta, klumpiga tjejen och vägrar hålla sig på sin plats. Erika, bröllopsfilmaren som vill bli dokumentärfilmare, fastnar för Maja och vill göra en dokumentär om hennes liv och ambitioner.

Filmen handlar vänskap, utanförskap och lojalitet. Inte minst vem jag skall vara lojal mot.

Filmen är fin men saknar glöden. Det handlar trots allt om rätt häftiga saker och det borde kunna slå gnistor om den här filmen. Det tycker jag inte det gör. Det betyder inte att det är en dålig film, den är bra. Det betyder bara att att den hade varit ännu bättre om Teresa Fabik hade höjt temperaturen lite. Det hade både ämnet och skådisarna tålt.

Filmen har premiär 11 september.

I samarbete med Filmtrailer.se

Läs även andra bloggares åsikter om Prinsessa, film, kulturbloggen, recension

Arkiverad under: Scen Taggad som: Kulturbloggen, Prinsessa, Recension, Scen

Jag längtar till Venedig

2 september, 2009 by Redaktionen

venedig300
Så klart det suger. Sitta här i Stockholm och veta att det pågår världens filmfest i Venedig. Onsdag 2 september i skrivande stund: idag, öppnar den 66:e filmfestivalen i Venedig.

Snacka om att jag skulle bli glad om någon ville bjuda dit mig. Eller om jag fick som Aftonbladets Jens Peterson åka dit och blogga. Här är hans filmfestivalblogg och första inlägget:

Kvällens gala, som öppnar årets festival, är Giuseppe Tornatores ”Baaria”.
En suck av besvikelse hördes från de som såg den under dagen.
I morgon är det tätt mellan filmvisningar och intervjuer.

f

Här är festivalens hemsida.

The 66th Venice Film Festival starts with the opening ceremony on September 2 at 7 p.m. in the Sala Grande, hosted by Maria Grazia Cucinotta and followed by the world premiere screening of Giuseppe Tornatore’s Baarìa, in competition. This will we followed by [REC 2] by Jaume Balagueró and Paco Plaza, screening out of competition at 10:30 p.m. Both films will also screen at the PalaBiennale from 8:00 p.m. onwards.

23 filmer konkurrerar om det finaste priset under festivalen, Guldlejonet. Här bloggade Kulturbloggen om detta.

Läsvärt om filmfestivalen i Venedig:
Det stormar kring ”Videocracy”. Erik Gandinis film väcker debatt.
En apa till Venedig. Intervju med ”Apan”- regissören Jesper Ganslandt

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmfestival, Venedig, Guldlejonet

Arkiverad under: Scen Taggad som: Filmfestival, Scen, Venedig

Se marsvinen som inspirerats av filmen G-Force och sätter världsrekord

1 september, 2009 by Redaktionen

dieselpopcorn
Lite kul info för den som gillar marsvin och går och väntar på nya Disneyfilmen:
En elitstyrka bestående av marsvin, inspirerade av Disneys nya film G-Force, har satt två nya världsrekord i längdhopp och 10 meter sprint för marsvin.

I samband med att Disney’s nya 3D-familjeäventyr G-Force går upp på biograferna, där en grupp med hemliga agenter bestående av marsvin står i centrum, samlades Englands bästa marsvin i centrala London för att sätta världsrekord.

Genom att koordinera sin intelligens och kvickhet gav de sig an en rad utmaningar, och satte framgångsrikt två världsrekord: ‘Snabbaste sprint gjort av ett marsvin” och ”Längsta hopp utfört av ett marsvin”.

· Två år gamla fart blixten Flash satte det nya världsrekordet för snabbaste sprint. Han avklarade den 10m långa röda mattan på 8.81 sekunder. Med tanke på att han är mindre än en tiondel av Usain Bolt storleksmässigt, så är han jämförelsevis snabbare än den mänskliga världsrekordhållaren!

· Världsrekordet för längsta hopp sattes av två och ett halvt år gamla Diesel, som hoppade makalösa 20,5 centimeter mellan två punkter.

Bill Nighy, en av skådespelarna i G-Force, som släpps den 4 september i Sverige, sa med ett skratt: “Trust me, these guys have serious G-Force.”

Katie Ellis, 8 år, från Rainham utanför London, sa: “It was brilliant watching them set the records. Flash was my favourite – I couldn’t believe how fast he was!”

Rekorden var officiellt verifierade av Guinness Rekord, och alla deltagande marsvin togs väl om hand, ingen kom till skada.

G-Force

I producenten Jerry Bruckheimers första 3-D film ser vi G-FORCE, en äventyrskomedi om det hemliga regeringsprogrammet som innebär att man tränar djur till att arbeta inom spionage. Beväpnade med den senaste högteknologiska spionutrustningen upptäcker de här vältränade marsvinen att världens öde vilar i deras tassar. Medlemmar i styrkan G-Force är marsvinet Darwin, gruppchefen som vill lyckas till varje pris, Blaster en smågalen vapenexpert med attityd och förkärlek för allt som är extremt, Juarez, en sexig kampsportsexpert, spaningsexperten Mooch, samt gängets dataexpert mullvaden Speckles. Det här spännande äventyret bevisar återigen att storleken inte har någon betydelse. Regisserad av Hoyt Yeatman.

behindthescenes1

flashcrossline1

Läs även andra bloggares åsikter om film, djur, 3D, animerat, rekord, G-Force, Disney, marsvin, London

Arkiverad under: Scen Taggad som: 3D, Animerat, Djur, rekord, Scen

Taking Woodstock – tankar och recension

30 augusti, 2009 by Rosemari Södergren

takingwoodstockposter
Undrar om det är fler än jag som känner sig lite smått lurad när en film handlar om Woodstock utan att egentligen handla om musiken? Ang Lees film ”Taking Woodstock” har ju fått rätt svalt mottagande.

Som film betraktad är den rätt välgjord, ändå. Ang Lee, regisören bakom ”Brokeback Mountain” och ” Crouching Tiger, Hidden Dragon” gör inga hafsverk.

”Taking Woodstock” bygger på Elliot Tabers memoarer. Elliot var en ung man som fixade att få Woodstock-festivalen till sin lilla ort när grannbyn sade nej. Elliots nedläggningshotade motell kunde räddas och Elliot som varit bög i smyg i New York fick under festivalens dagar mod att ”komma ut ur garderoben”. För honom var festivalen en ekonomisk storvinst och en hjälp på vägen till sig själv och festivalen blev  dagar av kärlek och droger för honom. Bland annat tillbringade han många timmar i ett LSD-rus.

Filmen glorifierar knark, som jag bloggat om tidigare. Eller: den skildrar den aningslöshet varmed många använde drog då, för fyrtio år sedan. Filmen fångar den stämning varmed hippierörelsen fångade många människors drömmar: att en världsomfattande kärlek mellan alla var möjlig och att droger var ett verktyg för denna underbara kärlek. Typ.

När jag såg filmen kände jag igen hur många tänkte under min tonårstid, jag kände ingen kläderna och frisyrerna. Dessutom är  filmen väldigt rolig, huvudrollsinnehavaren Demetri Martin är komiker. Han är plockad dit med omsorg. Överlag har Ang Lee valt ut skådespelare som passar väldigt bra för sina roller, som känns äkta och inte har utnötta kända ansikten.

Men, hur är det möjligt att göra en film om Woodstock utan att visa musiken? Det går inte att låta bli att bli besviken. Musiken var Woodstocks kärna. Fast det är väl egentligen lite fel att tänka att en regissör måste skildra musiken. Det är Ang Lees val vad han vill skildra.

Taking Woodstock handlar därför mycket mer om människor än om festivalen och då i synnerhet Elliots uppvaknande till att bli sig själv. Filmen fångar upp stämningen vid den tiden, med månlandningen och Vietnamkriget. Emile Hirsch spelar en hemkommen Vietnamnsoldat, skadad och utflippad. Filmen är som en stor hippiefest. Men ändå känns det som en mellanfilm i Ang Lees produktion av storfilmer.

Så visst: en bra skildring av en kort epok. Skildrat med humor och hjärta. Men när vi står här, fyrtio år senare, känns det trots allt lite förljuget. LSD är inte så rosenrött och en människa som börjar använda drogtrippar riskerar att bli ett människovrak ganska snabbt. Men den insikten är det svårt att inte bli besviken på ”Taking Woodstock”.

DN:s Kerstin Gezelius har också tankar kring varför filmen inte fungerar helt:

Kanske på grund av de två saker som filmen säljer biljetter på: att den handlar om Woodstockfestivalen och att den har en briljant deadpan-komiker av nutidssnitt i huvudrollen. Det konceptuella di­stanserar. Inspirerad av den öppna andan – och med en lite väl religiös förälskelse i epoken – släpper Lee in allt och alla, nu och då. Det blir för gulligt, håller på för länge och fastnar till slut i lervällingen.

Här är rollistan förresten:
Demetri Martin – Elliot Teichberg
Henry Goodman – Jake Teichberg
Imelda Staunton – Sonia Teichberg
Emile Hirsch – Billy
Dan Fogler – Devon
Eugene Levy – Max Yasgur
Liev Schreiber – Vilma
Jonathan Groff – Michael Lang
Jeffrey Dean Morgan – Dan

takingwoodstock2

taking4
taking5
Taking_3

takingwoodstock

Relaterat:
Betyg 2 i Svenska Dagbladet, recension i BLT från TT Spectra, Aftonbladet om boken bakom filmen, Sveriges radio, Aftonbladet och Expressen och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om droger, film, recension, musikfestival, Taking Woodstock, Ang Lee

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Droger, Musikfestival, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 215
  • Sida 216
  • Sida 217
  • Sida 218
  • Sida 219
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in