Elliot ska lyssna på konserter på Woodstock på men hamnar i en husbil och tar en LSD-tripp tillsammans med en ung vacker kvinna och en ännu vackrare ung långhårig hippieman. De tre ligger omslingrande och strålar av kärle, målningar på affischer rör på sig, färgerna fördjupas och allt är så underbart och allt strålar av kärlek.
Det är ren och skär skönmålning av narkotika. Helt enkelt för j-a oansvarigt och idiotiskt.
Elliot Tiber kom förresten inte närmare konserterna och musikupplevelserna på Woodstock än så. Woodstock blev för honom förlösningen: som fick honom att bejaka sin sexualitet och träda ut från garderoben där han i New York var smygbög. Dessutom blev Woodstock en rejäl ekonomisk vinst för Elliito Tiber.
Ang Lees Woodstockfilm ”Taking Woodstock” bygger på Tibets bok: ”Woodstock. Tre dagar som förändrade världen – och mitt liv”.
Elliot var, som jag nämnde, smygbög i New York och kämpade som en galning för att hans föräldrars ruffel till motell skulle överleva. När medborgarna i grannorten stoppade den planerade musikfestivalen tog Elliot vara på tillfället och lät festivalen komma till deras ort. Det gav honom och hans familj en rejäl vinst att rädda det skamfilade motellet med.
För Elliiot innebar Woodstockfestivalen massor av arbete, massor av pengar och tre dagar som fick honom att erkänna sig själv som homosexuell och han använde droger.
Allt skildrat mycket gulligt och vackert, humoristiskt. Hans uppvaknande och förlösning till sin sexualitet må vara en politisk korrekt berättelse idag, men filmen ger en sådan förljugen glädjebild av narkotika att jag skulle vilja slänga alla människor som dött av överdoser eller på annat sätt förstört sina liv på grund av knart i ansiktet på Ang Lee och alla som sponsrat denna narkotikaglorifierande film så den kunnat göras.
Nu ska denna reklamfilm för narkotika vandra världen runt.
Det är synd och skam att en film om Woodstock knappt berör musiken utan bara handlar om hur underbar narkotika är. Till och med Elliots gamla föräldrar får uppleva lyckan med haschkakor.
Dagens Nyheter berättar om boken som filmen bygger på.
Recension av en av de många skivorna som släpps med anledning av att Woodstock firar 40-årsjubileum.
Filmen har premiär i Sverige 28 augusti. Tror jag.
Trailer för reklamfilmen för narkotika:
Relaterat:
Höstens filmpremiärer
Svenska Dagbladet
Recension i SR.
Helsingborgs Dagblad
Läs även andra bloggares åsikter om narkotika, film, Woodstock, musikfestivaler, Ang Lee, Taking Woodstock
Märkligt inlägg. Har inte sett filmen, men vad var det som var så förljuget med bilden av narkotikabruket?
Att droger skapar enorma problem är ingen hemlighet, men betyder det att man måste förneka att en väldigt massa människor (de flesta?) också har positiva erfarenheter?
Känns som när min gamla biologilärare på högstadiet passionerat försökte övertyga oss om att ett enda bloss på haschpipan minsann skulle sända oss rakt ut i rännstenen. Hon hade fel.
Jag har aldrig sett någon film som så okritiskt skildrar knark som ljuvligt. Jag hade flera vänner i tonåren som tog lsd och sedan hoppade ut genom fönster eller från tak och dog.
Följer du med till deras föräldrar och säger att det inte alls är farligt?
Jag hade kompisar på gymnasiet som fastande i droger och blev som zombier, utan förmåga att kämpa eller plugga.
Självklart är droger farliga, men att någon nån gång haft en positiv upplevelse av det är ju inte så konstigt, snarare en bekräftelse på varför det är så farligt – det kan ju nämligen upplevas som ljuvligt, vilket leder till att man lättare fastnar i drogmissbruket, och sen är det för sent.
Bara för att man skildrar något utan att visa de negativa sidorna måste man inte vara FÖR det, jämför med alla filmer som handlar om personer som begår brott utan att åka fast. Det betyder ju inte att filmskaparna uppmanar publiken att bli kriminella (men en gång i tiden trodde man att publiken var så lättpåverkad, och då var det förbjudet med filmer där ”brott lönade sig”).
Nu har inte jag heller sett filmen, men hade det filmen blivit bättre om man hade tagit bort användningen av droger i filmen eller lagt in en slutkläm om hur drogerna förstörde huvudpersonens liv?
Ang. drogromantisering. Jag är själv heroinist och skriver som jag skrev på bloggen:
”Jag hittade någon recension av filmen där skirbenten gnäller på att filmen glorifierar droger. Hon skriver bland annat att ”filmen ger en sådan förljugen glädjebild av narkotika att jag skulle vilja slänga alla människor som dött av överdoser eller på annat sätt förstört sina liv på grund av knart i ansiktet på Ang Lee och alla som sponsrat denna narkotikaglorifierande film så den kunnat göras”. Men hallå. Lite cannabis- och LSD-romantisering förekommer väl men cannabis och hallucionogener ska INTE blandas ihop med andra droger!!
? Det är DÄR bland de allra största felen i narkotikapolitiken ligger – folk betraktar narkotika med synsättet ”narkotika-som-narkotika” – tack vare narkotikapolitiken. Eller snarare tack vare stora brister i det som man lär ut till folk. ”Röker jag lite cannabis är jag knarkare och lika gärna injecera heroin” liksom. Så var det för mig. Jag åt svamp en gång och sedan kunde jag ”ju lika gärna testa att röka hasch också”. Och röker man hasch kan man ju lika gärna testa vilka andra narkotikaklassade droger som helst. För man är ju knarkare. Och INGEN i den där filmen injecerar kokain, metamfetamin eller typ röker opium. Jag lovar!”