Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Flyktingar

Drömmen om Sverige – Niklas Orrenius bok borde ingå i samhällskunskapen i gymnasiet

by

drommenomsverige

Drömmen om Sverige
Författare: Niklas Orrenius
Utgiven: 2014-09
ISBN: 9789127140721
Förlag: Natur Kultur

Drömmen om Sverige av journalisten och författaren Niklas Orrenius är en bok som borde ingå i samhällskunskapen i gymnasiet.

Jihan är en syrisk kvinna. Hennes man Jihan dödades i ett bombanfall i hemstaden Qamishli i Syrien. Familjen förlorade då sitt hem. I krigets spår blev kvinnor i staden våldtagna av soldater. Jihan tog sina barn och sin mamma och flydde. I arton timmar vandrade Jihan genom skogen i gränsområdet mellan Turkiet och Bulgarien med sin sexåriga son Mustafa, elvaårige dottern Sande och modern. En bit in i Bulgarien greps de av polisen och de låstes först in och flyttades sedan till några militärbaracker nära gängen. Där får de bo tillsammans med andra flyktingar och där finns ingen mat och ingen el. Jihan skulle helst vilja ta sig till Sverige där hon har två mostrar. Men vägen till Sverige är låst nu, på grund av EU-lagar måste hon och hennes familj nu söka asyl i Bulgarien, eftersom det är det första EU-land de kom till och där de sökt asyl.

Jihan är ett av många, många exempel på människor som tvingats fly utan att ens vara politiskt aktiva. Niklas Orrenius låter oss möta många människor i sin reportagebok. De flyktingar han träffar får ansikten och röster – och vi inser att det som drabbat dem skulle kunna drabbat vem som helst.

Av Syriens 22 miljoner invånare är nästan hälften på flykt. Människor smugglas genom det stängda Europa, ofta på dyra och farliga vägar. Många av de syriska flyktingarna hoppas på att komma till Sverige, till det lugnaste landet i världen. Men nålsögat är litet. De flyende är hänvisade till smugglare som oftast tar flyktingarna till länder som inte är särskilt rustade för att ta hand om flyktingströmmar.

Niklas Orrenius berättar om möten med flyktingar som lever i Sverige och han berättar om möten med flyktingar vid syriska gränsen. Texterna publicerades ursprungligen i Dagens Nyheter. Boken innehåller även ett nyskrivet uppföljande reportage.

Många flyr för sina liv från Syrien. De flyr sönderbombade städer och flyr från våldtäkt och våld. Tidigare tog många som drömde om trygghet i Europa sig in via Grekland. De tog sig in över Evrosfloden som utgör gräns mellan Turkiet och Grekland. Men Grekland och EU täppte till hålet, de satte upp ett högt stängsel med taggtråd längs gränsen. Stängslet betalades av grekiska staten.

Istället hittade flyktingsmugglarna en annan väg till Europa, till det fattiga Bulgarien. Författaren och journalisten Niklas Orrenius berättar i boken ”Drömmen om Sverige” att smugglare tar mellan 250 och 1.000 dollar för att skjuta ut människor i natten till ett skogsområde nära gränsen till Bulgarien – och därifrån får de flyende ta sig fram, en skogig mörk väg som tar några timmar att ta sig.

Bulgarien är inte något drömland för den som flyr från Syrien. Bulgarien är ett fattigt land som har en BNP per invånare som ligger strax över Iraks nivå och lägre än den i Vitrysslan och i Botswana, exempelvis. Bulgarien är Europas fattigaste land och flyktingfientliga partier växer där.

Orrenius bok är stark och känns mycket ärlig. Han berättar om familjer som förlorat familjemedlemmar och som tvingats fly från sitt land. Han berättar hur EU-länder reser stängsel för flyktingar. Det blir så tydligt att mycket av det som sägs i debatten om invandring idag färgats av Sverigedemokraterna och det är en debatt som förs av mycket okunniga personer. Många av dessa människor som flyr är utbildade människor som skulle vara en tillgång för Sverige och övriga EU-länder, om vi bara hade en politik och ett samhällssystem där dessa människor kommer in i samhället, in på arbetsmarknaden. I Bulgarien får många av dessa flyktingbarn inte ens gå i skola. Niklas Orrenius berättar om barn som varit där i tre år utan att få gå i skola. Hur ska då människor kunna komma in i samhället?

Om jag vore lärare i samhällskunskap i högstadiet eller gymnasiet skulle jag köpa in boken som lärobok, låta ungdomarna läsa den och sedan diskutera. Då kanske vi i framtiden kan forma ett mänskligare samhälle där människor på flykt ses som medmänniskor och får den stöd och den hjälp vi själva skulle vilja ha om vi hamnade i en sådan situation att vi måste fly från vår hembygd.

Relaterat:
Recension av boken i Svenska Dagbladet.
Text med anknytning till boken i Dagens Nyheter.

Detta inlägg ingår i #blogg100

Vi möts i en värld – dansteater från verkligheten

by

Vi möts i en värld
Manus och koreografi: Paula Fuenzalida
Musik: Anouar Brahem, Habib Al-Deek, Maung Myint San, Antonio Vivaldi och Linus Wallin.
Reality Dansteater i lokaler hos Improvisation & Co i Stockholm
Premiär 29 april 2012

Rima, en ung kvinna från Palestina möter Tina, en ung kvinna från Burma i en lokal hos de svenska immigrationsmyndigheterna. Där får de vänta länge – en typisk bild av hur det går till hos de svenska myndigheterna för immigration. Faktum är att människor som har kontakt med dessa myndigheter får vänja sig vid att deras tid inte anses så viktig, att vänta och vänta är verkligheten.
De två unga kvinnorna börjar prata med varandra och blir nästan vänner, de upptäcker att de har en hel del gemensamt och också en hel del olikheter.

Reality Dansteater är en grupp som jobbar med dans och teater som skildrar samhällsfrågor, I ”Vi möts i en värld” har de träffat två unga flickor från Burma och Palestina – deras berättelser ligger till grund för föreställningen. De två flickorna är filmade och hur de lever i Sverige idag syns på en filmduk samtidigt som spelet i väntsalen hos myndigheterna pågår på scen.

Vi kommer nära de två flickorna – och vi känner med dem i deras kluvenhet: de både längtar efter att komma in i det svenska samhället i sitt nya hemland, men de längtar också till sitt land, varifrån de tvingas fly från förföljelser. Att skildra händelser direkt från verkligheten kan skada det konstnärliga uttrycket, men Reality Dansteater klarar den balansgången imponerande bra.

Denise Olsson spelar en sammanhållande karaktär som ibland förstärker rörelserna för Tina eller Rima och ibland är någon utifrån, ibland är hon allmänheten. Hon är en skicklig dansare med stor uttrycksförmåga.

Det var roligt också musik både från Palestina och Burma finns med, det är inte så ofta som musik från dessa länder är med i svenska dansföreställningar.

”Vi möts i en värld” är den tredje och avslutande delen i en trilogi som tar upp olika sätt att leva vidare i andra tiden och på andra platser. Det slår mig att det sällan det är just kvinnor som är i fokus i en sådan här föreställning – och det gör mig glad att de får vara i centrum den här gången.

Lite skrämmande är det att trots att Sverige idag sedan ett par decennier tagit emot många människor från olika delar av världen är det ändå många som bor här som aldrig hört flyktingarnas berättelser, om hur de kan ha fått bo femton år i ett flyktingläger i Thailand eller levt med ljudet av bomber dagligen i Palestina. Vi lever många här i landet, men vi lever i olika verkligheter. Jag skulle vilja att den här föreställningen spelades på gymnasier och högstadier – och att publiken efteråt fick samtala om vad de sett, tillsammans med dansarna/skådespelarna eller som vi fick efter premiären, samtala med en representant för Burmakommittén.

I rollerna:
Denise Olsson, Paula Fuenzalida och Catrin Rodosi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Att söka en bättre framtid är inget brott

by


Att söka en bättre framtid är inget brott.
Människor från olika länder kommer till Sverige och söker uppehållstillstånd och asyl.
En del har svårt förföljda i sina länder, andra kommer mer för att de vill söka sig en bättre framtid i ett land där det finns fler möjligheter.
Det är inget brott. Alla söker vi väl en bra framtid.

Ändå låser svenska myndigheter in människor som söker asyl. Det är ren och skär skam för Sverige.

Igår, 17 mars, handlade Uppdrag granskning om flyktingfrågan och om invandrarpolitik med fokus på Vellinge och flyktingmottagandet.

Sydsvenskan berättar om detta:

Vad var det som fick Vellinge kommun att svänga i flyktingfrågan? Kommunalrådet Göran Holm (M) gav två besked i SVT:s Uppdrag granskning igår – ett inför öppen kamera, ett annat inför dold mikrofon.

Frågan är om det var partipiskan som gjorde att Vellinge tog emot några flyktingar – eller om de kom till insikt självmant. Spelar förstås roll för de som kommer dit. Är de det allra minsta välkomna?

Jag förstår inte hur någon kan tycka att det är problem att människor vill söka sig en bättre framtid. Problemet är väl om vi har en politik och ett samhälle som försvårar och hindrar dem från att jobba eller studera och komma in i samhället. Om alla som kommer hit kan tillföra samhället saker genom att jobba eller starta småföretag eller utbilda sig är väl bara bra?

Aftonbladet har berättat om flera mycket olyckliga fall som visar hur illa det kan gå när människor inte får ett mänskligt bemötande:

Mannen var nerblodad men det visade sig snabbt att blodet inte kom från personerna han slängt föremålen på. Blodet kom från honom själv. Mannen kunde inte berätta om varför han var så upprörd. Med hjälp av nål och tråd hade han sytt igen sin egen mun i protest.

När medier jobbar som Uppdrag Granskning i det här fallet, då känner jag att medier gör det som är deras roll: granskar makthavare.
Men när det som i fallet med kärnkraften kan påstå att en fjärdedel av svenska befolkningen är en majoritet: då undrar om inte vissa rubriksättande journalister borde läsa lite med enkel matematik.
Från SVT Nyheter:

Kärnkraften är det bästa energialternativet med tanke på miljön och jobben. Det säger var fjärde svensk i en ny Sifo-undersökning.

Hallå där. Tre fjärdedelar tycker uppenbarligen inte att kärnkraft är ett bra alternativ.

Mer om kärnkraften hos Alliansfritt.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,