• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Terroristsatiren Four Lions visas på Stockholms filmfestival

5 oktober, 2010 by Redaktionen

Regissören Chris Morris uppmärksammade terroristsatir Four Lions kommer att visas på Stockholms filmfestival.

Komedin Four Lions utspelar sig i Storbritannien och handlar om fyra klantiga muslimska självmordsbombare. Inspirationen till filmen fick han när han läste om ett gäng terrorister som fyllde en båt med så mycket sprängmedel att den sjönk.

Chris Morris slog igenom på 90-talet i brittisk radio och TV. Där har han både roat och oroat med de egenproducerade tv-serierna Brass Eye och Jam, som på ett ironiskt sätt kommenterade aktuella samhällsproblem. 2002 vann han en BAFTA för bästa kortfilm.

Four Lions är Chris Morris första långfilm och du ser den först på Stockholms filmfestival innan den går upp på svenska biografer i början av nästa år. Svensk distributör är Future Film Distribution Sweden.

Stockholms filmfestival presenterar årets program den 26 oktober och biljetterna släpps den 27 oktober. Festivalen pågår mellan 17-28 november. Läs mer på www.stockholmsfilmfestival.se

Relaterat
Pressmeddelande på Newsdesk

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm filmfestival, terrorist, film

Arkiverad under: Film Taggad som: Scen, Stockholm filmfestival, terrorist

Solomon Kane

5 oktober, 2010 by Redaktionen


En av 1930-talets mest produktiva pulpförfattare var Robert E. Howard, idag mest känd för Conan Barbaren, skrev fram till sin tragiska bortgång 1936 många typer av berättelser.

Howard, jämte Tolkien, lade grunden till den moderna fantasyberättelsen med en rad andra hjältar som kung Kull, Bran Mak Morn och Solomon Kane. Solomon Kane är nog en av fantasylitteraturens intressantaste hjältar, en engelsk puritan som lever under tudortiden.

Den forne buckanjären och legosoldaten Solomon Kane (utmärkt spelat av James Purefoy) har efter en misslyckad räd vid berberkusten, har tagit sig tillbaka hem till
England för att sona sina synder. Över Solomon Kane vilaren förbannelse: hans själ kommer att hamna i helvetet

För den forne kaptenen är det inte lätt, och efter att ha blivit mer eller mindre förvisad från sin trygga tillvaro i ett engelskt kloster bestämmer han sig att ta sig hem till sina gamla hemtrakter.

Föga anar han att den mäktige magikern Malachai har tagit över landsändan, och utrustat en här som härjar och sprider skräck i trakten. Solomon slår följe med en grupp puritaner som är på väg till kusten, ledda av familjefadern William Crowthorn (Pete Postlethwaite)

Under färden blir det de överfallna av Malachais hejdukar och dottern till Crowthorn blir tillfångatagen. Solomon vars förbannelse fortfarande hotar honom, ger löfte om att rädda dottern från hennes hemska öde.

Solomon Kane är en i många stycken välspelad och intressant adaption av Howards material. En numera bekant gestalt i den här genren är förstås Max von Sydow, som spelar Solomons far.

I det stora hela ger Solomon Kane en god filmupplevelse tack vare det stora detaljarbetet med allt från kläder till vapen. Ett extra plus ges till de många bra biroller som höjer filmen över det mesta i fantasygenren som har gjorts de senaste åren.

Läs även andra bloggares åsikter om Solomon Kane, Robert E. Howard, dvd, fantasy, film, böcker, recensioner

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Böcker, dvd, fantasy, recensioner, Robert E. Howard, Scen, Solomon Kane

Intervju med Julia Roberts om rollen i Lyckan, kärleken och meningen med livet (Eat pray love)

5 oktober, 2010 by Redaktionen

”Lyckan, kärleken och meningen med livet” är ingen film – det är en resa. Så beroende på var du befinner dig i livet kommer den antingen att ge dig massor eller inget. För mig är den både irriterande, vemodig och inspirerande – precis som livet.
Skriver MovieZine om filmen ”Lyckan, kärleken och meningen med livet” med Julia Roberts i huvudrollen som hade svensk premiär 1 oktober.

Efter en jobbig skilsmässa och ett impulsivt förhållande med yngre David (James Franco) bestämmer hon sig för att ta tid till sig själv, åka på en resa för att hitta sig själv och lära sig att njuta av livet igen. Det blir totalt ett år i Italien, Indien och Bali.

Filmen bygger på en roman av den amerikanska författarinnan Elizabeth Gilbert.
Jag tycker den amerikanska titeln på romanen och filmen låter mer lockande: ”Eat, Pray, Love”.

Jag har inte hunnit se den än, men eftersom jag är intresserad av frågor kring livet och religion ska jag absolut se filmen. Fast jag blir ju lite misstänksam när jag läser Jan Söderqvists recension i SVD. Han går filmen 1 i betyg och det han skriver gör att jag misstänker att det kan vara en film i den amerikanska traditionen som säger att så länge du är ung, vacker och rik fixar sig allting alltid. Vi som inte är unga, vackra och rika har svårt att beröras av och känna att romaner och filmer som utspelas i den miljön angår oss. Söderqvist skriver:

Och försök att smälta den här scenen: Julia Roberts och svenska Tuva Novotny, som spelar svenska Sofie, våndas över sina inbillade bilringar runt midjan och sina problem med snäva jeans.

Det finns en stupiditet i denna brist på proportioner som rimligen borde föranleda arga skurar av läsk och popcorn mot vita duken från mindre lyckligt lottade systrar med reella bilringar kring sina midjor.

Här är en intervju med Julia Roberts om filmen och hennes roll.
Medier har ju rapporterat att hon blev hindu under inspelningen av filmen.

Relaterat: Recension i Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om film, religion, filmklipp, Julia Roberts, hinduism, Eat pray love

Arkiverad under: Film Taggad som: Eat pray love, Hinduism, Julia Roberts, Religion, Scen

"Hämnden" måste betyda Mikael Persbrandts internationella genombrott

4 oktober, 2010 by Rosemari Södergren


Susanne Biers film ”Hämnden” med Mikael Persbrandt i en av huvudrollerna har fått enormt mottagande av filmrecensenter. DN:s ­Johan Croneman skriver till exempel att han golvas av två spännande timmar av oavbrutet engagemang.

Mikael Persbrandt spelar en svensk läkare, Anton, som jobbar i ett afrikanskt land för Läkare utan gränser. Där får han ta hand om unga flickor som väntat barn och de ofödda barnen skurits ur magen för att en grym banditledare slår vad om barnet är en pojke eller flicka. Barnen dör förstås och ganska ofta flickorna också.

Samtidigt har Anton två söner och en fru han separerat ifrån i Danmark. Den äldste sonen, Elias, har det jobbigt och mobbas i skolan, eftersom han är vek och inte slår tillbaka och för att han är svensk.

Elias får en ny klasskamrat, Christian, som bott i London där hans mamma dött i cancer. Nu bor han med sin pappa hos sin farmor. Christian är en självsäker ung man som ingen sätter sig på. När han hjälper Elias som blivit mobbad och mobbaren ger sig på Christian blir hämnden grym.

Filmen handlar om våld och hur vi ska förhålla oss till det. När ska vi slå tillbaka och när ska vi inte slå tillbaka?

När en film får allra högsta betyg av filmrecensenter lyser det en varningens lampa hos mig. En del filmer som får betyg 5 är väldigt pretentiösa, det kan vara filmer som filmkritiker som ser oändligt många filmer förstår att uppskatta men som inte talar till den som inte har samma bagage av filmkunskap. Så är inte faller med ”Hämnden”. Den kryper nära och tar upp frågor om mobbning och våld och ansvar. Parallellen mellan våldet i den afrikanska byn och våldet i det danska samhället visar på mänsklighetens skröplighet oavsett ålder, nationalitet och kultur.

De två unga pojkarna Elias och Christian spelar mycket bra. Elias så skör och Christian så ensam i sin sorg efter mamman och samtidigt stark och ett ämne för en sådan psykopat som en dag blir VD för storföretag.

När det gäller Persbrandt har han i och med den här rollen tagit ett rejält kliv från de roller han tidigare mest spelat. Det finns inget kvar av Gunvald Larsson i den läkaren Anton. Jag tror att Perbrandt i och med den här rollen tar klivet ut på den internationella filmarenan.

Croneman är förresten lika imponerad av Persbrandt som jag:

Jag tror inte att jag har sett Mikael Persbrandt mer övertygande någonsin – och jag är rätt ofta lite tveksam till hans machospel, eller det spel som regissörer ofta vill plocka ur honom. Han har lite för bra koll på var kameran står – Susanne Bier distraherar honom i exakt rätt moment, han har några fantastiska scener med Kim Bodnia där han visar vart det Persbrandts­ka skåpet skall stå. Och det är tyvärr inte alltid där man väljer att ställa honom.
Han får en femma också.

Aftonbladet gav också betyg 5 och skriver: Fullträff för Bier och Persbrandt.

Eftersom Danmark nominerat ”Hämnden” till Oscar kan Persbrandt få en Oscar.
Persbrandts officiella hemsida.

Relaterat: Recension i Kulturnytt, Intervju med Persbrandt i SVD, recension i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om Hämnden, Persbrandt, Bier, Danmark, Läkare utan gränser, recension, film, filmrecension, våld, mobbing

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Bier, Danmark, Filmrecension, Hämnden, Läkare utan gränser, mobbing, Persbrandt, Recension, Scen, våld

Från premiären på Stormen på Dramaten

3 oktober, 2010 by Rosemari Södergren


En scen som flyttats närmare publiken och dessutom delar av publiken flyttats upp på scen – och delar av publikens platser används som scen.
När Dramaten nu sätter upp Shakespeares sista drama ”Stormen” är det med mycket experimentell lusta regissören tagit sig an uppgiften.

Det börjar när jag och min teaterkompis Johnny från bloggen Stationsvakt kommer in i entrén och ska gå in i salongen. Då står två av Dramatens personal där, två män i Dramatens kostymer, ler vänligt och ska riva våra biljetter. Men, jag tyckte de såg väldigt bekanta ut.

När spelet sedan började stod dessa två män uppe på balkongen, längst bak i salongen, och ropade. De var med i föreställningen och då insåg jag att en av dem var ju skådespelaren Douglas Johansson som bland annat spelat Martinsson i Wallanderdeckarna.

Föreställningen är vacker och oemotståndlig och har en skön blandning av sagokläder och nutida kläder. En mängd duktiga skådespelare och dansare är med och föreställningen använder spännande tekniska lösningar för att mana fram drömlika känslor. Stormen är värd att besöka redan för chansen att se massor av de nutida duktiga skådespelarna agera i en gammal Shakespearepjäs: Stina Ekblad, Örjan Ramberg, Jonas Karlsson, Jonas Bergström, Christoffer Svensson, Sofia Pekkari, Magnus Ehrner, Claes Månsson, Per Mattsson, Carl-Magnus Dellow, Hans Klinga, Daniel Nyström, Davood Tafvizian, Douglas Johansson, Johanna Lindh, Karin Forslind, Anders Nordström, Rafael Sady med flera.

Allra allra mest imponerades jag av Stina Ekblad i rollen som anden Ariel. Stina Ekblad är 56 år men rör sig mjukt, vigt som en ung kvinna. Det är fantastiskt.

Jonas Karlsson spelar slaven och häxans son Caliban som verkar rejält inspirerad av Johnny Depps pirat i Pirates of Carribean.
Om det är bra eller dåligt, tja det är liksom inte så viktigt. Det tillför en slags nutida förankring: Alla karaktärer i föreställningen är väl ändå skapade av en författare?
Stormen handlar kanske mest om en dramatikers, eller författares, förhållande till det han/hon skapar.

Stormen anses av forskarna vara William Shakespeares allra sista pjäs, skriven 1610-1611. Programbladet för föreställningen berättar:

Det finns en tolkningstradition som vill se Stormen som dramatikern, skådespelaren, teatermakaren Shakespeares farväl till teatern, till skrivandet, ja till skapandet över huvud taget.
På en ök i havet bor trollkarlen Prospero med sin dotter Miranda sen tolv år. I pjäsen visar det sig raskt att Prospero egentligen är furste av Milano och har förlorat makten och störtats av sin avundsjuke bror Antonio, som nu övertagit statens styrelse, med hjälp av Alonzo, kung av Neapel. När Antonio och Alonzo och hans son Ferdinand och hans rådgivare, den gode Gonzalo, befinner sig på ett fartyg utanför ön, framkallar Prospero med hjälp av sina magiska krafter en storm, som gör att alla ombord lider skeppsbrott och hamnar på ön.

Det finns flera olika sätt att tolka föreställningen. Jag känner att jag måste se den en gång till, den har så mycket och är intressant på flera sätt.
Prospero, som spelas av Örjan Ramberg, är författaren och är egentligen allt som händer bara skapat av honom, av hans fantasi och finns bara så länge han låter det finnas där. När han stänger boken, stänger sitt skrivande, finns de då längre? Kan hans skapelser bli fria, som Ariel, anden vill bli?
Och vad är det författaren berättar om? Han målar en bild av stycke av mänskligheten, med svek och hämnd, med lustiga komiska figurer och romantik och förälskelse och dårskap.

Johnny har både plåtat lite kring premiärbesöket och skriver om Stormen.

Margareta Sörenson som skriver i Expressens Scenbloggen tar bland annat upp den musikaliska delen av föreställningen:

Stormen var Shakespeares sista pjäs, och den är ett fantasi- och sagobygge som överträffar det mesta från hans verkstad. Saga, förvandlingar, moralkaka, gudar, allvar och komiska krumelurer på vers och prosa. Den är som gjord för musik och av musik. Brittiska John Caird som regisserat Dramatens Stormen understryker själv pjäsens musikalitet och låter Beethovens musik, dussinet brottstycken ur symfonier, stråkkvartetter och verk för piano, omsluta tolkningen. Caird gör Stormen till en teaterföreställning på teatern, där pjäsens motor, Prospero, är en regissör och dramatiker i väl ingången kofta efter känd förebild.

Mer om Stormen på Dramatens hemsida.

Fotograf: Roger Stenberg

Läs även andra bloggares åsikter om Shakespeare, Dramaten, Stormen, teater, scen, Örjan Ramberg, Stina Ekblad, Jonas Karlsson

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramaten, Jonas Karlsson, Örjan Ramberg, Scen, Shakespeare, Stina Ekblad, Stormen, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 189
  • Sida 190
  • Sida 191
  • Sida 192
  • Sida 193
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in