”Lyckan, kärleken och meningen med livet” är ingen film – det är en resa. Så beroende på var du befinner dig i livet kommer den antingen att ge dig massor eller inget. För mig är den både irriterande, vemodig och inspirerande – precis som livet.
Skriver MovieZine om filmen ”Lyckan, kärleken och meningen med livet” med Julia Roberts i huvudrollen som hade svensk premiär 1 oktober.
Efter en jobbig skilsmässa och ett impulsivt förhållande med yngre David (James Franco) bestämmer hon sig för att ta tid till sig själv, åka på en resa för att hitta sig själv och lära sig att njuta av livet igen. Det blir totalt ett år i Italien, Indien och Bali.
Filmen bygger på en roman av den amerikanska författarinnan Elizabeth Gilbert.
Jag tycker den amerikanska titeln på romanen och filmen låter mer lockande: ”Eat, Pray, Love”.
Jag har inte hunnit se den än, men eftersom jag är intresserad av frågor kring livet och religion ska jag absolut se filmen. Fast jag blir ju lite misstänksam när jag läser Jan Söderqvists recension i SVD. Han går filmen 1 i betyg och det han skriver gör att jag misstänker att det kan vara en film i den amerikanska traditionen som säger att så länge du är ung, vacker och rik fixar sig allting alltid. Vi som inte är unga, vackra och rika har svårt att beröras av och känna att romaner och filmer som utspelas i den miljön angår oss. Söderqvist skriver:
Och försök att smälta den här scenen: Julia Roberts och svenska Tuva Novotny, som spelar svenska Sofie, våndas över sina inbillade bilringar runt midjan och sina problem med snäva jeans.
Det finns en stupiditet i denna brist på proportioner som rimligen borde föranleda arga skurar av läsk och popcorn mot vita duken från mindre lyckligt lottade systrar med reella bilringar kring sina midjor.
Här är en intervju med Julia Roberts om filmen och hennes roll.
Medier har ju rapporterat att hon blev hindu under inspelningen av filmen.
Relaterat: Recension i Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om film, religion, filmklipp, Julia Roberts, hinduism, Eat pray love