Susanne Biers film ”Hämnden” med Mikael Persbrandt i en av huvudrollerna har fått enormt mottagande av filmrecensenter. DN:s Johan Croneman skriver till exempel att han golvas av två spännande timmar av oavbrutet engagemang.
Mikael Persbrandt spelar en svensk läkare, Anton, som jobbar i ett afrikanskt land för Läkare utan gränser. Där får han ta hand om unga flickor som väntat barn och de ofödda barnen skurits ur magen för att en grym banditledare slår vad om barnet är en pojke eller flicka. Barnen dör förstås och ganska ofta flickorna också.
Samtidigt har Anton två söner och en fru han separerat ifrån i Danmark. Den äldste sonen, Elias, har det jobbigt och mobbas i skolan, eftersom han är vek och inte slår tillbaka och för att han är svensk.
Elias får en ny klasskamrat, Christian, som bott i London där hans mamma dött i cancer. Nu bor han med sin pappa hos sin farmor. Christian är en självsäker ung man som ingen sätter sig på. När han hjälper Elias som blivit mobbad och mobbaren ger sig på Christian blir hämnden grym.
Filmen handlar om våld och hur vi ska förhålla oss till det. När ska vi slå tillbaka och när ska vi inte slå tillbaka?
När en film får allra högsta betyg av filmrecensenter lyser det en varningens lampa hos mig. En del filmer som får betyg 5 är väldigt pretentiösa, det kan vara filmer som filmkritiker som ser oändligt många filmer förstår att uppskatta men som inte talar till den som inte har samma bagage av filmkunskap. Så är inte faller med ”Hämnden”. Den kryper nära och tar upp frågor om mobbning och våld och ansvar. Parallellen mellan våldet i den afrikanska byn och våldet i det danska samhället visar på mänsklighetens skröplighet oavsett ålder, nationalitet och kultur.
De två unga pojkarna Elias och Christian spelar mycket bra. Elias så skör och Christian så ensam i sin sorg efter mamman och samtidigt stark och ett ämne för en sådan psykopat som en dag blir VD för storföretag.
När det gäller Persbrandt har han i och med den här rollen tagit ett rejält kliv från de roller han tidigare mest spelat. Det finns inget kvar av Gunvald Larsson i den läkaren Anton. Jag tror att Perbrandt i och med den här rollen tar klivet ut på den internationella filmarenan.
Croneman är förresten lika imponerad av Persbrandt som jag:
Jag tror inte att jag har sett Mikael Persbrandt mer övertygande någonsin – och jag är rätt ofta lite tveksam till hans machospel, eller det spel som regissörer ofta vill plocka ur honom. Han har lite för bra koll på var kameran står – Susanne Bier distraherar honom i exakt rätt moment, han har några fantastiska scener med Kim Bodnia där han visar vart det Persbrandtska skåpet skall stå. Och det är tyvärr inte alltid där man väljer att ställa honom.
Han får en femma också.
Aftonbladet gav också betyg 5 och skriver: Fullträff för Bier och Persbrandt.
Eftersom Danmark nominerat ”Hämnden” till Oscar kan Persbrandt få en Oscar.
Persbrandts officiella hemsida.
Relaterat: Recension i Kulturnytt, Intervju med Persbrandt i SVD, recension i SVD.
Läs även andra bloggares åsikter om Hämnden, Persbrandt, Bier, Danmark, Läkare utan gränser, recension, film, filmrecension, våld, mobbing