• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Från Göteborgs Filmfestival – Love like poison

1 februari, 2011 by Redaktionen

Love like poison
Betyg: 3

Anna (Clara Augarde) är hemma från internatet p.g.a. ett lov. Hon har just fått reda på att hennes pappa har lämnat dem. Kvar i huset är hennes något förkrossade mamma och hennes sjuke farfar. Mamma Jeanne (Lio) är kyrkan trogen och hon tyr sig till den lokala prästen. Anna, 14 år, ägnar delvis sitt lov åt att konformera sig och delvis åt att upptäcka sig själv och sin kropp. Hon träffar Pierre, en jämnårig kille som försöker ta henne med storm.

Love like poison är den franske regissören Katell Quillévérés långfilms debut och jag måste säga att hon har gjort ett klart godkänt arbete. Hon väver samman tre generationers lustar och fårhållningssätt till dem, om än med glimten i ögat när det gäller farfar Jeans (Michel Galabru), som är lite av filmens lutigkurre. Dock hålls han på jämn nivå och det största fokuset ligger på en osäker Anna som stundtals visar på en märlig relation till sin farfar.

Jag kan tycka att den var lite ljummen och man hade gärna fått dra ut lite mer på svängarna. Då tänker jag främst på de lite mindre rollerna, där jag tyckte mej se stor potential. Men en stor eloge till musiken i filmen. Jag tycker Katell vid flera tillfällen lyckas pricka med hjälp av den och det i samverkan med stora kyrksalar. Det är bland annat amerikansk folkmusik och även ett härligt litet uppträdande av den unge Pierre (Youen).

Relaterat: Mer från filmfestivalen.

Läs även andra bloggares åsikter om GIFF, Göteborg International Film Festival, film, filmfestivaler, Göteborg, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmfestivaler, Giff, Göteborg, Göteborg International Film Festival, Recension, Scen

Skivrecension: Jester – Strange Days

1 februari, 2011 by Redaktionen


Jester – Strange Days
Betyg: 2

Jester är Jonatan Lundberg med rötterna i Norrland, men där många andra grupper och artister spelar på detta norrlandsattribut så försöker Jester tvätta bort Deportees-stämpeln och göra något större. Frågan är om det verkligen är rätt val? Det är så lätt att hamna i skvalpopsträsket om man inte hittar sin nisch.

Jag har ingenting konkret att invända mot direkt när jag lyssnar på albumet men när jag ska försöka beskriva det i ord så är det klyschorna som ryker fram och det är väl ganska symptomatiskt för själva musiken också – jag saknar ett lyft. En förhöjning, något extra. En särprägel.

Vissa låtar glimrar trots det till lite extra, det första spåret Outerspace och tredje spåret Granted är båda bedårande på sitt egna vis och skulle mycket väl kunna göra sig rättvisa i valfri spotifylista för levandeljuskvällar. Jonatans röst är len, behaglig och i schack – på gränsen till smörtråkig men det får funka på något smått souligt sätt.

Låten Leave us alone kan tänkas komma att vevas på radio i framtiden om den blir upplockad. Kanske är jag lite bitter över att Jester inte lever upp till mina förhoppningar kring norrlandsmusiker, de som skämt bort oss med realism, excellent lyrik och skönsång med dialekt. Men det verkar som i aspirationen om något mer så hamnar Jester i ett mellanläge som kanske inte var helt avsiktligt. Det pampiga men tomma pianoplinkandet säger inget nytt och sentimentaliteten blir aldrig riktigt äkta. Jag misstänker att någonstans i jakten på perfektion så tappade man bort det viktigaste i musiken, nämligen känslan. Den äkta, råa känslan. Till dess att Jester finner den igen så är det lite schlagervibbar över allting.
Ge albumet och Jester en chans, det kan hända att det faller dig precis i smaken – om inte så har du bara missat en timme av ditt liv.

Helsingborgs Dagblad har också recenserat.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, skivnytt, Jester, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Jester, Popmusik, Recension, skivnytt

Revolutionen på 4.000 meters höjd

31 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Bolivias president, Evo Morales, är historisk på många sätt. Han är Bolivias 80:e president och är ledare för det socialistiska partiet MAS (Movimiento al socialismo).

Det som gör honom mycket annorlunda är att han leder en lös sammanslutning av kokaodlande bönder från landets ursprungsbefolkning som motsätter sig försöken från Bolivias och USA:s regeringar att utrota kokaodlingen.
Morales är den förste presidenten av indianskt (aymaraindian) ursprung i Bolivia, där folkmajoriteten tillhör ursprungsbefolkningar. Morales är dessutom den första presidenten i boliviansk historia som fått mer än 50 procent av rösterna i ett val.

Evo Morales leder Bolivia på en för landet ny väg. Bolivia har sedan västvärlden kom dit varit ett land med stora klyftor där ursprungsbefolkningen behandlats illa och inte haft samma rättigheter som andra grupper i samhället.
Vinsterna på naturrikedomar som naturgas har gått till utländska företag och Bolivias befolkning har inte haft någon glädje av vinsterna. Evo Morales styre siktar på att bygga ett nytt Bolivia, fritt från den rasism som genomsyrat samhället ända sedan koloniseringen.

Leandro Schclared Mulinari är journalist och arbetade i Bolivia 2008-2009 och har nu gett ut boken ”Revolutionen på 4.000 meters höjd” som ger en ordentlig bakgrund till vad som händer i Bolivia under Evo Morales.

I boken analyserar Leandro Schclarek Mulinari den bolivianska revolutionens specifika karaktär, dess möjligheter och begränsningar. Många har fascinerats av hur Bolivias folk gjort motstånd mot nyliberalismen och USA-imperialismen. För vänsteraktivister och sociala rörelser över hela världen visar Bolivia att det går att förändra samhället även om man har mäktiga motståndare.

Ett citat från Evo Morales säger ganska mycket:
Vi vill bara leva gott, inte bättre. Att leva bättre innebär att exploatera; bättre innebär att utarma, att stjäla. Att leva gott är att leva i brödraskap.

Frågan är hur länge hans radikalisering av Bolivia kommer att få fortsätta utan att USA lägger sig i? Att inte sträva efter att leva bättre, att vara nöjd med att leva gott, står ju i motsats till hela den västerländska välfärdsideologin som bygger på att utvecklingen ska ske i rasande fart.

Det märks att bokens författare kan mycket om Bolivia. Det är otäckt vad lite vi får höra om Bolivia i svenska medier och jag uppskattar att lära mig mer om den bolivianska samhällsutvecklingen genom boken.

Delar av boken var lite tröga att läsa, när de blev lite väl redovisande. Men det är sådant som det kan vara bra att veta var jag kan hitta uppgifterna, om jag behöver dem senare. För mig, som svensk, har jag förstås svårt att uppskatta de mest kollektiva dragen i Evo Morales politiska rörelse, men jag fick en insyn i vad som händer i Bolivia och en förståelse för varför.

Revolutionen på 4.000 meters höjd
Författare: Leandro Schclarek Mulinar
Murbruks förlag
ISBN: 978-91-979072-1-7

Relaterat: Bokens blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Bolivia, recension, faktabok, politik, Evo Morales

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bolivia, Evo Morales, faktabok, Politik, Recension

Imponerad av nya tv-serien med Sherlock Holmes i SVT

31 januari, 2011 by Redaktionen


Sherlock Holmes som figur har varit med mig sedan ungdomstiden så moderniserade varianter närmar jag mig med tungt bagage och kritiskt öga. Guy Ritchies filmatisering av Holmes i Robert Downey Jr:s gestaltning fick till exempel inte godkänt av mig. Holmes verkade mest tyngd av sitt skarpa intellekt i den filmen, just den egenskapen som ju är hela Sherlock Holmes. Desto mer imponerad är jag över Benedict Cumberbatch gestaltning av honom i miniserien ”Sherlock” som började sändas i går i SVT. Där får Sherlock Holmes vara just så där ung och obegripligt intelligent som jag minns honom ifrån böckerna, en härligt udda figur.

Att han i skaparna Steven Moffat och Mark Gatiss tappning tagit plats i nutiden är också ett bra grepp då Holmes avläsande blick på dagens prylar har ett värde i sig och också får publiken att känna sig lite smarta. För att en repig IPhon tyder på en slarver till ägare vet de flesta, men att skavmärken till laddningskontakten indikerar alkoholism kanske inte är lika självklart. Det är också riktigt roligt att se Holmes luta sig tillbaka med tre stora nikotinplåster som hjärnstimulans, för naturligtvis kan en nutida Sherlock Holmes inte dra i sig några pipstopp.

Martin Freeman som en krigsskadad Watson är också bra och han balanserar upp Sherlock Holms entusiasm för mord och annat makabert. De två kärleksgnabbas dessutom så där fint som bara gamla kärlekspar kan och de skapar den där undertonen där man frågar sig om de kanske också kan bli ett par. Det tror jag däremot vi aldrig kommer att få reda på men att Sherlock Holmes gillar Watson råder det inget tvivel om.

Ja, det finns många underfundiga och ironiska kommentarer till originalberättelsen om Holmes. Att bara döpa första avsnittet till ”En studie i Rosa” är ju en sådan och den hyllar ju också det färgstarka originalet. I kväll går första avsnittet i repris och de två nästkommande bokar jag in mina kommande söndagar för.

Fakta
Originaltitel: Sherlock
Produktionsland: Storbritannien
Produktionsbolag: Hartswood Film, Masterpiece, BBC
Produktionsår: 2010
Manus: Steven Moffat, Mark Gatiss, Stephen Thompson – baserade på Sir Arthur Conan Doyles böcker
Producent: Sue Vertue

I rollerna:
Sherlock Holmes – Benedict Cumberbatch
Dr John Watson – Martin Freeman
Mrs Hudson – Una Stubbs
Molly Hooper – Loo Brealey
Kommissarie Lestrade – Rupert Graves

Relaterat: Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Dalarnas Tidningar, SherlockHolmes.se och Sveriges Television.

Läs även andra bloggares åsikter om Sherlock Holmes, tv, tv-serie, deckare, recension

Arkiverad under: Recension Taggad som: Deckare, Recension, Sherlock Holmes, tv, TV-serie

Kulturbloggens filmskribenter rekommenderar gratisfilmer på Voddler

30 januari, 2011 by Redaktionen


Spotify har förändrat sättet för många av oss hur vi lyssnar på musik. För filmälskare och filmintresserade finns sajter som Voddler och Headweb, för den som vill se film helt lagligt. Förutom att dessa webbplatser, som Voddler, är lagliga är det jämnare kvalitet på filmerna.
Den som hämtar hem på piratsajter riskerar både att det finns virus i filerna och att filmen inte går att spela på datorn.
När Voddler lanserades först, i första betaversionen, var jag en av de som inte fick den att fungera på någon av våra datorer. Men det var länge sedan. Nu finns sedan ett bra tag en ny version som är hur smidig som helst.

Voddler har både gratisfilmer och filmer som kostar att se. Några av oss på Kulturbloggen har roat oss att ägna några timmar åt att botanisera bland alla Voddlers gratisfilmer och valt ut några vi rekommenderar.

En fördel med sådana här filmsajter är också att det där går att hitta filmer som kan vara svårt att hitta på annat sätt. De flesta videobutiker håller bara nya filmer på lager.

Jag ser verkligen fram emot en framtid då filmarkiven är öppna och man via datorn/tv:n kan rota runt och se vad som finns och kunna betala via Internet och få tillgång till att se filmen.

Här har Rosemari, AP, Jessika Ahlström och Daniel Lundh, rekommenderat tre filmer var.

Rosemari rekommenderar tre klassiker:

Charlie’s Recreation
Charlie Chaplin från 1914. Handlingen utspelar sig i en danslokal och en överförfriskad Charlie Chaplin konkurrerar med den akrobatiska Fatty Arbuckle om en flicka.
Det är en så tidig Chaplin-film att den store Chaplin inte hunnit anlägga sin karaktäristiska mustasch ännu.
Här kan du hitta den på Voddler.

Rännstensungar
Nu pratar vi om en svensk klassiker med både Cornelis Vreeswijk, Monica Zetterlund och Anita Lindblom.
Filmen handlar om rullstolsbundna flickan Ninni som tas om hand av en fattig konstnär när hennes mamma dör. De sociala myndigheterna tycker förstås inte att det är någon bra lösning på Ninnis situation.
Här hittar du den på Voddler
Här hittar du den hos Voddler.

Sånt är livet
En svensk klassisk familjefars med Anita Lindblom. Detta är filmen där hennes stora hit ”Sånt är livet” först lanserades.
Mer om den på Voddler.

AP rekommenderar tre dramafilmer:
The Visitor
En välgjord film om illegala invånare och den mänskliga sidan av myntet. Richard Jenkins gör en av hans bästa roller som den ensamme och lite deprimerade Walter. Vad som börjar som en varm film slutar ganska tragiskt.

Tsotsi
Sydafrikas oscarskandidat år 2006 som dessutom vann ger inblick i hur det kan se ut i en afrikansk slum kombinerat med en gripande historia om unga Tsotsi som av misstag råkar kidnappa en tre månaders bebis i samband med en bilstöld.

Alpha Dog
En underskattad film baserad på den verkliga historien om Jesse James Hollywood, en knarklangare som blev en av världens yngsta någonsin att hamna på FBIs ”most wanted list”. Den har visserligen sina svaga punkter, men innehåller en duktig ung rollista med Emile Hirsch, Justin Timberlake, Anton Yelchin och Ben Foster. Varning för vulgärt språk.

Jessika Ahlström rekommenderar tre science fiction-serier:

Utav Voddlers totala utbud av science fiction/fantasy tvserier är majoriteten brittiska. Mycket bra anser jag då de oftast brukar ha bättre manus. Av de som är gratis i utbudet är det två fantasy och tre science fictionserier. Plus för stort utbud på alla nivåer av filmer/tvserier varav många bra är gratis. Minus för nästan helt ickefungerande sökfunktion, ingen egentlig fungerande genreindelning och absolut ingen alfabetisk ordning på filmerna i dessa genres.

Andromeda
Andromeda är en kanadensisk-amerikansk science fiction tvserie om 42 min/avsnitt som baseras på oanvänt material av den avlidne Star Trekskaparen Gene Roddenberry, utvecklat av Robert Hewitt Wolfe och producerad av Genes änka Majel Roddenberry. Den gick mellan 2000-2005. Huvudpersonen spelas av ”Hercules”-skådisen Kevin Sorbo.

Serien känns lite som en mix mellan ”Star Trek” och ”Farscape”. Genes influens är stark, både uniformen och skeppet känns väldigt Star Trek:iga samtidigt som annat drar åt Farscape. Helt okej underhållning att titta på om man gillar snygga rymdskepp, lagom mycket vetenskapligt snack och mera action.

Mutant X
Mutant X är en science fiction tvserie om 44 min/avsnitt som gick mellan 2001-2004, producerad av Mutant Studios. Mutant X är ett team bestående av en forskare inom genteknik, Adam, som samlat ett gäng av genmodifierade mutanter för att kämpa mot en annan forskare och dennes team. Serien utspelas i Toronto, Kanada. Skådespelaren som spelat Adam är John Shea, känd från ”Gossip Girl”.

Upplägget på historien är bra men tyvärr försvinner den i alla usla specialeffekter som pålagda ljud, dålig musik och mycket irriterade slow motion och fast cut-filmande. Det hela får serien att likna en dålig efterapning av Peta Wilsons serie ”La Femme Nikita” (1997) eller ”V.I.P” med Pamela Anderson (1998). Synd, mycket synd för utan dessa effekter hade den lätt kunnat bli en mycket bra serie.

Hyperdrive
Hyperdrive är en brittisk science fiction situationskomedi om 30 min/avsnitt producerad av BBC som sändes mellan 2006-2007. Utspelas år 2151 ombord på HMS Camden Lock om dess besättnings försök att försvara Storbritanniens intressen i ett föränderligt universum.

Som sådan är den helt klart i samma klass som många andra av dessa, inte minst ”Red Dwarf ”och ”My Hero”. Med usla och överdrivna spänningsmoment, dåliga monster och pinsamma situationer. Precis vad britterna (och många med dem) gillar i sina sci-fi serier.

Daniel Lundh rekommenderar tre skräckfilmer:

Phantasm
Don Coscarellis första Phantasmfilm från 1979 är än idag en oerhört underhållande blandning av action och skräck.
Ett par bröder tar hand om varandra efter att deras föräldrar dött, ganska snart blir de misstänksamma mot begravningsentrepenören, The Tall Man, i den lilla staden de bor i. Ortsborna försvinner mystiskt och allt pekar på att begravningsentrepenören är inblandad.
Phantasm var en sån succé att den fått tre uppföljare (hittills).

Plan 9 from outer space
Ed Woods film från slutet av 50-talet brukar omtalas som ”världens sämsta”. Det är långt ifrån sant.

Efter en filmad monolog där vi får berättat att filmen dels baseras på edsvurna vittnesutgåvor och dels behandlar framtida händelser(!) åker vi katapult in i en hjälplöst förvirrad historia om utomjordingar som försöker ta över jorden genom att göra människor till zombies. Inget i filmen ser bra ut, allra minst specialeffekterna, och skådespeleriet når ingen vidare nivå men filmen har saker som ett högt tempo, surrealistisk stämning och minst ett oavsiktligt skratt i minuten. Den är helt enkelt underhållande. Bela Lugosi, filmens odiskutabla stjärna, dog efter bara ett par dagars filmning och är ersatt av en 40 år yngre förmåga som håller en cape för ansiktet.

Ska du bara se en ”dålig” film i ditt liv, gör det till den här!

De Namnlösa
Jaume Balaguero är kanske mest känd för den omtalade [REC] men han har en hel räcka bra skräckfilmer i bagaget. Den allra mörkaste är kanske den här.

För fem år sedan hittades hennes dotter mördad och livet har aldrig blivit detsamma. En kväll får hon ett telefonsamtal från en kvinna som kallar henne mamma och uppmanar henne att komma och hämta henne. Hon får hjälp av en journalist och en ex-polis att försöka hitta sin dotter och sanningen bakom är en mörk, sjuk hemlighet.

Läs även andra bloggares åsikter om Voddler, gratis, film, recension, tips, filmtips, science fiction, skräckfilmer, klassiker, drama

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: drama, Filmtips, Gratis, klassiker, Recension, Scen, Science fiction, Skräckfilmer, tips, Voddler

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 176
  • Sida 177
  • Sida 178
  • Sida 179
  • Sida 180
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in