• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Det där som nästan kväver dig, av Chimamanda Ngozi Adichie

3 februari, 2011 by Rosemari Södergren


Det där som nästan kväver dig, av Chimamanda Ngozi Adichie, är en bok med tolv noveller av den afrikanska författaren.
Chimamanda Ngozi Adichie slog igenom stort med sin roman om Biafrakriget, ”En halv gul sol”.

Noveller låter oss komma närmare människor från NIgera i dagens värld, ofta med anknytning till USA. För många nigerianer är USA det förlovade landet. Med osentimental skärpa fångar Chimamanda Ngozi Adichie kulturkrockarna. För det handlar om flera olika slags krockar.

I höst är afrikansk litteratur i fokus på Bokmässan i Göteborg. Det är en satsning som behövs och jag hoppas det gör att vi får mer sådana här novellsamlingar och romaner utgivna i Sverige. Jag har läst en del litteratur av afrikanska författare, men oftast när det är Afrika som skildras är det skrivet av västerländska författare och det handlar om dåtid. Inte så många böcker jag har läst skildrar det moderna samhället som öser in över människor, också nigerianer.

Chimamanda Ngozi Adichie använder språket och dess rymt mycket skickligt och medvetet. Hon fångar människornas karaktärer i språkets rytm, i satsbyggnaderna och annat. Ibland blir det otäckt nära, det är som att krypa in under skinnet på personen, som inte alltid mår så bra. Det är skickligt, men i en av novellerna blir det för mycket, takten blir så forcerad att det är svårt att ta till sig handlingen.

Min favoritnovell är den som skildrar ett litteraturprojekt där afrikanska författare samlats några veckor och ska skriva varsin novell och läsa upp för varandra. Vi får följa novellens huvudpersons tankar och delar ur hennes novell. Hon får bra omdöme av de andra författarna, några är riktiga besserwissrar. Fast lite överseende och från sina höga hästar säger de att handlingen givetvis är otrolig och inte kan ske i verkligheten. Behöver jag säga att den så klart har hänt. Det är en härlig bild av litteraturens väsen och litteraturkritiken.

I de flesta novellerna skildras livet från kvinnors synvinkel. Det känns mycket äkta, jag känner det som om jag fått titta in i deras liv och det är som om jag har fått träffa flera olika slags kvinnor från Nigeria. Det är litteratur när den är som störst, när den vidgar ens perspektiv och bjuder på resor in i andra människors själar.

Det där som nästan kväver dig
Författare Chimamanda Ngozi Adichie
Översättare Ragnar Strömberg
Originaltitel: The Thing Around Your Neck
Förlag Albert Bonniers förlag
ISBN 9100123927
ISBN-13 9789100123925

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Afrika, Böcker, Bok, Nigeria, noveller, Recension

The King´s Speech

3 februari, 2011 by Redaktionen


The King´s Speech
Betyg 4

”The King´s Speech” är en film som enkelt skulle kunna kallas ”Buddy movie”, om två polare som hjälper varandra. Dessa två vänner är hertigen av York och talpedagogen Lionel Louge.

Hertigen och senare kungen, som har problem med att tala offentligt spelas av Colin Firth. De gånger han försöker brukar han i bästa fall stamma sönder de tal som han ska hålla. Tidigt inser hans närmaste och hans fru att någonting måste göras för att lösa problemet. Efter att försökt med en rad specialister anlitar man oortodoxa
australiensaren Lionel Lounge för att arbeta med den högst motvillige patienten.

Bertie, som den blivande kung George VI kallades av sina närmaste, var inte menad att bli kung. Han hade en äldre bror som blev kung först, men som avsade sig kronan och Bertie blev tvungen att ta över rollen som kung över England och samväldet. Vikten av att kunna tala offentligt blev helt klart nödvändig.

Det hade med lätthet blivit en helt outhärdligt gullig film om en mans kamp mot sitt handikapp men tack vare Geoffrey Rush, som spelar Lionel Lounge, blir den här filmen till något mycket sevärt. Lounge, som vägrar att låta sig hunsas av Bertie och vägrar att tilltala honom med hans titel, visar med några enkla medel hur man bör behandla talfelen. Lionel bygger sin pedagogik på att under årens lopp ha hjälpt en rad traumatiserade patienter från första världskriget och på så sätt fått en hel del erfarenhet.

Bertie är på många sett en trasig gestalt vars familjeband gjort honom till det han är. Kungatiteln och det offentliga livet var han egentligen inte intresserad av om vi ska tro filmen. Det är även en film om hur två relativt lika män, fast de båda kommer från mycket olika delar av samhället, finner en gemensam grund att stå på.

Det är även roligt att se Anthony Andrews i rollen som premiärminister Stanley Baldwin och Guy Pearche som Edward VIII.

En tafatt och lite socialt missanpassad hertig blommar ut och blir en riktig ledare. För det är väl så här som
amerikaner helst ser sina britter; stammande, fumliga och lite introverta? Britter, som på många sätt är lika
amerikaner men lite lätt bortkollrade när det gäller den riktiga världen. Alla som någon gång har varit i
Storbritannien vet att så inte är fallet, den fumliga och tystlåtne engelsmannen (läs: Hugh Grant) finns det få av.
Den domesticerade engelsmannen liknar mer den falska bild som Hollywood har spridit runt om i världen. Att svordomarna i filmen gav filmen en något högre åldersgräns i USA får väl ses som en intressant detalj.

Med alla dessa historier som har kommit under de senaste åren om familjen Windsor, undrar jag om det inte är hög tid att göra någon svensk motsvarighet med familjen Bernadotte? Berättelser borde det finnas gott om. När vågar en svensk producent göra något sådant?

Läs även andra bloggares åsikter om Colin Firth, Geoffrey Rush, The King´s Speech, film, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Colin Firth, Geoffrey Rush, Recension, Scen, The King´s Speech

Göteborgs Filmfestival: Mammas Comeback och Love During Wartime

2 februari, 2011 by Redaktionen

Andra dagen (29/1) var full av seminarier, konferenser och intervjuer, så det blev inga filmer för min del. Och söndag den 30/1 var just en söndag som krävde lite ledighet, därför hoppar vår resa i Göteborgs Filmfestival direkt till måndagen 31 januari.

Jag hann med tre filmer, varav två var nordiska dokumentärer och tas upp nedan. Den tredje, danska filmen Truth About Men, kommer i ett framtida inlägg.

Mammas Comeback

När Rosie var i tjugoårsåldern var hon Sveriges dragracingdrottning, en lysande stjärna i den annars så mansdominerade sporten. Sedan kom livet emellan med äktenskap och småbarn och satte stopp för tiden på racerbanan. Nu, efter ett uppehåll på 34 år, ska Rosie göra comeback.

Alla människor har någon slags dröm. Om man ska skildra den på film är det själva kampen att uppnå den som är viktigast. Vägen dit. Tyvärr börjar den kampen lite för sent i Mammas Comeback och är inte tillräckligt stark för att engagera. Som tur är finns det en unik och stundvis inspirerande historia att berätta, speciellt för kvinnor som sett sig tvungna att lägga sina livsmål åt sidan för att ta hand om en familj. Dessutom är den gjord med ett imponerande vackert foto och regi. Cinezine ger den 3/5 i betyg.

Love During Wartime

Love During Wartime tar upp kampen för rätten att bo med den man älskar, som för det gifta paret Osama (palestinier) och Jasmin (israel) är kärleken inte en självklarhet.

Själva konflikten mellan länderna och vad de lokala invånarna säger om den tas aldrig upp, kanske för att den anses en självklarhet i dessa tider eller för att endast huvudobjekten och deras familjer skulle ligga i fokus.

Problemet är att det händer väldigt lite och lika intressant eller underhållande som det är att stå sist i en oändlig kö är det också att följa Jasmin från myndighet till myndighet och i telefonkö efter telefonkö. Väldigt lite frustration avges i duken och på grund av detta byggs all frustration upp inom publiken istället. Antingen gick flera filmiska ögonblick förlorade eller så är de utvalda objekten högst ointressanta, för temat är det inget fel på. Cinezine ger betyget 2/5.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Filmfestival, Giff, love during wartime, mammas comeback, Recension, Scen

Skivrecension: Marianne Faithfull ”Horses and High Heels”

2 februari, 2011 by Redaktionen


Marianne Faithfull ”Horses and High Heels”
Betyg: 3

Marianne Faithfull är i nuläget närmast mytomspunnen med sina 40 år i branschen. Hon har varit ihop med Mick Jagger, varit hemlös och upprepade gånger varit på behandling för olika typer av drogmissbruk och ändå lyckats göra hyllade prestationer både som musiker och som skådespelerska. Med det levernet och 65 år på nacken säger hon sig vara redo att gå i pension. Om nya plattan ”Horses and High Heels” är det sista vi får höra av henne återstår att se.

Det är en härjad röst man hör, i samma tonläge som Nina Simone men med en råare klang. Kanske har tidens tand satt sina spår så djupt att man i mixningen av låtarna har valt att lägga hennes röst betydligt högre än kompmusiken. Resultatet blir intimt och samtidigt okonstlat, som att hon står framför dig och sjunger. Det är som att ett svårmod drar igång låtarna, som därefter går över i klatschig countrypop och blues. Ett spår sticker dock ut, ”Past, Present Future” i vilken Faithfull rättframt och avskalat gör bikt som uppgår i ett magnifikt crescendo. .
Det finns egentligen en enda invändning man kan ha mot denna platta. Det är att man har hört många av låtarna förr. Faithfull är annars känd för sitt ständiga omskapande av sig själv, men här blir hon som en karbonkopia av något som inte är speciellt kul. Lou Reed är förresten gästgitarrist på ett par av låtarna.

Relaterat: Recension i DN

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, Marianne Faithfull, recension, musik, rockmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Marianne Faithfull, Musik, Recension, Rockmusik, skivnytt

Skivrecension Mona Nylin – Presence – en av årets bästa skivor

2 februari, 2011 by Redaktionen


Mona Nylin – Presence
Betyg: 4

Bara de senaste två-tre åren har det förmodligen kommit fler bra svenska skivor än under hela 90-talet. Artister som Joel Alme, Lykke Li, First aid kit, Amanda Jensen, Anna Järvinen, Anna Maria Espinosa och Anna von Hausswolff är bara några (i en lång rad) som gjort suveräna skivor. Och nu kommer debutalbumet med Mona Nylin. Och nivån höjs kanske ytterligare ett snäpp.
Mona Nylin bor i Berlin där hon i huvudsak försörjer sig på att spela på småställen, i tunnelbanan eller direkt på gatan. Liksom både Joe Strummer och Violent femmes gjorde innan de skapade odödliga klassiker.
Här är det lugnare musik, de flesta låtarna kompas bara med gitarr, ibland bara med piano. I centrum finns hela tiden Nylins makalösa röst. En röst som ibland påminner om en ung oskuldsfull 60-tals-Marianne Faithful, ibland om en Marianne Faithful märkt av livet många år senare. Anna von Hausswolf är en annan referens.
Här finns många låtar som framkallar rysningar; ’Coming back’, ’Runnin’ high’ och ’Cry for you’ är några av dem. En låt framförs på franska, också bra, och en på svenska: ’Den vita staden’, den märkligaste av dem alla.
Vid första lyssningen på ’Den vita staden’ låter det som en frireligöst besatt Helen Sjöholm kapat studion, och det är svårt att tro att det är samma skiva som spelas. Men efter några lyssningar går det inte att stå emot längre, jag måste ge upp alla fördomar om hur en pop/rock-låt ska eller får låta, och rysningarna är där igen. Den vita staden har för övrigt legat på Värmlandstoppen (jo, faktiskt) i maximala 10 veckor.
När skivan släppts – 27 januari – kommer Mona Nylin göra tre spelningar i Sverige (se hemsidan för datum). Med tanke på hennes röst, hennes låtar och hennes långa erfarenhet av att spela ute kan spelningarna, liksom skivan, bli riktigt bra.
Betyget är 4 +.

Lyssna på Mona Nylin på MySpace

Cry for you

Läs även andra bloggares åsikter om recension, skivnytt, musik, Mona Nylin

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Mona Nylin, Musik, Recension, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 174
  • Sida 175
  • Sida 176
  • Sida 177
  • Sida 178
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in