Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Vad Håkan Juholt bör lära sig om musik, lektion 1

by

Till Håkan Juholt
Grattis till förtroendet från valberedningen inom Socialdemokraterna.
Du är deras kandidat till att bli partiledare för Socialdemokraterna. Det är ett stort uppdrag. Förmodligen blir du också vald. Det mesta pekar på det.

Jag har i medier läst att din favoritmusik är Elvis och Bruce Springsteen.

Det har talats mycket om att Socialdemokraterna behöver förnyelse. Exakt vad som menas med förnyelse är ibland lite svårt att veta. När högermedier skriver om det verkar förnyelse betyda högerpolitik medan när SSU pratar om det verkar det mest betyda en tendens av åldersdiskriminering, att inte över 40 ska få något politiskt uppdrag.

För min del tycker jag det vore bra om en partiledare för Socialdemokraterna inte är ovetande om all den bra musik som kommit under senaste trettio åren. Kulturbloggen har därför bestämt sig för att starta en liten utbildning för dig, om musik som en modern partiledare för Socialdemokraterna absolut bör känna till.

Lektion nummer 1 handlar om Glasvegas
Det skotska bandet Glasvegas som slog igenom stort med sitt debutalbum ”Glasvegas” har numer förstärkt med en svensk tjej som trummis.
Glasvegas säljer ut sina konserter på tre sekunder. I alla fall i Sverige där de blivit enormt populära.
Glasvegas är ett popband med arbetarklasskänsla och med samhällsmedvetna texter. Ett modernt svar på U2, kanske.

Kortfakta från Wikipedia.
Glasvegas är ett skotskt band från Dalmarnock i östra Glasgow. Bandet består av James Allan (sång, kompgitarr), Rab Allan (sologitarr, bakgrundssångare), Paul Donoghue (basgitarr, bakgrundssångare) och Jonna Löfgren (trummor). Sedan bildandet 2000 har de släppt fem singlar och 2008 kom den självbetitlade albumdebuten, Glasvegas.

Här är Glasvegas hemsida

För övrigt utmanar jag alla musikintresserade att hjälpa till med denna viktiga utbildning av Håkan Juholt. Alldeles speciellt hoppas jag att Krassman, Röda Berget, Martin Moberg och Peter och Annika Högberg hänger på, eftersom jag vet att de samtliga är musikintresserade. Alla är välkomna att hänga på. Varför inte Tokmoderaten? Han har ju också ett genuint musikintresse.

Några av de låtar som det hör till grundutbildningen för en Socialdemokratisk partiledare att ha hört:

Relaterat:
Här skrev vi i Kulturbloggen om Glasvegas spelning i Kägelbanan
Svenska Dagbladet om den spelningen
DN: Stödet för S växer

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skivrecension: Noah And The Whale med Last Night On Earth

by


Artist: Noah And The Whale
Album: Last Night On Earth
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-03-07

Nu är Noah And The Whale aktuella med sitt tredje album – Last Night On Earth.
Trots plattans ganska så deprimerande albumtitel så är låtarna harmoniska och positiva. Jag fylls med mer vårkänsla av den här skivan än år 2009’s The First Days Of Spring, det är nästan så att jag skulle vilja byta namn på dom. Men bara nästan.

För alla som gillar blandade toner av synth, klassiskt piano tillsammans med skönt poppigt rockgung och lite fiolstråk här och var så är det här en alldeles utmärkt skiva. Och för alla som fastnade för First Days Of Spring så är Last Night On Earth en mycket bra fortsättning på Noah and The Whale’s troligtvis långa musikkarriär.

Jag skulle vilja dra vissa liknelser mellan detta albumet och Jay Jay Pistolet’s ”Happy Birthday You” från 2008 och någonstans så får jag känslan av att det skulle kunna vara en skiva med filmmusik. Det känns inte så nytt och spännande men det funkar och framför allt så tror jag att på en stor scen i London med ett väldigt stort publikhav så funkar det nog också, väldigt bra.

Får inte missas: Life Is Life, Life Goes On och Waiting For My Chance To Come.

– L.I.F.E.G.O.E.S.O.N släpptes innan Last Night On Earth som ett smakprov på vad som skulle komma och enligt mig så är den skivans tiopoängare. För er som har hört den så tror jag inte ens att jag behöver förklara varför, för er som inte har hört den: LYSSNA, annars går ni miste om någonting riktigt bra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Här kan du lyssna på singel från Arctic Monkeys fjärde album, Suck It and See, släpps i juni

by

Arctic Monkeys är snart tillbaka med sitt fjärde album, Suck It and See, som släpps den 6:e juni. Suck It and See innehåller tolv nya låtar och producerades av James Ford på legendariska Sound City Studios i Los Angeles.

Albumet kommer att finnas som CD, LP samt digitalt.

Spåren på Suck It and See

1. She’s Thunderstorms
2. Black Treacle
3. Brick by Brick
4. The Hellcat Spangled Shalalala
5. Don’t Sit Down ‘Cause I’ve Moved Your Chair
6. Library Pictures
7. All My Own Stunts
8. Reckless Serenade
9. Piledriver Waltz
10. Love is a Laserquest
11. Suck It and See
12. That’s Where You’re Wrong

Lyssna på Brick by Brick här

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Skivrecension: Bright Eyes med albumet The People’s Key

by

Artist: Bright Eyes
Album: The People’s Key
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-02-15

Efter att ha väntat i fyra år på ett nytt skivsläpp från Bright Eyes så kan jag bara konstatera att Conor Oberst har gjort det igen.

Jag läste igenom ett flertal recensioner innan jag ens lyssnade på nya plattan ”The Peoples Key”.
Enligt dem flesta skulle skivan vara väldigt spretig och den tycktes inte vara någon höjdare, så mina förväntningar var låga. Kanske hade alla andra höjt ribban alldeles för högt och hade förhoppningar över att skivan skulle vara något extraordinärt? Något måste det vara, för så illa var den absolut inte.

I min mening så låter The Peoples Key som en salig blandning av Bright Eyes hederliga, melankoliska lugn samtidigt som Cassadaga och Monsters of folk gör sig påmint med sina Amerikanska lantliga toner. Det är verkligen inte klassiskt Bright Eyes sound fullt ut, men det är inte långt ifrån och skivan är mycket väl godkänd enligt mig.
Det är inte alla spår på skivan som är tiopoängare men med Conor Oberst’s fantastiska röst så går det att ta sig igenom varenda en.

Plattans höjdpunkter är helt klart: A Machine Spiritual, Jejune Stars och Shell Games.

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Skivrecension: Devotchka med albumet 100 Lovers

by


Artist: Devotchka
Album: 100 Lovers
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-03-01

Devotchka är ett fyrmannaband från Denver. Deras musik är svår att placera i något fack. Ibland beskrivs den som en blandning av slavisk, grekisk, romansk musik med amerikanska punk- och folkrötter. Det är dock mycket mer än så och framför allt senaste skivan är mer av filmisk popfolkrock, om någon kategorisering nu ska vara nödvändig. Det är vackert, drömskt, episkt.

Namnet på bandet ska komma från det ryska ordet Devotchka som betyder flicka. Bandets frontfigur är sångaren
Nick Urata, som dessutom spelar gitarr, piano, trumpet och bouzouki, piano, and trumpet. Tom Hagerman spelar fiol, accordion och piano. Jeanie Schroder, sjunger också och spelar Sousafon och bas. Shawn King spelar percussion och trumpet.

Så, ja resultatet blir en musik med en mängd instrument. De har turnerat flitigt världen över, vilket förmodligen lagt grunden till att de är så samspelt. Det är helt underbart hur deras musik berättar historier. I början spelade bandet på burlesque-shower, men deras musik ligger idag långt från det.

”100 Lovers” är bandets femte album och det är producerat av Craig Schumacher som bland annat också producerat Calexico och Neko Case.

Resultatet är en popfolkrockskiva av världsmusikkaraktär som är som en resa i en film. Fascinerande, fantasieggande och för varje gång jag lyssnar hittar jag något nytt i musiken.

Nick Urata har förresten komponerat musiken till komedin ”I Love You Phillip Morris” med
Jim Carrey och Ewan McGregor comedy. Spår från det återfinner jag i ”100 Lovers” som också är en slags filmmusik.

Här berättade Kulturbloggen från en spelning i Stockholm där Devotchka var förband åt Gogol Bordello.

Göteborgsposten gav också albumet betyg 4 och skrev.
Många av världens olika musiktraditioner nystas upp ur skramlet och rytmerna från alla kontinenter har multiplicerats med rastlös indiepop. Spelet är som en intern tävlan musikerna emellan, med många finter och mycket värme.

Fler recensioner av albumet hittar du hos Kritiker.se.

Bandets hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,