Recension av Glasvegas spelning på Kägelbanan

Det är en speciell kväll. Kägelbanans lokaler är proppfulla och det fullkomligt osar av förväntan. Inte konstigt. Snart ska senaste decenniets kanske största popsensation Glasvegas göra sin första spelning i Sverige med sin nya trummis Jonna Löfgren från Umeå.

Bandet låter fortfarande som The Jesus and Mary Chain frontat av Bono med grov skotsk brytning. Som andra låt spelas It’s My Own Cheating Heart That Makes Me Cry och jag får gåshud. Styrkan, passionen och ärligheten i James Allans röst kombinerat med den intima konsertlokalen ger upphov till en väldigt speciell känsla av eufori och hoppfullhet.

Den nya låten Euphoria, Take My Hand, som tillägnades Jonna Löfgrens mc-farsa Åke, tillhör konsertens bästa och mest dramatiska stunder.

Publiken känns lite som en fotbollsklack vilket gör sig extra tydligt i allsången under Daddy’s Gone som spelas som extranummer och jag ångrar inte att jag missade Interpol (som spelade samtidigt på Cirkus) – när året är slut är chansen stor att jag placerar den här bland årets bästa spelningar.

Glasvegas återvänder till Sverige för en spelning på Annexet den 19 maj och de spelar även på Where The Action Is i sommar. Deras nya album Euphoric /// Heartbreak \ släpps i april.