• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Devotchka

Skivrecension: Devotchka med albumet 100 Lovers

10 mars, 2011 by Rosemari Södergren


Artist: Devotchka
Album: 100 Lovers
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-03-01

Devotchka är ett fyrmannaband från Denver. Deras musik är svår att placera i något fack. Ibland beskrivs den som en blandning av slavisk, grekisk, romansk musik med amerikanska punk- och folkrötter. Det är dock mycket mer än så och framför allt senaste skivan är mer av filmisk popfolkrock, om någon kategorisering nu ska vara nödvändig. Det är vackert, drömskt, episkt.

Namnet på bandet ska komma från det ryska ordet Devotchka som betyder flicka. Bandets frontfigur är sångaren
Nick Urata, som dessutom spelar gitarr, piano, trumpet och bouzouki, piano, and trumpet. Tom Hagerman spelar fiol, accordion och piano. Jeanie Schroder, sjunger också och spelar Sousafon och bas. Shawn King spelar percussion och trumpet.

Så, ja resultatet blir en musik med en mängd instrument. De har turnerat flitigt världen över, vilket förmodligen lagt grunden till att de är så samspelt. Det är helt underbart hur deras musik berättar historier. I början spelade bandet på burlesque-shower, men deras musik ligger idag långt från det.

“100 Lovers” är bandets femte album och det är producerat av Craig Schumacher som bland annat också producerat Calexico och Neko Case.

Resultatet är en popfolkrockskiva av världsmusikkaraktär som är som en resa i en film. Fascinerande, fantasieggande och för varje gång jag lyssnar hittar jag något nytt i musiken.

Nick Urata har förresten komponerat musiken till komedin “I Love You Phillip Morris” med
Jim Carrey och Ewan McGregor comedy. Spår från det återfinner jag i “100 Lovers” som också är en slags filmmusik.

Här berättade Kulturbloggen från en spelning i Stockholm där Devotchka var förband åt Gogol Bordello.

Göteborgsposten gav också albumet betyg 4 och skrev.
Många av världens olika musiktraditioner nystas upp ur skramlet och rytmerna från alla kontinenter har multiplicerats med rastlös indiepop. Spelet är som en intern tävlan musikerna emellan, med många finter och mycket värme.

Fler recensioner av albumet hittar du hos Kritiker.se.

Bandets hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Devotchka, recension, musik, Denver, skivor, skivnytt

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Denver, Devotchka, Musik, Recension, skivnytt, Skivrecensioner

En helkväll på Berns med Devotchka och Gogol Bordello

5 december, 2010 by Linnea Amling


Flattr this

Det är lördag den 4e december och stockholm är iskallt, men inte inne på Berns salonger. Hela stora salen är fylld av förväntansfulla och delvis berusade människor. Kvällen till ära gästas stockholm av inte mindre än två folkrockspunkande band som ska bjuda upp till dans.

Första bandet upp på scen är Devotchka, ett folkrockigt band med influenser från de slaviska länderna, grekland och ryssland. Bandet består av fyra personer med leadsångaren Nick Urata, men det är inte han som fångar min blick. Längst ut på vänsterkanten står en man i glasögon och en violin fast mot hakan. Flera gånger under spelningen kommer jag på migsjälv med att bara stå och lyssna på hans spelande, väldigt vackert! Bandet i sig var det heller inget fel på, väldigt svängigt och en perfekt publikuppvärmare. Låtarna var väldigt bra, men tyvärr kan jag inte minnas namnet på någon eftersom jag aldrig hört dem tidigare, men jag kan absolut säga att jag kommer lyssna vidare på dem. Det är den perfekta förfestmusiken, och att de även lägger in en cover på Velvet undergrounds grymma ”venus in furse” gör detta ett utav de bättre förbanden jag sett på senare tid.

Band nummer två denna kväll är zigenarpunkbandet Gogol Bordello. Bandet bildades 1999 i New york men medlemmarna kommer från alla världens hörn och frontas av den galna, karismatiska sångaren Eugene Hutz. Bandet har alltid varit känt som ett rent stycke dynamit och deras livekonserter har ryktet om sig att vara helt galna, så förväntningarna är självklart höga. Men jag måste erkänna att jag blir lite besviken. Missuppfatta inte, bra spelning, men bitvis känns den seg.

På senaste skivan ”Trans-Continental Hustle” tappar gogol sitt energiska sound och byter ut det mot akustisk gitarr, vilket resulterar i att konserten får flera lugna partier, vilket inte går hem hos en publik som kommit för att dansa. Men när bandet bränner av sina klassiska låtar som stampvänliga ”Start wearing purple” och studsiga ”Wonderlust King” så dansar hela Berns med armarna i luften som om det är världens undergång, även jag. När det väl blir röjjigt så gogol ett väldigt roligt band att titta på, fruktansvärt färgsprakande. Dock så är jag väldigt besviken att de inte spelade sin låt ”Through the roof ’n’ underground”, jag har en känsla av att den hade varit fantastisk som extranummer, även om ”Alcohol” också var ett bra extraval.

SÅ, kvällen i helhet var mycket bra, även om gogol inte levererade så galet som jag tror att de kan. Men om de kommer tillbaka till Sverige snart så kan jag absolut rekommendera folk att se dem, om inte för showen så för Eugenes helt fantastiska, fantastiska, fantastiska mustasch.

Text och foto: Linnea Amling

Läs även andra bloggares åsikter om Devotchka, Gogol Bordello, Berns, musik, recension

Arkiverad under: Recension Taggad som: Berns, Devotchka, Gogol Bordello, Musik, Recension

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Filmrecension: Raya och den sista draken

Raya och den sista draken Betyg … Läs mer om Filmrecension: Raya och den sista draken

Filmrecension: Rättfärdighetens ryttare – en underbar film värd en stor publik

Rättfärdighetens ryttare Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Rättfärdighetens ryttare – en underbar film värd en stor publik

Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa

Sällskapet för ofrivilliga … Läs mer om Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa

Filmrecension: Quo Vadis, Aida – Utan tvekan en av de starkaste filmerna som skapats under 2000-talet

Quo Vadis, Aida Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Quo Vadis, Aida – Utan tvekan en av de starkaste filmerna som skapats under 2000-talet

Bokrecension: Pojken från skogen av Harlan Coben – några kvällars underhållning i alla fall

Pojken från skogen Författare Harlan … Läs mer om Bokrecension: Pojken från skogen av Harlan Coben – några kvällars underhållning i alla fall

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in