Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Gogol Bordello

Kulturbloggen besöker West Coast Riot

by

West Coast Riot, som opraktiskt nog flyttats från centralt belägna Frihamnen ut till Hisingen och Göteborg Galopp, saknar en självklar huvudakt. Istället infinner sig en känsla av förfest till Metaltown.

Ett av dagens mest formstarka band Sum 41 spelade på Red Stage vilket är namnet på festivalens stora scen. Deras blandning av nutid och dåtid kändes både frisk och upplivande. Avslutningen med Fat Lip som raskt gick över till Still Waiting var strålande.

The Gaslight Anthem var kanske festivalens mest melodiösa band även om deras musik rörde sig i gränslandet mellan andra likasinnade amerikanska akter, exempelvis Bruce Springsteen och Foo Fighters. Sångaren Brian Fallon var alltjämt på glatt humör med en ibland nästan för bra kontakt med publiken.

Sedan blev det nostalgiskt när – vad som är kvar av – rastafari-punk-pionjärerna Bad Brains spelade på Close Up-scenen men stämningen i tältet visade att ålder inte betyder så mycket när det kommer till musik.

När skymningen började lägga sig över festivalområdet drog de dansanta duracellkaninerna i Gogol Bordello igång publiken med sin trallvänliga zigenarpunk. Med sin excentriska stil och oförsiktiga dansstil, vinflaskan i handen till trots, vann deras mustaschprydde frontman Eugene Hütz våra hjärtan.

Efter att flickidolerna All Time Low avslutat sin spelning på Close Up-scenen hade det hittills så fina vädret övergått till regn och vi känner redo för den långa resan tillbaka till Göteborg. Förhoppningsvis flyttar West Coast Riot tillbaka till Frihamnen nästa år.

Foton: Alex Loizou

En helkväll på Berns med Devotchka och Gogol Bordello

by


Flattr this

Det är lördag den 4e december och stockholm är iskallt, men inte inne på Berns salonger. Hela stora salen är fylld av förväntansfulla och delvis berusade människor. Kvällen till ära gästas stockholm av inte mindre än två folkrockspunkande band som ska bjuda upp till dans.

Första bandet upp på scen är Devotchka, ett folkrockigt band med influenser från de slaviska länderna, grekland och ryssland. Bandet består av fyra personer med leadsångaren Nick Urata, men det är inte han som fångar min blick. Längst ut på vänsterkanten står en man i glasögon och en violin fast mot hakan. Flera gånger under spelningen kommer jag på migsjälv med att bara stå och lyssna på hans spelande, väldigt vackert! Bandet i sig var det heller inget fel på, väldigt svängigt och en perfekt publikuppvärmare. Låtarna var väldigt bra, men tyvärr kan jag inte minnas namnet på någon eftersom jag aldrig hört dem tidigare, men jag kan absolut säga att jag kommer lyssna vidare på dem. Det är den perfekta förfestmusiken, och att de även lägger in en cover på Velvet undergrounds grymma ”venus in furse” gör detta ett utav de bättre förbanden jag sett på senare tid.

Band nummer två denna kväll är zigenarpunkbandet Gogol Bordello. Bandet bildades 1999 i New york men medlemmarna kommer från alla världens hörn och frontas av den galna, karismatiska sångaren Eugene Hutz. Bandet har alltid varit känt som ett rent stycke dynamit och deras livekonserter har ryktet om sig att vara helt galna, så förväntningarna är självklart höga. Men jag måste erkänna att jag blir lite besviken. Missuppfatta inte, bra spelning, men bitvis känns den seg.

På senaste skivan ”Trans-Continental Hustle” tappar gogol sitt energiska sound och byter ut det mot akustisk gitarr, vilket resulterar i att konserten får flera lugna partier, vilket inte går hem hos en publik som kommit för att dansa. Men när bandet bränner av sina klassiska låtar som stampvänliga ”Start wearing purple” och studsiga ”Wonderlust King” så dansar hela Berns med armarna i luften som om det är världens undergång, även jag. När det väl blir röjjigt så gogol ett väldigt roligt band att titta på, fruktansvärt färgsprakande. Dock så är jag väldigt besviken att de inte spelade sin låt ”Through the roof ’n’ underground”, jag har en känsla av att den hade varit fantastisk som extranummer, även om ”Alcohol” också var ett bra extraval.

SÅ, kvällen i helhet var mycket bra, även om gogol inte levererade så galet som jag tror att de kan. Men om de kommer tillbaka till Sverige snart så kan jag absolut rekommendera folk att se dem, om inte för showen så för Eugenes helt fantastiska, fantastiska, fantastiska mustasch.

Text och foto: Linnea Amling

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,