• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

noah and the whale

Popaganda: Noah and the Whale för jämnbra, om än med en hög lägstanivå

31 augusti, 2013 by Jonatan Södergren

noah 1

Noah and the Whale, stora scen
Popaganda 30 augusti 2013
Betyg: 3

Lika bra att erkänna direkt: jag är ruskigt svag för band som bär kostym på scen. Som signalerar att ”vi bryr oss”(i motsats till när ”vi bryr oss inte” är det som gör en svag, men det är en annan historia). Noah and the Whale är ett sådant band. Lurvige basisten Matt Owens har till och med väst och slips. Och sådant gillar vi.

I tidernas begynnelse var Laura Marling medlem i bandet, sedan valde hon att sparka igång den än idag rådande brittiska folkvågen. Den red aldrig Noah and the Whale riktigt på. Istället valde de att satsa på Charlie Finks direkta popsånger och lade fokus på att framföra dem som en enhet. Och det är som en enhet de framstår ikväll. Inledande Tonight’s the Kind of Night sätter en ribba som aldrig riktigt darrar efter det. Första allsången börjar höras så smått i Don’t Come Around Here No More-pastischen L.I.F.E.G.O.E.S.O.N., något som Fink tar fasta på i efterföljande balladen Old Joy och får visst bifall. Egentligen har de bara en hit, avslutande Five Years Time, men sanningen är att övriga låtar är så pass bra att de också borde vara det. Kanske är det också vad som sätter en viss gräns: det är för jämnbra, om än med en hög lägstanivå. Förutom alla egna kamouflerade ”hits” kryddar de med en charmig cover på Daft Punks Digital Love.

Så länge de kör på med Tom-Pettys Full Moon Fever-med-fioler vet vi att de kommer att leverera. Och så länge violinisten Tom Hobden ler sitt pillemariska leende vet vi att de själva har roligt där uppe. Och då har vi andra det också.

Text: Tommy Juto

Här är ytterligare ett par bilder från spelningen:

noah 3

noah 2

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Musik Taggad som: noah and the whale, Popaganda

Lyssna: Noah and the Whale – Heart of Nowhere (feat. Anna Calvi)

24 april, 2013 by Jonatan Södergren

noah

Noah and the Whale i låtsamarbete med Anna Calvi. Bandets fjärde fullängdare Heart of Nowhere ges ut i vår och på titelspåret gästar ingen mindre än Anna Calvi.

Du kan lyssna på låten här:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Anna Calvi, Heart of Nowhere, noah and the whale

Twin Shadow, Noah and the Whale, Pulp och Ariel Pink’s Haunted Graffiti på Way Out West

14 augusti, 2011 by Jonatan Södergren

Twin Shadow, Linné
Betyg: 3

Nånstans mellan new wave och post-punk hittar vi George Lewis Jr, mannen bakom Twin Shadow, som var först ut på finaldagen av årets upplaga av Way Out West. Med en röst vars vibrato stundtals förde tankarna till en spöklik Morrissey vann han över den publik som orkat ta sig till Slottsskogen vid den här tidpunkten.

Som ett eko från åttiotalet skapar de episka synt-mattorna, de drivande basgångarna och de smarta melodislingorna en ljudbild som kanske egentligen skulle passa bättre på en mörk klubbspelning men som ändå går hem någorlunda väl i solskenet.

Jag skulle inte bli förvånad om vi hittar band som The Smiths, Joy Division och The Psychedelic Furs i Twin Shadows iPod men på något sätt lyckas han med bedriften att klippa ihop influenserna på ett så finurligt sätt att det känns fräscht.

Han passade på att hylla sin kompis Moto Boy samtidigt som han berättade att de inte sovit något natten innan. Bäst var den blytunga versionen av Forget som han avslutade spelningen med.

Noah and the Whale, Azalea
Betyg: 3

Svärmorsdrömmarna i Noah and the Whale gick på Azaleascenen till tonerna av Bohemian Rhapsody och bjöd på en uppvisning i hur feelgood-musik ska låta. Men även om låtarna nästan sitter lika perfekt som Charlie Finks kostym blir det aldrig riktigt utmanande. Det känns som att de hellre strävar efter att knyta samman olika referenspunkter än att vara nyskapande. Som att de är mer hypotetiska än angelägna.

De nämner ofta Lou Reed som en influens men när han dokumenterar vissa grupper av samhället ägnar sig Noah and the Whale snarare åt att berätta historier som tagna ur en film.

Höjdpunkten var när de gjorde en tolkning av Robyns Call Your Girlfriend som var så trogen deras eget sound att det lika gärna kunde ha varit en Noah and the Whale-låt. Eller förresten, höjdpunkten var nog när de avslutade med L.I.F.E.G.O.E.S.O.N som utan tvekan är deras bästa låt.

Pulp, Flamingo
Betyg: 3

Ett återförenat Pulp intog Way Out Wests största scen för att framföra brittpop från det glada nittiotalet. De flesta låtarna handlar om sex men det finns alltid någon form av humoristisk underton och bandets gänglige sångare Jarvis Cocker framstår allt mer som musikvärldens Monthy Python.

Jarvis Cocker ser ut som en lärare och i mellansnacket undervisar han publiken i onödiga men alltjämt charmiga anekdoter som på något sätt är talande för var bandet står idag. Till skillnad från många andra återförenade nittiotalsband vars musik blivit daterad kan Pulp luta sig tillbaka på Jarvis Cockers anmärkningsvärda förmåga att underhålla. Om det finns ett bäst-före-datum för musik så har Pulps troligtvis gått ut för länge sedan men live fungerar det mer än väl.

Som en bonus kom Tom Hobden från Noah and the Whale upp på scen för att spela fiol under sista låten, Common People, och det är ju inget snack om att det var konsertens höjdpunkt.

Ariel Pink’s Haunted Graffiti, Linné
Betyg: 4

Ariel Pink är en minst sagt underlig filur men det går inte att komma ifrån att han är fullständigt trollbindande på scen. Tyvärr verkade han inte vara på samma utflippade humör som under spelningen på Debaser Slussen förra året.

De började med Hardcore Pops Are Fun och fyrade därefter av halva senaste skivan Before Today innan spelningen urartade i den lika briljanta som flummiga kakofoni av skrik som bara ett jazzband på syra borde kunna framkalla.

Med Ariel Pink finns det aldrig några förutsättningar då han inte är en musiker på samma villkor som andra. Musiken är bara ett redskap för att komma närmre en värld av galenskap. En anledning att våga släppa kontrollen. Eftersom upplevelsen på något sätt går före musiken ställer det till problem när bandet inte är så där utflippat som de kan vara.

Visst fanns det potential i låtar som Menopause Man, och kanske framförallt avslutande Bright Lit Blue Skies, men den där magin som uppstod under spelningen i Stockholm förra året visade sig i slutändan utebli. Men det var ändå bra spelning.

Foto: Linnea Amling

Arkiverad under: Musik Taggad som: Ariel Pink, Ariel Pink's Haunted Gaffiti, noah and the whale, Pulp, Twin Shadow, Way Out West

Säkert! och Noah and the Whale till Way Out West

10 maj, 2011 by Redaktionen

Göteborgsfestivalen Way Out West, 11-13 augusti 2011, har presenterat fler dragplåster på spelprogrammet: Säkert! kommer och det lär locka många av bandets fans. Säkert! spelar väl alltid för fullsatta salongen?

Noah and the Whale kommer också.

Övriga nya bokningar:

TIMBER TIMBRE (Stay Out West)
ABOUT GROUP (Stay Out West)
ZOLA JESUS (Stay Out West)
GLASSER (Stay Out West)
DEATHCRUSH (Stay Out West)

Klara artister sedan tidigare:
KANYE WEST
PULP
ROBYN
THÅSTRÖM
FLEET FOXES
Q-TIP
TIËSTO
WIZ KHALIFA
EDWARD SHARPE & THE MAGNETIC ZEROS
JANELLE MONÁE
ARIEL PINK’S HAUNTED GRAFFITI
EXPLOSIONS IN THE SKY
SANTIGOLD
FAKE BLOOD (LIVE)

Stay Out West
JAMES BLAKE
JAMIE WOON
OFF!
THE JAYHAWKS
WARPAINT
DESTROYER
THE AVETT BROTHERS
TWIN SHADOW
YUCK
D/R/U/G/S
BUTCH
WU LYF
PURO INSTINCT
MATTHEW DEAR (LIVE BAND)
LOW
(Om Stay Out West: www.wayoutwest.se/stayoutwest)

Läs även andra bloggares åsikter om Way Out West, Säkert!, Noah and the Whale, musikfestivaler

Arkiverad under: Musik Taggad som: noah and the whale, Säkert, Way Out West

Hjärtskärande feelgood någonstans mellan Belle and Sebastian och Arcade Fire – en recension av Noah and the Whales spelning på Strand

10 april, 2011 by Jonatan Södergren

Vad: Noah and the Whale
Var: Horstull Strand
När: 10 april 2011

Noah and the Whales charmiga tweepop låter som en storslagen feelgood-blandning av Belle and Sebastian, The Magnetic Fields och Arcade Fire. Att Charlie Finks varma och spruckna röst är så genuint hjärtskärande försämrar inte förutsättningarna för en trevlig vårkväll på Hornstull Strand.

Det londonbaserade bandet missade sin senaste spelning i Sverige på grund av vulkanutbrottet i Island men den här gången kunde inte ens ett strulande PA-system hindra dem från att vinna över publiken.

De öppnade med Blue Skies (från två år gamla The First Day of Spring) men fokus låg på senaste albumet Last Night on Earth.

Kvällens höjdpunkter var utan tvekan L.I.F.E.G.O.E.S.O.N. och 5 Years Time som avslutade hela spelningen.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Noah & The Whale, noah and the whale

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen
Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Filmrecension: Dogborn

Dogborn Betyg 4 Svensk biopremiär 10 … Läs mer om Filmrecension: Dogborn

Filmrecension: Aftersun

Aftersun Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Aftersun

Filmrecension: Godland – imponerande och berikande för själen

Godland Betyg 4 Svensk biopremiär 10 … Läs mer om Filmrecension: Godland – imponerande och berikande för själen

Filmrecension: Den blå kaftanen – bedårande, mästerlig, unik

Den blå kaftanen Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Den blå kaftanen – bedårande, mästerlig, unik

Filmrecension: EO

EO Betyg 5 Svensk biopremiär 24 mars … Läs mer om Filmrecension: EO

Lyssna: Deportees – Run For That Feeling

Deportees följer upp hiten ”Lost You For … Läs mer om Lyssna: Deportees – Run For That Feeling

Teaterkritik: Roligt och tillspetsat om kebabstället som hotades av vräkning

Kebaben på skäret Manus: Alma … Läs mer om Teaterkritik: Roligt och tillspetsat om kebabstället som hotades av vräkning

Filmrecension: The Other Fellow – värd att se också för den som inte är James Bond-fan

The Other Fellow Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Other Fellow – värd att se också för den som inte är James Bond-fan

Filmrecension: Just Animals – skarpt men också ömsint

Just Animals Betyg 4 Svensk biopremiär 3 … Läs mer om Filmrecension: Just Animals – skarpt men också ömsint

Maia Hirasawa:  “Egentligen är jag ingenting”

Var tog självkänslan vägen? Maia … Läs mer om Maia Hirasawa:  “Egentligen är jag ingenting”

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in