• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Popaganda

Popaganda: Veronica Maggio

2 september, 2018 by Maximilian Nakev von Mentzer

Veronica Maggio på Popaganda
1 september 2018
Betyg 3

Som stängningsakt har Popaganda bjudit in Sveriges egen popdrottning; Veronica Maggio. Som en av Sveriges största artister har Veronica sedan länge varit hemmafesternas och ungdomens språkrör tillsammans med artister som rör sig i samma tematiska fiskevatten – som exempelvis Håkan Hellström och Oskar Linnros. Med svårslagen framgång har hon sjungit fram utekvällarnas och dansgolvens kval på svenska sedan år 2006, då hon släppte sin första platta, Vatten och bröd.

Det är ett väl avvägt val av arrangörerna, inte minst eftersom Veronica själv rört sig mycket i områdena kring Skanstull, där Popaganda ju äger rum. Hon sjunger även om det i flera låtar: ”Ett födelsedagshotell, en vanlig Skanstullskväll” (Satan i gatan), eller i Trädgården en fredag – som handlar om att vänta i kön till klubben Trädgården – vilken bara ligger ett (förvisso ganska långt) stenkast från den scen hon nu sjunger på.

Klockan börjar närma sig tio och det sedan två timmar tillbaka påtryckande mörkret vittnar om att hösten verkligen är i antågande. Framför den stora scenen är det fullt med folk och den lilla kullen som ligger framför den har den otympliga effekten att man knappt ser någonting om man är långt bak (och då är jag ändå 1,86 m). Men publiken är taggad, Veronica är taggad och det är med material från de tre senaste albumen som hon sjunger in sensommarens Stockholmsnatt.

Det är en popveteran som står på scenen och med inövade tonlägen charmar hon sin publik i de korta talen mellan låtarna. Hon sjunger fram sina krönikor över krossade hjärtan, sena kvällar och rökta cigaretter. Hon är ödmjuk, kärleksfull och säger till publiken att hon älskar den. Att hon är ledsen för att hon snart inte ska uppträda på länge, men att hon behöver skriva nytt material. Hon frammanar jubel och dans. Folk sjunger med.

Men det är någonting som fattas.

Stämningen känns på något sätt mättad och ungdomens sorger och svårigheter känns utvattnade ikväll. Kanske är det för att de inte längre erkänner Veronica som sin talesperson, kanske tycker de att det är dags för henne att lämna taktpinnen vidare till någon annan. Kanske är det dags för henne att ta sig vidare till andra tematiska fiskevatten. Efter att ha sett Veronica live två gånger tidigare – i Svandammshallarna i Uppsala 2013 och på Bråvalla 2014 – kan jag enkelt säga att denna konsert inte alls innehar samma elektricitet som då. Och för att vara helt ärlig känns det som att det är dags för henne att utveckla sina teman lite.

Nattklubbskvällarna, de första kyssarna, de krossade hjärtana, de ensamma cigarettpromenaderna och den osynliga elektriciteten mellan två nykära har blivit besjungna av Veronica i tolv år och kanske är det dags för henne att hämta inspiration ur andra delar av livet inför nästa låtsläpp. All respekt till Veronica – hon är en otrolig musikalisk begåvning och har otaliga hits i bagaget – men när man börjar närma sig fyrtio och dessutom har barn blir det svårt att fortsätta sjunga saker som: ”Natten blir dag men alla står kvar, dom har legget i handen, blicken ner i marken, ingen blir vald. Vi borde dra men alla står kvar, dom har glitter på kinden, blicken ner i marken, alla på rad” (Trådgården en fredag) eller ”Det jag ville ha igår är borta idag, solen väcker oss och nu så ser jag dig klart … Är vi gjorda för varandra, är det drama som i Dallas, är vi lyckliga tillsammans, är det bara vi två eller finns det andra?” (Dallas). I och för sig är båda dessa låtar från albumet Handen i fickan fast jag bryr mig, som kom ut år 2013 (och som jag verkligen tycker om), men på något vis känns det som om de lyriska temana har varit rätt kontinuerliga, även om de musikaliska temana har skiljts sig åt mycket.

Denna recension har inte alls för avsikt att vara någon sågning, det är snarare så att jag för vår allas del hoppas på en fin musikalisk mognad och att Sveriges popdrottning inte gör en Lana Del Rey; fastnar i det som gjorde henne känd från första början och sedan blir näst intill en karikatyr över vissa delar av livet. Istället hoppas jag att Veronica fortsätter att utvecklas både lyriskt och musikaliskt och i framtiden utsöndrar bra mycket mer elektricitet i luften än i denna sensomriga Skanstullskväll.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Popaganda

Popaganda: Parcels

1 september, 2018 by Maximilian Nakev von Mentzer

Parcels på Popaganda
2 september 2018
Betyg: 5

Popaganda är en svensk festival som jag inte alls har haft särskilt bra koll på; om det beror på att pop inte är min favoritgenre eller att det är en dagsfestival på Söder vet jag faktiskt inte. Kanske är det att sommaren i princip är över när den går av stapeln, man har vanligtvis redan börjat med höstens bestyr och kan inte längre sväva fritt uppe i det blå där sommarens festivaler som Way Out West och (tidigare) Bråvalla har befunnit sig. Hur som helst är detta första gången jag går och när jag kollar lineupen är det speciellt ett namn som fångar mig: Parcels.

Sedan ungefär två år tillbaka har Parcels varit ett av de band jag haft ögonen mest på. Det var under min tid i USA som jag shaazamade ett av deras första låtsläpp (Older) när jag jobbade på H&M och sedan dess har jag varit fast. Deras moderna blandning av pop och retroglajmade funkljud utgör en sällsam musikalisk kombination och tillsammans med det smarta pr-tricket att skriva ihop sina låttitlar i ett ord (Gamesofluck, Tieduprightnow, Myenemy) har de redan blivit kända, om än fortfarande i relativt slutna kretsar. Signade av det franska skivbolaget Kitsuné har de producerat en av sina låtar, Overnight, tillsammans med Daft Punk.

Så det är med stor förväntan jag står framför den lilla scenen när det australiska bandet – som numera är baserat i Berlin – kliver upp. Det är en tapper och brokig skara som står och väntar med mig och där många av killarna med långt utsläppt hår och Manchesterjackor ser ut att lika gärna kunna vara en del av bandet. När rökmaskinerna sedan jobbar för fullt och bandet kliver upp är det till spridda jubelrop och killarna på scenen ser lika glada ut.

Som första låt spelar de Hideout och sätter från början ribban genom att allihop se ut som om de är bästa vänner och verkligen älskar vad de gör. Ledsångaren och gitarristen Jules Crommelin ser ut som längre och pånyttfödd Paul McCartney och med sin sextiotalsfrilla och retromustasch sjunger han fram låtarna med samma min som den tecknade Ferdinand när han luktar på sina blommor under korkeken. Det är med stora mängder positiv energi som bandmedlemmarna tycks vara injicerade och konserten når sin topp när min favoritlåt – Gamesofluck – spelas.

På varje låt spelas långa solon där trummisen och syntpianisten får visa sina talanger, det samma gäller för basisten, Noah Hill. Gamesofluck börjar med en lång instrumentell inledning och det är inte förrän någon minut in som man hör vilken låt det är. Det andra solot kommer i den sista fjärdedelen och det är musikalisk fulländning kryddad med stort känslomässigt engagemang som vi bjuds på. Dessutom får publiken höra två nya sånger från bandets ännu inte släppta, förstaalbum. Den ena av dessa dras åt det mer traditionellt rockiga hållet med ett långt gitarrsolo och båda lovar ytterligare söta, musikaliska sugtabletter i framtiden.

Det är till en begynnande solnedgång och stilla flytande varmluftsballonger i himlen som bandet sjunger sin sista sång och jag är övertygad om att det just har förvärvat sig nya fans och kommer att fortsätta sin musikaliska resa uppåt i framtiden.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Musik, Musikfestival, Popaganda, Popmusik

Popaganda: Dagsrapport dag 1: Jens Lekman, Little Dragon och Slowdive

1 september, 2018 by Jonatan Södergren

Popagandas första dag går i höstens tecken. Inte bara är det duggregnet och den överhängande känslan av att sommaren är över som bidrar till det, utan även spelschemat känns välkurerat, från Pale Honeys hypnoyiska post-punk till Slowdives sällsynt lyckade återkomst, till den höstlika kulissen.

Dagen börjar med att Jens Lekman plikttroget inviger den stockholmska poppfesten inför de allra tidigaste besökarna varpå Pale Honey, som på scen är utökat till en trio, sveper in publiken i suggestiva melodier och ett närmast hypnotiskt driv. De tillhör helt klart landets mest intressanta gitarrdrivna band och duggregnet utgör en perfekt inramning för deras psykedeliska, Warpaint-doftande post-punk.

Little Dragon utgör ett välkommet undantag när de injicerar en välbehövlig dos elektrifierad funk mitt i allt sommarregn, och med en lika dansant som smittsam show som, visserligen kanske når sitt klimax relativt tidigt in i setet med Ritual Union, får de flesta läppar att le.

Därefter kliver Slowdive på den lilla scenen och inleder med en majestätisk version av Slomo som transcenderar det redan sällsynt lyckade comeback-albumet. Det är inte bara deras gamla material som har åldrats likt ett fint vin utan deras nya låtar med låtar som No Longer Making Time och Sugar for the Pill
– känns precis lika vitala som något de gjort tidigare och utgör ett utsökt komplement till hits som Alison , When the Sun Hits samt svansången Golden Hair vilken avslutar min första dag av årets Popaganda så storslaget som det bara går.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt Taggad som: Konserter, Musik, Musikfestival, Popaganda, Popmusik, Recension

First Aid Kit till Popaganda 2018

16 mars, 2018 by Redaktionen

Världens bästa First Aid Kit till Popaganda, skriver ett pressmeddelande:
Klockan slår 15.30 den 29 augusti 2008. På lilla scen står First Aid Kit och ska precis genomföra sin första spelning på Popaganda. Tio år, eller ett decennium, har alltså gått sedan världens bästa First Aid Kit spelade på Popaganda första gången. I år kommer First Aid Kit tillbaka till Eriksdalsbadet, den här gången som en självklar avslutningsakt på stora scenen.

Två veckor innan spelningen på Popaganda 2008 hade First Aid Kit publicerat ett klipp på Youtube, som idag är svensk musikhistoria. Systrarnas fantastiska version av Fleet Foxes “Tiger Mountain Peasant Song” ledde till ett tidigt internationellt genombrott för vad som idag är ett av Sveriges mest älskade band.

Sedan dess har First Aid Kit bland annat hunnit släppa fyra album, fått Polarprisvinnare (och de flesta av oss andra) att gråta på löpande band genom sina fantastiska uppträdanden och turnerat för utsålda hus världen över. Med låtar som “Emmylou”, “My Silver Lining”, “Fireworks”, “It’s a Shame” och “Stay Gold” har de erövrat både radiokanaler och våra hjärtan.

Tidigt i år släpptes det nya hyllade albumet “Ruins” och bandet befinner sig sedan dess på en omfattande världsturné. Så sent som igår spelade First Aid Kit inför ett utsålt Lisebergshallen och detta följs idag upp av två slutsålda kvällar på Waterfront i Stockholm. I sommar kommer bandet tillbaka för ett fåtal Sverigespelningar och den enda Stockholmsspelningen blir på Popaganda 2018.

”Vi är så otroligt stolta över att genom åren fått vara en liten del av First Aid Kits musikaliska resa och tycker att det är fantastiskt att de nu får avsluta en av våra festivaldagar på Eriksdalsbadet”
– Johan Rosén, Föreningen Popaganda

POPAGANDA 2018
31 augusti – 1 september
Eriksdalsbadet, Stockholm

Arkiverad under: Musik Taggad som: Musik, Musikfestival, Popaganda

Popaganda: Sjuk Säkert sjunger sällan själv

2 september, 2017 by Thomas Johansson

Säkert på stora scenen på Popaganda, 1 september 2017

Betyg 2

Kärt barn har många namn och här har kärt barn många karriärer. De kan vara allt från journalist till musiker till radiopratare. Eller om man Annika Norlin så kan man ju vara allt. Idag så uppträder hon på popaganda under artistnamnet Säkert! Hon har hållit på med med musik sedan 2005, och det märks på både henne och publiken att hennes karriär har varat i över 10 år.

Halvvägs under konserten säger Norlin att hon är sjuk och har ont i halsen, och detta är något som märkts under hela konserten. Energin är inte riktigt där och under konserten får resten av bandmedlemmarna sjunger lika mycket eller mer än vad som hon gör. Det var inget dålig konsert, men det var något som saknades för att det skulle vara en fullträff. Krya på dig Annika, så blir det bättre sen.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Popaganda

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 19
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casino utan svensk licens

Nytt

Teaterkritik: Antigone in Molenbeek och Tiresias

Två olika pjäser, två olika kvinnor. … Läs mer om Teaterkritik: Antigone in Molenbeek och Tiresias

Titta/lyssna: Porter Robinson – Look At The Sky

Den 23 april 2021 släpps det första … Läs mer om Titta/lyssna: Porter Robinson – Look At The Sky

Svenska Baletten-utställningen på Dansmuseet förlängs

Dansmuseet har lånat in samtliga … Läs mer om Svenska Baletten-utställningen på Dansmuseet förlängs

Dokumentär om isländska Hatari prisnominerad på Göteborgs filmfestival

Tips inför Göteborgs … Läs mer om Dokumentär om isländska Hatari prisnominerad på Göteborgs filmfestival

Sveriges största dramatiker, Lars Norén, har gått ur tiden

Sveriges största dramatiker, Lars Norén, … Läs mer om Sveriges största dramatiker, Lars Norén, har gått ur tiden

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in