• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmkrönikan: från Clintans smyghyllning av kommunistjägaren Hoover till filmer om vänskap, cancer, hipsters och kärlek mellan en israel och palestinier

20 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Veckans filmpremiärer på biograferna har ett brett utbud, från Katinkas Kalas (en skildring av svenska hipster som tvingas umgås med helt ohippa personer natten lång under en sommarfest) till J. Edgar (Clint Eastwoods smyghyllning till kommunistjägaren J. Edgar Hoover) och en kärleksberättelse om israeliskt-palestinskt par som trotsar hela omvärlden i filmen ”Love during wartime”.
Vänskap är i centrum i filmpremiären ”Små vita lögner”, som är en två och en halv timme lång film som i sättet att berätta är som en bok.
Den femte filmpremiären är 50/50 som handlar om Adam som lever ett ganska vanligt liv, med ett vanligt jobb och en flickvän han trivs med.
Expressen gav betyg 3 och berättar om filmen:
Så en dag börjar ryggen göra ont och värken visar sig vara en ovanlig form av cancer.
Diagnosen levereras av en okänslig läkare och något vidare stöd får Adam inte heller av sin omgivning. Flickvännen flyr, mamman blir extra överbeskyddande, kompisen försöker liva upp honom med droger och sex och terapeuten, som ska få honom att stå ut, är inte färdig med sina studier.

De två filmer av veckans fem biopremiärer som fått högst betyg av Kulturbloggens recensenter är Små vita lögner och Katinkas kalas, som både fick betyg 4.

Här är vår recension av Katinkas kalas
Här är vår recension av Små vita lögner

En omdiskuterad film är Clint Eastwoods ”J. Edgar” om den okände FBI-chefen och kommunistjägaren J. Edgar Hoover. En del tycker det är en ömsint berättelse där människan J. Edgar Hoover kommer fram, andra tycker liksom jag att Eastwood blundat för mycket för hur grova övergrepp på människors integritet FBI-chefen stod för och genomförde.
Expressen gav liksom Kulturbloggen betyg 2:
Porträttet är mer intressant än lyckat. De ständiga tidsskiftningarna gör bakgrunden rörig, och den som inte är uppdaterad på USA:s samtidshistoria riskerar att villa bort sig.
Och någon Oscar för bästa make up lär filmen inte få.

Om du hellre vill hyra en film under helgen har ju den hyllade Midnatt i Paris av Woody Allen med Owen Wilson släppts som dvd.

Den som vill se film via filmtjänster på nätet kan till exempel sikta in sig på Colombiana som släpps på Voddler:
En ung flicka i Bogotá ser sina föräldrar mördas framför sina ögon. Hon växer upp till en stenhård lönnmörderska, besatt av att hämnas sina föräldrar. Från Luc Besson (Nikita, León) och Olivier Megaton (Transporter 3).

Relaterade filmrecensioner:
Katinkas Kalas, betyg 4 hos SVT
J Edgar betyg 3 hos SVT

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmkrönikan, J Edgar, Katinkas Kalas, 50/50, Små vita lögner, filmtips

Arkiverad under: Film Taggad som: 50/50, Filmkrönikan, Filmtips, J Edgar, Katinkas Kalas, Scen, Små vita lögner

Små vita lögner – underbar berättelse men filmen känns som en bra bok

17 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Små vita lögner
Betyg 4
Svensk premiär 20 januari 2012

För att klara oss i livet tar vi ibland till små vita lögner. Men ibland gör vi de kanske mest för att vi skäms över sanningen, vi tror att vi måste vara mer perfekta än vad någon kan vara.

I den varma franska filmen ”Små vita lögner” av Guillaume Canet, som står för både regi och manus, får vi följa ett gäng vänner i medelåldern som brukar resa på semester tillsammans i en fransk semesterby. Precis när det är dags för årets semester råkar en av dem, Ludo, ut för en svår olycka. Ludo kör skoter hem på morgonkvisten, rejält påtänd efter en fest och ett nattklubbsbesök och kolliderar med en lastbil.
Vännerna samlas på sjukhuset och får se sin svårt skadade vän.
Eftersom han ändå inte kan prata med dem och inte får träffa dem mer än mycket korta stunder bestämmer de sig för att åka iväg på semestern ändå. De kan ju alltid komma hem någon vecka tidigare och hälsa på honom då, när han har mer glädje av deras besök, resonerar det.

Det är flera saker som komplicerar tillvaror för gänget. Vincent har upptäckt att han hyser varma känslor för Max, den äldre mannen i gänget som är lite av ledaren. Max kan inte hantera det, han uppskattar ju Vincent men några homosexuella känslor har Max inte. Det är han säker på.

Vincent och hans fru och lille son följer med på semestern liksom övriga, som alla har sina problem.
Vi känner nog igen flera karaktärstyperna. Vi har nog alla mött varianter av dem i våra liv. Som
Antoine som vägrar inse att Juliette har gjort slut, att hon verkligen har lämnat honom. Han skickar SMS till henne och får till slut ett svar på SMS från henne. Det visar han i hemlighet för den ena efter den andre. Han babblar och pratar om sitt problem och frågar alla till råds, men klampar bara på med sitt problem och kan inte se att de andra kan ha ännu svårare saker att tampas med i sina liv.

Filmen är en fantastisk berättelse om några olika människors livslögner och tilltrasslade liv. Filmen är lång, omkring två och en halv timme. Ja, det tar tid att nysta upp alla berättelser, eftersom det är flera historier som utvecklas parallellt. Det känns faktiskt mer som en roman än som en film.

Det hjälper inte att filmmakarna kompenserar bokkänslan med många täta långsamma klipp med närbilder på personerna, det blir nästan sämre eftersom i en roman kan jag som läsare göra mig en egen bild av karaktärerna nu påtvingas jag ju filmskaparens bild av dem.

Fast jag förstår filmregissören, att han låter kameran vila så mycket på dessa människors ansikten och uttryck. Han har samling en rollista med mycket intressanta skådespelare. Vincent spelas av en skådespelare som ser ut att utseendemässigt vara Frankrikes svar på Daniel Craig. Max spelas av en skådespelare som är som en blandning av Al Pacino och Dustin Hoffman, i fransk tolkning.

Regi: Guillaume Canet
Manus: Guillaume Canet
Les petits mouchoirs, Frankrike, 2010

Med:
François Cluzet
Marion Cotillard
Benoît Magimel
Gilles Lellouche
Jean Dujardin
Laurent Lafitte
Valérie Bonneton
Pascale Arbillot
Joël Dupuch

Längd: 2 tim 28 min

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen

George Clooney och Meryl Streep, vinnarna på Golden Globe-galan

16 januari, 2012 by Redaktionen

George Clooeny vann priset som bästa manliga skådespelare för rollen i filmen ”The Descendants” på Golden Globe-galan natten mot måndag den 16 januari. Filmen ”The Descendants” fick också priset som bästa film.

George Clooney spelar i filmen The Descendants en man som försöker återuppta kontakten med sina två döttrar efter att hans fru råkat ut för en olycka.

Meryl Streep fick priset för bästa skådespelerska för sin roll som den brittiske politikern Margareth Thatcher i filmen ”The Iron Lady” (Järnladyn).

Ingen av dessa filmer har kommit upp på svenska biografer ännu.

Här är listan på alla vinnarna och samtliga nominerade till Golden Globe.

Relaterat: Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3 och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om George Clooney, film, filmpris, Meryl Streep, Iron Lady, Golden Globe

Arkiverad under: Scen Taggad som: George Clooney, golden globe, Iron Lady, Meryl Streep, Scen

Twitter lika viktigt att följa som sändningen av Golden Globe – och twitter är numer ett traditionellt medium

15 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Förra året fick Ricky Gervais kritik för att han gick för hårt åt Hollywood-stjärnorna när han ledde Golden Globe-galan.
Trots det leder han galan för tredje gången – och nu lovar komikern att twittra ocensurerat i pauserna, berättar Expressen.

Golden Globe-galan är ur amerikansk synvinkel den näst finaste filmgalan och filmpriset, efter Oscarstatyetterna – och hur priserna faller under Golden Globe ger ofta en god fingervisning vart det lutar när det handlar om Oscarspriserna senare under året.

Den största skandalen före själva galan menar många är att Tomas Alfredsons ”Tinker, tailor, soldier, spy” blev helt utan nomineringar. Frågan är bara om det är svenska bedömare som är lite provinsiella när det talas om Alfredsons film. Ska bli intressant att se hur det blir med den när det gäller Oscarsnomineringar. Jag tror att en sak som ligger den i fatet är att en brittisk historisk film vann förra året. Juryns deltagare vill nog hellre se en annan slags film som segrare i år, 2012.

Jag tänkte på att det där med att Gervais nu kommer att twittra i pauserna – det är ett exempel på hur Twitter vuxit samman ganska tätt med de traditionella medierna. Många större redaktionella sajter för traditionella medier har ju lagt in twitterflöde på sina sajter. Twitterflöden som de kan kontrollera, antingen att de är deras egna reportrar som twittrar eller andra av den utvalda. Ibland är det också en särskild hashtag som de publicerar allt som skrivs under.

Twitter har blivit ett traditionellt medium.
Den som inte är känd och skickar ut frågor där blir nonchalerad. De kända grupperna, de stora journalisterna och andra mediekändisar har tagit över Twitter. Till skillnad från Google plus och Facebook som mycket mer är sociala medier för andra.

Själva Golden Globe-galan ska sändas med några sekunders försening, så redaktörerna kan lägga in ett pip så Gervais inte hörs ifall han säger något som är alldeles för utmanande för den amerikanska censuren. Därför blir ju Twitter nödvändigt att följa under galan, för den som vill ha helheten.

Golden Globe-galan sänds på TV 11, om du undrar.

Arkiverad under: Film, Krönikor Taggad som: Gervais, golden globe, Scen, Twitter

Filmkrönikan: från övergivna pojkar till våldsamma män och alkoholiserade journalister

13 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Männen dominerar i veckans filmpremiärer, av sex filmer som recenserar i medier handlar fyra om män och deras värld, två av filmerna tar upp kvinnor och då framför allt som offer.

Männens och pojkarnas värld i veckans filmpremiärer handlar om den känsliga och starka filmen ”Pojken och cykeln” på Folkets Bio av de filmskapande belgiska bröderna Luc och Jean-Pierre Dardenne om den elvaårige pojken Cyril som överges av sin pappa – och det är den samhällsengagerade skådespelaren Peter Mullan som spelar en man med stora problem med sin inneboende aggresivitet i Tyrannosaur. Och så är det Johnny Depp som spelar alkoholiserad journalist i The Rum Diary som bygger på Hunter S Thompsons liv och bok.
Och så förstås den avpolitiserade nya versionen av Jan Guillous Hamilton med Mikael Persbrandt som Carl Hamilton.
Men det är tunt med filmer med starka kvinnoroller. Två filmer har kvinnor i huvudrollen.
Dokumentären Farmors tatueringar som handlar om folkmordet på armenierna under första världskriget. Filmaren Suzanne Khardalian har skildrat sin egen jakt på sanningen om sin farmor, som troligen hölls som slav som flicka.
Om kvinnor inte skildras som offer då är de istället stjärnor, som filmen om Marilyn Monroe.

Den film som tycks fått högst betyg bland filmkritiker är Pojken och cykeln, som av DN fick betyg 5. Mårten Blomkvist skriver:

Det finns många som skildrar elände, men inga som gör det som bröderna Dardenne. De är osentimentala och koncentrerade. Varje bild här berättar om Cyril – Doret är lysande – en elvaåring som just förstått att han är övergiven. Av lärarna, av Samantha och av fadern, då han kort visar sig (Dardenne­veteranen Jérémie Renier).

Andra regissörer har en tendens att bli omåttliga då de skildrar människor i svåra omständigheter, passar på att fylla bilderna med all världens ondska. Alejandro González Iñárritu gjorde det till exempel med ”Biutiful” (2010). Bröderna Dardenne koncentrerar sig alltid på ett öde. De berättar att livet är hårt, men dömer inte.

Också SVD gav betyg 5. Kulturbloggen har inte hunnit publicera vår recension av denna film ännu.

Vårt högsta betyg den här veckan, hittills:
Den film som hittills fått högst betyg av oss, av veckans premiärer, är Tyrannosaurus, som fick betyg 4:

Tyrannosaur är en stark film, fotot är realistiskt och skådespelarna är mycket bra. Mitt i det kalla växer en värme fram. Det finns goda krafter i solidariteten. Det jag kan värja mig emot är att en hel del i berättelsen ändå är förutsägbart, att jag inte blir så överraskad. Att budskapet kan fått ta över för mycket av det konstnärliga uttrycket, för att tala kulturkritikers språk. Därför är det svårt att sätta betyg på filmen, jag pendlar starkt mellan en stark trea och en något svag fyra, men bestämmer mig till slut ändå för betyg 4. Skådespelarnas starka insats avgjorde. De är så trovärdiga och det känns som om jag själv varit med i det som hänt.

DN gav också betyg 4.

Jag gissar att den film av veckans premiärer som kommer att klättra högst på biotoppen över besök är den nya Hamilton-filmen med Persbrandt. Den fick hyggliga betyg 3 av DN:

Att dramaturgin är lite trög och dialogen emellanåt haltar betänkligt drar ner betyget, men mitt tips är att man kommer att få upp ångan inför nästa Hamiltonrulle: ”Inte om det gäller din dotter” som får premiär till hösten.

Ideologiskt är det ganska underhållande att denne avpolitiserade Hamilton omges av ett scenario med vänsterpolitiserad kontext. Feministen i mig jublar över att Hamiltons Sverige har en kvinnlig statsminister (Pernilla August i högform). De socialdemokratiska besökarna kan gott sitta där i biosalongen och gräma sig över att de kastade ut Mona Sahlin med badvattnet. Dessutom är det skickliga regiarbetet för en gångs skull signerat en kvinna, vilket är ovanligt i actionfilmssammanhang.

Också SVD gav betyg 3, men håller dock upp en lättare kalkonvarning.

Aftonbladet var mer lättflirtad och gav betyg 4. Det är ganska ofta så, ju mer underhållsinriktat och ju mindre innehåll som fodrar tankeverksamhet, desto högre betyg av den kära kvällstidningen.

SVT gav betyg 2:

Filmmakarna har försökt göra människa av myten, men gjort det så halvhjärtat att resultatet bara blivit en anonymare variant av originalet. Hamiltons överklassbakgrund är bortretuscherad och gråtmildheten känns pliktskyldig, ett genrekrav snarare än ett karaktärsdrag.

Det märks i alla fall tydligt att jul- och nyårshelgerna är avklarade och nu är det full fart i vardagslivet som gäller. Sex filmpremiärer under en vecka visas att filmsäsongen är i gång och det är knappt två veckor kvar till årets första stora svenska filmfestival drar igång, Göteborgs Filmfestival. I år kommer Kulturbloggen att rapportera en hel del därifrån.
Ett litet spår vi ska följa upp där är att räkna hur många filmer som visar kvinnor i andra roller än som offer.

Kulturbloggens recensioner av veckans filmpremiärer:
My Week with Marilyn
Tyrannosaur
The Rum Diary
Farmors tatueringar

Fler recensioner av veckans prmeiärer:
DN: ”My week with Marilyn”
DN: The Rum Diary
GP: Pojken med cykeln
GP: Tyrannosaur

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecensioner, filmkrönikan, Hamilton

Arkiverad under: Scen Taggad som: Filmkrönikan, filmrecensioner, Hamilton, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 134
  • Sida 135
  • Sida 136
  • Sida 137
  • Sida 138
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in