Titel: Små vita lögner
Betyg 4
Svensk premiär 20 januari 2012
För att klara oss i livet tar vi ibland till små vita lögner. Men ibland gör vi de kanske mest för att vi skäms över sanningen, vi tror att vi måste vara mer perfekta än vad någon kan vara.
I den varma franska filmen ”Små vita lögner” av Guillaume Canet, som står för både regi och manus, får vi följa ett gäng vänner i medelåldern som brukar resa på semester tillsammans i en fransk semesterby. Precis när det är dags för årets semester råkar en av dem, Ludo, ut för en svår olycka. Ludo kör skoter hem på morgonkvisten, rejält påtänd efter en fest och ett nattklubbsbesök och kolliderar med en lastbil.
Vännerna samlas på sjukhuset och får se sin svårt skadade vän.
Eftersom han ändå inte kan prata med dem och inte får träffa dem mer än mycket korta stunder bestämmer de sig för att åka iväg på semestern ändå. De kan ju alltid komma hem någon vecka tidigare och hälsa på honom då, när han har mer glädje av deras besök, resonerar det.
Det är flera saker som komplicerar tillvaror för gänget. Vincent har upptäckt att han hyser varma känslor för Max, den äldre mannen i gänget som är lite av ledaren. Max kan inte hantera det, han uppskattar ju Vincent men några homosexuella känslor har Max inte. Det är han säker på.
Vincent och hans fru och lille son följer med på semestern liksom övriga, som alla har sina problem.
Vi känner nog igen flera karaktärstyperna. Vi har nog alla mött varianter av dem i våra liv. Som
Antoine som vägrar inse att Juliette har gjort slut, att hon verkligen har lämnat honom. Han skickar SMS till henne och får till slut ett svar på SMS från henne. Det visar han i hemlighet för den ena efter den andre. Han babblar och pratar om sitt problem och frågar alla till råds, men klampar bara på med sitt problem och kan inte se att de andra kan ha ännu svårare saker att tampas med i sina liv.
Filmen är en fantastisk berättelse om några olika människors livslögner och tilltrasslade liv. Filmen är lång, omkring två och en halv timme. Ja, det tar tid att nysta upp alla berättelser, eftersom det är flera historier som utvecklas parallellt. Det känns faktiskt mer som en roman än som en film.
Det hjälper inte att filmmakarna kompenserar bokkänslan med många täta långsamma klipp med närbilder på personerna, det blir nästan sämre eftersom i en roman kan jag som läsare göra mig en egen bild av karaktärerna nu påtvingas jag ju filmskaparens bild av dem.
Fast jag förstår filmregissören, att han låter kameran vila så mycket på dessa människors ansikten och uttryck. Han har samling en rollista med mycket intressanta skådespelare. Vincent spelas av en skådespelare som ser ut att utseendemässigt vara Frankrikes svar på Daniel Craig. Max spelas av en skådespelare som är som en blandning av Al Pacino och Dustin Hoffman, i fransk tolkning.
Regi: Guillaume Canet
Manus: Guillaume Canet
Les petits mouchoirs, Frankrike, 2010
Med:
François Cluzet
Marion Cotillard
Benoît Magimel
Gilles Lellouche
Jean Dujardin
Laurent Lafitte
Valérie Bonneton
Pascale Arbillot
Joël Dupuch
Längd: 2 tim 28 min