• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Kulturbloggen möter Peter Dalle som numer tycker det är mer lustfyllt med drama än med komedi

7 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Peter Dalle förknippar nog många med komedi. Med nya filmen ”En fiende att dö för” visar han definitivt att han har fler talanger. Filmen är ett drama, en kärleksfilm och en actionfilm som utspelar sig på en båt på väg till Svalbard för att söka bevis på Pangeateorin, Alfred Wegeners idé om att alla världsdelar en gång har hängt samman.

– Jag kom på idén när jag följde med ett ryskt forskningsfartyg tolv dagar i Svalbard, berättar Peter Dalle.
Naturen och havet, allt var så vackert och dit når inte mobiltelefoneras master.
– Enda sättet att kommunicera med omgivningen var via en telegrafist, berättar Peter Dalle.
När han var där, långt ute till havs, fick han nyheten att Ingmar Bergman hade dött.

– Jag började tänka på vad skulle hända om man befann sig så långt från all kommunikation, isolerad på ett fartyg och hade blivit kär i någon och fick veta att ens länder gått i krig med varandra. Hur hanterar man det?

Filmen är förlagd till 1939 och börjar strax före krigsutbrottet av andra världskriget. Två av rollerna är tyska forskare, en man och en kvinna. De är medlemmar i nazistiska partiet men skildras som människor med både goda och dåliga sidor.
-Jag ville inte skildra nazisterna som enbart elaka. Jag är mer ute efter att ge en bild av varför det kunde gå snett, säger Peter Dalle.
– Det är lätt att sitta i efterhand och fördöma. Sanningen är ju att före krigsutbrottet var många i Sverige imponerade av vad som hände i Tyskland. Fabrikerna blomstrade och butikerna var välfyllda. Nazisterna sade ju inte att de skulle ta död på miljoner människor.

Svenska medier var inte särskilt granskande gentemot Tyskland. Medier är fortfarande rätt ensidiga, menar han:

– När jag är utomlands märker jag tydligt att medier rapporterar om helt andra nyheter. Svensk media är extremt USA-fokuserad, vi får ju reda på dollarns värde fem gånger om dagen.

Men ”En fiende att dö för” tar Peter Dalle ett stort steg bort från komikerfacket.
Att det blev komedi var mest för att blev så. Thorsten Flinck och jag gjorde en komedi ihop efter scenskolan och därefter fick jag jobb på Vasan. Sen fick jag bara frågor om jag ville vara med i komedier.
Inte för att han har något emot komedier.

– Däremot är jag lite trött på underhållning. Det orkar jag inte med längre, säger han.

Han berättar att han när han var yngre såg han jättemycket på Hasse & Tage och Monty Python, som betytt mycket för honom.
-Jag kunde allt de hade gjort utantill.

Att han blivit allvarligare har nog med åldern att göra, menar ha.
Jag tror de flesta blir allvarligare ju äldre man blir, säger Peter Dalle.

Dessutom är det mer lustfyllt att jobba med drama än med komedi, menar han.
– Komedi är så fruktansvärt krävande. Komedi som inte är roligt är så helt fel, det blir bara pinsamt.

Du har väl inte missat Kulturbloggens recension av En fiende att dö för?

Läs även andra bloggares åsikter om Peter Dalle, film, intervju, drama, komedi

Foto: Lena Dahlström

Arkiverad under: Intervju Taggad som: drama, Intervju, Komedi, Peter Dalle, Scen

En fiende att dö för – med doft av Guldbaggar

6 mars, 2012 by Rosemari Södergren

En fiende att dö för
Betyg 4
Premiär 16 mars
Regi och manus: Peter Dalle

Några forskare från olika länder åker till Svalbard för ett forskningsprojekt: två tyskar, två engelsmän, en svensk och en norsk sjökapten och rysk besättning, strax före utbrottet av andra världskriget. Skuggan av konflikterna mellan länderna vilar över dem, men de är ju vetenskapsmän. Vetenskap har inte med politik att göra. Eller? Besättningen ställs inför svåra val.

”En fiende att dö för” är en ny film av Peter Dalle. Många förknippar nog Peter Dalle med komedier, han har ju varit med i en hel del. Med den här filmen visar har en helt annan sida.

Handlingen utspelar sig i hösten 1939 då Tyskland satt ihop en expedition för att leta efter bevis på Pangeateorin, Alfred Wegeners idé om att alla världsdelar en gång har hängt samman. Teorin diskuterades flitigt av en mängd forskare under 1900-talets tidiga decennier. Beviset de ska söka efter är ämnet Antracit som de ska hitta i fossil. En tysk geolog, Friedrich, och hans assistent Leni, leder expeditionen. Med på resan finns också framstående forskare, två engelsmän och en svensk – Gustav de Geer – samt skeppets norske kapten och den ryska besättningen.

Den svenske forskaren, Gustav de Geer (spelas av mycket bra av Richard Ulfsäter), är sprängämnesexpert vilket behövs för att kunna få fram stenar med antracit. Han har kommit på en metod att göra det på ett effektivt sätt så att de underliggande lagren kommer fram.

Fotot är vackert och spännande. Svalbard och Antarktis och ett skepp som tar sig fram där – det är fantastiska vyer. Vi får till och med se en isbjörn.

Skildringen är intressant på flera sätt. Inget är svart eller vitt. Den tyske vetenskapsmannen Friedrich brottas med svåra kval, han känner solidaritet med sitt land men han drivs också av en önskan att föra vetenskapen framåt. Han är medlem i nazistpartiet för att han tror att den politiken ska föra något gott med sig. Då, 1939, visste ingen att miljoner människor skulle gasas ihjäl i koncentrationsläger.

Till och med den person som är den största boven (jag tänker inte avslöja vem) har sin svaga punkt.

Det är både ett drama, en actionfilm och en romantisk berättelse och jag fångades in av handlingen hela filmen. Inget är förutsägbart, filmens handling tar oväntade vändningar flera gånger.

Ibland är det som teater där rollerna gestaltar olika förhållningssätt kring krig, liv och vetenskap.

Regissören Peter Dalle har tillsatt rollistan med mycket bra skådespelare. Norrmannen Sven Nordin i rollen som sjökaptenen kommer vi att få se mer av i Sverige, han har ju en av huvudrollerna i musikalen La Cage Auf Folles som har premiär i höst på Oscarsteatern.

Richard Ulfsäter som Gustav de Geer borde vi få se mer av framöver. Han gör sin roll bra.

Svagheten är väl att kvinnan som så ofta i filmer mest får vara en person som männen blir förälskade i, trots att hon också är forskare, vilket inte kom fram så mycket.

Peter Dalle fick ju en Guldbagge 2011 för bästa manliga biroll för rollen som Gösta i Himlen är oskyldigt blå. Jag tror att det finns chans på fler baggar för honom. ”En fiende att dö för” är en av de bästa svenska filmerna jag sett på länge. Fast å andra sidan brukar Guldbaggegalans juryn inte alltid ha samma smak som jag har.

I rollerna: Richard Ulfsäter, Jeanette Hain, Tom Burke, Alan Corduner, Axel Prahl och Sven Nordin.
Regi och manus: Peter Dalle

Relaterat: DN

Läs även andra bloggares åsikter om Peter Dalle, film, filmrecension, Richard Ulfsäter, Sven Nordin, Svalbard, isbjörnar, Pangeateorin

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, isbjörnar, Pangeateorin, Peter Dalle, Richard Ulfsäter, Scen, Svalbard, Sven Nordin

Karen Armstrongs självbiografi blir teater för första gången på Södra Teatern

6 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Karen Armstrongs självbiografi överförs till ett drama och spelas på Södra Teatern.

Ett pressmeddelande från Södra Teatern berättar:

Måste jag välja mellan mitt intellekt och Gud? Det frågar sig Karen i föreställningen ”Genom den trånga porten” som har urpremiär på Södra Teatern den 23 mars. Skådespelerskan Sara Lindh är initiativtagare till pjäsen som bygger på Karen Armstrongs bok med samma namn. Föreställningen regisseras av Rickard Günther.

I sin uppmärksammade föreställning Carola & jag berättade Sara Lindh om sin egen bakgrund. Det var en föreställning som handlade om att frigöra sig från en religiös uppväxt. Nu har hon valt att gå ett steg längre i ämnet. I pjäsen Genom den trånga porten som bygger på Karen Armstrongs självbiografi väljer Karen att vända världen ryggen för att söka Gud. Hennes övertygelse är stark. När hon är sjutton år tar hon det avgörande steget och blir nunna, mot sina föräldrars vilja. Pjäsen handlar om Karens sju år i kloster.

– Man kan säga att det är som en självrannsakan i två akter där Karen för en komplex kamp mellan intellektet och Gud, berättar Sara. Jag är intresserad av att undersöka hur långt människor är beredda att gå för att nå andlig fullkomning. När övergår en gudstro från att vara ett sant sökande efter någonting högre till att bli ren fanatism?

Tiden i klostret – först som postulant, sedan som novis och slutligen som nunna – präglas av fasta regler och hård disciplin.

– Klosterlivet är en långsam nednötningsprocess där jagkänslan ska skalas av och brytas ner, säger Sara. Karens starka vilja att uppnå någonting som är större än henne själv och konsekvenserna av den skuld och skam hon känner efter alla upprepade misslyckanden att hitta Gud, genomsyrar berättelsen.

Just nu repeterar Sara Lindh pjäsen samtidigt som hon turnerar i landet med Riksteaterns uppsättning av Katitzi. Den 23 mars har ”Genom den trånga porten” premiär på Södra Teatern i Stockholm och är ett samarbete mellan Södra Teatern och Blixten & Co.

Om Karen Armstrong
Karen Armstrong är känd för en hel värld för sina böcker om religion, om Gud, om kristendom, judendom och islam. Hon är en av världens främsta religionshistoriker och skapade Charter for Compassion. Karen fick religionsutövare och lärda över hela världen att sätta sig ner och ta fram det som är gemensamt för alla religioner. Den gyllene regeln är en grundläggande etisk princip som återfinns inom de flesta religioner och andra filosofiska och etiska läror. 2007 instiftade FN på Karen Armstrongs initiativ Den Gyllene Regelns dag (Den 5 april) för att inspirera till medkännande handlingar runt om i världen.

”Genom den trånga porten”, baserad på Karen Armstrongs självbiografi med samma namn.
Regi: Rickard Günther.
Skådespelare/bearbetning: Sara Lindh

Läs även andra bloggares åsikter om Karen Armstrong, Södra Teatern, teater, scen, biografi

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Biografi, Karen Armstrong, Scen, Södra teatern, Teater

John Carter, en riktig rymdsaga

5 mars, 2012 by Rosemari Södergren

John Carter (3D)
Betyg 3
Svensk premiär 9 mars 2012
Regi: Andrew Stanton.

John Carter är en riktig Science Fiction-saga som till stor del utspelar sig på planeten Mars, som av dess invånare fått namnet Barsoom.

Två stora städer strider om makten över planeten Mars och mitt i det inbördeskriget hamnar jordvarelsen John Carter (spelas av Taylor Kitsch). John Carter är en avhoppad kavallerist i den amerikanska armén i slutet av 1880-talet som tröttnat på allt vad strider heter bara vill ägna sig åt att leta guld. På flykt undan armén hamnar han i en grotta med mystiska tecken och där möter han en utomjordisk varelse som har ett smycke som för honom John Carter till Mars.

Filmen är baserad på den första romanen i den klassiska sci-fi serien om Barsoom av Edgar Rice Burroughs.

Det är ett riktigt äventyr med rymdskepp och exotiska utomjordiska varelser. Carter möter en rad egendomliga invånare på planeten, som Tars Tarkas (Willem Dafoe) och den vackra prinsessan Dejah Thoris (Lynn Collins).

Filmen har många likheter med Star Wars – men egentligen är det ju Edgar Rice Burroughs berättelse som inspirerade till exempel Star Wars och andra science fiction-berättelser. Men nu kom Star Warsfilmerna före och därför känns det som att det här är en något sämre kopia.

Filmen är lång, drygt två timmar och en kvart och emellanåt var den lite seg. Jag hade en bra kvalitetsmätare i biosalongen när jag såg pressvisningen. Flera skolklasser i den ålder som väl måste betraktas som filmens målgrupp var också där. Ökenfolket på Mars hade ett lustigt språk vilket skolbarnen hängde på direkt och härmade högt. Förutom det var den yngre publiken mest tyst och det kom inte spontana applåder efteråt.

Varför lansera den i 3D? De allra första scenerna med rymdskepp och vy över rymden hade väl 3D-effekten någon funktion men i övrigt gör 3D-tekniken ännu så länge skådespelarna mer genomskinliga, vilket försämrar filmupplevelsen.

Förutom barn i mellanstadieåldern och möjligen högstadiet är väl science fictionfantaster filmens målgrupper. Andra får ut en söt rymdsaga med humor, men inte särskilt mycket spänning, det är väldigt förutsägbart vad som ska hända med några undantag mot slutet. Som jag redan nämnt är den något seg emellanåt men den får ett stort plus för att det inte är överdrivet många krigsscener med, även om det så klart finns några krigsscener med.

En sak som jag lagt märke till i många science fiction-filmer är att utomjordingarna alltid har så lustiga kläder, som karikatyrer från vikingatiden eller någon slags grottfolk och filmens hjältinna, prinsessan har förstås superkort kjol.

En annan sak jag funderar över är varför lösningen i konflikterna i äventyrsfilmer alltid är våld och att döda fienden? Ett ideal som knappast hyllas i samhället annars. Kanske är det bara flykt från verkligheten vi vill ha i äventyrsfilmer? John Carter fungerade bitvis bra men var inte en film som fick mig att glömma bort omgivningen.

Läs även andra bloggares åsikter om film, science fiction, John Carter

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: John Carter, Scen, Science fiction

Veckans tips: Dokumentärfestival, kvinnofirande och skivsläpp från Flinck och Springsteen

5 mars, 2012 by Redaktionen

Veckans tips: Dokumentärfestival, kvinnofirande och skivsläpp från melodifestivalaktuella Thorsten Flinck
Det är en händelserik vecka vi står inför, en bit inpå mars månad. Här tipsar redaktionen om skivsläpp och filmfestligheter:

TEATER OCH OPERA
Lördag den 10 mars är det nypremiär på Giacomo Puccinis ”Madame Butterfly” på Malmö Opera. I regissören Henry Akinas tolkning möter vi en japansk kvinna som desperat försöker ta ett kliv ut ur sin egen kultur men som misslyckas totalt.
8 mars är sista chansen att se Teaterverkets uppsättning av ”Den vita horan”. Pjäsen handlar om Marilyn Monroes kaotiska inre och utspelar sig de sista 10 sekunderna av hennes liv, efter att hon begått självmord.

MUSIK
6 mars släpper veteranen Bruce Springsteen albumet ”Wrecking ball” som följs av en lång Europa turné till bland annat Göteborg 27 och 28 juli . Lyssna på singeln ”We take care of our own” här nedan som youtubeklipp.
Fast det är lite lustigt att albumet av misstag började säljas i Ica-butiker redan i fredags, som Kulturbloggen berättade här.

7 mars släpps melodifestivalaktuella Thorsten Flincks tredje album, ”En dans på knivens egg”. Gårdagens seger i ”Andra chansen” mot förhandstippade Sean Banan var nog en överraskning för alla. Hur det nu går för honom i finalen får vi se i lördagens sändning från Globen!

FILM
6 mars invigs 13:e upplagan av dokumentärfestivalen Tempo med filmen ”Love always, Carolyn” på Södra teatern i Stockholm. Under sex dagar visas det bästa av dokumentärfilm från olika delar av världen och i år besöker legenderna Nick Broomfield och Joan Churchill festivalen. Tempo äger rum på biograf Victoria, Bio Rio, Moderna muséet, Pet Sounds Bar och Nobelmuséet
Mer info här

Den moderna stumfilmen ”The artist” var en självklar favorit på årets Oscarsgala där fransmännen kammade hem fem stycken statyeter. På fredag, 9 mars, har den premiär på SF:s biografer runt om i landet. Läs Kulturbloggens recension av filmen här

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN
I samband med internationella kvinnodagen 8 mars, bjuder Fotografiska museet in till en dag med tema på ilska energi och inspiration. Mellan 15.00–19.00 föreläser Eleanor Coppola, Alice Bah Kuhnke, Ida Hult, Marie Ahlgren och Marcus Bleasdale och för musik står Jennie Abrahamsson. Evenemanget har fri entré och äger rum i Eventhallen.
KONST
Mellan 8 februari- 8 april pågår ”Resan till månen” på Bonniers konsthall. I utställningen(med samma namn som George Méliès stumfilm från 1902) möter man samtida konstnärer som sysselsätter sig med filmen som medium och filmens historia och framtid som tematik. Under våren arrangeras dessutom en programserie kring den rörliga filmens inflytande på konsten på biograf Sture i samarbete med Moderna museet.

Text: Victoria Machmudov

Läs även andra bloggares åsikter om Veckans tips, kultur, film, tempofestivalen, kvinnodagen

Arkiverad under: Scen Taggad som: Kultur, kvinnodagen, Scen, tempofestivalen, Veckans tips

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 127
  • Sida 128
  • Sida 129
  • Sida 130
  • Sida 131
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in