• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmtips på dvd i sommar

17 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Regniga sommardagar kan det vara skönt att sitta inne och se på en film eller två. Även soliga dagar kan det vara skönt att ta lite paus från solen med en film.

Här är några tips ur sommarens dvd/blurayskörd:

The Artist
Har du inte sett filmen som vann Oscar för bästa film och sammanlagt tog hem fem Oscar-statyetter då bör du förstås se den här. En vacker, vemodig och tänkvärd berättelse inspelad i svartvitt som stumfilm.
Helt otrolig.
Här är Kulturbloggens recension av den.

Warhorse
Första världsskriget berättar ut en hästs synvinkel. Tonårige Albert tar hand om en häst men på grund av fattigdom tvingas familjen sälja hästen och Albert måste skiljas från sin allra bästa vän.
Hästen Joey råkar ur för massor av äventyr och hamnar både på den brittiska och den tyska sidan i kriget.
Warhorse fick fler Oscarnomineringar och är en typisk Steven Spielbergproduktion. Inte Spielbergs allra bästa men den är skickligt berättad, även om den ibland är förutsägbar.
Håller som underhållning för alla från elva år och uppåt.

Lejonkungen 2 – Simbas skatt
Okey, det är en film nummer 2 som inte gått upp på biograferna – så det är klart att det inte är världens största kioskvältare.
Men det är en fin berättelse som engagerar barnen och där finns en del extramaterial med favoriterna Timon och Pumbaa.
Nu har Simba och Nala fått en dotter som heter Kiara. Hon går i sin pappas fotspår och är lika nyfiken och äventyrslysten som Simba var som lejonunge. En dag smiter hon från sina barnvakten Timon och Pumbaa och blir då vän med lejonungen Kovu, som växt upp i den utstötte Scars flock med en elak mamma.
Kovu är uppfostrad med ett syfte: att ta tillbaka makten i Lejonriket.
Visst är det lite av en variant på Romeo och Julia-berättelsen, på sitt sätt.

Järnladyn
Filmen om Margaret Thatcher, Storbritanniens hittills enda kvinna som premiärminister, en konservativ politiker med hårda nypor som nu lever i ensamhet och med demens. Filmen gav Meryl Streep en Oscar för sin roll som Thatcher och filmen är en stark film om livets villkor och åldrandet mer än en politisk film.
Väl värd att se.
Här har jag skrivit mer om den.

Den sicilianska klanen
En underbar maffiafilm från 1969 med Alain Delon i huvudrollen, oerhört snyggt filmad maffiafilm från 1969 med suggestiv musik av Polarprisvinnaren Ennio Morricone. Helt enkelt en film väl värd att se en regnig sommardag.

Juveltjuven Roger Sartet (spelas av Alain Delon) ska föras till rättegång och har en dödsdom att vänta eftersom han skjutit två poliser. Han har köpt hjälp att fly av en siciliansk maffiaklan som bor i Paris, där en del av handlingen utspelar sig. Kommissarie Le Goff är fast besluten att gripa Sartet och tar till alla knep och metoder han kan för att hitta honom.
En snygg film med många oväntade vändningar.
Här har Kulturbloggen recenserat den.

TV-serien Ramona
Handlingen utspelar sig 1952 i en miljö med svenska hemliga spioner. Filmskaparna har gjort ett bra jobb med att få fram tidsmiljö med bilar från femtiotalet, klädstil med hatt på herrarna och sättet att tilltala varandra med “herr” och “fröken”.
…
Flera duktiga svenska skådespelare står med i rollistan, som Sten Ljunggren, Magnus Roosmann, Morgan Alling och Christer Fant.

Kulturbloggens recension.

Strindbergserien: Strindberg – Ett liv
TV-serien om August Strindberg som bygger manus av Per Olov Enquist sändes första gången 1985 med Thommy Berggren i rollen som August Strindberg.
De sex delarna har sänts i SVT år, Strindbergsåret. Om du missade avsnitten har du chansen nu att se den som dvd. En absolut höjdpunkt för alla Strindberg-intresserade.

At Night I Fly
En av de starkaste och bästa dokumentärerna på länge. Filmmakaren har lyckats komma in och filma livet på New Folsom Prison, en av de hårdast bevakade fängelserna i USA med grova förbrytare. Livet bakom galler är hårt och fångarna har en strikt rasistisk inställning. Det är omöjligt att överleva där med sin mänsklighet i behåll.
Men ett kulturprojekt har fått chansen att verka bland fångarna: ”Arts in Correction” och de fångar som är med i projektet får där en fristad, där de kan möta medfångarna utan att ta hänsyn till vilken ras eller folkgrupp de tillhör. En sann skildring av kulturens kraft.

Läs även andra bloggares åsikter om At Night I Fly, dvd, film, filmtips, regnsommar

Arkiverad under: Film Taggad som: At Night I Fly, dvd, Filmtips, regnsommar, Scen

Nu har dansarna fått nog och kräver att få betalt för sitt arbete

17 juli, 2012 by Redaktionen

Dansare och koreografer som arbetar för låga priser och produktionsbolag anlitar systematiskt danselever som uppträder gratis istället för att anlita proffs, berättar SVT Kulturnyheterna.

En grupp dansare på trettio yrkesdansare har fått nog nu och har bjudit in till stormöte i slutet av augusti för att diskutera arbetsvillkor och vad som borde vara rimliga miniminivåer.

Mathias Singh, dansare och koreograf och en av personerna bakom initiativet, säger till Kulturnyheterna:
– Varje gång Teaterförbundet pratar med oss hänvisar de till kollektivavtalet. Det är jättebra men det funkar inte med den verklighet vi har. Dans är så mycket glädje. Jag vill att alla ska bli mer företagsamma istället. Jag vill lyfta fram dansen som ett yrke. Det är väldigt mycket ”hej hopp” med allt det här. Man blir så glad över att få dansa att man skiter i att ta betalt.

Kulturnyheterna berättar att produktionsbolag inte är beredda att betala för den tid det tar att göra koreografier och repetera in dem och där facket ligger hopplöst efter.

En del i problemet är att många dansskolor skickar sina elever att delta i föreställningar gratis. Dagens Nyheter har rapporterat hur skolelever dumpar lönerna för professionella dansare. Tv-program som ”Idol” spar in på kostnaderna genom att använda amatörer.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, kulturpolitik, fackligt, avtal, arbetsmarknad, scen, debatt

Arkiverad under: Kulturpolitik, Scen Taggad som: arbetsmarknad, avtal, Dans, debatt, fackligt, Kulturpolitik, Scen

Järnladyn är mer en film om livets gång och åldrandet än en politisk film

14 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Järnladyn – filmen om Margaret Thatcher med Meryl Streep i huvudrollen släpptes på dvd/bluray 4 juli. Filmen diskuterades en hel del när den gick upp på biografer. Jag hann aldrig se den då och passade därför på nu när den släpptes på dvd.

Det var med låga förväntningar jag satte på filmen. Margaret Thatcher står för mycket negativt i mina ögon. Hon skapade stora klyftor i Storbritannien och hon ansvarade för kriget om Falklandsöarna där många brittiska soldater dog och barn blev faderlösa. Hon försämrade för de fackliga organisationerna och genomförde en stenhård konservativ politik. Många människor for illa under hennes konservativa styre.

Nu handlar filmen inte så mycket om politik och det är bara till viss del en biografisk berättelse om Margaret Thatcher, Storbritanniens hittils enda kvinna som premiärminister.

Filmen startar med en åldrad och förvirrad Margaret Thatcher som lever ganska ensam i sin lägenhet. Hennes dotter kommer dit ibland och hjälper henne och hon har en hemhjälp som är där emellanåt. Hennes man har dött för flera år sedan men hon samtalar med honom dagligen, han dyker upp i hennes hallucinationer dagligen. Hon har fått någon form av demens och har svårt att minnas nutiden. Hon får inte gå ut ensam men lyckas ändå smita ut för att köpa mjölk, vilket det blir en del ståhej kring. Vi ser hur den gamla Margaret står bakom ett skynke och smygtittar när hennes väktare diskuterar hur det kunde ske, att hon kunde smita ut ensam. ”Men var är mitt liv värt att leva när jag inte ens får gå ut ensam och köpa mjölk?” frågar hon dottern, senare i filmen.

Delar ur Margaret Thatchers liv berättas för oss genom hennes minnen. Hon minns när hon som ung flicka arbetade i sin pappas speceributik och hon minns hur de andra flickorna retade henne för att hon var en sådan bokmal och hellre studerade än gick på bio. Vi får vara med när hon blir politiskt aktiv och när hon ska försöka övertyga äldre konservativa politiker att satsa på henne och vi får se när hon möter sin blivande man.

Filmen berättar starkt att det inte hjälper hur mäktig en person är. Förr eller senare kommer han eller hon ändå en dag att förlora makten och bli ersatt av andra. Den politiska världen är en näste av intriger och förr eller senare kommer andra vindar och den som står på topp måste avgå. Ingen kommer undan. Ingen sitter på toppen för evigt.

Meryl Streep fick en Oscar för sin rolltolkning av Margaret Thatcher. Det har diskuterats och en del har sagt att hon mer imiterar Thatcher. Jag håller inte riktigt med om det. Thatcher skildras i tre olika åldrar, dels när hon är i tjugoårsåldern och börjar inom politiken och träffar sin blivande man och dels när hon är mitt i politiken, blir partiledare för de konservativa och premiärminister och framför allt skildras hon som gammal. Meryl Streep gör rollen när hon är mitt i politiken och som gammal. Den unga Margaret Thatcher görs av Alexandra Roach.

Perioden då Thatcher är som mest aktiv i politiken är berättat utifrån hennes minnen där hon snurrar runt i ensamhet i lägenhet. Att rollen då är fotograferad och filmad på ett mer distanserad sätt och där Meryl Streep mer gör en skicklig karikatyr av Thatcher känns rätt, det är ju minnen. Den åldrade Margaret Thatcher med demensproblem skildras däremot som en äkta människa och det gör att jag tycker Meryl Streep absolut är värd sin Oscar för den rollen.

Jag blev därför positivt överraskad när jag såg filmen. Den är ingen hyllning till Thatchers politik och i mina ögon är det mer en berättelse om att åldras och att leva med demens.

Ett plus med att se filmen på dvd eller bluray är ju att den också innehåller
extramaterial, bland annat ”The Making Of”, bakomfilmer och en intervju med Meryl Streep.

Recensioner av Järnladym: I Kulturbloggen, i Dagens Nyheter och i Göteborgsposten och i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Meryl Streep, Margaret Thatcher, demens, åldrande, film, filmtankar, politik

Arkiverad under: Film, Krönikor Taggad som: Demens, filmtankar, Margaret Thatcher, Meryl Streep, Politik, Scen

DVD-recension: Den sicilianska klanen – en snygg klassiker

11 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Den sicilianska klanen
Betyg 4
Släppt på dvd 5 juni 2012

En oerhört snyggt filmad maffiafilm från 1969 med suggestiv musik av Polarprisvinnaren Ennio Morricone med Alain Delon i huvudrollen. Helt enkelt en film väl värd att se en regnig sommardag.

Juveltjuven Roger Sartet (spelas av Alain Delon) ska föras till rättegång och har en dödsdom att vänta eftersom han skjutit två poliser. Han har köpt hjälp att fly av en siciliansk maffiaklan som bor i Paris, där en del av handlingen utspelar sig. Kommissarie Le Goff är fast besluten att gripa Sartet och tar till alla knep och metoder han kan för att hitta honom.

Roger Sartet lever gömd tillsamamns med den sicilianska maffiaklanen. Under tiden han varit fängslad har han lärt känna en säkerhetsexpert som varit med och byggt säkerhetsanordningen till en utställningshall där en smyckesamling värd miljarder visas. Sartet försöker övertala den sicilianska maffian att råna smyckena tillsammans med honom. Klanen är skeptisk eftersom de inte litar på Sartet. Han har ju utfört ord och klanen är emot att döda.

Det är fascinerande att se hur filmmakaren får mig som tittare att känna sympatierna för både tjuven och den sicilianska maffian, trots att polisen inte framställs som extremt vidrig.

Handlingen är elegant berättad. Ofta är den så spännande att jag nästan biter på naglarna, trots att filmen gjordes 1969 är den i allra högsta grad sevärd. Det är en klassiker. Snygga bilder och fantastiskt soundtrack av Ennio Morricone. Med små medel berättas så mycket.

En maffia som inte vill mörda – det bryter mot bilden av maffian som vi annars får oss till livs. Den är dock stenhårt styrd av klanledaren och familjefadern som gärna utför avancerade brott men inte accepterar att någon av hans söners fruar ens pussar en annan än sin man. En gammaldags moral är ledstjärnan för den sicilianska klanen. Att familjefadern styr allt får vi direkt klart för oss i hur det går till vid middagsbordet, när han blir serverad först. All makt åt mannen.

Den är intressant också just för att den gjordes 1969, långt innan mobiltelefoner och Internet fanns. Det finns delar av berättelsen som skildrar en tid som idag är svunnen. Den stora juvelkuppen skulle inte vara möjlig att genomföra i dagens värld med tanke på att vi håller kontakt med varandra via Facebook och mobiltelefoner. Samhället hade en helt annan inställning till rökning då också. De rökte inomhus och till och med på flygplanen.

Filmen är spännande och har många överraskande vändningar och in i det sista är jag nyfiken på hur det ska gå. Dessutom är det kul att se stjärntrion Alain Delon, Lino Ventura och Jean Gabin i huvudrollerna.

Läs även andra bloggares åsikter om film, Alain Delon, maffia, filmrecension, den sicilianska klanen, maffiafilm, Ennio Morricone

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Alain Delon, Filmrecension, maffia, Scen

Filmrecension: 2 dagar i New York – En klart godkänd besvikelse

5 juli, 2012 by Redaktionen

2 dagar i New York
Betyg: 3
Regi: Julie Delpy
Biopremiär: I höst

Det är besvärligt med uppföljare. Man längtar och hoppas, men i slutändan blir man nästan alltid besviken. Julie Delpys 2 dagar i Paris är en film som jag vårdar ömt i mitt hjärta. Snygg, smart och rolig, med underbar dialog. Åh! Vad jag tycker om den. Nu till hösten kommer alltså 2 dagar i New York och spänningen har, åtminstone för mig, varit olidlig. Hur är den då? Jovars, helt okej.

I 2 dagar i New York får vi veta att det nu sedan länge är slut mellan Marion (Julie Delpy) och Jack, men att de som resultat av Parisresan nu har en son tillsammans. Marion har gått vidare och lever numer med radiovärden Mingus (Chris Rock) i en gigantisk vindsvåning. För att stötta Marion vid öppnandet av hennes nya fotoutställning kommer hennes pappa, syster och systerns pojkvän (som Marion tidigare dejtat) hela vägen från Frankrike och hälsar på. Marion och Mingus relativt ordnade tillvaro vänds med det uppochner. Det franska kaoset är ett faktum.

Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör att jag inte känner mig helt och hållet belåten med denna uppföljare. Är det för att den är just det? En uppföljare. Kanske är det omöjligt att bli tillfredsställd då? Det är lite som att dejta personer som påminner om någon man tyckt om. När man vet precis hur man vill att det ska vara så kan man nästan bara bli besviken.

Ska jag se filmen helt objektivt. Nollställa mig och låtsas att jag inte förväntat mig något alls. Då är det ju faktiskt en bra film. Tempot är högt och det finns gott om tillfällen att fnissa genom fingrarna. Eller gapskratta så att popcornsmulorna sprutar för den delen, det beror ju på hur man är lagd. Chris Rock är fantastisk, och Julie Delpy är förtjusande neurotisk. Dock fungerar det dessvärre inte så. Känslan av att detta inte alls är lika vasst, lika självklart, gnager hela tiden i mig. Det känns som att Delpy försöker så otroligt mycket, antagligen för mycket, och så blir det bara en blek skugga. Missförstå mig inte nu, för om man gillade 2 dagar i Paris så tycker jag verkligen att man ska se 2 dagar i New York också. Den är absolut inte dålig, men vad jag önskar mig allra mest är att hon istället bara hade gjort en helt ny film. En ny film, om nya personer. Det hade varit bra.

Text: Josefina Linde

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, New York

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, New York, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 115
  • Sida 116
  • Sida 117
  • Sida 118
  • Sida 119
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in