Titel: Järnladyn
Betyg: 2
Premiär: 3e Februari
Att göra filmer om historiska personer tycks ha blivit en trend de senaste åren, filmer om allt ifrån musiker till skådespelare och konstnärer har ramlat in, den senaste i raden är alltså Järnladyn som handlar om Margaret Thatcher, Englands första kvinnliga premiärminister. I rollen som “the iron lady” ser vi Meryl Streep som hyllats till skyarna för sin insats.
Filmen inleds med att Margaret går och köper mjölk i en lokal matbutik. Hon förfäras av att priset på mjölk gått upp så mycket, i blåsten traskar hon sedan hem för att förbereda frukost till sin man Denis. Mens Margarets anställda förfäras och undrar hur hon lyckats ta sig ut glider Margaret vidare i sin våning tätt följd av sin make. Problemet i den här bilden är att året är 2008 och Denis gick bort redan 2003. Margaret har drabbats av kraftig demens och har svårt att minnas enkla saker som att hennes man gått bort, men hon börjar så småningom få tillbaka en del minnen från sitt förflutna.
Jag undviker gärna att ha för höga förväntningar på filmer, men just den här hade jag väldigt höga förhoppningar på. Jag tycker personligen inte om Thatcher men hon har absolut levt att liv som kan bli en intressant grund till en bra film. Meryl Streep som tidigare nämnt huvudkvinnan i denna film och hon gör det fantastiskt. hon är så lik man kan bli Margaret, hon är för bra för filmen. De övriga skådisarna är rätt dåliga och överspelande, som teaterfolk, bortsett från Jim Broadbent som gör rollen som Denis med bravur.
Själva handlingen i filmen är rörig och vill mer än den kan. Alla flashscener som kommer hit och dit gör filmen rörig och det är ibland svårt att hålla koll på när i tiden man befinner sig. Jag hade nog själv velat se hennes liv i ordning än en massa kringflackande i tid och rum. I texterna jag läst om filmen innan så pratas det om privatlivet hon fick uppoffra och sådant, men jag tycker inte att filmen går så pass djupt heller, den skrapar mest på ytan. Man får en aning om att familjen kanske inte alltid står bakom hennes livsval, men att det skulle vara supertärande för allas relation tll varandra märks knappt av.
Summan av kardemumman, jag skulle personligen inte tipsa folk om att gå och se denna film. Filmen är egentligen helt ok, men det stör mig innerligt att veta hur bra den hade kunnat vara. Årets mest överskattade drama helt enkelt.
[…] Årets mest överskattade drama helt enkelt. Kulturbloggen […]