• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Dallas – tankar kring återkomsten

21 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Dallas – avsnitt 1 av nya versionen
Tv4 – 20 augusti 2012
Betyg 3

Ja då har väl årets mest hajpade tv-comeback inträffat. Tio nyinspelade avsnitt av Dallas, kultserien som alla älskade att hata, har köpts in av tv4 och på måndagskvällen 20 augusti visades första avsnittet.

Det var nog inte heller många som missat att programmet skulle visas. Över hela stan hänger stora affischer för Dallas och den som någon gång haft på tv4 eller dess systerkanaler lär inte heller ha missat trailern för programmet.

Hur var det nu att se första avsnittet?

Utgångspunkten är förstås helt olika beroende på om tittaren var en person som älskade att följa Dallas förr eller om det var en tittare som hatade Dallas. Själv var jag inget fan av Dallas, för mig var Falcon Crest den såpa jag följde, åtminstone de första säsongerna innan den ballade ur och Richard Channing blev för elak.

Nå åter till Dallas. JR och Bobby är kvar liksom Sue Ellen. JR pch Bobby har var sin son – John Ross är JR:s son och Christopher är Bobbys adoptivson. De två unga männen är på väg in i en minst lika stor konflikt som deras fäder en gång var involverade i.
John Ross och Christopher konkurrerar om det mesta: om ranschen, om kvinnor, om olja och andra energifrågor.

Det är lite lustigt det där med åldrar. JR och Bobby har självklart åldrats, tiden har ju gått såväl i serien som i verkligheten. När serien gick under 1980-talets början var jag ju också yngre och i mina ögon var Bobby och framför allt JR gamla gubbar redan då. Nu är jag väl i den ålder de var då och i mina ögon är dom fortfarande gamla gubbar.

Jo, jag kan konstatera att intrigerna som krumbuktar sig och går i virrvarr är minst lika skickligt vävda nu som då – och en del intriger kan vi förutsäga men några får riktiga överraskande vändningar: precis så som det ska vara. Det är naturligtvis skickligt manusarbete som ligger i botten. Det är meningen att vi som tittare ska kunna förutsäga en del händelser för att känna oss delaktiga och några överraskningar måste vara överrumplande.

Jag kan lugnt säga att JR är minst lika jävlig nu som då. Det är liksom skönt att vissa saker inte ändras. Bobby är fortfararde god och lite väl självgod. Sue Eller var med i första avsnittet men hade inte så mycket del i intrigerna, men jag tror hon kommer att ha det. Hon behövs för att det ska bli en dimension till i intrigerna. Hon lär stå på sin sons sida men det betyder inte att hon alltid kommer att stå på samma sida som JR.

Det bästa med första avsnittet var dock signaturmelodin. Den är kul nu så det förslår. Jag ryste när den ekade ur tv:ns högtalare. Musiken väcker minnen från den tiden, väcker minnen från livet då. Den signaturmelodin hördes ju i bakgrunden ofta – när jag hälsade på mina föräldrar och i andra sammanhang. Den väcker till liv minnen över tankar och diskussioner vi förde då om tv och om amerikansk kultur och den väcker till liv minnen över känslor och annat som fyllde mig under 1980-talets början.

Tv-serien Dallas har en intensiv start och sänds tre kvällar i rad första veckan, alltså måndag, tisdag och onsdag kväll i tv4 och sedan ska den sändas en gång i veckan.

Första avsnittet var OK, det var som ett klassiskt Dallasavsnitt – och väl så mycket bättre än alla uttjatade Robinson-versioner och annat som sänds i flera säsonger än de borde.

Läs även andra bloggares åsikter om tv, recension, Dallas, tv4

Arkiverad under: Krönikor, Recension, Scen Taggad som: Dallas, Recension, tv, TV4

Filmrecension: Snabba Cash 2 – bättre än första filmen

9 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Snabba Cash II
Betyg: 4
Svensk biopremiär: 17 augusti
Regi: Babak Najafi

Snabba Cash II skiljer sig ovanligt mycket från första filmen, Snabba Cash som blev en kassasuccé då den blev 2010 års mest framgångsrika svenska film me över 620.000 biobesökare. Också som dvd slog den rekord i uthyrning. Snabba Cash fick tre Guldbaggar och såldes till mer än 30 länder. Förväntningarna är nog stora på uppföljaren.

Vi får åter möta JW, men nu tre år senare. Han har suttit tre år på Norrtäljeanstalten och ska få sin första obevakade permission. Han har en plan. Han har skött sig bra i fängelset och använt tiden till att ta fram en mjukvara för datorer som ska ge honom bra ekonomi. Samtidigt har Jorge, kokainkungen från Sollentuna, kommit tillbaka till Stockholm efter tre år i landsflykt. Jorge har lyckats köpa in ett jätteparti narkotika till låga priser och ska nu tjäna tio miljoner när han ska sälja drogerna till en knarkkung. Att affärerna inte går som planerat, vare sig för JW eller Jorge, är väntat. Annars blev det ingen film.

Fares Fares dyker upp i rollen som Mahmud Al Askori – arbetar som horvakt åt juggarna. När två tjejer lyckas fly ger juggebossen Radovan honom ett ultimatum; 300 000 kronor innan helgens slut. Vilket är precis samma helg som Mahmouds kära syster ska gifta sig.

Tre ung män som så gärna vill ha pengar och framgång men som alla har en svaghet som gör att de inte lyckas. Innerst inne finns det goda sidor hos dem alla tre. Det är det som skiljer JW, Jorge och Mahmud från de män som lyckas, oavsett om det handlar om den överklass som lyckas med sina fula knep eller de maffiamän som kan leva med sin brottsliga bana. De som kan roffa åt sig och utföra våld och förbli helt oberörda, de klarar sig. Men den som har lite medmänsklighet kvar, den halkar.

Snabba Cash II är en otäck skildring av de människor som egentligen aldrig har en chans. Vissa scener är våldsamma, ja rent av äckligt blodiga – men det fyller en funktion i berättandet och är långt från traditionell underhållningsvåld. Jag vill inte ens kategorisera Snabba Cash II som actionfilm, det är en berättelse om samhället.

Filmen tar viss tid på sig att bygga upp historien, den som väntar sig ren underhållningsaction har kommit fel. Det här är action som berättar något. Snabba Cash II är nog en mest överraskande uppföljaren till en film och den står helt på egna ben.

Att Joel Kinnaman är bra i rollen som JW var väntat och också övriga på rollistan, speciellt Matis Varela som Jorge och Fares Fares som Mahmud, fungerar perfekt i sina roller.

I pressmaterialet säger producenten Fredrik Wikström:
– Den här filmen kommer bli både hårdare och intensivare än den första och vårt mål är att den ska höja ribban för svenska thrillers internationellt. Jag är övertygad om att Babak Najafi kommer ta världen med storm, precis som Daniel Espinosa gjorde med första filmen.

Jag håller inte med om att Snabba Cash II är hårdare och intensivare, däremot är det bättre och mörkare.

Ett extra plus får den också för musiken: Miike Snow gör ledmotivet ”Devil’s Work”.

Läs även andra bloggares åsikter om Snabba cash, recension, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Recension, Snabba cash

Svenska klassiker: Molière – en guldklimp för den teaterintresserade

9 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Moliére – samlingsbox
Betyg 5
Släpps som dvd 8 augusti 2012

Missade du när Ernst-Hugo Järegård spelade Tartuffe 1966? Nu har du chansen att honom briljera i den rollen. En unik samlarbox har precis släppts på dvd getts med två versioner av Molières pjäs Tartuffe och en uppsättning av Molières Hustruskolan med Allan Edwall i huvudrollen, från 1983.

Tänk att få se Allan Edwall som den gamle ungkarlen Allan Edwall som tagit hand om en föräldralös fattig flicka och låtit henne växa upp i ett kloster, avskild från världens frestelser för att bli en perfekt hustru. Molières Hustruskolan är en uppgörelse med en unken kvinnosyn, där män anser sig ha rätt att bestämma över kvinnor och anser sig stå högre upp i rang än kvinnor. Hustruskolan hade urpremiär på Palais-Royal i Paris 1662 och med tanke på kvinnosynen på den tiden var det en radikal föreställning. I samlarboxen får vi se en uppsättning med bland andra Allan Edwall, Stellan Skarsgård och Lena Nyman i rollerna och den är regisserad av Ingmar Bergman och Alf Sjöberg.

Denna samlarbox är som en tidig julklapp för mig, rena guldklimpen. Den har två versioner av Tartuffe – en från 1966 med Ernst-Hugo Järegård i titelrollen som den falska Tartuffe och en uppsättning från 1997 med Robert Gustafsson som Tartuffe.

Det är mycket intressant att jämföra de två sätten att spela Tartuffe. De två skådespelarna är ju sinsemellan väldigt olika. Ernst-Hugo Järegård dog ju 1998, så några fler chanser att se honom i nya föreställningar finns ju inte – men då är det glädjande att få möjligheten att njuta av hans enastående skådespel i inspelade föreställningar som denna från 1966.

För mig är Ernst-Hugo Järegårds gestaltning av Tartuffe mycker mer trovärdig efter Robert Gustafsson spelar mer på fars och det överdrivna agerandet. En imponerande insats i den nyare föreställningen med Robert Gustafsson är Peter Habers gestaltning av den lurade familjefadern Orgon som bländas så av Tartuffes konster.

En lång rad svenska stora skådespelare är med i de tre föreställningarna – redan det är gör inspelningarna värda att se. För den teaterintresserade är det förstås också väldigt givande att se samma pjäs sättas upp på två olika sätt av olika regissörer. I den äldre uppsättningen är Tor Isedal med och spelar rollen som måg åt Orgon, en roll som Isedal gör med enorm utstrålning och kraftfull, han påminner en hel del om Peter Stormare. Den karaktären är bortplockad i den nyare versionen. I den äldre versionen spelar Gösta Ekman sonen i huset, en roll som görs av Jonas Karlsson i den nyare versionen.

Ja för mig var den en högtidsstund att se de här inspelningarna och det är absolut en guldklimp för den teaterintresserade.

Fakta Moliére – samlingsbox
Denna unika samlingsbox innehåller två fantastiska versioner av den klassiska komedin Tartuffe samt Hustruskolan i regi av Ingmar Bergman.

Hustruskolan: den gamle ungkarlen Arnolphe har bestämt sig för att gifta sig med den unga Agnés, men han får oväntat en rival i hennes jämnårige, Horace. I rollerna Allan Edwall, Lena Nyman, Björn Gustafsson, Stellan Skarsgård, Ulla Sjöblom, Lasse Pöysti, m fl. Regi för TV: Ingmar Bergman. Baserad på Alf Sjöbergs Dramatenuppsättning samma år som TV-premiären, 1983.
2 x Tartuffe: Moliéres klassiska komedi om en skrämmande och ständigt aktuell dubbelmoral. Medverkande i versionerna från 1966 och 1997: Ernst-Hugo Järegård, Gösta Ekman, Tor Isedal, Isa Quensel, Gunn Wållgren, Peter Haber, Robert Gustafsson, Carina Lidbom, Ing-Mari Carlsson, Jonas Karlsson, Johan Rabaeus, m fl.
Moliére samlingsbox: 3-discar dvd och digitalt, speltid ca 248 min.

Läs även andra bloggares åsikter om Molière, Ernst-Hugo Järegård. Allan Edwall, Stellan Skarsgård, Lena Nyman, Tartuffe, recension, Hustruskolan

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Teater Taggad som: Ernst-Hugo Järegård. Allan Edwall, Hustruskolan, Lena Nyman, Molière, Recension, Stellan Skarsgård, Tartuffe

Graveyard på Södra teatern – ett godkänt hantverk

8 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Graveyard
Södra teatern, 8 augusti 2012
Betyg 3

Förväntningarna var höga inför Graveyards spelning på terassen på Södra teatern, det märktes. Publiken var där i god tid och när det var dags för göteborgarna att äntra scenen var det knökfullt med rockare.


Graveyrad börjad med en mörk blueslåt, men sedan bar det iväg med tung rock.
– Det är gött att vara tillbaka i Stockholm, sade Graveyards sångare Joakim Nilsson och satte igång ” Ungrateful are the dead”.

Då blev det rejält drag i publiken. En tjej knuffade sig raskt fram till främsta raden, knuffades och hoppade och skuttade i takt med trummorna, med ett fullt ölglas i handen. Förvånansvört nog lyckades hon låta bli att spilla på alla som stod runt om. Tjejens sätt att helt nonchalera att hon trängde undan folk som stått och väntat länge på att stå nära scenen är en bra bild av stämningen som var ovanligt ovänlig. Jag har sett Graveyard flera gånger på andra scener och annars brukar där finnas en slags go göteborgskänsla mellan människorna i publiken.

Om den avslagna stämningen berodde på att regnet hände i luften eller om Graveyard gjorde en rätt medelmåttig spelning är svårt att säga. Eller om den goa känslan inte kan infinna sig bland stockholmare.

I och med senaste albumet, ”Hisingen Blues”, har Graveyard tagit ett kliv in i den bluesiga delen av rocken men det märktes det inte så mycket av på spelningen på Södra teaterns terass. Det var fullt ös nästan hela spelningen som varade en timme och en kvart, ungefär.

Jo, en ballad spelade bandet och med Joakims hesa bluesröst blev det stämningsfullt en stund men ganska snabbt vara det full fart och rockös med tunga trummor och bas snabbt igen.

Lite drygt en halvtimme in i spelningen kom moshpiten igång framför scenen – men förutom det var det ganska lamt bland publiken, speciellt sista halvtimmen. Stora undantaget var förstås när Graveyard spelade ”Hisingen Blues”. Då sjöng stor del av publiken med i sången.

Graveyard brukar hyllas för sina spelningar och är något av en kritikerfavorit, men spelningen på Södra teatern var en fullt godkänd rockfest men inte något utöver det vanliga. De första tjugo minuterna var av högre klass, speciellt gitarristens underbara delar – men sedan var det för mycket som var för enformigt för att imponera den här gången. Kanske har de turnerat för mycket och var oengagerade? Det var helt OK, men inte något att minnas länge efteråt.

Foto: Alex xLoizou

Läs även andra bloggares åsikter om Graveyard, Södra teatern, recension, hårdrock, Hisingen blues

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Graveyard, Hårdrock, Hisingen blues, Recension, Södra teatern

Stockholm Music & Arts: Buffy Sainte-Marie rockade loss – ett tips för Sweden Rock

6 augusti, 2012 by Redaktionen

Buffy Sainte-Marie
Stockholm Music & Arts 5 augusti 2012
Betyg: 4

Buffy Sainte-Marie slog igenom under 1960-talet. Ett av spåren på hennes första album – ”It’s My Way” – som släpptes 1964 var Universal Soldier” som blev en hit inte bara med henne utan även med Donovan och Glen Campbell.Hon blev tidigt känd både som artist och för sitt starka engagemang för ursprungsfolk och miljöfrågor. När hon nu äntligen efter så många står på en svensk scen har hon hunnit fylla 71 år. Hon bjuder på en väl blandad spelning med flera riktigt, riktigt ösiga rocklåtar.
Hallå: Sweden Rock Festival: Boka henne till nästa år. Publiken applåderades och applåderade och vill bara ha mer och Buffy fick gå ut på scenen för extranummer två gånger.


Buffy Sainte-Marie spelade på Stockholm Music & Arts med en klassisk rockuppsättning:En gitarrist, en basist och en trummis. Buffy själv på sång och med en keyboard.

Första låten var en countrylåt men sedan var det fullt ös rock på nästa låt och därefter kom en väl av vägd blandning av rock och blues och några protestsånger med mjukare ton. Hon pratade mellan sångerna och berättade om varje låt, men hon höll pratat på en lagom nivå så att spelningen inte tappade tempot. Buffy Sainte-Maire är ett proffs på alla sätt.

Givetvis bjöd hon publiken på sina allra mest kända sånger som ”Soldier Blue”, ”Universal Soldier” och ”Up there we belong” som hon skrev tillsammans med Will Jennings and Jack Nitzsche) sjöngs av Joe Cocker och Jennifer Warnes till filmen En officer och en gentleman.

Jo hon bjöd också på den lite mer sötsliskiga sången ”I’m Gonna Be a Country Girl Again” från 1968 som blev en jättehit i Sverige med Lena Andersson med den svenska titeln ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång”.

Buffy Sainte-Marie är imponerande. I sex decennier har hon varit artist och aktivist och det var tydligt att publiken var jättenöjd. Hon fick komma in på scenen två gånger för extranummer och hade hon inte varit tvungen att lämna scenen för att den skulle göras i ordning för nästa artist skulle publiken vilja höra ännu mer av Buffy. Många var dock positivt överraskade att han var så rockig.
Det brukar sägas att Patti Smith (som ju spelade på Stockholm Music & Arts på fredagaskvällen) är punkfarmor. Då borde Buffy Sainte-Marie ha titel rockmormor. Ett tung titel som kanske kan öppna ögonen för människor att sluta med åldersdiskriminering. Det går utmärkt att rocka som sjuttioårig kvinna.

Foto: Lena Dahlström

Tips:
Enn Kokk har i en utförlig recension av ett album skrivit mer om Buffy Sainte-Marie.
Sainte-Marie, Buffy: Soldier Blue – The Best of the Vanguard Years

Fler recensioner från Stockholm Music & Arts
Björk glänser på Skeppsholmen
Laleh är konsekvent i sitt konstnärliga uttryck
Ed Harcourt stod för en stark öppning av lördagen
Elegant Marianne Faithfull intog Skeppsholmen
Antony and the Johnsons gjorde natten magisk

 


Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm Music and arts, recension, Buffy Sainte-Marie, aktivist, ursprungsbefolkning, musik, skeppsholmen

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Buffy Sainte-Marie, Musik, Recension, Skeppsholmen, Stockholm Music and arts, Ursprungsbefolkning

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 110
  • Sida 111
  • Sida 112
  • Sida 113
  • Sida 114
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 241
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin … Läs mer om Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Statens historiska museer har beslutat … Läs mer om Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in