Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Netflix

Filmrecension: Tick, Tick … Boom!

by

Tick, Tick … Boom!
Betyg 3
Premiär på Netflix 19 november 2021
Regi Lin-Manuel Miranda

En film det är synd att den inte visas på svenska biografer. Filmen är en musikal som skulle avnjutas allra bäst på en stor duk och med ljudanläggning med hög kvalitet. Som alla musikaler är det mycket musik och karaktärernas tankar och känslor förs till största delen fram via sång och musik.

Denna musikalfilm bygger på verkliga händelser om den unge musikalkompositören Jonathan Larson som skapat musikalen Rent som gick i tolv år på Broadway. Tick, Tick… Bom! är en biografisk musikalisk dramafilm från 2021, regisserad av Lin-Manuel Miranda i hans långfilmsdebut, efter ett manus av Steven Levenson, baserat på den halvsjälvbiografiska musikalen med samma namn av Jonathan Larson.

Handlingen utspelar kring 1990 och kretsar kring Jonathan och om att bli trettio och få panik för att man inte lyckats förverkliga den amerikanska drömmen. Jonathan har sedan han var liten haft drömmen och ambitionen att bli berömd som kompositör av musikaler. Nu är det inte många dagar kvar tills han fyller trettio och paniken är i full gång. Det är på sätt vis en skildring av ung mans motsvarighet till den trettioårs kris som kvinnor ofta skildras med då de vill hitta en partner och få barn innan tiden rinner ut. Tiden är ett av filmens och musikalens tema vad är viktigast i livet och ställer, ofta övertydligt frågan: Vad gör vi av vår tid? Det är filmens svaghet att den är övertydlig. Visserligen är musikaler ofta övertydliga, det är på det sättet som många musikaler och operor byggs upp.

En annan stor tråd i berättelsen är aids-epidemin som härjade som mest dessa år och skördare många unga homosexuella mäns liv. Jonathan Larson är inte homosexuell men flera av hans bästa vänner drabbas av sjukdomen.

Det är lätt att bli irriterad på Jonathan då han är så självfixerad kring sitt komponerande att han inte ens kan lyssna på sin flickvän som har något viktigt att tala om – och han har inte tid för att lyssna på sin bästa vän heller eftersom han är så extremt fokuserad på att skriva en speciell sång till en musikal han ska visa upp för producenter. Jag tycker att det delvis är lite för klichéartat. Det är sådant som gör att denna film inte får ännu högre betyg. Den är absolut sevärd och har duktiga musiker med och den tar upp viktiga tankar.

Recension av tv-serie: Den Osannolika Mördaren – en serie väl värd att se om polisens handfallenhet

by

_D1A9845+848.jpg

Den Osannolika Mördaren
Betyg 4
Premiär på Netflix 5 november 2021
Regi Charlotte Brändström (konceptuell regissör) och Simon Kaijser
Manusförfattare Wilhelm Behrman och Niklas Rockström
I rollerna syns Robert Gustafsson som Stig Engström, Eva Melander som Margareta Engström, Mikael Persbrandt som Hans Holmér och Peter Andersson som Arne Ivell.
Övrig rollbesättning Joel Spira, Emil Almén, Shanti Roney, Torkel Petterson, Henrik Norlén, Lia Boysen, Magnus Krepper, Björn Bengtsson, Peter Viitanen i rollen som Olof Palme samt Cilla Thorell.

Vem mördade den svenske statsministern Olof Palme, på öppen gata mitt i Stockholm fredagskvällen den 28 februari 1986? Olof Palme var på väg hem tillsammans med sin fru Lisbeth Palme efter att ha sett en film på biografen Grand. Flera har personer har misstänkts och utpekats och en av dessa, Christer Pettersson, dömdes för mordet av tingsrätten men friades sedan av hovrätten.

Denna tv-serie bygger på utpekandet av en annan man, Stig Engström, som pekades ut som trolig mördare av chefsåklagare Krister Petersson på en presskonferens i juni 2020. Stig Engström kan dock inte ställas inför rätta eller försvara sig då han dog för tjugo år sedan. Serien är baserad på boken ‘Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme’ av Thomas Pettersson.

Som tv-serie tycker jag den är helt suverän med en lång rad av de bästa svenska skådespelarna. Robert Gustafsson är jättebra i rollen som Stig Engström och Mikael Persbrandt som polismannen Hans Holmér är fantastisk.

Serien utgår från att Stig Enström utförde mordet och därefter lyckades gäcka polisen ända fram till sin död. För mig är serien en nattsvart och skrämmande skildring av svensk polis och hur oprofessionellt de agerade.

_D1A9415.CR2

Stig Engström fanns med i polisutredningen om Palmemordet från första början. Han avfärdades av polisen ett år efter mordet. Engström lades till handlingarna. Men efter att privatspanare och journalister sökt vidare kring Engström har polis och åklagare nu bestämt att Stig Engström var mördaren. Det är nu svenska myndigheters officiella hållning.

Det må vara hur som helst med det. Det måste vara sorgligt för anhöriga till Stig Engström att han utpekas utan att kunna få en rättegång. En majoritet av svenska folket tror inte att Stig Engström är mördaren. Efter att ha sett serien är jag inte heller övertygad. Att han var en speciell person och kom med konstiga motsägande uppgifter om vad han såg under mordnatten, det kan troligen slås fast. Men för att bedöma denna tv-serie tycker jag inte det spelar någon roll om han verkligen var mördaren eller inte. Serien handlar om poliser som driver undersökningar för att vinna politiska poäng. Och detta gör serien genomarbetat och slående med duktiga skådespelare i varenda roll. En serie väl värd att se.

Recension av tv-serie: Kastanjemannen

by

Kastanjemannen
Betyg 3
Premiär på Netflix 29 september 2021
Skapare Søren Sveistrup, Dorte W. Høgh, David Sandreuter, Mikkel Serup
Medverkande David Dencik, Danica Curcic, Mikkel Boe Følsgaard, Iben Dorner

En dansk kriminalserie som det surrats en del kring inför premiären. Den är absolut välgjord med duktiga skådespelare och spännande, in i minsta detalj. Men jag svårt att tro på lösningen, svårt att tro på orsaken bakom morden. Jag tycker kriminalhistorier kan vara ett effektivt sätt att berätta om samhället, orättvisor eller om psykologiska och mentala processer inom människor. För att en kriminalserie ska bli riktigt mästerlig måste den berätta något som jag kan tro på eller relatera till, den måste berätta något som är intressant att det blir berättat. Enbart spänning och välgjorda klipp och skickligt arbete med ljud och ljus räcker inte. Kastanjemannen är skickligt gjord men jag kan upplever deckarhistorien i sig som oerhört orealistisk även om det förstås finns delar av hur människor agerar och ljuger och döljer saker som berättar en del om hur människor fungerar.

Vid ett bestialiskt kvinnomord hittar en utredare en liten figur gjord av kastanjer på mordplatsen. Det mystiska är att fingeravtrycken på figuren passar in på ett försvunnet barn, som förmodas vara mördat. En person sitter fängslad och har erkänt mordet på barnet, även om kroppen inte hittats.

Krafter inom polisen motarbetar utredningen kring kastanjefigurer och hävdar bestämt att det måste vara en ren slump. När ytterligare en kastanjefigur med fingeravtryck från samma försvunna barn hittas vid ytterligare ett hemskt kvinnomord hårdnar kampen mellan de poliser som vill utreda barnets försvinnande och de poliser som anser försvinnandet vara löst i och med att en man erkänt mordet.

Det är intressant med maktspelet mellan olika grupper inom polisväsendet. Frågan tar sig ända till regeringen, eftersom det försvunna barnets mor är en populär minister. Spelet mellan det försvunna barnets föräldrar och deras olika sätt att hantera sorgen och försvinnandet och det förmodade mordet är en av de intressanta delarna i serien. Mamman vill inte få tillbaka hoppet om att barnet är vid liv medan pappan menar att han känner på sig att barnet lever. Bådas reaktioner går att begripa och känna med. Jag tänker att den delen av berättelsen är den som mest berör mig.

Kastanjemannen bygger på romanen med samma namn och skapad av Søren Sveistrup (The Killing/Brottet). Jag har inte läst den så jag kan inte säga huruvida boken är bättre. Serien är absolut värd att ägna tid åt att se, även om den inte är årets bästa kriminalserie är den ändå i hög grad godkänd.

Recension av tv-serie: Into the Night – säsong 2 – en ruggigt spännande och tankeväckande sciencefiction-dramathriller

by

Into the Night – säsong 2
Betyg 4
Hela säsongen, sex avsnitt, premiär på Netflix 10 september 2021
Skapad av Jason George
Medverkande Pauline Etienne, Laurent Capelluto, Mehmet Kurtuluş

Den första säsongen av Into the Night var en ruggigt spännande och tankeväckande sciencefiction-dramathriller. Serien var en av de Netflix-serier med flest tittare och högsta betyg på betygsättande webbplatser. Säsong två är inte sämre, förutom ett slut som öppnar för alldeles för många frågor. Säsong två är delvis också grymmare, råare.

Passagerare och besättning på ett flygplan som lyfter från Moskva märker under färden att de måste hålla sig till natten och mörkret. En kosmisk händelse har gjort att solen har blivit förfärande livsfarligt. Allt som solen lyser på dör. Den som får sol på sig har inte en chans att överleva. Besättning och passagerare måste samarbeta i desperat kamp för att undvika solens strålar.

Den första säsongen var suveränt bra. Vi fick följa olika karaktärer men inblickar i deras bakgrund och spelat mellan människorna, intrigerna och missförstånd, egoism och solidaritet – allt så skickligt berättat med en lång rad duktiga skådespelare.

I slutet av första säsongen lyckades de överlevande att hitta en bunker under jord där Nato-soldater höll till, ett ställe där de kunde överleva i mörker. I andra säsongen får vi följa hur militärer och civila försöker överleva tillsammans. De har ont om mat och försöker hitta metoder att odla, de fångar in råttor och försöker hitta sätt att få råttor att överleva solen som ett steg för att hitta ett sätt för människor att kunna vistas i solen.

Människor är människor, så givetvis uppkommer konflikter och intriger. Spänningen stiger och situationen blir farlig. Den andra säsongen är spännande och människorna hetsas och måste strida mot tiden ännu en gång. Men det är tydligt att säsong två är en mellansäsong. Den lägger ut vinkningar om saker som vi inte får svar på. Ja slutet är oerhört öppet. Om inte en säsong tre kommer blir många, många besvikna. Om slutet inte varit fullt så öppet hade den andra säsongen fått högre betyg. Den är lika välgjord dramaturgiskt som den första men som tittare vill jag inte behöva vänta ett år på svar som ställs i slutminuterna. När och om en tredje säsong kommer går inte att få bekräftat ännu, men med tanke på hur populär serien är vore det konstigt om det inte kommer en tredje säsong. Att det skulle kunna ta ett år innan en tredje säsong kommer är ganska realistiskt. Det är klart att det förstås kan vara svårt att samla samma skådespelare ännu en gång. Skådespelarna kommer från olika länder och talar olika språk, vilket ju är trovärdigt på ett flygplan. Dessa olika språk som talas är en del av seriens charm.

Hur som helst: jag hoppas på en tredje säsong. Därefter hoppas jag dock att serien inte fortsätter, det är sällan serier blir bra i oändlighet.

Filmrecension: Vinterviken

by

Vinterviken
Betyg 4
Premiär på Netflix 8 september 2021
Regi Alexis Almström
Manus Dunja Vujovic på bok av Mats Wahl

Filmen Vinterviken som kom 1996 byggde på Mats Wahls ungdomsbok med samma namn, utgiven 1993. Boken liksom filmen om två ungdomar i Stockholm från olika klassbakgrund som blir förälskade blev båda stora succéer. Johnjohn bor i en förort, ett område som idag kallas utanförskapsområde, medan Elisabeth bor i välbärgade villaområdet som syns på andra sidan viken från förorten. Nu har en ny filmatisering av samma berättelse gjorts.

Berättelsen utspelas i Stockholm år 2021 och kretsar runt en kärlekshistoria mellan Elisabeth och John-John. De två ungdomarna växer upp i Stockholm, men lever helt olika liv – ekonomiskt, socialt och kulturellt. Men deras två världar kolliderar när de börjar i samma gymnasieklass. En liten anteckning i kanten bara: de ska utspelas 2021 men pandemin nämns inte. Det är likadant med många filmer som kommit i år, har jag märkt. Filmskaparna låtsas som om pandemin inte funnits. Fast det spelar inte så stor roll eftersom filmens handling till stor utspelas bland tonåringar som ändå inte varit påverkade av restriktioner nämnvärt. Visst har gymnasier periodvis haft undervisning på distans men enligt rapporter från olika redaktioner har ungdomar levt i stort sett som vanligt. Hur som helst, i filmen finns inget om pandemin. Men det gör inget, berättelsen håller och behöver inte ha tidsangivelse genom pandemin.

Den nya filmen är anpassad till vår tid. Jag är väl skeptisk till att det egentligen hade behövts, grundberättelsen är ändå likadan. Det är en berättelse som är lika aktuell, om inte ännu mer aktuell idag, som för trettio år sedan. Klyftorna mellan grupper i samhället har inte minskat under dessa trettio år.

Jag tror ju att filmen från 1996 ses med stor behållning fortfarande idag. Men liksom många klassiska draman sätts upp världen över om och om igen, så visst fungerar det att göra en nytolkning av samma berättelse. Den nya Vinterviken fungerar jättebra. Berättelsen känns både trovärdig och engagerande. Det är en vacker kärlekshistoria om håller än idag, utan tvekan. Regissören har tagit itu med berättelsen med varsam hand och inte överbetonat att det är vår tid.

Huvudpersonerna Elisabeth och John-John spelas så bra av Elsa Öhrn, som gör sin skådespelardebut och tidigare utsetts till stjärnskott av Dagens Nyheter, och John-John som porträtteras av nykomlingen Mustapha Aarab (har en roll i tv-serien Björnstad).

De är charmiga och jätteduktiga. Jag tror vi kommer att se mycket mer av dem framöver. Rätt val av skådespelare är en nyckel till att filmen är så bra. Rollistan innehåller flera av Sveriges duktigaste skådespelare som Magnus Krepper i rollen som Frank, Elisabeths pappa, och Marika Lagercrantz som Victoria, Elisabeths sura farmor. Eurovisionvinnaren Loreen är med i rollen som Maria. En annan nyckel till att filmen är så bra är att regissören inte överbetonat att det är år 2021. Ungdomarna finns på sociala medier men det viktiga är inte vad som händer på Instagram eller Snapchat utan i deras verkliga liv. En bra och stark historia som fungerar väl att filmas än en gång.

Om Elsa Öhrn och Mustapha Aarab
Elsa Öhrn – 18 år
Vinterviken är Elsa Öhrns skådespelardebut. Elsa är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm och har sedan barnsben siktat på att jobba med film och teater. Hon har tidigare studerat musikal på Kulturama och påbörjar snart sitt tredje år på teaterprogrammet på Södra Latins gymnasium.

Mustapha Aarab – 17 år
Mustapha är född i Agadir, Marocko och flyttade till Sverige för fyra år sedan där han idag bor i Stockholm. Mustapha gjorde sin skådespelardebut i tv-serien Björnstad – vilket väckte ett djupare intresse för skådespeleri.