Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Teaterfestival i maj-juni blir ett levande monument för Ingmar Bergman

by

Från Thalia Theater i Hamburg kommer uppsättningen Ur marionetternas liv, från festspelen i Salzburg kommer föreställningen Kvartett. Dessutom kommer Dramaten att samproducera föreställningen Viskningar och rop med Toneelgroep från Amsterdam.

Det är tre av de föreställningar som kommer att ingå i Ingmar Bergman International Theatre Festival i Stockholm 27 maj – 6 juni. Med avstamp från Ingmar Bergmans produktion ska det bjudas på teater och gästspel och massor av tillfällen att nätverka för teaterfolk och mingla med dem och samtala och diskutera kultur och teater.

Teaterfestivalen som arrangeras av Dramaten är en monument för att hylla Ingmar Bergman och hans konstnärskap.

– Idén till teaterfestivalen kom då jag efter hans död av flera journalister då jag fick frågan om vad vi ville bygga för monument över Ingmar Bergman, berättar Staffan Valdemar Holm som sitter i ledningsgruppen för Ingmar Bergman Internationela Theatre Festival.

– Vad kan då vara mer passande än ett monument med levande teater, säger han.

Dramaten hade bjudit in till en presskonferens nu i veckan på Stora scenen på Dramaten, där pressuppbådet fick sitta i en något dragig lokal, för Dramaten måste som många i finanskrisens tider spara på elräkningarna, berättade Staffan Valdemar Holm.

Där presenterades de tre föreställningar som är klara för festivalen. Tre-fyra föreställningar till kommer att tillkomma. Allt är olika gästföreställningar. Dramaten ska inte själv sätta uppe någon ny Bergman-föreställning till festivalen. Att bjuda in gästföreställningar är en av grundtankarna med festivalen.

– Vårt mål att att senast i januari presentera ytterligare 3-4 gästspel av världsklass.

Staffan Valdemar Holm berättade att Ingmar Bergman själv var oerhört intresserad av vad som hände runt om i teatervärlden.

– Även om han var den store konstnären som gärna undvek sociala sammanhang var han ändå väldigt intresserad. Han kunde sitta där på Fårö och ändå vara fullt uppdaterad.

På presskonferensen medverkande är också skådespelarna Stina Ekblad och Elin Klinga, som båda berättade att de såg framemot att få chansen att träffa och samtala med andra skådespelare. När de är ute på turné och gästpelar räcker sällan tiden till för några sådan nätverkskontakter och utbyten.

Teaterfestivalen ska verka i Ingmar Bergmans anda. Vad är då det? Det tog Elin Klinga upp:

– Det är föreställningar av klassisk och nyskriven dramatik med starkt personligt och konstnärligt uttryck. Det ska behandla existensiella frågor, vara utmanande, utstråla nyfikenhet och lekfullhet och inspirera skådespelare.


Relaterat:
Dagens Nyheter
Inbjudan till presskonferens hos Newsdesk
Webfinanser har också bloggat om det.

Andra bloggar om: , , , ,

Vill se: Ensamvargen med Johan Rabaeus som Fredrik Reinfeldt

by

Orionteatern har jag alltid gillat. Där har jag sett många intressanta och bra föreställningar.
Nu måste jag bara dra dit så snart det är möjligt och se Ensamvargen. Johan Rabaeus spelar Fredrik Reinfeldt.

Svenska Dagbladet recenserar:

Ensamvargen är ett kalejdoskop av olika avsikter däribland en mängd kritiska. Fredrik Reinfeldt är uppenbarligen en ny typ av politiskt djur – en yrkespolitiker som ständigt talar om strategier och management. Pjäsen om honom är knappast rättvis eller trovärdig men faktiskt intressant, på ett ibland onödigt utstuderat ironiskt sätt.

Andra bloggar om: , ,

Max Lundqvist: Systemet med Kulturrådet har inte bara stelnat i sin form, det har totalt kalkat igen

by

Enligt dagens system kan Kulturrådets referenspersoner ta vilka beslut som helst utan repressalier. Motiven bakom besluten hålls hemliga, frågor besvaras inte och debatten uteblir.
Systemet har inte bara stelnat i sin form, det har totalt kalkat igen. Sverige har idag inte någon
fri teater, utan ”fria institutioner”. Vill vi ha en dynamisk, vital och fri svensk teater, så krävs
det en rejäl bypassoperation av hela bidragssystemet.


Det säger Max Lundqvist, teaterregissör, skådespelare och teaterentreprenör. I 25 år har han jobbat med teater, med fria teatrar.

– Många börjar där, som en språngbräda för att ta sig in till institutionsteatrar. Men jag har stannat och tyckt om möjligheten att utforska teaterns möjligheter, säger Max Lundqvist då Kulturbloggen får sitta ner under en långlunch och prata om teater, kulturpolitik och kulturrådet.

Max Lundqvist är inne i slutfasen av projektet med föreställningen Mor Pegg, som spelats i ett år med Teater Kaos, som ska spela den på några platser runt om i landet. Mor Pegg är en experimentell föreställning som blivit omtalat och omdiskuterad. Den tycks inte lämna någon oberörd.

– Mor Pegg kommer ur en längtan från mig att göra Samuel Beckets ”Slutspel”, berättar Max Lundqvist. ”Slutspel” är en slags syskon till Beckets pjäs ”I väntan på Godot”.

Men att sätta upp ”Slutspel” skulle kosta en del ekonomiskt och för att kunna förverkliga den drömmen skulle Max behöva få stöd av Kulturrådet. Han sökte stöd från Kulturrådet till Slutspel men fick avslag. Kulturrådet har även tackat nej till en mycket genomarbetad ansökan för Mor Pegg.

– Detta tvingade mig till att tänka om och Mor Pegg växte fram istället.

– Under hela 2000-talet har Kulturrådet inte beviljat mig ett enda öre för något enda av mina projekt, hur väl ansökningarna är varit eller hur väl projektet passat in i de kriterier som de har.

Max bestämde då att göra en egen version av ”Slutspel”, att skriva en egen text som fångar den känslan av mörker och hopplöshet som Becket-pjäsen gör. Tanken var först att det skulle bli en monolog. Men när han jobbat ett tag med projektet kände han att det behövde en skådespelare till i föreställningen, Isabel Wåland.

De två repeterade i fem månader innan de närmade sig det som blev föreställningen Mor Pegg.

– Mor Pegg handlar bland annat om att gå fel och då måste man ha tid att gå fel under repetitionerna, säger Max Lundqvist.

Nu har de spelat Mor Pegg av och till under ett år. Några föreställningar är bokade ute i landet och det kan bli någon föreställning till i Stockholm. Fast det beror på. Eftersom Teater Kaos inte har någon egen teaterlokal måste de i så fall hyra in sig någonstans.

Vad det ska bli för projekt efter Mor Pegg är ännu väldigt oklart. Efter att ha jobbat i 25 år med projekt inom fria teatrar söker Max just nu andra vägar. Han känner sig trött på att söka stöd från Kulturrådet för att kunna genomföra projekt.

– Ta mitt projekt ”Till Damaskus 1, 2 och 3” som ett exempel, säger Max.

– Där skrev jag en oerhört detaljerad och noggrann ansökan och projektet var experimentellt och mycket intressant. Kulturrådet beviljade inget anslag, men Konstnärsnämnden tyckte det var en mycket bra ansökan och vi beviljades största delen av deras anslag.

Under 1990-talet fick Max Lundqvist vid några tillfällen smärre anslag beviljade för projekt av Kulturrådet, men under 2000-talet har han fått avslag varenda gång. Han tycker det är väldigt konstigt att Kulturrådet får sitta och avgöra så mycket inom kulturen utan att behöva redovisa varför de tar sina beslut. Det blir ju omöjligt för en teater att kunna förbättra sig om de inte vet vad som inte passade.

När han för några år sedan åter hade fått nej bestämde han sig för att ta tjuren vid hornet ordentligt-

-Jag bestämde mig för att ringa dem, en efter en, för att få någon slags klarhet.

Efter mycket nedlagd tid på telefonsamtal fick han en klar bild av vad som var orsaken till att Teater Kaos alltid fick avslag.

– Det jag fick reda på och lyckades lista ur var: Att dom inte sett Teater Kaos.

Max slutsats är: ”Det spelar ingen roll om jag sitter i fyra år och gör en ansökan.

Han har analyserat hur Kulturrådet jobbar och är säker på att makten sitter i referensgruppen. Styrelsen i Kulturrådet tar alla beslut efter referensgruppens anvisningar. Och inga motiveringar finns.

– Det måste bli en förändring. Här krävs krafttag. Annars är jag övertygad om att feghetens kulturpolitik kommer att fortsätta.

Text och bild:
Rosemari Södergren

Max Lundqvist har skrivit en debattartikel hos Arvid Falk där han också presenterar förslag på hur Kulturrådet skulle kunna förändras för att göra ett bättre arbete:

Här är debattartikeln om Kulturrådet: Det som pågår på Kulturrådet är en kulturpolitisk katastrof

Om du blev nyfiken på Mor Pegg så kan du höra en journalist prata om Mor Pegg i programmet K1, som sänds i P1 torsdag den 6 november vid 14.00. Journalisten som sett en föreställning av Mor Pegg ska prata om den som en del i ett filosofiskt samtal.

Du kan också de filmklipp och bilder från föreställningen på Teater Kaos hemsida.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Pretty Woman med riktiga prostituerade i Danmark väcker debatt

by

Den danska teaterversionen av ”Pretty woman” får redan före premiären massiv kritik i hemlandet.
Anledningen är att man vill att Julia Roberts roll ska göras av en prostituerad.
Inför varje föreställning ska den manliga skådespelaren som gör Richard Geres roll ge sig ut på Vesterbro i Köpenhamn med en kamera och kontakta en riktigt prostituerad, en ny kvinna varje kväll, skriver Jyllandsposten.

berättar Aftonbladet.
Det är väldigt provokativt. Fast …

Varför är det mer juste att ha en skådespelare som spelar prostituerad? Vad är det som gör att när det blir ren verklighet så känns det obehagligt. Är de prostituerade utnyttjade i den här situationen eller får de en chans att visa på hur verkligheten är för dem? Eller är det så att konst, i det här fallet en teaterföreställning, blir bättre när en bit av den lämnas över åt vår egen fantasi?

Pjäsen heter ”Pretty Woman A/S” och har premiär sista veckan i oktober.

Debatten kring föreställningen handlar bland annat om det är att utnyttja kvinnorna. Det sägs att kvinnorna ska få 2.000 danska kronor för att stå på scen och berätta om sitt liv en kväll. De som försvarar pjäsen säger till Jyllands-Posten:

– Att en prostituerad får 2.000 kronor för att stå på scenen måste vara bättre än att hon tvingas sälja sex på en bakgård för 500 kronor. Stycket är en viktig provokation, det ifrågasätter moralen när det visar riktiga prostituerades sorgliga liv.

Andra bloggar om: , , , , ,

Mor Pegg på Teater Kaos – en föreställning som ställer frågorna på sin spets

by

Ikväll – 16 oktober – är det nypremiär för en riktigt omtalad teaterföreställning. Jag skulle gå men är rejält genomförkyld. Men jag tipsar er om den här:

Mor Pegg med Teater Kaos. Den har nypremiär och spelas bara i två veckor till, så det gäller att skynda om du vill se en vågad och annorlunda teaterföreställning.

På deras hemsida kan du läsa om föreställningen:

Mor Pegg bjuder in Er på ett sista väckelsemöte för vår falnande mänsklighet. På 70 minuter skall ensemblen rädda sig själva och världen från den stundande apokalypsen.

Mor Pegg handlar om Jaget (egot). Jag söker min plats i tillvaron, ett centrum för mitt liv, mitt jag. Men antingen står jag för långt åt vänster, för långt åt höger eller för långt fram. Vi lever sedan dör vi – hur svårt kan det va?

Döden och evigheten är abstraktioner, men vad händer när dom eviga frågorna möter den till rummet begränsade teatern? Är det möjligt att få liv i en abstrakt teater?

Tidigare publik har sagt ”jag mådde illa”, ”jag kände äckel”, ”omtumlande – jag ångrar att jag var där”. Vi är glada att ha uppnått dessa reaktioner med vår teater, där vi varken sliter av oss kläderna eller sätter på en kyckling bakifrån.

I Mor Pegg pulserar istället essensen av fars och existenstvivel.

Föreställningen spelas även på turné.

Teater Kaos

Du kan läsa mer ocn se mer från Teater Kaos på deras MySpace-sida.

Här du se en trailer för Mor Pegg: