Stockholm spelar en stor roll i Allsång på Elverket, som bakgrund, inflytande, dialekt och känsla. I en av scenerna sitter två av karaktärerna på en parkbänk (eller möjligen ett kylskåp) och kommenterar trafiken, Djurgårdsfärjan och de myllrande stockholmarna. Hemtrevligt!
De riktiga rollerna spelas av Kristina Törnqvist, Torkel Petersson, Filip Alexanderson och Mia Björne. Torkel Petersson som nyrike Gringo är lysande rakt igenom och det är inte lätt att matcha honom, men hustrun Lilly (Törnqvist) och vännen Erik (Alexanderson) är också
levande och trovärdiga.
Allsång börjar bra med ett köksdrama, starka känslor och en stämning som blir alltmer obehaglig och laddad för varje replik. När Erik greppar kökskniven vågar man knappt andas. Tyvärr planar pjäsen ut
ungefär där och blir till tre olika, ofärdiga berättelser. Rolig, surrealistisk teater som gör att man blir uppiggad och förvirrad, men inget riktigt bett, ingen rak höger.
Text: Anna från Stockholmsbloggen
Här finns ett pressmeddelande om allsången på Elverket.
Svenska Dagbladets recension
Andra bloggar om: teater, allsång, Dramaten, Stockholmsbloggen Andra bloggar om: Elverket