Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Riksteatern

Sisyfos – Back on Top – om konsten att hitta lycka i det meningslösa slitet

by

Sisyfos – Back on Top
Text Albert Camus och Lars Bethke
Översättning Gunnar Brandell och Bengt John
Idé, manus och regi Peder Bjurman och Lars Bethke
Musik Per Störby
Gästspel från Riksteatern
Stockholms stadsteater
3 juni 2012

Sisyfos var en smart figur i de grekiska gudasagorna, lite för klipsk för att uppskattas av gudarna.

Berättelsen om Sisyfos i korthet från Wikipedia:

Enligt mytologin hände följande: Kung Sisyfos, son av kung Aiolos av Thessalien och enligt mytologin grundare av Korinth, såg Zeus vara tillsammans med Egina som hade bortrövats av denne. Sisyfos berättade vad han sett för hennes far, flodguden Asopos. Som straff skickade Zeus dödsguden Thanatos för att döda Sisyfos, som dock lyckades fängsla och oskadliggöra Thanatos, vilket bröt dödens makt och ledde till att ingen längre dog. Först när krigsguden Ares befriade Thanatos (eftersom han inte trivdes med att ingen av hans fiender längre dog) kunde denne fortsätta med sin uppgift att döda folk.

Sisyfos däremot bortfördes av Ares till underjorden, men lyckades innan dess förbjuda sin fru att offra för honom. När ingen offrade för Sisyfos kunde denna övertala dödsrikets herre, Hades, att släppa honom så att han kunde beordra sin fru att offra för honom. När han väl var tillbaka i övre jorden struntade han i att göra som han hade lovat utan njöt av livet med sin fru.

Thanatos dök upp och förde med våld Sisyfos tillbaka till Hades och dödsriket, där han i dess djupaste grotta fick till uppgift att rulla ett stort stenblock uppför en kulle. Om Sisyfos lyckades med att få upp stenblocket på kullen skulle han bli fri. Varje gång han nästan var uppe på kullens topp slant han dock med stenblocket, som störtade ner i avgrunden så att han fick börja om från början. Han fortsätter ännu med detta meningslösa sisyfosarbete som aldrig tar slut.

Är dagens samhällsmedborgare utsatta för samma sak som Sisyfos? Utför vi meningslösa uppgifter i ur och skur? Eller finns det ett förhållningssätt där vi kan betrakta vårt stenrullande som lycka, ändå, trots allt? Camus filosoferade kring Sisyfos 1942 i Myten om Sisyfos och skrev: Man måste kunna tänka sig Sisyfos lycklig.

Lars Bethke och Peder Bjurman har byggt upp ett fysiskt spel kring Camus funderingar kring Sisyfos tillsammans med musik av New Tango Orquesta, ett grammisnominerat svenskt band. Musiken, men fiol, cello, basfiol, piano, dragspel och gitarr är mer än ackompanjemang. Musiken berättar också något och orkestermedlemmarna rör sig på scen, tar nya platser och kommunicerar med skådespelaren.

Lars Bethke gör den akrobatiska rollen på scen. Han kommunicerar lika mycket med pantomin som med språket. Han är enastående skicklig, han är skådespelare, dansare och mimare. Det är dråpligt och tankeväckande, jag blir både glad och eftertänksam av föreställningen.

Eftersom den är lite drygt en timme och minspel och kroppsspel är lustigt kan också barn se föreställningen, även om dess budskap i och för sig riktar sig mot en vuxen publik.

Scenografin är stram med fantasifull: en stor rund stenliknande boll som föreställer Sisyfos sten – och den rör sig av sig själv ibland. Föreställningen börjar med att Lars Bethke står uUnder ett hav av svallande vitt tyg, han är en svajande lång man i litet för stor kostym av äldre modell, påminner om både Chaplins figurer och Beckets karaktärer i I väntan på Godot.

Föreställningen hade premiär redan förra året – men jag hoppas den dyker upp som gästspel på fler teatrar än Stockholms stadsteater.

Relaterat: Svenska Dagbladet och Teatermagasinet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kvinnliga dramatiker från hela världen möts på Södra Teatern i Stockholm

by

I augusti 2012 kommer kvinnliga dramatiker från hela världen att samlas i Stockholm. Riksteatern är värd för det kvinnliga nätverket WPIs (Women Playwrights Internationals) nionde konferens som ska hållas på Södra Teatern. Syftet med konferensen är att den ska vara en mötesplats för kvinnliga dramatiker från olika delar av världen för att främja samarbeten och bygga långvariga och kvalitativa relationer.

Riksteatern berättar i ett pressmeddelande:

Under temat ”The Democratic Stage” träffas kvinnliga dramatiker den 15-20 augusti på Södra Teatern i Stockholm. Readings, workshops, seminarier och föreställningar står på programmet. Särskild stor vikt har lagts vid att få deltagare utanför de engelska språkområdena att delta. Tre viktiga punkter i programmet är så kallade key note speeches; om kvinnans ställning inom arabisk teater, scenkonst för barn och unga samt situationen för kvinnor inom afrikansk teater, söder om Sahara.

Dramatikerna har inbjudits att skicka in sina manus och drygt 570 pjäser har kommit in från fler än 60 länder. Ett urval på ca 100 av dessa kommer att presenteras under konferensen. Pjäserna spinner kring sex föreslagna teman: The Individual and Society, Sexuality, War, Social Equality and Poverty, Work and Career samt God/Divinity.

– Vi har fått in dramatik från bland annat Bangladesh, Canada, Finland, Uganda, Libanon och Australien. Det är otroligt kul att intresset är så stort, jag är stolt över att Riksteatern står som värd när konferensen kommer till Sverige. Temat och det internationella perspektivet ligger väl i linje med Riksteaterns arbete, säger Rani Kasapi, ansvarig för Riksteaterns internationella verksamhet.

Över 300 delegater förväntas delta i konferensen i Stockholm, som blir den första i norra Europa. Tidigare konferenser – de hålls vart tredje år – har hållits i bland annat Toronto, Manilla, Aten och senast 2009 i Mumbai. WPI är ett nätverk som vill uppmuntra utveckling och skapa internationellt erkännande för kvinnliga dramatikers arbete. I riktlinjerna står bland annat att det omfattar alla kvinnor på teatern oavsett ras, klass, ålder, etnisk eller religiös bakgrund, sexuella preferenser eller funktionshinder.

Bild: Rani Kasapi, ansvarig för Riksteaterns internationella verksamhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Radioteatern Iranian Voices vill stödja demokratirörelsen i Iran

by

Ett samarbete mellan Riksteatern, Sveriges Radio samt teatrar och radiostationer i England, Turkiet och Tyskland har resulterat i radioteatern Iranian Voices. Fem verklighetsbaserade berättelser har dramatiserats på fem språk och kommer förutom av de involverade radiokanalerna att sändas av persiska radiostationer och nätsajter världen över.

Idén till Iranian Voices uppstod efter det misslyckade upproret i Iran 2009, då Theatre for Democracy in Iran började samla in berättelser från befolkningen via Facebook. Ett samarbete mellan Riksteatern och Sveriges Radio ledde till att vissa av dessa berättelser dramatiserades som radioteater.

Nu i höst sänds fem sanna historier inom Iranian Voices i två delar; den första den 22 oktober klockan 13.30 och den andra den 29 oktober samma tid. Fokus i berättelserna ligger på situationen för kvinnor och HBT-personer – två utsatta grupper i dagens Iran.

– Men situationen är omänsklig för alla. De senaste 32 åren har iranierna varit ”kidnappade” utan mänskliga rättigheter och med otydliga lagar. Med Iranian Voices vill vi ge röst åt alla dem som tystades ned 2009, säger Susan Taslimi som dramatiserat och regisserat radioteatern.

På en pressfrukost på Södra Teatern den 21 oktober fick vi höra ett smakprov från radioteatern – ett obehagligt avsnitt om en man som arresteras för ”sodomi”, misshandlas, våldtas och tvingas skriva under sin egen dödsdom.

– Nu jublar alla efter Gadaffis död och regimens fall i Libyen. Så var det även när Shahens hade störtats i Iran. Men med Khomeini-regimen blev situationen ännu värre. Bland annat infördes dödsstraff för homosexuella, säger Arsham Parsi, grundare av och chef för Iranian Railroad for Queer Refugees (IRQR), en internationell ideell organisation med säte i Toronto i Kanada.

Arsham betonar att han är medveten om att HBT-personer har problem att brottas med även i västvärlden, men i Iran handlar det om liv eller död, framhåller han. Enligt Arsham Parsi, som lämnade Iran 2005, är det viktigt att de tre A:na samverkar för en ökad demokrati i världen.

– Det behövs såväl Aktivister som Akademiker och Artister. Styrkan med teater är möjligheten att komprimera svåra frågor till ett format som går att ta till sig väldigt snabbt, säger han.

Även Nahid Persson Sarvestani, svensk-iransk regissör och filmare som är känd bland annat för sin dokumentärfilm Prostitution bakom slöjan och levt i exil sedan 1982, medverkade i pressfrukosten.

– När Sharialagarna infördes blev kvinnan reducerad till sexobjekt och kvinnans röst blev bara värd hälften av mannens. Och även om 70 procent av alla studenter idag är kvinnor så har de ingen möjlighet att få jobb eller uttrycka sig, säger hon och fortsätter:

– Jag hoppas att film och teater bidrar till att påverka situationen i Iran. Det är uppenbart att regimen är rädda för vilka effekter ”Prostitution bakom slöjan” kan ge. Bland annat försökte de få Sveriges Radio att stoppa sändningen av den.

I kväll, den 21 oktober, har du möjlighet att träffa Nahid Persson Sarvestani och Arsham Parsi på releasen av Iranian Voices på Södra Teatern i Stockholm. Eventet börjar klockan 17 och innehåller smakprov ur radioteatern och efterföljande samtal.

Se vidare på Södra Teatern och Facebook.

Läs mer om Iranian Voices-samarbetet på Teatermagasinet.

Läs om Riksteatern och Radioteatern.

Bilder: Nahid Persson Sarvestani  och Arsham Parsi blir intervjuade.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Art of the Streets 2011 – bilder

by

Livegraffiti på Art of the Streets. Artist: Blue, Carolina Falkholt. Foto: Anders Löwdin

Det är i helgen femtio år sedan DDR började bygga Berlinmuren. Man lät bygga en över tio mil lång mur runt människorna i Västberlin. Muren kom att symbolisera förtrycket i öst samtidigt som murens västra sida med tiden kom att bli världens längsta lagliga graffitivägg.

Affischerna som förbjöds av Stockholms stad. Foto: Anders Löwdin

Riksteatern arrangerade i helgen för andra året graffitikonventet, Art of the Streets i Stockholm. Riksteatern väljer här att spela på de ungas planhalva. De väljer att gå dem och den unga kulturen till mötes och verka för möjligheterna att uttrycka sig med hjälp av konstformen graffiti. Må så vara på en mycket begränsad yta under en mycket kort tid. Men arrangemanget är effektivt och har fått den uppmärksamhet det förtjänar inte minst tack vare att Stockholm stad tidigare i somras förbjöd Riksteatern att affischera för konventet.

Öppen vägg på Art of the Streets. Foto: Anders Löwdin

Sannolikt är det få aktörer som åstadkommit mer för att motverka Stockholm stads förbjud mot graffitin än Riksteatern. Den politiska oppositionen i Stockholm med Socialdemokraterna i spetsen ser nu sin chans att ordentligt börja ifrågasätta nyttan med nolltolerans och graffitiförbud.

Konstnärssamtal med Mad C. Foto: Anders Löwdin

Det ska bli spännande att följa det fortsatta arbetet för möjligheterna att utöva graffiti i Stockholm. Och såvitt jag vet är Stockholm inget Östberlin.

Också här på Kulturbloggen: Socialdemokraterna kan vara på väg att försöka riva upp klotterpolicyn och nolltoleransen i Stockholm

Foto: Anders Löwdin.
Se fler bilder från Art of the Streets.

Media:
SvD – Policy strider mot yttrandefriheten
TV4play.se –Konstnären Carolina Falkholt om graffitins grunder/
DN – Graffitiguide anmälde Stockholms stad – fick sparken

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , .
 

Socialdemokraterna kan vara på väg att försöka riva upp klotterpolicyn och nolltoleransen i Stockholm

by

En klottervägg som den ovan fanns under helgen utanför Kägelbanan vid Södra teatern. Riksteatern arrangerade där gatukonsteventet Arts of the Streets. Egentligen är sådana lagliga väggar inte tillåtna i Stockholms stad, för där råder en hård och strikt klotterpolicy som bland annat i sin nionde paragraf säger:

Staden ska inte medverka till eller stödja verksamheter eller evenemang som inte klart tar avstånd från klotter, olaglig graffiti och liknande skadegörelse. Staden ska inte heller medverka till verksamheter som på något sätt kan väcka intresse för och leda till klotter, olaglig graffiti eller liknande skadegörelse.

Det är nionde paragrafen i Stockholms stads klotterpolicy och den paragraf som framför allt har gett upphov till den debatten som pågår kring nolltoleransen. Riksteatern arrangerade 13-14 augusti för andra året en gatukonstfestival, Art of the Streets. Stockholm stad förbjöd på grund av nolltoleransen och klotterpolicyn affischer för festivalen.

(Här finns klotterpolicyn)

Från höger: moderator Ülkü Holago, Tomas Rudin (s), Paavo Arhinmäki, Finlands kulturminister, Solveig Hollari, BRÅ och Christoffer Järkeborn (m). Foto: Anders Löwdin.

Finlands kulturminister Paavo Arhinmäki, Christoffer Järkeborn (m) ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm, Tomas Rudin (s) oppositionsborgarråd i Stockholm och Solveig Hollari, BRÅ (Brottsförebyggande rådet) debatterade nolltoleransen i en debatt på lördagskvällen 13 augusti på Södra teatern med Ülkü Holago som moderator.

Nolltoleransen har fört med sig att Lava Kulturhus i Stockholm till exempel inte kan arrangera virkkurser för ungdomar med graffiti som motiv, berättade representanter för Lava. De kan inte ha kurser där ungdomar får måla på sina sneekers. Fritidsledare från ungdomsgårdar berättade att om de ville arrangera konstcirklar för ungdomar med motiv som liknar graffiti är knepet att ge kursen annat namn. Policyn för med sig en obehaglig självcensur, menade röster i publiken. Tomas Rudin från Socialdemokraterna berättade om ett konstprojekt i Farsta där deltagarna målade på en vägg, vilket fick läggas ned när de borgerliga tog över och införde den striktare klotterpolicyn.

Helsingfors hade samma slag av nolltolerans som Stockholm i tio år 1998-2008. Finlands kulturminister Paavo Arhinmäki berättade om övergången i Helsingfors från nolltolerans till en annan öppenhet.
– Alla partier var överens, beslutet var enhälligt. Både moderater och socialdemokrater kan lära sig av sina partikamrater i Finland, sade han.
Flera saker var negativa med nolltoleransen, menade Paavo Arhinmäki. Saneringen kostade mycket, 250 miljoner euro. Graffitin blev mer och mer underjordisk och ungdomar kunde dömas till stora skadestånd, som gjorde att det var meningslöst för dem att börja arbeta.
– Samhället forde inte göra så att ungdomar börjar sitt vuxenliv med hundratusentals kronor i skuld, sade Paavo Arhinmäki.
Helsingfors har nu en kilometerlång laglig klottervägg.
– Där arrangeras festivaler och väggen har öppnat för folkets egna initiativ, berättade han.

Moderaternas Christoffer Järkeborn representerade den styrande alliansen i stadshuset och försvarade klotterpolicyn. Han blev först utbuad av publiken, men han påpekade att en sådan attityd inte direkt skapar bättre förutsättningar. Trots allt kom han ju dit, beredd att diskutera. Förra året kom ju ingen från den borgerliga alliansen.
– Vi tror att lagliga väggar leder till mer skadegörelse, därför har vi en tuff och hård linje, sade han.
Polisen hävdar bestämt att efter förra årets festival ökade klotter och skadegörelse, enligt Järkeborn.
Det är dock svårt att visa vetenskapliga belägg för att klotter ökar av lagliga alternativ. Solveig Hollari, BRÅ (Brottsförebyggande rådet), menade att ingen ordentlig undersökning gjorts på vetenskapligt korrekt sett. Finlands kulturminister påpekade också att hur mycket klotter och hur mycket graffiti det finns i ett område har med mycket annat att göra, till exempel hur mycket ungdomar det finns just där.
– Dessutom blir det som målats fulare ju snabbare det tas bort. Det blir som ett krig som trappas upp, de som målar måste måla allt snabbare och därmed blir det fulare taggar.

– Om det blev mer klotter efter en helg med en tillåten vägg är det för att det inte finns något lagligt alternativ. Öppna 30 lagliga väggar, uppmanade en man i publiken.

Från höger: moderator Ülkü Holago, Tomas Rudin (s), Paavo Arhinmäki. Foto. Anders Löwdin

Tomas Rudin, (s) oppositionsborgarråd i Stockholm, kallade klotterpolicyn för censur.
– Man har pekat ut en konstform och kallat den olaglig, sade han.
Tomas Rudin berättade att det råder en omprövning i frågan inom Socialdemokraterna, som tidigare också stått bakom nolltoleransen i Stockholms stad. Han lovade att försöka avskaffa nolltoleransen.
– Jag ska sätta mig direkt på måndag och skissa på ett sådant förslag, sade Tomas Rudin.
Tomas Rudin vill inte använda ordet olaglig graffiti.
– Jag skulle vilja öppna upp de offentliga ytorna. Det finns massor av platser där vi kunde ha offentliga ateljeer. Det skulle vara spännande att öppna upp för gatukonst, sade han.

Tomas Rudin menade att samhället borde bli mer öppet.
– Fler och fler platser blir otillgänglig och tar avgifter. Jag skulle vilja att scenerna också öppnades för allmänheten. De kunde vara öppna för allmänheten vissa dagar.

Vad kostar klotterpolicyn och nolltoleransen? Det är svårt att få fram siffror och besked kring det. Jag frågade flera av deltagarna i debatten efteråt.
Tobias Barenthin Lindblad har undersökt detta i flera år och uppskattar att tio års nolltolerans i Stockholm troligen kostat minst 2 miljarder kronor.
Frågan måste ställas: är det rätt sätt att använda skattebetalarnas medel på?

Publik vid debatten om klotterpolicyn och nolltoleransen. Foto: Anders Löwdin.

Relaterat: Debattartikel i Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,