Kultur

Här är årets Sommarpratare, från Henke Larsson till Håkan Juholt och Carl Bildt

14 juni, 2011 by Redaktionen

Håkan Juholt blir sommarpratare i radion i sommar och det blir utrikesminister Carl Bildt också. Årets sommarpratare presenterades på en presskonferens i en park utanför Radiohuset i dag och här här hela listan:

Hela listan över Sommarvärdarna 2011:

JUNI

25 Mark Levengood – Programledare, författare
26 Torgny Lindgren – Författare
27 Clara Lidström – Bloggare
28 Göran Gudmundsson – Byggnadsantikvarie
29 Jason Diakité – Artist
30 Maria Wetterstrand – F.d. språkrör Miljöpartiet

JULI

1 Thomas Johansson – Styrelseordförande Live Nation Europa, promotor
Henke Larsson – F.d. fotbollsproffs, fotbollstränare
3 Beate Grimsrud – Författare
4 Nanne Grönvall – Artist
5 Ville Virtanen – Skådespelare
6 Sylvia Serger Schwaag – Internationell chef Vinnova
7 Sven Nylander – F.d. häcklöpare, varumärkesutvecklare
8 Karin Broos – Konstnär
9 Jonas Jonasson – Författare
10 Freddie Wadling – Sångare, musiker
11 Carl-Gustav Wachtmeister – Jägmästare
12 Gustaf Hammarsten – Skådespelare
13 Dilsa Demirbag-Sten – Journalist, författare
14 Lars-Eric Aaro – Vd och koncernchef LKAB
15 Ulf Brunnberg – Skådespelare
16 Ann Petrén – Skådespelare
17 Carl Bildt – Utrikesminister
18 Anna Kåver – Psykolog, psykoterapeut
19 Martin Fröst – Klarinettist
20 Monika Nyström – Förskollärare (lyssnarnas Sommarvärd)
21 Sara Stridsberg – Författare, dramatiker
22 Fredrik Gertten – Dokumentärfilmare, journalist
23 Babben Larsson – Komiker
24 Jan Carlzon – F.d. vd och koncernchef SAS, investerare
25 Lars Ohly – Partiledare Vänsterpartiet
26 Pia Sundhage – Förbundskapten USA:s damlandslag i fotboll
27 Kjerstin Dellert – Teaterchef, operasångerska
28 Claes Hultling – Läkare, docent
29 Olof Wretling – Skådespelare
30 Helena Bergström – Skådespelare, regissör
31 Barbro Lindgren – Författare

AUGUSTI

1 Birgitta Ohlsson – EU-minister
2 Leif Mannerström – Krögare, kock
3 Alice Bah Kuhnke – Hållbarhetschef ÅF
4 Owe Wikström – Professor i religionspsykologi
5 Patrik Sjöberg – F.d. höjdhoppare
6 Yukiko Duke – Journalist, författare
7 Håkan Juholt – Partiledare Socialdemokraterna
8 Vicky von der Lancken – Nöjesproducent, teaterchef
9 Daniel Adams-Ray – Låtskrivare, designer
10 Cecilia Forss – Skådespelare
11 Barbro Osher – Generalkonsul
12 Johan Wester – Komiker
13 Cecilia Uddén – Journalist
14 Karl Ove Knausgård – Författare
15 Ubah Musse – Student, skådespelare
16 Ann Olivecrona – Zoolog
17 Bengt Palmers – Musikproducent, kompositör, författare
18 Gina Dirawi – Bloggare, programledare
19 Petra Marklund – Artist
20 Githa Nørby – Skådespelare
21 Leif GW Persson – Kriminolog, författare

Ett pressmeddelande om sommarpratarna:

Spännvidden är stor i årets upplaga av Sommar i P1 med bland andra fotbollsspelaren Henke Larsson, sångaren Freddie Wadling, näringslivets Jan Carlzon, operasångerskan Kjerstin Dellert och popartisten Petra ”September” Marklund.
– Bland de fem färgstarka politikerna återfinns Håkan Juholt och Carl Bildt och vi är stolta över vår nordiska kvartett med bland andra Danmarks största skådespelare Ghita Nørby och den hyllade norske författaren Karl Ove Knausgård, säger Bibi Rödöö, programchef för Sommar och Vinter i P1.

Relaterat:
Sveriges Radio, Expressen, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Sommar, radio, kultur, Håkan Juholt

Kulturbloggen på Postkodslotteriets fest med Bill Clinton, Melody Gardot och Nadine Gordimer på Operan

20 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Postkodlotteriet ska dela ut 100 miljoner kronor till kulturprojekt. Avstamp för denna satsning skedde med en enorm fest på Kungliga Operan i Stockholm.
Massor av kulturpersonligheter och personer som jobbar inom kultur var inbjudna. Fast med stor övervikt åt personer inom ledning, för det var väldigt uppklätt och majoriteten av de inbjudna var som jag, 50 plus.

Postkodlotteriet skäms inte för sig. De intog Kungliga Operan så det märktes, De hade byggt upp en gigantisk tom ram framför operabyggnaden och brett ut två breda röda mattor, där vi inbjudna fick göra entré genom. För att komma in måste vi visa upp vår biljett, som de skickat till oss tidigare via mail, och vår legitimation.

Postkodlotteriet är skickliga på logistiken. Först: två ingångar hindrade köer vid ingången. Sedan hade de fördelat gästerna till att mingla på tre plan: på pausutrymmen för parket, första raden och andra raden. Brickor med mat, vackert dekorerade, stod uppställda runt om i mingelutrymmet och värdar och värdinnor stod också vid entrén och delade ut matbrickor. Ingen behövde köa för mat eller vinet.
Det fanns många bord att stå vid eller sitta vid och äta. Kan tänka mig att den som planerar Postkodslotteriets fest lätt kan ta konsultuppdrag för andra som vill fixa fester.

Nadine Gordimer berättade att det som gjorde henne till författare var att hon hade tillgång till en bibliotek när hon var liten.
-Om jag varit en svart flicka hade jag inte fått komma in på biblioteket alls och då hade jag nog inte blivit författare, sade hon.
Hon växte upp i Sydafrika under apartheidtiden.
Hennes böcker präglas av ett starkt engagemang mot orättvisor som apartheid. Hon berättade också att när hon fick Nobelpriset i litteratur fick hon ingen gratulation från Sydafrikas president.
– Fast det var väl bra för om han hade gratulerat skulle jag undra om jag misslyckats, sade hon och rev ner gigantiska applåder.

Bill Clinton, som var USA:s 42:a president pratade engagerat om sitt engagemang för miljöfrågor och mot klimatförändringarna. Han sade att om vi ska ha en chans att hindra den negativa utvecklingen är det genom att ändra människors inställning, sättet att tänka.
– När vi inte längre agerar människa mot naturen, inte längre agerar människa mot människa utan det istället blir människan i naturen och människor tillsammans, då kan förändringen ske, sade han.

Det är där kulturen kommer in. Genom kultur kan människor se saker inte bara med hjärnan utan inse med hjärtat.

Fast, det är lätt att säga. Bill Clinton såg väldigt fräsch ut, solbränd och inte överviktig, som många pensionerade statsmän blir. Tänk att ha så stora resurser att man kan ägna sig på heltid åt sitt engagemang. Det är en privilegierad grupp i världen som kan leva så. För många av oss andra handlar livet om att få ihop till att betala hyra, mat och de skulder man har.

För övrigt kände jag mig lite utanför där på festen. De flesta som var där var personer med höga befattningar, som en tidigare chef för Riksarkivet och en mängd chefer för kulturorganisationer. Själv stod jag och intog min matbricka vid ett bord där en dam precis hade köpt en villa i Djursholm. Så, ja ni förstår att jag inte direkt kände mig hemma.

Postkodlotteriets kultursatsning ska gå till projekt som påverkar samhället, som minskar fördomar och skapar rikare liv för människor.
– Kulturpengarna ska gå till projekt som kan medverka till att bygga bryggor över etniska, sociala klyftor i samhället i Sverige och utomlands, sade Niclas Kjellström-Matseke, vd för Postkodlotteriet.
Fyra projekt har redan fått stöd från Postkodlotteriet: Clowner utan gränser, Palatset som ska starta i Stockholm i höst, Fryshuset och Berättarministeriet.
Niclas Kjellström-Matseke sade också att Postkodslotteriets satsning på kultur kan fortsätta flera år framåt, om det faller ut väl.
Den som är intresserad av att ansöka om bidrag hittar information på hemsidan http://www.kulturstiftelsen.se

Relaterat:
Sveriges Radio, Dagens Nyheter, Madeleine Sjöstedt i Newsmill

Läs även andra bloggares åsikter om Postkodlotteriet, Nadine Gordimer, Bill Clinton, Melody Gardot, kultur, kultursponsring, kulturpolitik

Från pressfrukost med Edward Burtynsky inför hans utställning på Fotografiska

20 april, 2011 by Rosemari Södergren

Highway #1 © Edward Burtynsky, courtesy Stefan Röpke, Köln / Flowers, London / Nicholas Metivier, Toronto

Om en utomjording kom till vår planet jorden och skulle återge den i bilder: kanske skulle det bli något liknande de foton som de Edward Burtynsky visar upp i sin kommande utställning på Fotografiska. Han har fångar människans ingrepp i vår natur. Vad vi kan utveckla och bygga på grund av oljan men också vilka ingrepp detta gör på vår natur.

Det började med att han var fängslad av människans tekniska framsteg och allt som kan tillverkas och byggas med oljan som utgångspunkt.
– Jag har jobbat i en gruva i norra Kanada och jag såg vad vi tar från naturen och hur vi förändrar den, berättade han.

Edward Burtynsky, mångfaldigt prisbelönad fotograf, är en medelålders man från Kanada.
– I mitt hemland har vi mycket orörd natur – det finns i botten hos mig, att jag vet hur orörd natur kan se ut, sade han under en pressfrukost inför utställningen som öppnar under påskhelgen, 22 april.

Det var en pressfrukost i påskens tecken med gula runda kakor tillsammans med frukostmackorna, levande stearinljus och en lokal i dunkelt mörker, så det var inte helt lätt för fotografer att ta bild på Burtynsky när han talade. Lite lustigt att sitta i halvmörkret på en pressträff när det var vårljus utanför.

Burtynskys bilder visar stadsmiljöer, motorvägar, oljeplattformar, bilkyrkogårdar med bildäck – allt fotograferat konstnärligt och med enorm kunskap om fotokonsten och med stor känsla för detaljer. Utställningen innehåller bilder från olika länder: Bangladesh, Azerbadjan, USA …
Vi ser människor i Bangladesh som jobbar barfota i olja upp till knähöjd. Vi ser människor i USA som samlas för speedwaytävlingar.

Jet Engines © Edward Burtynsky, courtesy Stefan Röpke, Köln / Flowers, London / Nicholas Metivier, Toronto

Utställningen är en skrämmande och samtidigt vacker resa som visar hur oljan driver vår värld men samtidigt förgör den.

Fotografierna, bilderna, är fotograferade oerhört stilfullt, liksom objektivt och inte fördömande. Att ta ställning överlåter Burtynsky åt betraktaren.

De allra, allra starkaste bilderna går inte att värja sig emot: bilderna han tagit från en helikopter på oljekatastrofen utanför Kaliforniens kust, BP:s oljeutsläpp i Mexikanska golfen i april 2010, den värsta oljeläckan i USA:s historia. Burtynsky var på plats och dokumenterade katastrofen, från branden på oljeplattformen Deep Water Horizon till de 4,9 miljoner fat olja som läckte ut i havet. En av bilderna är så skrämmande: där vi ser oljeplattformen och hela havet runt om är fyllt av vågor i kolsvart olja.

– All världens medborgare använder olja – och mycket dessutom. 1997 slog det mig att det landskap jag fotograferat i över tjugo år har en nära koppling till upptäckten av olja och dess användning. De tio kommande åren ägnade jag därför åt en genomlysning av oljan, berättar Edward Burtynsky i pressmaterialet.

Mer om utställningen Burtynsky/Oil på Fotografiskas hemsida.

Bilder från utställningen:

Oil Spill #5 Q4000 Drilling Platform, Gulf of Mexico, June 24, 2010 © Edward Burtynsky, courtesy Stefan Röpke, Köln / Flowers, London / Nicholas Metivier, Toronto

Oil Fields #19a & #19b © Edward Burtynsky, courtesy Stefan Röpke, Köln / Flowers, London / Nicholas Metivier, Toronto

Oxford Tire Pile #2 © Edward Burtynsky, courtesy Stefan Röpke, Köln / Flowers, London / Nicholas Metivier, Toronto

Ship Breaking #13 © Edward Burtynsky, courtesy Stefan Röpke, Köln / Flowers, London / Nicholas Metivier, Toronto

Relaterat: Stockholm Fria Tidning

Läs även andra bloggares åsikter om Edward Burtynsky, Burtynsky Oil, Fotografiska, olja, miljö, samhälle, konst, foto, kultur

Det enkla är ofta det svåra – rapport från utställning av Tilpo (Hans Eriksson)

5 april, 2011 by Redaktionen

Hur många gånger har man inte gått på en konstutställning och tänkt ”Det här var ju riktigt bra men … Det är något som fattas”. Tilpo (Hans Eriksson) är just en sådan konstnär där man nästan i procent kan säga vad som är genialt och vad som kunde vara bättre. Allt finns ju egentligen där så som ljuset och den varma blicken för det mänskliga i alla sin skröplighet och storhet. Det är bara något för rappt utfört med lite för snabba penseldrag.

Men i verken på hans senaste utställing Stalker in India hos Galleri Niklas Belenius känns det plötsligt som om alla bitarna fallit på plats. Ett reflekterande lugn och ett slags vila har infunnit sig i bilderna.

Det är som om man stiger in i verken och det är lätt att låta tankarna vindla iväg i torr ökensand med palmer eller vid en indisk flod med elefanter som värdigt kommer vandrande genom en stad.
Till viss del är bilderna fabler där elefanter blir stolta kvinnor eller där kor ligger och läser morgontidningen, precis som vem som helst.

Allra bäst tycker jag om bilden på de rikas cocktailparty, men där serveringspersonalen har en egen ö där de umgås friskt, och gör allt möjligt … De verkar ha det betydligt trivsammare än de rika som de passar upp och som högdraget står och samtalar med varandra.

Nästan som ett slags kuriosa ser jag på den bild som mest liknar ett tidigare lite för snabbt målat verk av Tilpo. Det föreställer en man som lägger benet bakom huvudet i något slags yogaställning. Bilden talar till mig men nuet, närvaron, saknas och den vill inte riktigt fastna.

Det är möjligt att inte så mycket förändrats i grunden i Fruls Tilpos måleri. Ändå känns det som om allt är förändrat.

Utan att vara konstkritiker (men väl författare och gift med en konstnär) vill jag varmt rekommendera utställningen. Det är inte varje dag man ser konst som känns som en del av livet.

David Ericsson
Författare

Läs även andra bloggares åsikter om Tilpo, konst, kultur

Nöjespråmen kastade in handduken med avskedskonsert

29 mars, 2011 by Redaktionen

Efter nästan två års verksamhet kastade det gamla gänget bakom Nöjespråmen in handduken och ställde till en, näst intill artistkavalkad av sällan skådat slag på Nöjespråmen. Sanna Carlstedt, Rebellrobban, Willie Crafoord, Ulven Ulf Nilsson, Samuel Trygger, Pierre Ström mfl äntrade den lilla scenen på pråmen “Vielle Montagne”.

Billey Shamrock, Pierre Ström och Henrika Littorin som offrat förutom, mängder av tid, egen ekonomi när det behövts, hade en dröm. Nöjespråmen skulle bli den moderna varianten av Vispråmen Storken, Git Magnussons livsverk på 60-talet.

Sista träffen blev årsmötet där det beslutades att Pråmensällskapet läggs i malpåse i avvaktan på att nya krafter – förhoppningsvis Stina Bengs, kontaktperson som försöker där det gamla gänget slutade.

Söndagens final, den 20 träffen var till skillnad från tidigare i år en smärre publiksuccé. Om det varit den tillströmningen hela tiden hade det nog blivit en ny styrelse och garanterat forsatt verksamhet.

Stina Bengs tror dock att det finns möjligheter, hon menar att verksamheten avsmalnade från bred musik till visa. Det senare tror inte Stina kan överleva på egen hand. Det behövs en scen för nya talanger och etablerade inom både opera, vispop, country etc och om man breddar innehållet kanske publiken strömmar till.

En av dem som nappade och ville vara med i försöket att få i gång verksamheten var Sanna Carlstedt som om det blir en ny fortsättning blir artistansvarig.

Nöjespråmen ligger på Kajplats 15 Södermälarstrand. En söndag i månaden har det varit underhållning av såväl nya som etablerade musiker. Stödet för verksamheten har varit starkt från artisterna, flera har ställt upp mot mindre ersättningar och ibland bara reseersättningar. Men många gånger också gratis. Det finns med andra ord ett hjärta i Nöjespråmen som inte bara slår för pengar utan också drömmen om ett blomstrande kulturliv.

Nöjespråmen sökte också anslag av Stockholms Stad i förhoppning om att en scen där det gamla och nya möts skulle finna nåd av kulturpolitikerna. Men utrymmet för ideell kultur är litet inom det politiska Stockholm och därmed avslag. Folkkulturcentrum som stöttar Nöjespråmen fick avslag i årets bidragsansökan och vet inte heller om de kan fortsätta sin verksamhet.

Nöjespråmen har varit ett trevligt inslag i musikstockholm, om än inte så etablerat och känt. En del säger att det är svårt att hitta till båten, andra att marknadsföringen varit för dålig. Men bra ställen brukar kunna spridas mun till mun och kanske är det just svårigheten att hitta som varit ett grundläggande problem. Själv funderade jag om söndagseftermiddagar är den bästa tiden, men där var arrangörerna obevekliga. Det skulle inte vara den sedvanliga krogpubliken där musiken var utfyllnad och inte tvärtom. Till Nöjespråmen skulle man gå för att lyssna på musiken.

Jag har tidigare skrivit att det finns en rad duktiga men mindre kända musiker och vispopsångare i Stockholm, röster som får allt svårare att nå ut till en publik. I en tid då den komersiella musiken har sådan genomslagskraft behövs det oaser med det lite udda och framförallt en plats där man kan starta sin verksamhet. Det är ingen brist på duktiga artister, Anders Carlson tidigare kommunalt anställd trubadur i Kristinehamn, hade åkt till Stockholm för att spela på Nöjespråmen. Samuel Trygger, Fredrik Af Trampe, Dan Ivar Kjellin är namn som ofta förekommit på Nöjespråmen.

För Willie Crafoord var det första gången att möta publiken på Nöjespråmen. Lite trevande i början för att sedan helt vinna den kravfyllda lyssnarna.

Kvällen avslutades med auktion på Nöjespråmens ägodelar och hela vinsten av kvällen gick oavkortat till de artister som ställt upp. Stina Bengts låter meddela att hon är beredd att ta upp kampen för att nöjespråmen skall leva vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om Nöjespråmen, visor, musik, kultur

Kultur

Footer

Om oss