kultursponsring

Postkodlotteriet ska dela ut 100 miljoner kronor till kulturprojekt. Avstamp för denna satsning skedde med en enorm fest på Kungliga Operan i Stockholm.
Massor av kulturpersonligheter och personer som jobbar inom kultur var inbjudna. Fast med stor övervikt åt personer inom ledning, för det var väldigt uppklätt och majoriteten av de inbjudna var som jag, 50 plus.

Postkodlotteriet skäms inte för sig. De intog Kungliga Operan så det märktes, De hade byggt upp en gigantisk tom ram framför operabyggnaden och brett ut två breda röda mattor, där vi inbjudna fick göra entré genom. För att komma in måste vi visa upp vår biljett, som de skickat till oss tidigare via mail, och vår legitimation.

Postkodlotteriet är skickliga på logistiken. Först: två ingångar hindrade köer vid ingången. Sedan hade de fördelat gästerna till att mingla på tre plan: på pausutrymmen för parket, första raden och andra raden. Brickor med mat, vackert dekorerade, stod uppställda runt om i mingelutrymmet och värdar och värdinnor stod också vid entrén och delade ut matbrickor. Ingen behövde köa för mat eller vinet.
Det fanns många bord att stå vid eller sitta vid och äta. Kan tänka mig att den som planerar Postkodslotteriets fest lätt kan ta konsultuppdrag för andra som vill fixa fester.

Nadine Gordimer berättade att det som gjorde henne till författare var att hon hade tillgång till en bibliotek när hon var liten.
-Om jag varit en svart flicka hade jag inte fått komma in på biblioteket alls och då hade jag nog inte blivit författare, sade hon.
Hon växte upp i Sydafrika under apartheidtiden.
Hennes böcker präglas av ett starkt engagemang mot orättvisor som apartheid. Hon berättade också att när hon fick Nobelpriset i litteratur fick hon ingen gratulation från Sydafrikas president.
– Fast det var väl bra för om han hade gratulerat skulle jag undra om jag misslyckats, sade hon och rev ner gigantiska applåder.

Bill Clinton, som var USA:s 42:a president pratade engagerat om sitt engagemang för miljöfrågor och mot klimatförändringarna. Han sade att om vi ska ha en chans att hindra den negativa utvecklingen är det genom att ändra människors inställning, sättet att tänka.
– När vi inte längre agerar människa mot naturen, inte längre agerar människa mot människa utan det istället blir människan i naturen och människor tillsammans, då kan förändringen ske, sade han.

Det är där kulturen kommer in. Genom kultur kan människor se saker inte bara med hjärnan utan inse med hjärtat.

Fast, det är lätt att säga. Bill Clinton såg väldigt fräsch ut, solbränd och inte överviktig, som många pensionerade statsmän blir. Tänk att ha så stora resurser att man kan ägna sig på heltid åt sitt engagemang. Det är en privilegierad grupp i världen som kan leva så. För många av oss andra handlar livet om att få ihop till att betala hyra, mat och de skulder man har.

För övrigt kände jag mig lite utanför där på festen. De flesta som var där var personer med höga befattningar, som en tidigare chef för Riksarkivet och en mängd chefer för kulturorganisationer. Själv stod jag och intog min matbricka vid ett bord där en dam precis hade köpt en villa i Djursholm. Så, ja ni förstår att jag inte direkt kände mig hemma.

Postkodlotteriets kultursatsning ska gå till projekt som påverkar samhället, som minskar fördomar och skapar rikare liv för människor.
– Kulturpengarna ska gå till projekt som kan medverka till att bygga bryggor över etniska, sociala klyftor i samhället i Sverige och utomlands, sade Niclas Kjellström-Matseke, vd för Postkodlotteriet.
Fyra projekt har redan fått stöd från Postkodlotteriet: Clowner utan gränser, Palatset som ska starta i Stockholm i höst, Fryshuset och Berättarministeriet.
Niclas Kjellström-Matseke sade också att Postkodslotteriets satsning på kultur kan fortsätta flera år framåt, om det faller ut väl.
Den som är intresserad av att ansöka om bidrag hittar information på hemsidan http://www.kulturstiftelsen.se

Relaterat:
Sveriges Radio, Dagens Nyheter, Madeleine Sjöstedt i Newsmill

Läs även andra bloggares åsikter om Postkodlotteriet, Nadine Gordimer, Bill Clinton, Melody Gardot, kultur, kultursponsring, kulturpolitik