Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Karnivool till Sverige

by

karnivool
Ett kalejdoskopiskt mästerverk som blandar briljant rock med hårda riff. Så beskrivs Bandit-älsklingarna Karnivools nya platta Sound Awake som släpps i Europa i vår. I samband med albumsläppet kommer bandet äntligen till Sverige för en livespelning. Debaser Medis är scenen och den 3 mars i år blir det åka av. Biljetterna släpps 20 januari.

Australiska Karnivool bildades 1997, första EP:n var självbetitlad och första fullängdsalbumet, Persona, släpptes 2001. 2005 släpptes Themata och den tidigare neo-metal-soundet lämnades alltmer mot den progressiva rocken i Tools anda.

2009 släpptes bandets senaste album, Sound Awake, i hemlandet och det gick raka vägen in på AIRA-listans andraplats. Nu släpps deras nya skiva i Europa och USA, i samband med skivsläppet ger bandet sig ut på en omfattande turné som förutom att inkludera de gigantiska festivalerna Rock Am Ring (Tyskland) och Sonisphere (UK) även Sverige. Bandet besöker Sverige för konsert den 3:e mars på Debaser Medis, klubb Heaven & Hell, två veckor efter att albumet ”Sound Awake” släpps.

Musikaliskt beskrivs Karnivool ungefär som TOOL men inte fullt lika komplext och betydligt mer kommersiellt. Sverige största radiostation för ny rockmusik, Bandit Rock, älskar redan bandet och har, innan vi ens skickat ut singeln, börjat spela Karnivool för fullt.

Sputnik Music skriver om den nya skivan ”With what is sure to make waves all over the world, Sound Awake has thrust Karnivool right to the top of the Australian rock pile, completely eclipsing other heavyweights The Butterfly Effect and Cog’s latest efforts. While it doesn’t contain as many big choruses or huge riffs as Themata, Sound Awake shows their coming of age from a band with potential to one that has what it takes to go very, very far.”

Biljettinformation:

3 mars, Debaser Medis, klubb Heaven & Hell, Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Hästpojken inleder Handen på Hjärtat 2010

by

hastpojken
I början av februari inleder Hästpojken årets Handen på Hjärtat-turné med att besöka elva stycken städer från Luleå i norr till Malmö i söder.

För att råda bot det mörka och kalla landet Sverige har den ambulerande klubbturnén, likaså festkaravanen, Handen på Hjärtat åter samlat ihop fyra av landets mest intressanta akter. Under fyra månader kommer dina nya favoritartister turas om att värma frusna hjärtan och sprida glädje i en stad nära dig, då städer från Luleå i norr till Malmö i söder får finbesök.

Handen på Hjärtat presenterar nu stolt Hästpojken som den första artisten till årets turné. Samtidigt vill vi gratulera gruppen till att i helgen ha erövrat förstaplatsen på Trackslistan med ”Gitarr & Bas, Trummor & Hat”. De kvarstående artisterna får ni försöka gissar er till, de kommer nämligen presenteras i turordning under de efterföljande tre veckorna.

Handen på Hjärtat arrangeras av Live Nation och Luger sedan 2008 och klubbturnén åker nu ut på landets vägar för fjärde gången i ordningen. Tidigare medverkande artister är: The (International) Noise Conspiracy, Franke, Deportees, Jonathan Johansson & Gustaf Spetz, Kocky, Jonas Game, Kleerup, Pascal, Juvelen, Vapnet, Mattias Alkberg, Invasionen, Name The Pet och Cristian Dinamarca. Städer, spelställen och artister har bytts ut, men konceptet består: landets mest intressanta artister på landets bästa klubbar.

www.handenpahjartat.se / Handen på Hjärtat på Facebook

Hästpojken
Inget och allt är förändrat när Hästpojken äntligen är tillbaka efter en tids tystnad. Med nya bandmedlemmar, ny energi och den nya skivan ”Från där jag ropar” står framgångsbuffén nu uppdukad. Hästpojkens nya material är inte alls skitigt eller skränigt utan genomsyras mer av en poppig, välpolerad och dansbandsinfluerad ljudbild. I melodier och texter återfinns allt det där man bara finner i ett sönderdelat Gbg-hjärta.

www.myspace.com/hastpojken / www.djungeltrumman.se/hastpojken

Turnédatum
4/2 – Luleå, Kulturens Hus (www.kulturenshus.com)
6/2 – Piteå, Studio Acusticum (www.acusticum.com)
11/2 – Göteborg, Pusterviksbaren (www.pustervik.goteborg.se)
12/2 – Jönköping, Bongo Bar (www.bongobar.se)
17/2 – Malmö, Babel (www.babelmalmo.se)
18/2 – Stockholm, Debaser Slussen (www.debaser.se)
19/2 – Eskilstuna, Raw (www.rawbar.se)
20/2 – Uppsala, Västmanlands-Dala Nation (www.v-dala.se)
25/2 – Linköping, L’Orient (www.lorientlkpg.se)
26/2 – Östersund, Storsjöteatern, (www.storsjoteatern.se)
27/2 – Umeå, Scharinska (www.scharinska.se)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Slaraffenland – We’re on Your Side

by

Basic CMYK

Danskt band med samma skivbolag som Efterklang. Det startades 2001 och första albumet kom 2004. Albumet kom mot slutet av förra året, är deras tredje och har producerats av den populäre danske producenten Fridolin. Bandet går vidare i en lätt och luftig experimentalistisk stil, ibland rätt mycket likt Brian Eno, fast med popiga slingor och manskörsång. De kan gå över gränsen till det pompösa, som i avslutningen av ”Hunting”, men varför inte? – de stannar inte så länge där. Annars är det lite småskramlig brittisk indie, fantasirik instrumentering med blåsinstrument och kul slagverk. Den som gillar Múm och Sigur Rós (och Efterklang) skulle nog gilla det här albumet trots popingredienserna.

Kanske mer intressant än engagerande men mycket väl värd att lyssna på.

Text: Lena Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Adam Green – Minor Love

by

adamgreen

När smått fantastiska Sixes and sevens kom insåg jag att nästa skiva kommer Adam Green inte att kunna göra samma grej, inte på samma sätt i alla fall. Det borde vara omöjligt att explodera än en gång i sådana otvungna, avväpnande melodier och infall, med en sån uppenbar kärlek till musikhistorien. Allt rymdes på den skivan, från soul, rock, pop till spoken word och en härlig gitarrduett i direktstigande led från hans gamla duo Moldy Peaches ”Anyone but you” (ja, den där junolåten). Det borde inte vara möjligt med en sån kreativ käftsmäll än gång till, om inte albumet skulle dröja ett antal år såklart.

Att det är en annan ton på Minor Love  känns därför självklart. Den sägs vara en skilsmässoskiva men jag försöker att inte lyssna efter tecken på det, eftersom det är väldigt svårt att urskilja en större melankoli här. Det är snarare samma gatusmarta texter och influenser från hela rockhistorien innan 1980, särskilt Lou Reed men också Leonard Cohen (i fina ”Boss inside”) och Velvet Underground gör sig ständigt påminda. Att Adam Green skulle ha spelat alla instrument själv är imponerande, inte minst för att det låter så oerhört mycket som det gjort förut. Låtarna, som som vanligt aldrig överstiger tre minuter, har samma sköna shuffle-tempon och varierande arrangemang.

Nej pressreleaser kan ofta förvilla en. Däremot är det tydligt att han försökt tona ner de mest knasiga inslagen, de konstiga infallen, de obscena texterna och den arroganta hipster-imagen (förutom på det fula omslaget). En jämnhet är tydlig, men det kommer med priset att det är lätt att bli uttråkad. Melodierna går oftast runt runt, utan tydliga refränger och Adams behagligt monotona röst gör att jag kommer på mig själv med att tänka på annat ganska ofta, för att ibland reagera på en snygg basslinga, ett schysst groove (i Lockout blir jag osäker på om det inte är Beck på funkhumör som jag lyssnar på) eller en smart one-liner. Jag hittar ingen riktig öppning, annat än i vissa låtar som ovan nämnda Lockout eller Castles and Tassels. Det är på för få ställen som jag verkligen reagerar.

Minor Love är säkert en skiva som växer men jag hade önskat mig mer öppningar, roligare melodier och den där allt är möjligt-atmosfären som Adam Green är bäst på att skapa. Dock ser jag den som en utmaning, att leta rätt på texthäftet och se om de utlovade deppiga texterna kan ge mig någonting. Det känns ändå bra med någonting att lyssna in mig på under 2010.

Nöjesguiden är inte imponerade.

Contactmusic går mer på min nja-linje. ”By all accounts, he is an interesting fellow and this comes across in the record.”

Nikola Sarcevic från Millencolin släpper nytt på svenska

by

nicola_millencolin
Nikola & Fattiglapparna är ett nytt soloalbum med Nikola Sarcevic från Millencolin bestående av 11 egenkomponerade låtar på svenska. Släpps 3 mars.

Nikola skriver själv i ett press/bloggmeddelande:
Varför då på svenska kanske någon undrar? Ja, har man redan släppt 10 skivor på engelska – varav 8 med bandet Millencolin och 2 tidigare soloskivor – så känns lockelsen i att skriva på det svenska modersmålet som något ganska naturligt. Mer ofiltrerat och rakt på. Språkvalet skapar också mer fokus på texterna, vilket förhoppningsvis innebär att chanserna att beröra lyssnaren ökar.

Vilka är då dessa Fattiglappar?

Jo – Fattiglapparna är inga mindre än ett gäng bönder från närkeslätten, med arbetshästen Henrik Wind i spetsen, som dessvärre alltför ofta både odlat diverse grödor och spelat musik utan att få den lön för mödan de förtjänar. Hursomhelst, på Nikola & Fattiglapparna varvas dur med moll, tvärflöjt med saloonpiano, sakral stämsång med banjo och munspel, humor med vemod, stora refränger med stämningsfulla verser.

Lite grann som om du korsar Creedence, The Band och Dylan med en förvirrad närking med serbisk bakgrund boende på den svenska västkusten.

Livet är inte bara kort det skulle även kunna beskrivas som en resa. Som fantasifull Zlatanist, (och med risk att låta något styvnackad) skulle jag avslutningsvis vilja jämföra det här skivsläppet jag står inför med delar av Zlatans resa genom karriären. Precis som för mig handlar hans klubbyten i karriären om ett behov av förändring och om att lära sig behärska förändrade förutsättningar i form av nya språk, lag och spelsystem. Det handlar om att våga släppa taget om det förflutna och tryggheten för att ta sig an nya utmaningar. Och även om jag inte besitter hela Zlatans mod och självförtroende och trots att jag aldrig kommer att vinna några titlar och bli bäst i världen med min musik, så tror jag ändå att vi drivs av samma vilja. En vilja att under livets resa gå sin egen väg, utvecklas och oavsett slutdestination ändå röra sig framåt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,