”Nyårsafton, på väg till jobbet som äter upp mig./Klarar mig lindrigt undan med sammanbrott på bussen”
I morrn spelar ett av väldigt få band i Sverige som klarar av att författa sån direkt uppkäftig rocklyrik på svenska utan att det blir prettoakuten direkt på Debaser Malmö. Pascal har gjort sin poppigaste skiva hittills, med de rakaste gitarrslingorna och snällaste melodierna. Och ändå känns det lika mycket som att bli överkörd av en punkbuss som vanligt, bara lite mer sofistikerat och genomtänkt. De desperata textraderna skriks fram med samma pondus som sist och gitarrer och trummor skramlar minst lika panikångestbra i gränslandet mellan punk, pop och rock.
Det kanske är en frukt av Isaks fantastiska sidoprojekt Skriet som var mer nedtonat och mindre direkt, men låtarna känns mer som låtar nu än som rena utbrott utan hejd som på Galgberget. Det passar gruppen riktigt bra och ger skivan ett ännu längre bäst föredatum.
Jag råder alla som kan ta sig dit att se Pascal och Makthaverskan (vars färska debutskiva också är väl värd att kollas upp) i morrn. Det kommer bli minnesvärt om Pascal så bara har hälften av pondusen de har på skiva.
Vore kul att få lite feedback av en som kan kultur. Tänker då närmast på mina dikter. Tack på förhand!
Tack för feedbacken! Du är ingen kulturknöl, du är en kultur… ja, jag kommer inte på något kvickt. Du är en fin människa, helt enkelt.