• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Titta: Di Leva – Winter in Paradise, om barn i krig

19 april, 2023 by Redaktionen

I samband med att Di Leva just nu befinner sig på turné med sin David Bowie-show Changes släpper han idag en video till sin aktuella singel Winter In Paradise från senaste albumet The Hybrids, som i månadsskiftet släpptes internationellt på CD. Den universellt relaterbara sången handlar om flyktingbarn i krig och framfördes för ett par veckor sedan live av Di Leva i TV4 Nyhetsmorgon, vilket dagen efter följdes upp med ett Bingolotto.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Triptyk av framstående singer songwriters på Västkusten – Maja-Karin Fredriksson med flera på Nef

19 april, 2023 by Mats Hallberg

14/4 2023

Nefertiti i Göteborg

Evenemanget skulle ägt rum i början av året. Att det sköts upp till efter påsk berodde på översvämning. Nya datumet krockade dock till viss del med ett spännande musikaliskt möte på Utopia Jazz, varför jag avvek i slutfasen av andra framträdandet. Ett svårt beslut då ju tanken ursprungligen var att bevaka aftonen på Nef.

Ställets osannolikt rutinerade ljudtekniker såg till att den talrika publiken fick absolut bästa möjliga akustiska service. Amanda Arnborg (tidigare Amanda Andreas) kallar musiker, artister och kompositörer för storfamiljen. Inte konstigt då överlappande beröringspunkter finns vad gäller sättning och dylikt. Har ni synnerligen gott minne vet ni att Maja-Karin Fredriksson och framför allt Amanda Arnborg recenserats i uppskattande ordalag här flera gånger. Om jag är rätt underrättad har hon och Erik Björksten hittills släppt fjorton skivor (inklusive singlar) på sitt bolag Ostron Records.

Först på scen efter att värden hälsat välkommen är MAJA-KARIN FREDRIKSSON, tillsammans med den i dessa sammanhang mycket trygga och kreative ackompanjatören (körar också) Erik Björksten. Hans gitarrer färgar uttrycksfullt genom de ofantliga möjligheter utvald pedalpark erbjuder. Maja-Karin trakterar i flertalet låtar akustisk gitarr, bidrar anmärkningsvärt mycket till ljudbilden. Även om piano eller kontrabas hade utgjort det mest naturliga komplement till Eriks tonmåleri, sveps publiken in i ett mycket behagligt sound. De två inledande texterna kommer från poeten Ebba Lindqvist (1908-1995), vars lyrik kompositören, musikern och sångerskan föredömligt djärvt tonsatt på skivan Jag begär bara havet (därutöver singlar och ep). Poetens ord skrudas elegant i fruktbar visformel med stänk av pop.

I en konsert på cirka 40 minuter lanseras också nytt material. Det sägs anknyta till tematik hos Lindqvist, tar fasta på sådant som längtan och avsked. Publiken njuter av Stör oss inte nu, en vaggvisa vars textembryo skrevs för länge sedan samt en sprittande sak om att hantera frustration under pandemin. Det är avmätt och stämningsfullt med substans. Framgår utan överdrifter hur mycket känslor som investerats i text & musik. Och den frihet den reslige mannen intill henne getts, tas strålande till vara med inkännande musicerande. Nästa gång vi ses ska jag fråga hur influerad multiinstrumentalisten är av Daniel Lanois. Maja-Karin Fredrikssons poetiska profil attraherar, den klara stämman har en existentiell nerv som tilltalar rörd publik. Sålunda övertygande insats från duon!

Den så kallade storfamiljen!

Efter paus tar BLUE HOUSE vid. Hade inte tidigare hört Ida Kjellbergs band. Liveversionen av Blue House består vid detta tillfälle av henne själv på sång och piano, ständige medlemmen Christopher Håkansson på gitarrer, Boel Mogensen på kontrabas samt bakom trummorna Julia Schabbauer. De drar igång i Americana-stuk. Hör fragment vilka leder tanken till Joni Mitchell, Gillian Welch och en doldis som Tish Hinojosa. Trösterika, luftiga låtar sammanbundna av igenkännbar estetik. Snyggt, fast ibland aningen anonymt. Efter cirka fyra låtar ändrat karaktären tämligen radikalt, när frontande kvinnan sätter sig vid flygeln. Sjungs på svenska varvid musiken känns avsevärt mer angelägen; naken och oförställd. Ska understrykas att rytmsektionen (som jag sett åtskilliga gånger var för sig) utgör ett härligt vitalt tillskott. De på förhand omtalade öppna spjällen märks särskilt i spelglädjen hos en enormt lyhörde rytmläggare med arbetsredskap i båda händerna.

AMANDA ARNBORG avrundar aftonen i visans tecken, ett singer songwriter-.kalas i skiftande kulörer. Med sig har hon sin oskiljaktige musikaliske partner Erik Björksten och samma rytmsektion som hos Blue House förstärkt med Finn Björnulfsson från Augustifamiljen på percussion. Av ett par korta videoklipp att döma blev vad de uträttade synnerligen omtyckt. Vid denna tidpunkt hade jag emellertid lämnat Nef för annan livemusik-begivenhet. Kan därför inte ge besked om vad som hände sammantaget. Fast redan i fjol hörde jag henne vid två tillfällen framföra några starka låtar ur senast inspelade skivan.

OBS Beklagar att livefoton saknas!

Arkiverad under: Musik

Staffan Hellstrand firar 20 år med The Nomads

12 april, 2023 by Redaktionen

Staffan Hellstrand firar 20 år med The Nomads. Ett pressmeddelande berättar:

”The Nomads gav min musik helt nya dimensioner på dom två plattor där vi samarbetade. Det ska bli fantastiskt att spela med dom igen i sommar”. Berättar Staffan Hellstrand

Staffan Hellstrand och The Nomads var ett av dom mest oväntade men lyckosamma musikaliska samarbetena på 90-talet.

På Staffan Hellstrands grammisbelönade album »Eld«, 1992 förenades dom i fyra låtar och 1996 gjorde dom ett helt album ihop »Pascha Jims dagbok«, också grammisnominerat och av Aftonbladets samlade kritikerkår utsett till årets bästa svenska album.

The Nomads obetvingliga och kompromisslösa garagerock kombinerat med Staffans poetiska och melodiska popmusik blev helt enkelt en fullträff.

Hellstrandklassiker som »Fanfar«, »Precis som du när«, och »Du går aldrig ensam« är låtar födda i samarbetet med The Nomads.

Båda har sen framgångsrikt fortsatt sina separata karriärer men nu förenas dom för första gången på länge i några exklusiva spelningar sommaren 2023.

The Nomads är ett av dom mest inflytelserika svenska gitarrbanden och föregångare till band som The Hives, The Hellacopters , Sator och Backyard Babies. Dom turnerar över hela värden och deras internationella samarbeten är många och imponerande. Från Joey Ramone och Rocky Erickson till Wayne Kramer och RossThe Boss. The Nomads bildades 1980 i Solna och består sedan 30 år av Nick Vahlberg, Hasse Östlund, Björne Fröberg och Jocke Ericson. The Nomads har släppt mängder av kritikerrosade plattor.

Nix Vahlberg i The Nomads fortsätter – ”Ett musikaliskt utvecklande utbyte, Staffan lärde oss till exempel andra ackord än de som Ramones använde! Vi ser mycket fram emot dessa spelningar”.

Staffan Hellstrand & The Nomads – Exklusiva spelningar 2023
1/7 Stavnäs Visfestival
28/7 Carlas Café, Öland
24/8 Skansen, Stockholm* – Biljettsläpp på fredag den 14 april
16/9 The Tivoli, Helsingborg

* Tillsammans med Lolita Pop

Övriga spelningar med Staffan Hellstrand
6/5 Centralteatern, Gävle
28/6 Östra Hoby, Alingsås
30/6 Svampen, Örebro
21/7 Vadstenabullret, Vadstena
29/7 Alsterbo Camping, Nybro
2/3 Strandcafeét, Löderup **
3/3 Medley, Malmö **
5/8 Noraparken, Härnösand
19/8 Sköllengården, Simrishamn ***

** Tillsammans med Skånegänget
*** Tillsammans med Timo Räisänen

Arkiverad under: Musik

Titta: The Tallest Man On Earth – Looking for Love

12 april, 2023 by Redaktionen

Photo Credit: Stephan Vanfleteren

The Tallest Man On Earth har släppt singel “Looking For Love” på video.

Singeln ger en försmak av det kommande albumet Henry St. som släppt fredag 14 april 2023.

Ett pressmeddelande berättar:
This Friday, The Tallest Man On Earth aka Kristian Matsson will release Henry St., his first new album in four years on ANTI-. Named one of the year’s most anticipated releases by Pitchfork, Matsson today unveils its final single/video, “Looking For Love,” a song about Matsson’s stubborn optimism, and a shining example of producer Nick Sanborn of Sylvan Esso’s influence on the album.

“The first day in the studio, Nick created this hissing noise while I was feedbacking electric guitar. We had so much fun jamming like that. Then Nick put down some piano to overdub my guitar, and we knew we had the song.” The tone for their collaboration was set. “Nick is so emotionally intelligent, and we share an almost childlike joy in things that can happen with music. He makes the songs come truly alive by keeping the performances and the humanity in––the kind of stuff that just happens during the session.”

The accompanying “Looking For Love” video was filmed at a beach near Amsterdam, and completes a trilogy of Jeroen Dankers-directed videos made for Henry St., preceded by the “moody” (Consequence) “Henry St.” and “Every Little Heart,” whose video was praised by SPINas “captivating.” Of the “Looking For Love” video, Dankers adds: “With this part I wanted to show an awakening, going out, discovering, becoming a new version of yourself but not always knowing where you go.”

Today Matsson will kick off his Spring EU/UK Tour with a sold out show in Copenhagen. In addition, he also announced a run of Swedish Summer shows today.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Eminenta enheter triggar varandra till stordåd – Göteborg Jazz Orchestra & Svante Henryson (goes Wayne Shorter)

8 april, 2023 by Mats Hallberg

foto Ralf Rosenberg

Wauxhall Jazz på Contrast Public House i Göteborg

3/4 2023

OBS Konserten kan ses av stödmedlemmar till GJO på nätet.

Att vara bjuden till Göteborg Jazz Orchestra och deras spelningar första måndagen i månaden har senaste åren utvecklats till en synnerligen trevlig vana, en vana värd att återgäldas med viss regelbundenhet. Har därtill hört och skrivit om dem när de hållit till i Brew House i Gårda, Stora Teatern och Valand med celebra gäster. När det som senast dessutom lät väldigt bra, rent av fantastiskt ökar drastiskt behovet att dokumentera vad som försiggick.

Rektangulärt utformade krogen var i princip fullsatt. Fick hålla till godo med skaplig plats utan sikt där jag satt och njöt av musiken tillsammans med två av landets främsta vasister. Värt att omgående poängtera att GJO på sistone anlitat ljudtekniker Tomas Ferngren för att få till bästa möjliga akustik i en svårhanterad lokal. Och enligt mig har han uträttat underverk. Slipat bort alltför vassa kanter genom att istället förstärka orkesterns händelserika sound, dessutom eliminerat bristfälliga nyanseringar. Jazzorkesterns tilldragelser pågår över två koncentrerade set, vanligtvis med angivet tema. Denna gång framfördes kompositioner av nyss avlidne giganten Wayne Shorter, varav tre i utsökta arrangemang av Andreas Hall. Det repas dagen före konsert. Och man har aldrig haft problem att fixa kompetenta vikarier, eftersom listan på villiga inhoppare är lång.

Försmädligt nog fick jag inte chansen att tacka den världen över turnerande Svante Henryson för hans bravader efteråt, som innefattas av en totalt ohämmad approach (läs provkarta på genrer). Å ena sidan solist hos symfoniorkestrar och samarbete med Anne Sofie von Otter, å andra sidan omfattande ”flörtande” med metal-scenen genom lång period av samröre med racergitarrist Yngve Malmsten. Hade turen att träffa cellisten på hemmaplan i Mölndal tidigare i år. Skedde efter konsert med honom och familjen Almgren som då lirade dottern Karolinas musik. Fick höra hur allt började. Hur en grabb i mellanstadiet bevistade konsert med Skogsfiol och Flöjt, varvid sug att lära sig spela bas uppstod efter att ha sett arrangören spela. (hade själv inte koll på att hon ingick i visgruppen). Nämnde i mitt samtal med Henryson min fascination över hur han använder cellon både för melodistämma och framtagande av rytmik. Excellerar med likartad vägvinnande estetik under bejublade konserten med GJO.

foto Ralf Rosenberg

Utan gäst drar man igång med Seven Steps To Heaven. Hörs omgående vilket formidabelt bett det är i blåssektionerna påhejade av enormt flexibelt komp. Strösslas snyggt med synkoper. I paus meddelar jag trumslagaren Fredrik Hamrå att han är i sitt esse. Verkligen en styrka att ha en naturlig pådrivare för den stora ensemblen. Rytmläggandet kompletteras smakfullt av osannolikt allsidige slagverkaren Michael Andersson (till vardags på GöteborgsOperan). Olli Rantala har bytt till elbas på grund av ryggproblem, vilket visar sig vara en perfekt nödlösning. Som sagt, redan i första riviga arret märks att storbandet med solister är på tårna. Celebra gästen som för närmare tio år sedan tilldelades Jazzkatten gör entré med ett virtuost intro. Påminner om yster dansmelodi som spänner över flera genrer. Linjerna i ensemblens spel förför med läckra kontraster och övergångar.

Henryson utgör en kolossal injektion för såväl GJO som för mina öron. Demonstrerar sitt enorma register i egna Suite For Cello & Big Band i tre satser. Den införlivas med en låt vi stammisar lärt oss att älska, nämligen By The Way skriven av Henryson tillsammans med Erik Weissglas (gitarristen i GJO) i arrangemang av Axel Mårdsjö. Melodin är så karismatisk att den kom tillbaka till mig flera dagar efteråt. En hit draperad i moll således! Sviten sticker ut som en gränsöverskridande fullträff. Rycks med av rockbeat, touch av folkmusik, avantgardism, ösigt storbandsstuk jämte stänk av konstmusik. Obestridligt örongodis i lyxformat, vilket ska tillskrivas sammantagna kapaciteten hos stjärnan och GJO.

När det stökas och svänger som häftigast går tanken spontant till Live At Sweet Basil med Gil Evans & The Monday Night Orchestra från 1986 och vidare till Healing Power på Fleur Carnivore av Carla Bleys femtonmanna-band inspelad två år senare i Köpenhamn. Högre nivå går inte att nå. Fabulöst att samtliga pluggat in alla avancerade stämmor till punkt och pricka, därför kan leverera med osviklig säkerhet. Just denna afton med berömd cellist huserar man i toppen på Europa-tabellen.

foto Emma Aronsson

I konsertens första Wayne Shorter-komposition från Speak No Evil hänför upptäckten av parallella lager. Identifierar Olli Rantalas precisa, pumpande basgångar och går igång på läckra solon från gitarrist Erik Weissglas och Simon Westman på sin Nord-klaviatur. Andra halvan har samma upplägg som öppningen på första set i så måtto att GJO framför en låt på egen hand. Uppiggande solo på elbas och trombonsektionen som befinner sig i framkant representeras i frontlinjen av duktige Jakob Sollerman.

När Henrysson återvänder till scen spelar han på duo en med Weissglas på akustisk gitarr, ett mycket vackert klingande original med titeln Waltz For Ellen. Bör påpekas att duon som antytts, känner varandra musikaliskt väl sedan tidigare. Före balladen passar jazzorkesterns gäst på att berätta om sitt nästan tvåhundraåriga instrument, med sin unikt förenklade design. Ett vidunderligt arbetsredskap i händerna på en mästare, vars toner kan liknas vid hela skalan från röjig gitarr till gäll violin, antingen stark eller spröd.

foto Ralf Rosenberg

Omfattande slutklämmen med ytterligare fyra låtar skrivna av Wayne Shorter (vars stjärnspäckade kvartett på Stockholm Jazzfestival 2014 recenserades här) blev, för att använda en klyscha, en triumfartad klang- och jubelföreställning. Den första av dem görs utan blås. Just E.S:P tillhör konsertens absoluta höjdpunkter. Simon Westman färgar på ett fabulöst sätt. Andreas Hall ska kreddas stort för hur raffinerat låtarna arrats till denna generösa sättning. Tom Thumb görs svindlande fräckt, blir till rockigt groove, slingor toppade av distat vräkigt beat på cello (kul parafras på perioden ägnad åt snabb heavy metal?) Blåssektionerna responderar synnerligen angenämt på kompet inklusive Henryson. Michael Andersson bryter påpassligt igenom, accentuerar ett kokhett beat.

Stämningen förvandlas radikalt när balladen Infant Eyes lanseras. I mina anteckningar står att det spelas passionerat med förbluffande teknisk säkerhet. Björn Cedergren tillför inkännande ett uttrycksfullt, reflekterande solo på tenorsaxofon. GJO känns redo för de mest ansedda festivalerna i landet och på kontinenten. Deras energi och närmast osannolika känsla för dynamik spreds ut över krogen. Mitt referensmaterial är omfattande, så lita på omdömet. Vill avslutningsvis betona befogat beröm genom att räcka över symbolisk guldstjärna kollektivt till trumpetsektionen, vars medlemmar presterar på en nivå som numera ofta överträffar till och med Bohuslän Big Band. De som stod längst bak denna afton var Mats Eklund (tillika verksamhetsledare), Johnny Olsson (haft eget känt storband som synts i tv-produktioner med diverse stjärnor flera decennier tillbaka. Grundare av GJO tillsammans med Eklund), Jonathan Kronevik (tog med glans hand om ett par solistinpass) samt Johan Åkervall (förste trumpetare på GöteborgsOperan som hävdade att konserten ”var det roligaste jag gjort på länge”).

Arkiverad under: Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 100
  • Sida 101
  • Sida 102
  • Sida 103
  • Sida 104
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in