Nick Cave på Way Out West
12 augusti 2022
Foto Peter Birgerstam
Nick Cave
Exklusiv Nick Cave-konsert visas på Folkets Hus och Parkers biografer
I oktober 2017 gjorde Nick Cave & The Bad Seeds en konsert på Royal Arena i Köpenhamn, i samband med Skeleton Tree-turnén. 12 april visar Folkets Hus och Parker konsertfilmen Distant Sky på fyra av sina biografer i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg.
Ett pressmeddelande:
Nick Cave & The Bad Seeds har sålt över 5 miljoner album och deras sound har påverkat och inspirerat artister och fans världen över. I september 2016 släpptes bandets femtonde album Skeleton Tree – dagen efter premiären av den tunga och vackra dokumentären One More Time With Feeling.
Albumet blev bandets största listframgång både i England och i USA. Den efterföljande turnén startade i Australien i januari 2017, fortsatte därefter till USA och slutade i Europa. Distant Sky är gjord av prisvinnande regissören David Barnard.
Biografer som visar filmen är Bio Rio i Stockholm, Bio Roy i Göteborg, Spegeln i Malmö, Röda Kvarn i Helsingborg.
Skivrecension: Hugo Race and the True Spirit – Elevate My Love
Artist: Hugo Race and the True Spirit
Titel: Elevate My Love
Betyg: 4
Hugo Race nya skiva låter som soundtracket till en film jag verkligen skulle vilja se. Jag tänker mig en blandning av Twin Peaks och True Blood – men smutsigare, mindre logik och lägre budget. Givetvis skulle det vara någon sorts mordhistoria – i princip allt Hugo Race gör låter som soundtracket till ett mord.
Hugo Race började karriären som en del av Nick Caves The Bad Seeds i början av åttiotalet, och det hörs. Det här är samma sorts mörka rock, inte som Nick Cave gjorde då, utan som det han gjort på senare år. Här finns också likheter med Mark Lanegan, men också något eget. Mest låter det som de skivor Hugo Race släppt med kompbandet The Fatalists. Att han bytt band till The True Spirit verkar inte göra någon större skillnad. Det är fortfarande mörk rock, skitig americana. Fortfarande dramatiskt, intensivt, filmiskt.
Bästa spår: Elevate My Love
Text: Felix Lindén
Nick Cave till Sverige i vår
Nick Cave åker ut på soloturné i Europa. Stockholm Waterfront tillhör konserthusen som får besök i vår. Torsdagen den 14 maj kommer den australienska ikonen, som senast var här 2013 med Bad Seeds, åter på besök. Så här skriver Live Nation i ett pressmeddelande:
”Sedan tidigare är det klart att Nick Cave gör en soloturné i Australien i oktober och november i år, nu meddelas alltså att denna intima konsertturné även besöker några av de mer spektakulära konserthusen och teatrarna i Europa 2015.
Nick Cave kommer ackompanjeras av Warren Ellis (gitarr/violin/mandolin), Martyn Casey (bas), Thomas Wydler (trummor) och Barry Adamson (klaviatur) och bjuda publiken på låtar från en gedigen och lång karriär tillsammans med urval från Nick Cave & The Bad Seeds album ’Push the Sky Away’ från 2013.”
Du kan läsa vår filmskribent Franz Ungs recension av 20.000 Days on Earth här.
Skivrecension: Nick Cave and the Bad Seeds – Live from KCRW
Artist: Nick Cave and the Bad Seeds
Titel: Live from KCRW
Betyg: 5
Nick Caves nya liveskiva börjar med en vackert trevande Higgs Boson Blues. Jag älskar originalversionen (från Push the Sky Away) och kanske är det därför som jag älskar den här versionen också. För det är likt, mycket likt. Vilket inte är konstigt: det är i stort sett samma musiker som spelar, och det har gått mindre än ett år sen Push the Sky Away släpptes. Men samtidigt finns här skillnader, liveversionen känns mer känslosam, mer öppen. Och nånting annat, en annan känsla, en annan stämning som är svår att sätta fingret på.
Live from KCRW innehåller flera låtar från Push the Sky Away, och precis som i Higgs Boson Blues är de ofta ganska lika originalversionerna. Men här finns också hela tiden samma skillnad, något som gör att de här versionerna känns ljusare. Kanske beror det på att man gått ifrån Push the Sky Aways mörkt murriga ljudbild till något betydligt renare, kanske beror det på att bandet är mindre och arrangemangen enklare. Oavsett vad så är det genomgående snyggt, genomgående skickligt utfört. Men skivans stora behållning ligger ändå i nyinspelningarna av Nick Caves gamla låtar. Här är skillnaderna mycket större, vilket inte är så konstigt med tanke på att vissa av låtarna (som Mercy Seat och Stranger Than Kindness) ursprungligen spelades in för mer än tjugo år sedan. Man hör verkligen hur Nick Cave utvecklats, och flera gånger tycker jag att dessa nyare versioner är bättre än originalen. Antagligen beror det på att jag föredrar det sätt som Nick Cave sjunger på nu, hans röst har mognat på ett intressant sätt. Här är också låtarna rensade från allt onödigt och fokus ligger på sång och melodier.
Jag föredrar Nick Cave när han är långsam och melankolisk, och det är det han är på Live from KCRW. Bara i en låt, avslutande Jack the Ripper, ser man spåren av den Nick Cave som en gång gjorde skränig postpunk i The Birthday Party. Ursprungligen en bra låt, på den här skivan låter den tunn, småtrist och lite malpacerad. Jack the Ripper är också skivans enda riktigt svaga spår, alla andra låtar fungerar förvånansvärt väl och framförs på ett sätt som känns självklart. Det är snyggt gjort och som helhet är Live from KCRW en fantastisk skiva.
Text: Felix Lindén