• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Bilar 2, recensionen

27 juli, 2011 by Redaktionen

Titel: Bilar 2
Betyg: 3
Sverigepremiär: 5 augusti 2011

Efter elva långfilmer på meritlistan, bland annat de tre Toy Story-filmerna, Hitta Nemo och Wall-E, är det inte så konstigt att uppföljaren till hyllade ”Bilar” från Disney Pixar både innehåller välanimerade sekvenser och varm humor. Studion har nämligen alltid gjort filmer för egentligen hela familjen, och inte bara de mindre som man först skulle kunna tro.

Personligen tyckte jag aldrig att första filmen var någon höjdare, men med den här filmen har man vågat ta ut svängarna med manuset och gjort någonting mycket roligare. Till exempel är bara dess spionhistoria så teknologiförespråkande att den inte bara lär underhålla de små utan även roa de något äldre då det nästan är en parodi på till exempel James Bond-filmerna (speciellt de senare, där man bara blivit fånigare och fånigare). Men spännande och effektfullt är det! Tyvärr försöker man återanvända några utav de skämt som fanns med i första filmen, och trots att man faktiskt locka fram ett skratt åt mig också är det inte lika roligt andra gången. Bättre fantasi än så borde de allt ha för nya filmer.

Någonting annat som bidrar till en intressant dynamik i filmen är de miljöombyten som sker. Vi befinner oss inte bara i ”Kylarköping” utan beger oss utåt till världsmetropolerna Tokyo, Paris och London också. Detta tack vara en världsomfattande racingturnéring som Blixten McQueen beger sig ut på med sin bästa vän Bärgarn. Det, tillsammans med en spännande spionthriller i bakgrunden som mot slutet vävs ihop för en solid förklaring, skapar en mångsidighet hos en högst intressant titel jag inte alls kunnat ana i Bilar-serien efter den tama första delen. Men faktum är att den håller sådan hög grafisk och dramaturgisk nivå att den mycket väl skulle passa som ett TV-spel för en minst lika bred publik.

Läs även andra bloggares åsikter om Pixar, film, Bilar 2, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Bilar 2, Filmrecension, Pixar, Scen

Green Lantern i 3D, recensionen

27 juli, 2011 by Redaktionen

Titel: Green Lantern
Betyg: 2
Sverigepremiär: 29 juli 2011

Senaste superhjältehistorien är den välkända DC-seriefiguren Green Lantern. Han får sin kraft från en ring som förmedlar viljekraften från alla varelser i universum.

Eftersom jag fortfarande tycker det är roligt med serier brukar jag gå och se dom här filmerna. Det flesta och bästa har varit baserade på Marvels hjälteuniversum med tillexempel Spiderman och Ironman som exempel. Skillnaden på Marvel och DC är att Marvel har mer nyanserade hjältar som Wolverine, de balanserar på gränsen och kan till och med uppleva tvivel och svårmod.

DC-förlaget däremot sattsade på enklare koncept, goda hjältar mot onda skurkar som inte har andra motiv än att de är onda.

Så också i den här filmen, en ond kraft som lever på rädsla.

Tyvärr är det här för enkelt för mig och 3D tekniken hjälper  inte. Tvärtom upplever jag 3D i de flesta filmer jag sett som störande, den är omogen helt enkelt. Den  filmen där 3D tekniken tillfört mest är Avatar, vackert med en bra historia. Därefter har 3D tekniken mest använts för att sälja slarvigt gjorda filmer. Det funkar inte. Avatar visar att tekniken (även om den är ofärdig) kan lyfta en bra och välgjord film men det gör  att bristerna hos mindre genomtänkta produktioner blir tydligare.

Green Lantern får inget högt betyg av mig men kan säkert uppskattas av andra. På plussidan finns en del humor som kan tolkas som självironi.Special Effekterna finns där men är inget speciellt med dagens mått mätt.

Kanske färgas jag av min uppfattning om DCs hjälteuniversum som plattare och mindre nyanserat än Marvels. Undantaget skall väl vara Batman som fått nytt liv på vita duken med ett mörker som aldrig visats upp i serieform.

Skådespelarinsattserna är sådär med undantag av de animerade medlemmarna av Green Lanternkåren

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om recension, film, seriehjältar, Green Lantern

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Green Lantern, Recension, Scen, seriehjältar

Recension av kärleksfilmen Kyss mig

22 juli, 2011 by Redaktionen

Titel: Kyss mig
Betyg: 4
Sverigepremiär: 29 juli 2011

Svenska Kyss mig är i mångt och mycket en traditionell kärleksfilm: paret som planerar sitt bröllop – allt ser bra ut på ytan med något fattas – den ena parten stöter på en charmig person som han/eller hon mot sin vilja blir förälskad i och som får honom/henne att se sig själv och efter några dramatiska vändor ställs bröllopet in i sista sekunden.

I Kyss mig är det 30-åriga Mia (Ruth Vegas Fernandez) som lever det välordnade livet med ett bra arbete som arkitekt och eget företag tillsammans med blivande maken Tim (Joakim Nätterqvist . Det är ett perfekt liv i vitt och beige, men hos Mia finns tillbakahållen gråt under ytan som hotar att spräcka fasaden. Skillnaden i den här storyn är att den charmiga personen som Mia blir kär i inte är en man utan vackra Frida (Liv Möjnes).

De senaste åren har det blivit allt vanligare att skildra homosexuell kärlek mellan män på vita duken. Lesbisk kärlek är däremot fortfarande ovanligt, vilket har bidragit till att Kyss mig har fått ganska stor uppmärksamhet i förväg. Producenten Josefin Tengblad har intervjuats bland annat i P1s Kino.

Förutom att Kyss mig är en kärleksfilm är det också ett familjedrama. Mia och Frida träffas på en fest för Mias pappa Lasse och Fridas mamma Elisabeth som ska förlova sig med varandra. Lena Endre och Krister Henriksson gör, som väntat, starka biroller som Elisabeth och Lasse. Skildringen av familjefesten och Mias relation till sin pappa och inledande avundsjuka på Fridas kompisförhållande till lillebror Oskar (Tom Ljungman) känns äkta. Det känns inte fullt lika trovärdigt att styvsystrarnas spirande vänskap så snabbt blossar upp till den passion som vänder upp och ned på hela deras tillvaro.

Kyss mig är välspelad och jag ger filmen en 4 i betyg framför allt för skådespelarprestationerna. Handlingen flyter bra men vi får aldrig riktigt lära känna de två huvudpersonerna på djupet, så den känns ändå lite tunn. Kanske beror det på att hela filmen blivit lite väl tillrättalagd med sin politiskt korrekta historia, med premiär så här ett par dagar innan Pride-festivalen kör igång i Stockholm.

Kyss mig har Sverigepremiär den 29 juli i: Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Lund, Örebro, Linköping, Karlstad, Helsingborg, Västerås, Norrköping, Gävle, Sundsvall, Jönköping, Luleå, Växjö, Falköping, Strängnäs, Ängelholm, Höganäs, Ulricehamn, Jakobsberg, Enköping, Kungsbacka, Ronneby, Leksand, Varberg, Piteå, Katrineholm, Ystad, Sölvesborg och Simrishamn.

Läs mer om filmen på sf.se.

Läs även andra bloggares åsikter om kärleksfilm, lesbisk kärlek, Kyss mig

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: kärleksfilm, Krister Henriksson, Lena Endre, lesbisk kärlek, Liv Mjönes, Pride, Ruth Vega Fernandez

Upside Down – filmen om Creation Records

21 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Om Factory Records satte Manchester på kartan med band som Joy Division och The Stone Roses gjorde Creation Records detsamma för Glasgow. Med band som The Jesus and Mary Chain och Primal Scream på sin rooster rörde man om i en bransch där de stora skivbolagen bestämde.

Creation Records var ett skivbolag där innovation och personlighet var minst lika viktigt som fest och droger men framförallt var det ett skivbolag där de flesta av tidens intressantaste musiker stod samlade under en och samma period. Ett 90-talets Greenwitch Village, frågan är om vi någonsin kommer få se dess like igen?

Upside Down är namnet på dokumentärfilmen om Creation Records, det är även titeln på The Jesus and Mary Chains första singel.

Filmen är ambitiös och ger oss ur skivbolagschefen Alan McGees synvinkel en inblick i flera av 90-talets mest betydelsefulla musikscener. Shoegazen, acid housen och britpopen för att nämna några. Vi får även ta del av intervjuer med framträdande musiker så som Kevin Shields, Bobby Gillespie och Noel Gallagher.

Efter att ha sett filmen känns det som att jag kommit den världen lite närmare och som Noel Gallagher sa: vem vill inte vara en del av den världen?

Upside Down: The Creation Records Story – New Trailer from Upside Down The Movie on Vimeo.

Arkiverad under: Filmrecension, Musik Taggad som: Alan McGee, Creation Records, My Bloody Valentine, Oasis, Primal Scream, The Jesus and Mary Chain, Upside Down

Irene Huss – Den som vakar i mörkret, recension

14 juli, 2011 by Redaktionen

Titel: Irene Huss – Den som vakar i mörkret
Betyg: 2
Premiär: 6 juli 2011 – DVD

Så var det dags igen för svensk kriminalfilm. Det kommer sex nya filmer om kriminalaren Irene Huss och man är redan klar med inspelningen av samtliga och först ut är Den som vakar i mörkret. Filmerna är baserade på författarinnan Helena Turstens karaktär med samma namn.

I Den som vakar i mörkret hittar två pojkscouter en kvinnokropp begravd på ett fält. Polisen kopplas genast in och man upptäcker snart att här ligger inte bara en, utan flera kvinnor begravda. Alla är de begravda med ett personligt föremål som representerar dem som personer. Jakten på en brutal seriemördare är snabbt igång. Under utredningens gång får Irene (Angela Kovács) en allt starkare och intensivare känsla av att vara förföljd.

I tidigare Huss-filmer (och många andra svenska krimfilmer och böcker), spelar privatlivet en stor roll i berättandet. Så även i denna. Jag såg filmen på premiärvisningen och hade då den stora äran att få en kommentar av regissören Richard Holm (Johan Falk, Beck) innan filmen började. Richard nämnde då bl.a. att det var extra kul att få göra en film om en kriminalinspektör vars privata liv inte var ensamt och dystert. Det är just vid de delar som utspelar sig kring familjen som filmen har en av sina största svagheter. Privatlivet får för mycket plats. Det stör och gör filmen mer förutsägbar. Storyn kring seriemorden går i sin tur aldrig in på djupet och jag upplever att den missar sitt mål. Det blir tunt och ytligt.

Ett nytt ansikte dyker upp i filmen, nämligen kriminalteknikern Elin Nordenskjöld som spelas av Moa Gammel. En frisk vind bland annars gråa, trista stofiler. Det enda problemet med hennes intåg är de kommentarer som läggs av kollegan Johnny Blom (Dag Malmberg). De känns några halvhjärtade försök till någon form av komik och smakar mest illa. Malmberg gör, liksom Moa och Angela, annars en bra insats rent skådespelarmässigt.

Filmen är knappt godkänd och får därmed en tvåa. Önskar kommande fem filmer tonar ner privatlivet och lägger mer fokus på det team bekämpar mordgåtor på Göteborgs gator.

Läs även andra bloggares åsikter om Irene Huss, deckare, dvd, recension, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Deckare, dvd, Filmrecension, Irene Huss, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 461
  • Sida 462
  • Sida 463
  • Sida 464
  • Sida 465
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in