Titel: Bilar 2
Betyg: 3
Sverigepremiär: 5 augusti 2011
Efter elva långfilmer på meritlistan, bland annat de tre Toy Story-filmerna, Hitta Nemo och Wall-E, är det inte så konstigt att uppföljaren till hyllade ”Bilar” från Disney Pixar både innehåller välanimerade sekvenser och varm humor. Studion har nämligen alltid gjort filmer för egentligen hela familjen, och inte bara de mindre som man först skulle kunna tro.
Personligen tyckte jag aldrig att första filmen var någon höjdare, men med den här filmen har man vågat ta ut svängarna med manuset och gjort någonting mycket roligare. Till exempel är bara dess spionhistoria så teknologiförespråkande att den inte bara lär underhålla de små utan även roa de något äldre då det nästan är en parodi på till exempel James Bond-filmerna (speciellt de senare, där man bara blivit fånigare och fånigare). Men spännande och effektfullt är det! Tyvärr försöker man återanvända några utav de skämt som fanns med i första filmen, och trots att man faktiskt locka fram ett skratt åt mig också är det inte lika roligt andra gången. Bättre fantasi än så borde de allt ha för nya filmer.
Någonting annat som bidrar till en intressant dynamik i filmen är de miljöombyten som sker. Vi befinner oss inte bara i ”Kylarköping” utan beger oss utåt till världsmetropolerna Tokyo, Paris och London också. Detta tack vara en världsomfattande racingturnéring som Blixten McQueen beger sig ut på med sin bästa vän Bärgarn. Det, tillsammans med en spännande spionthriller i bakgrunden som mot slutet vävs ihop för en solid förklaring, skapar en mångsidighet hos en högst intressant titel jag inte alls kunnat ana i Bilar-serien efter den tama första delen. Men faktum är att den håller sådan hög grafisk och dramaturgisk nivå att den mycket väl skulle passa som ett TV-spel för en minst lika bred publik.
Läs även andra bloggares åsikter om Pixar, film, Bilar 2, filmrecension
[…] jag var och såg Bilar 2 tänkte jag inte alls på vem sångaren för den ABBA-influerade ledsången ”Det känns […]