• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Försvunnen – sista halvtimmen satt jag och gäspade

21 augusti, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Försvunnen
Betyg: 1
Premiär: 26 augusti 2011

Försvunnen är ett svenskt försök att skapa en gastkramande thriller, nästan på gränsen till skräckfilm.
Handlingen är delvis hämtad från dagens chockerande löpsedlar om kvinnor som blivit inlåsta i källaren i hus långt ut i glesbygden och där utsatts för grymma sexövergrepp.
Sofia Ledarp spelar som är en ung kvinna som sörjer sin bror som tagit livet av sig. Hon har fått ett jobb på en annan ort, längre upp i Sverige och filmen börjar med att hon packar sina flyttsaker i en släpkärra till sin bil och drar iväg. Genom svenska barrskogar kör hon en lång väg och efter ett tag blir hon förföljd av en man i en svart jeep.

Föraren (spelad av Kjell Bergqvist) är riktigt sjukligt intresserad av henne. Så fort hon stannat på någon parkering dyker han upp. Och överallt är det bara mörka svenska barrskogar. På en parkering träffar Malin också på en något förvirrad man (spelad av Björn Kjellman).
I början av filmen har den en skrämmande ton av klassisk rysaratmosfär. Som publik vet vi inte vem som är boven och farlig och vi vet inte vem Malin kan lita på. Efter ett tag känns det dock som att det dras ut på det för länge. När hon till slut blir övermannad, infångad och inlåst i en kall, fuktig källarhåla är det som om vi tänker att äntligen kan filmen börja.

Spänningen hålls uppe en stund till men efter ett tag tappar jag intresset och engagemanget. Allt blir för mycket och för svårt att tro på. Karaktärerna är för stiliserade, för övertydliga och inget djup i dem. Det hjälper inte att Kjell Bergqvist är bra som den vedervärdige skurken, att Sofia Ledarp är en skicklig skådespelerska och att Björn Kjellman gör en bra roll som den förvirrade mannen.

Mattias Olsson och Henrik JP Åkesson långfilmsdebuterar med Försvunnen. Det märks att de kan hantverket film och jag tror att får de någon film till på sig kan de nog lyckas också med att skapa en bra thriller. En grund för något som kunde blivit bra finns i Försvunnen: i foto, i färgsättning, i första delens smygande skräckkänsla, i bra regi. Men när jag sitter och gäspar och vill plocka upp min iphone sista halvtimmen för att kolla min mail, då har filmen inte lyckats fånga mitt engagemang.

Filmbolaget berättar att Försvunnen väckte stor uppmärksamhet när den visades på filmfestivalen i Cannes i maj. Filmen har redan börjat säljas utomlands, då med titeln Gone. Kanske kan det bli mer uppskattad utomlands där våra djupa mörka barrskogar kan vara fascinerande i sig. För det finns många fina bilder på dessa skogar. För oss som är vana vid dem vill vi dock ha mer av en thriller.

Aftonbladet har intervjuat Sofia Ledarp om hennes roll i Försvunnen:

Filmen ”Försvunnen”, med bland andra Kjell Bergqvist och Björn Kjellman, handlar om en kvinna som försvinner spårlöst.
Huvudrollsinnehavaren Sofia Ledarp, 37, skulle under två dagar spela att hon var inlåst i en källare.
I NRJ Morgon i torsdags berättade hon hur scenerna tog på hennes psyke.
– Det var det jobbigaste som jag har gjort emotionellt att sätta mig in i det här, sa hon i programmet.

Filmfakta från filmbolaget:

Guldbaggebelönade SOFIA LEDARP (Millennium-trilogin, Den man älskar, tv-serien Oskyldigt dömd), KJELL BERGQVIST och BJÖRN KJELLMAN även de belönade med Guldbaggar, spelar huvudrollerna i den psykologiska thrillern FÖRSVUNNEN. För regin svarar långfilmsdebuterande MATTIAS OLSSON och HENRIK JP ÅKESSON.

Regissörer: MATTIAS OLSSON & HENRIK JP ÅKESSON
Manus: MATTIAS OLSSON
Producenter: HENRIK JP ÅKESSON & MARTIN PERSSON
Produktionsledare: SANNE ÖVERMARK
Bitr. Producent: ERIK MAGNUSSON
Foto: ERIK MOLBERG HANSEN
Scenograf: LOTTA WIHL
Klippning: JOHAN SERRANDER
Kostymör: GABRIELLA EKMAN
Ljudtekniker: JOHN NILSSON
Ljuddesign: PER HALLBERG & DANIEL SAXLID
Musik: NILS-PETTER ANKARBLOM

Läs även andra bloggares åsikter om Försvunnen, Sofia Ledarp, Kjell Bergqvist, Björn Kjellman, thriller

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Björn Kjellman, Försvunnen, Kjell Bergqvist, Sofia Ledarp, Thriller

Cowboys & Aliens, en recension

18 augusti, 2011 by Jonatan Södergren

Cowboys & Aliens
Betyg: 3

Min första känsla när jag lämnade biosalongen, efter att ha sett Cowboys & Aliens, var att filmen har potential att bli en framtida kultklassiker. Även om den på vissa (eller ja, flera) plan lämnade mig hyfsat oberörd så är det en film jag sent kommer glömma. Det var någonting märkvärdigt över den, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.

James Bond möter Indiana Jones i något så sällsynt som en science fiction-western-rulle. Den efterlyste actionhjälten Jake Lonergan (som spelas av Daniel Craig) vaknar upp mitt i öknen utan minne. Han kommer inte ens ihåg vem han är men runt ena armleden har han någonting metalliskt som han inte kan få av. Han tar sig till närmsta by och han hamnar snabbt i trubbel och ännu mer trubbel blir det när byn attackeras av aliens.

Harrison Ford är som vanligt världsmästare i att spela den bittra surpuppan som i slutändan tvingas visa sin goda sida och överlag tycker jag att just skådespeleriet är en av filmens styrkor. Jag fastnade även för de ironiskt klaustrofobiska True Grit-miljöerna som verkar ha fått någon revival på sistone.

Arkiverad under: Filmrecension Taggad som: Cowboys & Aliens, Cowboys and Aliens, Daniel Craig, Harrison Ford

Recension av Apornas Planet: (r)evolution som har premiär 17 augusti

13 augusti, 2011 by Redaktionen

Titel: Apornas Planet: (r)evolution (engelsk titel: Rise of the Planet of the Apes)

Betyg:3

Premiär: 17 augusti 2011

Apornas Planet: (r)evolution är den senaste i raden av filmer med samma tema. Människan har trängts undan och vår planet har tagits över av närbesläktade primater: aporna.

Apornas planetfilmernas historia går tillbaka till 1968 med den uppmärksammade och ekonomiskt framgångsrika Apornas Planet. I huvudrollen såg vi Charlton Heston som den ende överlevande av en grupp astronauter som kastas in i framtiden. De finner en värld där människan är stum och betraktas som skadedjur – världen behärskas nu av intelligenta apor.

I slutscenen är Taylor (Charlton Heston) på flykt och hittar resterna av frihetgudinnan på en öde strand. Vi förstår då att den sprängdes i det atomkrig som avsatte människan som härskare på jorden. Den filmen hade alltså ett pacifistiskt budskap.

Efter den första följde ytterligare fyra Apornas Planetfilmer med olika vinkling och plats i kronologin. Det gjordes också en kortlivad TV-serie.

Apornas Planet gjordes om och visades 2001 och fick blandade recensioner men gick med en hygglig vinst.

Apornas Planet: (r)evolution handlar om hur allt började. I den här versionen utsätter forskare chimpanser för ett genmanipulerat virus som de hoppas skall bota Altzheimer. En bieffekt är att intelligensen hos försöksdjuren höjs. Det som följer är förutsägbart men underhållande på många sätt.

Roligt är att kika efter vinkar till den första filmen. I filmen spolas den intelligente chimpansen Caesar omkull med en brandslang som straff för sin upproriskhet. Charlton Heston får samma behandling av aporna i den första filmen i en liknande situation.

Animationerna är lysande och det är svårt att skilja de animerade aporna från riktiga men jag kan inte låta bli att reagera på att rörelsemönster och minspel är så människolika. Filmskaparna verkar förutsätta att djur om de får intelligens kommer att bete sig som människor. Jag är inte lika säker på det.

Animationerna är som sagt imponerande men det blir färre människor i filmerna. Stunts och makeup ritas och renderas och upplevelsen att det är riktiga människor som skapar detta försvinner. Hur häftigt och välgjort resultatet än är. Färre människors idéer kommer till uttryck i filmskapandet och risken är att filmer mer och mer liknar varandra och nyskapandet blir lidande.

Sammanfattnings fann jag filmen underhållande och fascinerades av hur animationstekniken använts, med reservation för att chimpansernas akrobatik hade vunnit på att tonas ner lite. Betyget 3 ger jag för att animationstekniken ibland går överstyr och historien är trots allt ett omtugg av en fascinerande idé som inte tillförs så mycket nytt. Skådespelarinsatserna är inte heller något speciellt

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om

Apornas Planet: (r)evolution

,

film

,

premiär

,

recension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Apornas Planet: (r)evolution, premiär, Recension, Scen

Jag saknar dig – gripande film om förlorad syster

13 augusti, 2011 by Redaktionen

Erica och Hanna Midfjäll.

Titel: Jag saknar dig
Betyg: 4
Svensk premiär: 19 augusti 2011

Till att börja med liknar Jag saknar dig en ganska vanlig ungdomsfilm. Handlingen kretsar kring de snart 15-åriga tvillingsystrarna Cilla och Tina som kämpar med sina identiteter. Det handlar om syskon-, föräldra- och kompisrelationer i den ömtåliga period som 14-15-årsåldern är. Tina (Erica Midfjäll) är populär bland killarna och mest intresserad av smink och sin senaste förälskelse. Cilla (Tina Midfjäll) är konstnärssjälen och idealisten och drömmer om att bli regissör. Också hon blir så småningom kär, i sångaren i bandet Ailu Crash (Ludde Nilsson).

Men det finns en stor skillnad mellan Jag saknar dig och andra tonårsskildringar: att vi hela tiden är medvetna om att Cilla inte kommer att få uppleva sin 15-årsdag eftersom hon kommer att dö i en bilolycka. Trots den vetskapen – eller kanske just därför – blir Cillas död oerhört tragisk. Tårarna strömmar och det tar en bra stund innan jag kan koncentrera mig ordentligt på handlingen igen.

Jag ger Jag saknar dig en stark 4 i betyg för den trovärdiga skildringen av det vacuum som uppstår när Cilla är borta och Tina blir ensam kvar. Det känns nästan som man är en av alla runt omkring Tina som påverkas av sorg och skuldkänslor. Ja, det är väldigt sorgligt, men ändå finns det ett ljus i filmen. Samtidigt som det är en tragedi är det en utvecklingshistoria om Tina, som hittar sig själv på ett nytt sätt och som till slut kan gå vidare ur sin sorg.

Jag saknar dig ger också en fascinerande bild av hur det är att ha en enäggstvilling – en syster som är så lik en själv men som ändå kan vara så olik, av Tinas och Cillas nära relation som innehåller en hel del bråk men som är fylld av kärlek.

Jag saknar dig är en filmatisering av Peter Pohls ungdomsbok Jag saknar dig, Jag saknar dig! som han erhållit Augustpriset för. Filmen Jag saknar dig har redan belönats med publikens pris på Göteborgs filmfestival, där den hade smygpremiär, och tilldelats Unga filmjuryns pris på BUFF 2011. Äktheten i boken och filmen kan hänga ihop med att de är baserade på en verklig historia. Peter Pohl skrev romanen tillsammans med tonåriga Kinna Gieth, som själv förlorade sin tvillingsyster i en olycka. Men en stor del av filmens kvaliteter får nog också tillskrivas regin av Anders Grönros, som tidigare bland annat regisserat filmer som Agnes Cecilia och Glasblåsarens barn.

Filmen är definitivt inte enbart en ungdomsfilm utan ses med behållning av alla åldersgrupper (glöm inte näsduken bara).

På fredag den 19 augusti är det premiär för Jag saknar dig i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Lund, Örebro, Linköping, Karlstad, Helsingborg, Västerås, Norrköping, Gävle, Sundsvall, Jönköping, Luleå, Växjö, Borås, Eskilstuna, Östersund, Skövde, Skellefteå, Kristianstad, Karlskrona, Falun, Uddevalla, Vänersborg, Nyköping, Örnsköldsvik, Ystad, Hudiksvall, Kungälv, Sandviken, Ludvika, Vimmerby, Arvika, Vara, Kalix, Hyltebruk, Hedemora, Båstad, Piteå, Boden, Nynäshman, Kiruna, Ängelholm, Höganäs, Ulricehamn, Jakobsberg, Hässleholm, Enköping, Tranås, Eksjö, Leksand, Bengtsfors, Skurup, Varberg, Skärhamn, Sollentuna, Kungsbacka, Karlshamn, Ronneby, Katrineholm, Rättvik, Tierp och Grebbestad.

Läs även andra bloggares åsikter om filmrecension, ungdomsfilm, svensk film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Svensk film, ungdomsfilm

En förhandstitt på Horrible Bosses

10 augusti, 2011 by Redaktionen

Titel: Horrible bosses
Betyg: 2
Premiär: 12 augusti 2011

Horrible Bosses är en amerikansk grabbfilm men det finns väldigt lite jag känner igen mig i här.

Det är roligt att se Donald Sutherland men han dör tyvärr i de första tio minuterna. Jamie Foxx hänger med som mordkonsult och han gör faktiskt filmen uthärdlig.

Handlingen:

För Nick, Kurt och Dale finns det bara en sak som gör deras dagar lite mer uthärdliga: drömmen om att slippa sina odrägliga chefer. En blöt kväll bestämmer de sig för att det är dags att gå från fantasi till handling och där och då gör de tre vännerna en plan för att göra sig av med sina respektive arbetsgivare för gott.

Som sagt är Jamie Foxx den stora behållningen i den här filmen. Han har vunnit flera Oscar, bland annat för sin roll som Ray Charles i Ray från 2004 och är bemärkt för att han spelar piano själv i filmen.

Humorn i filmen kretsar kring kiss, bajs, knark och sex och det blir väldigt tröttsamt. Budskapet är att du som människa är ett offer för omständigheter eller andras nycker.

Nä, det är nog en alldeles för allvarlig syn på den här filmen och Jamie Foxx är faktiskt värd att sitta kvar för. Men jag saknar kombinationen intelligens och humor som en gång fanns till och med i amerikanska filmer. Människor är ju inte så här dumma.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om premiär, recension, film, Jamie Foxx, Donald Sutherland

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Donald Sutherland, Jamie Foxx, premiär, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 458
  • Sida 459
  • Sida 460
  • Sida 461
  • Sida 462
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in