• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Donald Sutherland

Crossing Lines säsong 3 – bättre är de två första säsongerna

26 maj, 2016 by Rosemari Södergren

crossinglines_season3

Crossing Lines
Skapad av Edward Allen Bernero och Rola Bauer
Första säsongen hade premiär den 9 juni 2013 öppningen av tv-festivalen i Monte Carlo. Det var första gången en tv-serie fick öppna festivalen.
Visas i Sverige på Netflix
Tre säsonger finns och alla tre går att se på Netflix

Crossing Lines är en tv-serie om ett gäng tuffa poliser i Europa som tar hand om fall som berör flera länder. Om en seriemördare kidnappar och mördar en ung kvinna i ett land och sedan dumpar liket i ett annat land kan det vara svårt för poliserna i de enskilda länderna att få överblick, att lösa fallet.

Polisstyrkan arbetar nära Internationella brottmålsdomstolen ICC (International Criminal Court,i Haag, Nederländerna. Initiativtagare till polisstyrkan är Michel Dorn, en domare på ICC, som spelas av Donald Sutherland.

Crossing Lines är helt klart inspirerad av den amerikanska succé-tv-serien Criminal Minds. Det märks i uppbyggnad av karaktärer i dramaturgin, hur vi samtidigt som vi får följa spännande fall också sakta får lära känna de olika polisernas bakgrund och livssituation. Båda serierna är relativt jämställda i tillsättningen av rollerna. Där är några män och några kvinnor och minst en som är mörkare i huden.

Ett plus för Crossing Lines är att handlingen utspelar sig i Europa och att karaktärerna kommer från olika europeiska länder. Det är kul att se bilder och miljöer från Frankrike, Belgien, Danmark, Slovakien och övriga europeiska länder.

Crossing Lines skiljer sig i de två första säsongerna dock rejält från såväl Criminal Minds som andra liknande serier på en punkt: i Crossing Lines kan en huvudkaraktär plötslig bli skjuten och dö. Helt utan vidare. Ja inte utan vidare förstås. De har ett farligt jobb, men en serie brukar inte ta död på sina huvudkaraktärer.

Nu har säsong 3 kommit och då är det inte många kvar alls från den ursprungliga polisstyrkan, förutom domaren Michel Dorn är det Arabela Seeger (spelad av Lara Rossi) och den fantastiska IT-teknikerna och hackern Sebastian Berger (spelad av Tom Wlaschiha).

De första två säsongerna hade Donald Sutherland en mer undanskuffad roll. Nu i tredje säsongen tycks seriens producent och regissör förstå att utnyttja hans storhet och de har låter honom träda fram och bli något av en huvudkaraktär. Det var lite haltande i de två första säsongerna – vem var huvudkaraktären? Den amerikanske polismannen Carlton ”Carl” Hickman (spelad av William Fichtner) eller polisstyrkans chef Louis Daniel (spelad av Marc Lavoine) eller vad det domaren Michel Dorn? I den tredje säsongen är rollerna tydligare – och det är till seriens fördel.

Det förvånar mig, men jag tycker faktiskt att den tredje säsongen är bättre är de första två. Jag tycker inte ens det är nödvändigt att se de första två säsongerna. Om du blir nyfiken på serien går det alldeles utmärkt att börja med den tredje säsongen direkt.

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Crossing Lines, Donald Sutherland, TV-serie

En förhandstitt på Horrible Bosses

10 augusti, 2011 by Redaktionen

Titel: Horrible bosses
Betyg: 2
Premiär: 12 augusti 2011

Horrible Bosses är en amerikansk grabbfilm men det finns väldigt lite jag känner igen mig i här.

Det är roligt att se Donald Sutherland men han dör tyvärr i de första tio minuterna. Jamie Foxx hänger med som mordkonsult och han gör faktiskt filmen uthärdlig.

Handlingen:

För Nick, Kurt och Dale finns det bara en sak som gör deras dagar lite mer uthärdliga: drömmen om att slippa sina odrägliga chefer. En blöt kväll bestämmer de sig för att det är dags att gå från fantasi till handling och där och då gör de tre vännerna en plan för att göra sig av med sina respektive arbetsgivare för gott.

Som sagt är Jamie Foxx den stora behållningen i den här filmen. Han har vunnit flera Oscar, bland annat för sin roll som Ray Charles i Ray från 2004 och är bemärkt för att han spelar piano själv i filmen.

Humorn i filmen kretsar kring kiss, bajs, knark och sex och det blir väldigt tröttsamt. Budskapet är att du som människa är ett offer för omständigheter eller andras nycker.

Nä, det är nog en alldeles för allvarlig syn på den här filmen och Jamie Foxx är faktiskt värd att sitta kvar för. Men jag saknar kombinationen intelligens och humor som en gång fanns till och med i amerikanska filmer. Människor är ju inte så här dumma.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om premiär, recension, film, Jamie Foxx, Donald Sutherland

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Donald Sutherland, Jamie Foxx, premiär, Recension, Scen

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

5 Seconds of summer på Hovet Betyg 5!!! … Läs mer om Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Dina Ögon – Fållan (Kväll 1) - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in