• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Call Girl

6 november, 2012 by Redaktionen

Call Girl
Betyg: 4
Premiär på bio: 9 november 2012

Efter tokhyllade tv-serier som Lasermannen och Upp till kamp kommer nu Mikael Marcimains första långfilm, Call Girl som delvis baseras på den av största bordellhärvan i Sverige på 1970-talet. Med Hoyte van Hoyteman bakom det visuella har Mikael Marcimain skapat en nervkittlande, och, enligt honom själv, hudnära svensk thriller.

Handlingen utspelar sig under 1970-tale och det är bara några månader kvar till riksdagsvalet i Sverige. Något som ska komma att bli den största sexskandalen i svensk historia är på väg upp till ytan. Männen i maktens korridorer sitter som på nålar, en del är beredda på att gå hur långt som helst för att sanningen ska förbli begravd.

En bit utanför storstaden flyttar 14-åriga Iris och hennes jämnåriga kusin in på ett ungdomshem. Med bristande respekt för regler smiter tjejerna ut på nätterna för att åka in till stan för att dricka alkohol och träffa killar. I nattlivet möter flickorna Dagmar som skämmer bort tjejerna med sprit, pengar och dyra kläder. I en dimma av tappad verklighet blir flickorna lurade till att ha sex med Dagmars kunder, varav många är både kända och mäktiga.

Call Girl är en väldigt bra film, inledningen är lite långsam, men när det väl kommer igång är den svår att slita sig ifrån. Skådespeleriet i filmen är makalöst bra, speciellt Pernilla August som spelar bordellmamman Dagmar, i scenerna där hon växlar mellan beskyddande hönsmamma och iskall härskarinna är det svårt att inte få kalla kårar. Var det någon som viskade guldbagge?

Även David Dencik är otroligt duktig i sin roll som den väldigt obehaglige och mystiska Aspen, jag önskar att hans karaktär fått ta ännu mera plats. Även nykomlingarna Sofia Karemyr och Josefin Asplund gör väldigt bra insatser som Iris och Sonya.

Det som är viktigt att komma ihåg när man ser denna film är att den bara delvis bygger på verkliga händelser, i filmen pekas vissa personer ut som sexköpare och det finns inget säkert dokumenterat att det verkligen varit så. Vissa händelser har hittats på för att ge filmen mer spänning och ”wow”-effekt. filmen är alltså inte helt verklighets baserad utan den bör ses som fiktion med viss inspiration från verkliga livet.

Med det sagt, Call Girl är en av de bättre svenska filmer som kommit på länge och den bör absolut ses. Call Girl är öppningsfilm på Stockholms Filmfestival som drar igång den 7:e november, och har premiär på svenska biografer den 9:e november.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Dvd-recension: Terra Nova – engagerande äventyrsfilm

3 november, 2012 by Rosemari Södergren

Terra Nova
Betyg 4
TV-serie, släpps på dvd 3 oktober 2012

Året är 2149 och mänskligheten har nästan kört jorden i botten. Då hittar forskare av en slump ett hål i tidens väv som gör att människor kan ta sig tillbaka i tiden, 85 miljoner år tillbaka, till en värld där dinosaurier lever. För att ge mänskligheten en ny chans skickas människor dit, för att bygga upp en ny värld som fått namnet Terra Nova. Det är utgångspunkten i den fascinerande tv-serien ”Terra Nova” som Steven Spielberg varit med på som producent.

Handlingen kretsar kring familjen Shannon. Pappan i familjen, Jim (spelas av Jason O’Mara), är polis men har hamnat i fängelse för att familjen har tre barn. Det är förbjudet att ha mer än två barn. När mamman i familjen blir erbjuden att emigrera till den rena världen i Terra Nova får hon bara ta med sig de två äldsta barnen. Mamman, Dr. Elisabeth Shannon (spelas av Shelley Conn) är en framstående läkare vars kunskap och engagemang behövs i Terra Nova. Hon får inte ta med det yngsta barnet, för att de inte ska uppmuntras för att bryta mot lagen – och maken måste hon lämna kvar i den gamla världen. Familjen Shannon gör en kupp och ser till att få hela familjen till Terra Nova.

Terra Nova är en slags militär koloni som styrs med fast hand av befälhavare Nathaniel Taylor (spelas av Stephen Lang). Familjen Shannon är först helt fascinerade av den friska luften, solen, månen, alla färgsprakande växter och frukter och de ståtliga växtätande dinosaurierna, men de märker snart att livet i Terra Nova är hårt. Där finns köttätande dinosaurier och där finns också rebeller som brutit med Taylor och som bor ute i djungeln.

En bra tv-serie hunger tag i tittaren, det går inte att slita sig. Så fungerar ”Terra Nova” på mig, åtminstone i drygt halva serien. Jag vill bara se mer och lära känna karaktärerna närmare. På det sättet fungerar ”Terra Nova” mycket bra på mig. Jag kan inte slita mig och det känns som att jag är med på Terra Nova. Jag blir irriterad på en del av personerna och jag lever mig in i händelserna. Serien engagerar mig och får mig att fundera vidare på mötet mellan den moderna människan och det uråldriga.

Mötet mellan moderna människor med högteknologi och dinosaurietiden är intressant och fantasieggande. Det är en av seriens styrkor. Likaså är den dator-animerade tekniken bakom dinosaurier. Det ser inte helt verkligt ut, men det är tillräckligt bra för att behålla mitt intresse.

Vad jag saknar är dock mer filosofiska resonemang. Om människorna skulle kunna utvandra till miljontals år före Kristus: hur skulle kyrkan agera och tolka det teologiskt? Kan de vara kristna innan Jesus har fötts? Det finns många intressanta frågeställningar som kunde utvecklas. Mest av allt saknar jag frågor kring demokratin. Taylor styr ”Terra Nova” som en form av upplyst diktator – och rebellerna är om möjligt ännu mer diktatoriska och är dessutom i allians med stor-kapitalistiska intressen som vill skövla också denna oförstörda värld för sina vinstintressens skull. Det verkar inte finnas någon karaktär som överhuvudtaget ifrågasätter diktaturerna.

Terra Nova är en engagerande äventyrsfilm som lockar fram fantasin, men den kunde haft lite mer om demokratifrågor och filosofiska frågeställningar för att bli riktigt, riktigt bra.

Fakta om dvd:n:
Utgåva: DVD, innehåller alla 13 avsnitt inklusive det dubbla pilotavsnittet samt exklusivt extramaterial
Längd: 540 min
Skapare: Craig Silverstein och Kelly Marcel
Skådespelare: Stephen Lang, Jason O’Mara, Shelley Conn, Landon Liboiron
Längd: 9 h.

Läs även andra bloggares åsikter om Terra Nova, tv-serie, recension, film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Recension, Scen, Terra Nova, TV-serie

Filmrecension: Skyfall

24 oktober, 2012 by Jonatan Södergren

Skyfall
Betyg: 4
Biopremiär: 26 oktober 2012

Ska vi gå rakt på sak? Skyfall är klart bättre än Quantum of Solace och åtminstone lika bra som Casino Royale. Med tanke på hur hopplöst daterade (läs fåniga) många av de äldre filmerna kan kännas idag så är Skyfall nog en av de bättre filmerna i seriens femtioåriga historia.

Det är inte bara drinkarna – skakade, inte rörda – som bytts ut mot iskalla Heinekens. Precis som Christopher Nolan reformerat Batman-serien har Daniel Craig, som för tredje gången tar an rollen som agenten med rätt att döda, gett Bond ett mer allvarligt (misstänkt alkohol- och substansberoende) ansikte. Till skillnad från Casino Royale är Skyfall mer action än thriller, fast det finns även utrymme för drama vilket vi såklart har Judi Dench att tacka för. Hon spelar M vars förflutna i Skyfall får en mer betydande roll än i de tidigare filmerna.

Som filmens mystiske skurk Silva gör Javier Bardem en bra prestation även om han inte överglänser sin roll som psykopatisk mördare i bröderna Cohens No Country for Old Men. Raph Fiennes briljerar som Mallory – den byråkratiske chefen för Underrättelsetjänsten som efter att namnen på flera agenter läckt ut ifrågasätter M:s ställning. Vi får även se Q (Ben Whishaw) göra en efterlängtad comeback i ung förpackning. Den enda skådespelarinsatsen som inte imponerar är egentligen Bondbrudens (Bérénice Marlohe) – men det beror framför allt på manuset, knappast på henne.

Filmens högintensiva inledningssekvens börjar i Istanbul där Sveriges bidrag till filmen, Ola Rapace, pucklar på Daniel Craig innan Adeles storslagna ledmotiv tar vid och frågan är om sångerskans lika soulstänkta som kraftiga röst inte var gjord för att sjunga Bondlåtar?

Miljöerna är fruktansvärt snygga. Det bjuds på alltifrån exklusiva casinos i Shanghai till gotiska herrgårdar i Skottland. Framför allt känns det som att det byggts upp en stadig grund för framtida Bondfilmer att vila på.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: 007, Daniel Craig, James Bond

Filmrecension: En bohem i Paris

19 oktober, 2012 by Redaktionen

En bohem i Paris
Betyg: 1
Sverigepremiär: 26 oktober

Ett snobbigt konstpretto och en allmänt ohärlig, sexköpande hantverkare träffas och gillar, föga förvånande, inte varandra. Dock blir deras söner vänner och de tvingas acceptera att deras liv om och om igen skall komma att kollidera med varandra. Detta är utgångspunkten i den nya franska komedin En bohem i Paris (Mon pire cauchemar på originalspråk).

Den svartklädda, späda, intellektuella Agathe spelas av Isabelle Huppert. Hon är osympatisk och kall på alla sätt och vis. Hon och hennes man lever ett liv som ser bra ut på håll men som vid en närmare titt är ganska innehållslöst. Slusken Patrick spelas av Benoit Poelvoorde. Han drar olämpliga skämt, dricker jämt och försöker lura socialen så att de inte ska ta hans son ifrån honom. Det är väldigt svårt att sympatisera med någon av dem. Deras söner känner man, å andra sidan, ett oändligt medlidande för.

Jag tycker inte att En bohem i Paris är en rolig film. Det är uppenbart när det är tänkt att man ska skratta, men ingen skrattar. Buskisskämten avlöser varandra och jag funderar över om de kan ha varit roliga en gång i tiden, innan någon gjorde ett misslyckat försök att översätta dem. Svårt att veta när man inte kan franska. Jag anstränger mig till och med för att slappna av lite, släppa pretentionerna och bara flyta med. Det går inte. Jag vill gå hem. Jag vill lämna det här bakom mig. Och jag vill tänka på något fint.

Text: Josefina Linde

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Benoit Poelvoorde, En bohem i Paris, Isabelle Huppert

Hotell Transylvanien – en fartfylld komedi som passar stora som små

17 oktober, 2012 by Redaktionen

Hotell Transylvanien
Premiär: 19 oktober
Betyg: 3

I Hotell Transylvanien får vi bekanta oss med Greve Dracula och gästerna på Draculas människofria hotell. Historien är satt i nutid dåalla monster, rädda för människornas elakhet, lever i det dolda. På Hotell Transylvanien kan de slappna av och få semester från den annars så människo- och skräckfyllda vardagen. Nu är det dags för Draculas årliga födelsedagsfest för sin dotter Mavis och alla monster är bjudna.

Greve Dracula, vars tidigare relation med människosläktet har varit något tragisk, fasar och avskyr människor. På hans hotell är inga människor tillåtna. Dracula har lovat Mavis mamma att alltid skydda henne och för Dracula betyder detta att alltid hålla dottern borta från människor.

Inför den stundande festen sker det som absolut inte får inträffa. En människa traskar in på hotellet. Det är pojken Jonathan som självfallet blir vän med Mavis. Dracula måste nu på ett smidigt sätt få bort Jonathan från hotellet. Detta måste ske utan att något av monstrerna upptäcker att Jonathan egentligen är en människa och utan att såra Mavis. Något som visar sig bli ganska svårt.

Denna film är underhållande och rolig. Det är en modern tolkning av Greve Dracula och hur han och hans monstervänner faktiskt skulle kunna tillbringa sina dagar i dagens samhälle. Gömda på ett hotell långt borta i en skog där de inte utvecklats sedan 1800-talet och inte heller tror att vi människor gjort det. Greve Dracula med en tonårsdotter skiljer sig dock inte speciellt mycket från en vanlig pappa med en dotter som vill ut och upptäcka världen på egen hand.

De olika välkända monstrerna (Frankenstein, mumien, varulven och många andra) får karaktärisera stereotypiska semesterkaraktärer från vårt samhälle – den kaotiska småbarnsfamiljen och det äldre paret med den bestämda frun är två exempel. Problematiken med den objudna gästen och en hemlighet som inte får komma ut känner vi väl igen. Men filmen är komisk och har med alla dessa magiska och klassiska figurer och monster skapat en mysig stämning där man sympatiserar med monstrerna. En fartfylld komedi som passar stora som små. Och idag med alla ungdomsserier om vampyrer är det rätt så trevligt att få följa den klassiska Greve Dracula istället för någon romantiserande evigt ung flickidol. Som familjefilm är detta en bra film. Det enda som stör mig lite är att animationen inte är speciellt innovativ. Animationen är bra och fin men designen hade kunnat vara lite mer nytänkande. Men sammanfattningsvis är detta en film värd att ta med sitt monsterälskande barn att se.

Text: Lisa Pousette Blomé

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Frankenstein, Greve Dracula, Hotell Transylvanien

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 417
  • Sida 418
  • Sida 419
  • Sida 420
  • Sida 421
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in